Arbetsvyer

Något varmare, men än är vintern inte över

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Kom ihåg att ta foton, är uppmaningen till mig själv. Ibland glömmer jag att påminna mig 😂

Från ett möte på en lunchrestaurang gick jag till mataffären. När jag sneddade torget tog jag bilden av det gamla posthuset. Där har inte funnits post på tiotals år, men ändå talar många om gamla posthuset.

Angående kylskåpet. Konstigt ofta gapar det tomt och ändå är jag inte någon matlagningsmänniska och inte äter jag mycket heller. Men det är bra att det inte blir så mycket svinn.

Jag äter gärna på kafeterior eller lunchrestauranger, och idag blev det paj med skinka och paprika, det var gott!

Igår hade jag mycket, eller det kändes så eftersom jag hade ett jobb på kvällen, och då går tiden på något sätt fort. Skrev artikeln efter 19.30 och var klar först 20.30 med hela paketet från bilder till överföring till redaktionssystem.

Vi hade ministerbesök från Svenska folkpartiet igår. Anders Adlercreutz från Kyrkslätt är undervisningsminister, och till höger i bakgrunden syns riksdagsledamot Otto Andersson som kommer från Lovisa. En träff för allmänheten arrangerades i Lovisavikens skola, och även om här syns endast två åhörare var antalet mycket högre. Ett trettiotal skulle jag tippa.

Jag hade gärna återgivit mer av de intressanta diskussionerna i tidningen, men utrymmet är begränsat och mallat och planerat långt i förhand. Jag fick mina 2000 tecken och då är det upp till mig att visa något slags yrkesskicklighet och få med det som kan kännas relevant för läsarna.

Ja, det är lite varmare nu. Minus sex grader och nätterna kanske inte kallare än -10. Men från och med torsdag ska det åter bli hårda köldnätter, i värsta fall -18, -21 grader – och det gäller för tio dygn framöver.

Visst älskar jag mitt jobb!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

För det mesta nuförtiden älskar jag mitt jobb som frilans.
Jag är inte fastanställd, jag deltidsjobbar, jag har inga fasta inkomster. De varierar från månad till månad. Men jag har klarat mig hyfsat nu över ett år, och försöker känna tillit – att allt ordnar sig även framöver.

I dag gick tiden ofattbart fort i ett mycket trevligt gäng. Det pratades och skrattades mycket.
Samvaron var viktigast. Även om det som gänget sysslar med fanns i fokus poängterade de att onsdagen är en av veckans bästa dagar. Då träffas gänget och de talar om allt mellan himmel och jord.

Ja, och så finns det några i gänget som tycker om att baka och att tillreda mat, som alla sedan får njuta av vid gemensamt bord. Helt underbart! Önskar att jag själv hade den talangen. Men jag är bra på något annat istället, försöker jag tänka. Jag kan skriva artiklar och reportage 🙂

Då jag lite visste vad som väntade mig, att vi skulle välkomnas varmt och få äta gott, tyckte jag att det här var det minsta jag kunde göra för att visa min uppskattning.

När reportaget väl har landat i tidningen visar jag bilder här och berättar mer om vad det handlar om 🙂

Den kommande veckan är intensiv med allt från anhörigvård till privata åtaganden, innebandymatcher och jobb för tidningar. Jag är glad för att det åter rör på sig, tiden går fort, dagarna blir längre och ljusare.

Fortfarande gäller tanken att jag ska ha ledigt, tomt i kalendern, två dagar i veckan. Få se om jag lyckas med det 😀

Veckans hälsosteg dryga 12 000. Färre än förra veckan (räknar från torsdag till onsdag). Ett par dagar var det himla kallt och då jag inte hade några jobb som drog mig ut tog jag det lugnt. Har en väninna här i Blogglandia som ibland också noterar 500-700 steg per dag och vi hurrar alltid lika mycket för varandra vare sig stegen är 100 eller 10 000 🙂

Kalenderbild andra december

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Och samtidigt en arbetsvy 😀 Besökte Lovisa gymnasium i dag och såg den här teckningen på en whiteboard. Hmmm… är den rödskäggige tomten naken? Näää, det kan han inte vara, han har väl bara en leende dräkt.

Den svartskäggige däremot ser lite misstänksam ut… Men nuförtiden är det ju populärt med tomtar vars ögon inte syns. Kanske han är berusad? Nä men… varför alltid tro det värsta? Det är nog bara så att han fick en luva som var för stor.

Den här dagen gick fort med olika uppdrag. Ska ännu skriva ut det jag var på i dag.

Plus fem grader, ingen snö, men det gör verkligen inget. Saknar varken halka eller kyla. Kan också ha en kväll paus med eldandet.

Funderar om jag ska öppna ett nytt pussel. I dag eller imorgon?

Annorlunda arbetsvy

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Vanligtvis är min arbetsvy hemma vid datorn, det vill säga jag ser skärmen och mina dokument. Men sedan är jag ju ute på uppdrag också. Inte alltid jag minns att fotografera där.

Den här arbetsvyn har inget med skogsarbete att göra. Jag ska försöka komma ihåg att senare visa artikeln, då den har publicerats.

Några större världshemligheter är det inte frågan om. Men jag vill att det ska komma i Nya Östis först av allt, och inte tipsa andra tidningar eller radio om vad det gäller 🙂
Och att bjuda på lite spänning, gissningar, tankearbete för mina bloggvänner är ju inte heller helt fel.

Skrev artikeln direkt då jag kom hem. Gjorde sedan följande jobb, som telefonintervju. Efter det rask promenad till affären då jag behövde en del smått därifrån. Fy sjutsingen så kallt det vara, minus två grader men kändes mycket värre.

Skönt då sedan att komma hem, få tända levande ljus och en brasa i kakelugnen.

Arbetsvy, tidig väckning och fina Lovisavyer

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Stadens budgetinfo klockan nio på morgonen gav mig en tidigare start på dagen än vanligt 😀

Early bird catches allt möjligt, så jag fick se en vacker soluppgång och trevligt var det att kunna ta cykeln i +6 grader och sol till rådhuset. Värre hade det varit att tvingas kämpa i motvind och regn.

Bra också att kunna ta foton utomhus både av stadsdirektör och ekonomidirektör som varken behövde vinterjackor eller gummistövlar 😀

Se det positiva!

Och igår fick jag så här fina bilder av parken som ligger bakom gamla kartongfabriken, granne med kyrkan och stadens västra infart/utfart (bron till höger). Den här miljön är delvis förstörd just på grund av vägbygget, men gjort är gjort för länge sedan och den här parken kunde ju få nytt liv någon sommar, eller i vacker vinterbelysning?

Varför inte bjuda in hantverkare till något slags marknad här? Om idén förverkligas, glöm inte att jag kläckte den 🙂

Samma före detta kartongfabrik, sedd ur annan vinkel. Det huset borde också få ett helt nytt liv, men var finns de innovativa krafterna – och, pengarna?

Arbetsvyer, mer tårta till folket!

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

LovLuotsi, tidigare Pikku Pietarin Piha, är en arbetsverkstad för unga. Där lär de sig olika färdigheter och många får hjälp med att komma ut i arbetslivet eller att få en studieplats. Verkstaden har funnits i trettio år och det firades i dag.

Behöver jag säga att tårtan var väldigt smaskens?

Trivsamma rum också, de har alla iståndsatts av de unga som dels målat och renoverat, dels troligen också varit med om att välja möbler och konst. Den här tavlan hade ju platsat bra också som Glad måndag-bidrag, men nu blev det Glad onsdag istället 🙂

Jag är inne i en period då jag tycker väldigt mycket om att fotografera. När jag promenerade hem från LovLuotsi sken faktiskt solen och höstens alla fina färger framhävdes igen.

Jag kom på att sommaren är årstiden som jag älskar mest, och våren också förstås. Men på något sätt har hösten fått mig att se mer av sånt som finns omkring mig, och som jag vill dokumentera.

Funderar på att snart skaffa ytterligare ett objektiv till min kamera. Det är ju ett viktigt arbetsredskap för frilansaren, men bloggen skulle säkert också ropa Hurra!

Naturen inspirerar och finns nära

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Nu har intresset för att lite experimentera med kameran åter vaknat. Jag har ett teleobjektiv, och skulle gärna vilja ha ett par, tre andra objektiv utöver det vanliga kompakta och det tele jag har. Men ack, de kostar och i nuläget har jag inte råd med sådana.

Men cykelturer har jag råd med och här har jag satt skärpan på blomsterarrangemanget, medan en cykels styrstång finns som suddig front.

Samma blomsterarrangemang, och här ska Lovisa stad ha ett stort tack – eller vem det än är som sköter de här arrangemangen. De här finns vid Strandvägens så kallade stenpark/rastställe.

Jag skapade en kategori här på bloggen som heter Naturbilder. Fotograferade också fåglar samma dag som jag var på min cykeltur.

Än har björkarna löv vid Rosenstranden. Några har börjat gulna, men det susar ändå fortfarande i vinden då löven sitter kvar.

Jag har haft många uppdrag den här veckan, allt från privata till jobb som jag gör för tidningar. Några dödsbud har kommit och de får mig att fundera på livets gång. Snabba sjukdomsförlopp kan drabba vem som helst. Jag tänker i mina stilla ensamma timmar, vad skulle jag göra – hur skulle jag tänka och reagera, om jag visste att jag bara har två eller tio veckor kvar av livet? ❤ 🙏

En arbetsrunda med lånebilen igår. Har bilen också några timmar i dag för att kunna sköta ytterligare ett jobb. Solen skiner just nu. Lite regn hotas det med, men överlag ska den här veckan bjuda på fint sensommarväder. I sol och lite värme känns livets krumsprång lite lättare att tackla.

Bonden och vårdbiotoper behövs

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

I dag var jag och gjorde ett reportage på en gård. Det kommer ut i Kuriren i september.

Koskräck lider jag inte av men förstod att det finns personer som gör det. Likaväl som någon kan ha hundskräck eller ormskräck osv.

Respekt för de stora djuren har jag däremot. Och tacksam är jag för att vi fortfarande har bönder som orkar hålla på med produktion som ger oss kött och mejeriprodukter. Det är ju verkligen ett slitgöra, men många har i dag flera andra ben att stå på för att få verksamheten att gå runt. Arbetet med djuren och för naturens mångfald, till exempel med vårdbiotoper, är en också livsstil ❤

Nu är jag mycket trött av jobben jag haft och utevistelse, så jag kollar och godkänner era kommentarer imorgon.

Arbetsvyer och kyrkan snart avklädd

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Denna underbara tisdag har vi runt 18-20 grader och sol. På vissa ställen var det riktigt varmt och skönt.

Jag hade en intervju i centrum och vi satt på en uteservering. Sedan cyklade jag ner till Skeppsbron för att ta ett foto till en artikel som gällde förnyelse av bränslepumpar vid gästbåtshamnen.

Det är alltså inte fy skam arbetsvyer. Så vackra blomsterplanteringar nere på Skeppsbro-området.

Nära havet vill jag bo… 🎶

Och kyrkan har fått sitt nya tak. Skyddsplatsen och ställningarna tas så småningom bort.

Jag flyttade i dag ett par av mina målade stenar. En till Skeppsbron och en lade jag ut mer centralt i närheten av torget. De hade legat några dagar nära mitt hem, i parken här. Men människor har bara gått förbi dem.

Vårt vackra Lovisa, en trädgård och en strand

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I den här miljön, i stadsdelen Garnison, växte jag upp. Som barn lekte jag ofta på grannens gård, Engströms gård, klättrade bland annat i träd. Just de träden finns inte mer, men mycket annat är sig likt. Vi hoppade i en lövhög också då tant Sally hade krattat på hösten. Jag vet faktiskt inte om vi fick göra det, men jag har ingen minnen av att hon skulle ha förbjudit oss. Huvudsaken var väl att vi inte spred löven på nytt ut på gården 🙂

Jag kan inte heller fråga tant Sally för hon finns inte längre. Men många fina minnen av henne har jag. Bland annat då vi på vintern fick dricka varm kakao i hennes kök.

Jag tror att detta är en klematis. Experter på växter får rätta mig om jag har fel 🙂

Det här enorma trädet har många år på nacken. Grenar måste kapas då och då eftersom det är frågan om enorma krafter som river i trädkronorna då det blåser – och den senaste tiden har det minsann blåst.

Det här var en av nio trädgårdar i Lovisa som höll öppet i söndags då Trädgårdsförbundet arrangerade sitt årliga evenemang.

Och från trädgården hoppar vi till vår badstrand som var min arbetsplats en stund i onsdags. Där pågick simskola som jag ska skriva om till Nya Östis. Hade tänkt åka dit redan i tisdags, men det ösregnade då och simskolan hade därför arrangerats först på kvällen då det lite ljusnade upp.

Att här inte är någon trängsel beror närmast på att klockan var bara 10.30 då jag kom till stranden.