Fina fönster

Snart går vi mot ljusare tider

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vi kan tolka rubriken hur vi vill. Någon kanske frågar sig om det verkligen är så. Allt är så dystert i världen med terrordåd och andra galenskaper.

Men den 21 december har vi vintersolstånd. Då är dagen som kortast och natten som längst. Men efter det blir det sekund för sekund och minut för minut ljusare.

Jag brukar säga ”tack för att jag får vakna till en ny morgon” och ”det är så vackert där ute”.

I dag är det anhörigvårdsdag som betyder handla det som mamma behöver för en vecka. Hemma hos henne blir det ofta att hjälpa med ditt och datt, och att dosera medicinerna är en viktig del av allt.

Bakom kalenderlucka med nummer 18 döljer sig i dag pappersänglar. De fanns till salu i Villa Armas som var ett av de öppna julhemmen nyligen.

Igår hade jag traditionell julträff med två väninnor. Vi brukar ge varandra små gåvor till jul och påsk, och även däremellan ibland då vi hittar på olika orsaker att fira.

Tänk så lyckligt lottad jag är då jag får en muminfigur i keramik. Man kan ställa något varmt på den eftersom den har små fötter på baksidan. Den händiga personen är också en hejare på att baka. Chokladkakan med smak av apelsin smälter i munnen.

Jag kallar mig nyckelbarn eftersom jag gärna har två nycklar i ett band eller en kedja som hänger runt nacken. Nu fick jag en vacker kedja med lite bling, bling. Att det ska se ut som ett smycke hade jag önskat mig och tomten hade lyssnat ❤

Fina fönster bakom lucka nummer 13

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Det är luciadag idag och senare ikväll ämnar jag delta i Åkes utmaning, då jag kommit hem från kyrkan.

Men före det visar jag två vackra fönster från ett av de öppna julhemmen i Lovisa. Via den här sidan kan du se på bilder från alla hus som hade öppet idag och som är öppna också imorgon klockan 10–15.

Fönsterbilderna är tagna i Villa Armas.

Vi har ingen snö ute, men minus sex grader och ingen blåst är rätt perfekt väder.

Gråare än grått, och varmt där ute

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Ett ganska fint fönster fotograferat inne hos en fotograf på Alexandersgården för några veckor sedan. Vi hade en kurs med Nya Östis och kollegan John och jag besökte Pikkunes studio för att utföra vårt uppdrag.

Lika grått som det var då är det också nu. Plus fem grader, mörkt vid tretiden, regn.

Igår när vi tog supporterbussen till Kyrkslätt var det storm. Den tog flera gånger rejält tag i bussen, men på hemvägen var det inte längre busväder.

Kanske det här duger som ett färgsprakande bidrag på den nästsista dagen i Färgsprakande november hos LillaSyster. Mest blått och vitt, men lite grönt och rött där borta också 😂

Tyvärr blev det förlust med siffrorna 6–2 mot Rangers. Två perioder av tre hängde vi bra med och gudsonen Conny gjorde ett mål och blev utsedd till Tors bästa spelare i matchen.

I torsdags fick jag ihop över 5600 steg då vi inte hade bil och skulle föra varor till mamma.

Igår blev det kring 1600, så det var inte så mycket och i dag har det blivit 2600 då jag gått till affären, lagt ett vykort på postlådan och hämtat in ved. Så jag är helt nöjd med att jag kommit ut varje dag och att mitt knä samarbetat med övriga kroppen.

Steg för steg mot vintern

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Igår var det höstdagjämning. Sajten Illustrerad vetenskap skriver så här: ”Måndagen den 22 september 2025 infaller höstdagjämningen, som ger förebud om höst- och vintertider. Dygnet då dag och natt precis som vid vårdagjämningen påstås vara lika långa är en av de fyra årstidernas hörnstenar.”

Vi hade egentligen inte den dagen i åtanke igår då vi fixade en del av mina fönster, men idag inser jag att höstdagjämningen var igår 😀

Grannen hjälper mig täta eftersom det i vissa fall kräver lite klättring, också då det gäller att sätta upp nya tjockare gardiner. Farväl till sommaren och spetsgardinen således, och välkomna tätningslister och -papper och en annan gardin.

Helt fixat och klart är här inte, jobb återstår ännu, också med andra fönster i lägenheten. Men allt måste inte göras på en dag. Det kan bli en del soliga dagar ännu, ute är det fortfarande full grönska, vilket kanske kan anas lite genom fönstret på bilden. Ett fönster har jag fortfarande också möjlighet att öppna för vädring.

Vädret har såtillvida varit gynnsamt att det har varit sol och blåst några dagar. Då har fönstren torkat. Trä sväller ju av fukt och regnar det mycket gäller det att då och då kolla att fönstren kan öppnas och stängas.

Det här fönstret finns inte hos mig. Det är ett minne från sommarens besök på gården Teiras Hereford i Hopom i Liljendal, där det finns en trevlig festlokal i en gammal, renoverad ladugård.

Den här veckan har startat med flera arbetsuppdrag. Tacksam för dem 🙏 Några kräver mer energi och förberedelser än andra. Mot slutet av veckan, senast på fredag, ska jag kunna koppla av. De är också de dagarna då jag gör besök hos alla er fina bloggvänner ❤️ och försöker läsa mig ikapp med vad som hänt i era liv, så gott det går.

Blandade tankar och bilder

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Fint fönster i huset Vackerbacka vid Saltbodtorget. Där pryds nästan alla fönster av vackra saker, ljus och glas och kristall. Här har paret ibland vintage-loppis.

Jag köpte inte så väldigt mycket under LHH-dagarna. Ett häfte med motiv från Lovisa och byarna runtomkring, och ett ljus som doftar pion. Doften är inte för stark, men ändå låter jag det lysa bara en timme för det doftar i rummet av ljuset också då det inte är tänt 🙂

Tillfälligt på plats. Minnenas telefonkiosk. Det går inte att ringa från den, men de som så ville kunde under några dagars tid skriva ner minnen de hade i en bok i kiosken. Minnen som gällde telefonkiosker från förr. Det har genom tiderna funnits många i vår stad.

Glad måndag och fint fönster 😍

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Riktigt så vackert som det är i verkligheten blir det ju sällan på bild.

Men jag njuter nu av sekunder och stunder i mitt kök. Solen silas så oerhört vackert genom lövverket på trädet där utanför. Spetsgardinen bildar då och då mönster, på golvet eller på bord.

Egentligen känner jag mig melankolisk och jag vet inte varför. Kanske det är hösten, som jag vet är i antågande då jag ibland ser och hör gässen flyga över husen.

Det här är blommor och växter som jag själv har odlat. Jag gav en bukett till Inge-Maj och Bengt då vi besökte dem i söndags för en vecka sedan.

Det är 17 grader ute. Jag har en intervju på eftermiddagen och ska sedan göra den klar direkt då jag kommer hem. Imorgon går nästan hela dagen till att fixa Windows11 och att överhuvudtaget få det här med ”dator- och arbetsparken” i skick så att det blir ergonomiskt också.

Fint fönster och syrenen blommar snart

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

De är på gång. Rakt utanför min dörr och terrass. Lila syrener och snart får vi njuta av doften, vi som kan. Jag vet att det finns människor som har svårt för de starka dofterna från hägg och syren.

Jag har lite återupptagit intresset att fotografera med något slags eftertanke. Ska använda teleobjektivet också och vem vet om jag skaffar mig ytterligare ett tredje objektiv nåt tag.

En hel del fotar jag med mobilen, men jag har ingen ny supermodern smarttelefon. En smarttelefon nog i och för sig, men de allra nyaste har jag fantastiska egenskaper.

Dock har jag alltid varit en vän av ”gammaldags fotografering” med systemkamera, användning av olika objektiv, bländaröppningar, automatiska inställningar kontra manuella, osv.

Ett fönster i en gränd nära mitt hem får vara ett bidrag till kategorin ”Fina fönster”. Där har jag inte särskilt ofta lagt upp bilder på senaste tid. Det blev mera sånt då jag reste, före pandemin. Tyckte att det fanns miljoner fina fönster utomlands, men visst har vi en del sådana här hemma också 🙂

Arkivbilder i brist på annat…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Frukterna smakade frukt och bären bär, det minns jag så väl av denna våffla jag köpte i Dubrovnik, Kroatien i höstas. Sedan var våfflan för tjock och mjuk och väldigt söt med honungen. Den hade gärna fått vara tunn och frasig. Men jag lät andra vid bordet hugga in på den också, så nästan allt gick åt 🙂

Ute är det jämngrått och det vet inte om det ska snöa eller regna, så det kommer lite ett av vartannat.
Jag tycker att jag har fotat allt som fotas kan i vår stad och att bilderna blir så fula nu med kala träd och blötsnö. Kanske jag kan skärpa mig eller bara helt enkelt får lov att sänka ribban och fota miljöerna sådana som dom är 🙂

Ett fint fönster från Kotor i Montenegro, också fotat på Nya Östis läsarresa i oktober.

Jag ska snart iväg på ett jobb och kanske jag där, eller på väg dit, hittar något att fotografera.

En vackrare matbild 😋😊

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Kanske det är så här man ska fota maträtter? Jämfört med bilderna jag visade igår av focaccian och fastlagsbullen 😀

Och så borde jag förstås ha lyft bort glasen med vin och vatten, så att deras fötter inte syns 🙂

Supergoda blinier åt grannen Pia och jag på Bistro Kronan igår. Det som alltid ingår är rödlök, smetana, saltgurka och honung. Utöver det tog jag rödbetskaviar medan Pia valde löjrom.

Det var lugnt mellan lunchrusningen och innan kvällens gäster kom, för vi gick ut och åt redan 15.30.

I ett annat rum satt flera gäster, här träffas medlemmarna i ett stickcafé om onsdagar.

Fick med ett fint fönster också 🙂

Skyltsöndag och Fina fönster en krispigt kall dag

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

En fin skylt utanför innegården var man hittar vår nyaste blomsteraffär Peikonkello. För den som inte kan finska översätter jag skyltarna så att Peikko = troll och Kello = klocka. Dessutom står där ”blomster- och trädgårdstjänster”. Öppet klockan 12 till 18, vilket gällde för just den här dagen.

Den 504:e Skyltsöndagen hittas också hos bloggkompisen BP, och länkar där till andra som är med.

En förtjusande affär som jag skriver mer om i Nya Östis. Den här bilden ger inte helt rättvisa åt de vackert prydda fönstren, de borde ha varit mer skymning när jag tog den.

Och inifrån såg det ut såhär.
Affären finns vid Alexandersgatan, men inne på den så kallade Alexandersgården med ingång därifrån.

Det var kring -12 grader tror jag. Vet inte vilka mätare jag ska tro på. En i köket visade minus sju, men jag tror att solen värmde lite där. Datorn sade -12. Nu när solen har gått ner visar mätaren i köket -13 grader.

Jag är inte förtjust i kylan och snön men kan hålla med dem som inte tycker om slaskblask heller och att det sedan fryser på. Minst två månader får vi troligen stå ut innan kylan ger med sig helt och hållet, men det blir i alla fall ljusare för var dag som går.

Och jag tog flera bilder under min promenad hemifrån till den nya affären i dag. Folktomma gator, en söndag för trettonhelgen, men Lovisavyer i alla fall. Visas senare!