Besöket i affären Peikonkello igår gav mig ett lyft för hela dagen. Dels för att jag själv älskar blommor, växter och olika slags blomsterarrangemang, dels för att det blev en promenad i vintriga Lovisa.
Kylan gillar jag inte men jag vet att jag är tvungen att ta dagarna som de kommer.
Lägger troligen ut fler vinterbilder från Lovisa senare i dag.
Årets sista Glad måndag-bidrag och en utmaning som många andra är med, listan på dem finns här.
Tomtesyster hämtade också i år en Muminkalender, vilket betyder att jag i början av varje månad kan glädja er med månadens kalenderbild!
Och en bonusbild för att fira nyåret. En vits från Året Runt.
En annan julklapp jag fick var Hemmets Journal för ett år. Jag har haft ÅR många år men ville nu byta och testa en annan tidning.
Nästsista måndagen detta år. Vi går mot ljusare tider, en ny vår.
Se, det rimmade!
Andra som är med i glad måndag hittas HÄR, denna utmaning är mig och mången annan kär 🙂
Jag var lite lat med den sista biten av pepparkaksdegen, efter allt stök jag hade haft med ugnen och annat. Så jag gjorde en lite större kaka och tänkte att det får bli vad det blir när jag sätter dit lite hår och ögon, en näsa och en mun 😀
Glädjer er med en vits från tidningen Året Runt 🙂
Hos oss blåste det 34 meter i sekunden i natt och det kom mera snö. Under tre dagar har vi fått lite mer än en halvmeter, skulle jag gissa. Det är vackert, ja… då solen ibland lyser och snön är vit. Men särskilt måndagsglad blev jag inte då jag tittade ut genom fönstret vid fyratiden i morse.
Allt jobb som krävs för att få snön bort, till exempel från bilen innan mamma ska på sårvård… tar energi och tid. I dag ungefär 40 minuter, så det gäller att vara ute ett par timmar innan normalt tänkt, för vi ska säkert gräva oss fram på mammas gård också för att få ut henne.
Och säger redan nu… nej, vi skickar inte mamma till någon anstalt. Hon vill bo hemma och klarar sig bra, men hon kan inte längre som 90-åring göra snöarbete, bära in ved, gå till hälsocentralen eller handla själv.
Vi ska försöka få kommunal hjälp utöver den privata vi redan har, men allt tar tid och resurserna är knappa. Det skärs också hela tiden ner på allt. Vi får ingen ersättning för anhörigvård, och jag vet inte ens om vi är berättigad sådan. Men också i den görs nedskärningar vid årsskiftet. Det är hutlöst… med tanke på dem som avstår från sina jobb för att sköta sjuka äldre eller barn hemma. De sparar pengar för staten, men staten tackar inte anhörigvårdarna.
Vi har troligen en lång och ganska besvärlig, snörik vinter framför oss. Ofta snöar det ett par, tre dagar i sträck och temperaturen sågar mellan -10 på natten och plus/minus noll på dagen. Ibland regnar det, men mestadels kommer nederbörden som snö numera.
Höll på att glömma det här! Att Finland hämtade upp sig från underläget 4–0 mot Sverige igår. Oavgjort i fulltid 4–4 och sedan ett skönt segermål för oss i förlängningen.
BELIEVE. Ett litet emblem med en text på vår tränares tröja.
Jag trodde på laget hela tiden. Men så kallar jag mig själv också ”idiot-optimist”. Många hade nog redan gett upp hoppet, sagt att det var en skitmatch, kanske stängt teven.
Men vi grejade det 🤍💙! VM-guldet i herrarnas innebandy!
Ett julkort jag fick i samband med en julgåva då vi hade en träff med väninnor ❤
Såhär roligt kan vi ju ha om vi halkar omkring, både fåglar, människor och möss. Så länge som vi inte ramlar och slår oss.
Länkar till andra bloggare som sprider måndagsglädje finns HÄR! Är din blogg inte med på listan fastän du deltar då och då? Meddela gärna mig.
Så här långt har jag avancerat med pusslet i dag. Inte så mycket kvar, men jag har inte direkt haft bråttom heller 🙂 I god tid före jul ska pusslet ändå vara klart, för då tömmer jag bordet och bakar kanske – märk väl kanske – pepparkakor 🙂
I dag har jag haft en födelsedagsintervju. Imorgon, på torsdag och på söndag också personintervjuer. På lördag är det julöppning med program och karusell på torget. Då ska jag vara där. Roligt att skriva igen. Det hann jag sällan med då jag hade det administrativa ansvaret för tidningen Nya Östis, planering osv.
Det går lite upp och ner i livet. Känner mig låg för att jag är ensam. Samtidigt tacksam för alla vänner jag har. Vintermörkret, fukten eller kylan och blåsten… sänker humöret. Men sedan kommer det åter dagar då allt känns bättre. Det är väl det här som kallas Livet?
Igår var det dags för första delen av fyra med Ernst Jul i Sveriges TV4. Ett av mina absoluta favoritprogram. Då är telefonen på tyst och inget får avbryta eller störa när jag myser i soffan 🙂
Glad måndag och julen som tema denna andra dag i december. Ha det så bra alla!
Jag är förtjust i en del program för barn. Låter gärna Yle Fem-nyheterna övergå i BUU-klubben eller väljer barnprogram från Sveriges kanaler.
Det är ett medvetet val. Jag kollar nyheterna då och då, via teve, via internet, via telefon.
Men jag låter mig inte översköljas av dem. Jag kan inte tillåta mig svepas med i forsen av alla negativa nyheter.
Det här betyder inte att jag inte är medveten om vad som sker ute i världen. Men som ensam person har jag heller ingen makt att stoppa krig och andra grymheter.
Jag ger bidrag till olika insamlingar och får lite lättare samvete.
Jag har mina böner där jag omfamnar alla som jag älskar, alla vänner, alla jag känner.
Var och en gör på sitt sätt, och jag tror att allt som utgår från en god vilja från hjärtat är bra.
Ingen kan ensam rädda hela världen, men alla kan vi göra något.
Just det. Det här skulle vara ett Glad måndag-bidrag och inte så allvarstyngt 🙂
Men livet är ju inte bara tjo och tjim och GLADA DAGAR.
Ändå är det värt att vi kämpar för att se det fina i var och en dag. Vi ska hitta guldkornen, för de finns!
Glad måndag!
Eller egentligen, glad söndagskväll, där jag satt vid pusslet. Men så här långt har jag nu kommit och det blir mitt Glad måndag-bidrag 😀
Glad också för att knäet nu är i så pass bra skick att jag kan gå ganska raskt. Inte väldigt långa promenader men runt några kvarter går det bra. Den här bilden togs också igår. Jag går i gränden mellan Alexandersgatan och Drottninggatan.
Det var sol, lite blåst och klarblå himmel, +6 grader. Förutspås snö till onsdag, i värsta fall 20 centimeter. Vill inte ha, men vem frågar mig?
Betyder att jag ska bära in lite ved imorgon och lite till på tisdag så att jag har det väl förberett här hemma om jag skulle bli insnöad!
Häromdagen firades den gråaste dagen i november i Finland. Tror att det var i lördags. En stor konsert arrangerades på ett torg i Helsingfors. En av många sponsorer var Gin Long Drink, den där grå goda drycken som jag saknade då jag bodde i Sverige 🙂
Men nu var det inte alls det jag skulle skriva om. Ju äldre jag blir, desto oftare kommer kommer ofta på sidospår. De kan leda mig vart som helst. Jag kan skriva långa romaner tills jag kommer på att jag skulle skriva om något annat, och framför allt – jag skulle fatta mig kort!
Så här ser det ut då jag går ut från köket till min farstu. Älskar den gamla dörren och har fått Muminaffischen att hållas på plats med hjälp av en spik. Enbart dubbelhäftande tejp räckte inte, eftersom varierande temperaturer med fukt osv. gör att planscher inte hålls på väggarna (en av många lärdomar jag fått i gamla huset). Affischen fick jag av Ordodlaren för ett drygt år sedan. Jag var själv sjuk, även då i oktober, och kunde inte vara med på bokmässan, men den här gåvan kom Märtha med till mig.
Det har tagit sin tid att landa i det nya livet. Dels handlar det om att jag inte längre jobbar heltid. Tempot är lägre. Dels har det handlat om att jag var sjuk länge, över en månad. Eventuellt är jag nu på bättringsvägen.
Jag har behövt vila mycket efter åtta hektiska år som ensamföretagare. Och här i gamla huset har jag fått vila. Jag har det ekonomiskt tuffare, men känner att jag lever ett rikare liv på ett annat sätt.
Jag lär mig nya saker nästan alla dagar. Hur ska jag elda, växlande temperaturer utomhus spelar sin roll. Hur ska jag täta fönster.
Min Glad måndag-hälsning handlar också om hur jag uppskattar att sitta i soffan och läsa, ha en pläd på benen. Jag hastar inte längre genom livet. Jag har tid att hjälpa min gamla mor.
När jag mådde som värst hade jag segt slem i halsen, som jag tvingades spotta eller kräkas upp. Inte så trevlig läsning, jag vet… men tänk… en kan bli glad då det går att snyta ut allt genom näsan igen. Hade väl aldrig tänkt att jag skulle säga det, men ”jag är så glad för att jag kan snyta ut snor genom näsan” 🙏🤣
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 