Det var ett tag sedan jag hade ett bidrag i den här serien.
Den här bilden tog jag på restaurang Kapellet i går. På dörren mellan köket och restaurangsalen finns en målning, och som ni ser utgör det ena ögat ett titthål 🙂
Skojigt att personen som bakade pajen syns i tårtspaden 🙂
Bland gratisreklamen hittade jag ett häfte som innehöll alla möjliga mer eller mindre smarta erbjudanden. De här moppande tofflorna hörde ändå till dem som tog priset, alltså hur-galet-som-helst-priset.
Med dessa moppande tofflor är det lätt och roligt att städa. Ta dem på fötterna och gå fram och tillbaka över golvet inomhus. Tofflorna drar till sig damm, skärp och husdjurens håravfall… osv. osv.
Jag låter det bli osagt om jag tror på denna innovation eller inte. Men jag har inte tänkt köpa tofflorna 😀
Så där allmänt vill jag om min egen livssituation nu berätta att om jag ska hinna städa (vilket jag tycker om), så måste det strikt schemaläggas.
Efter ett lugnt slut på decembermånad, och en lugn inledning av januari står jag nu och har häcken full av jobb.
Det är jobb jag tycker om, jobb som gett mig nya vänner och kontakter. Jag är SÅ tacksam för allt ❤
Jag försöker läsa mina vänners bloggar alla dagar och kommentera så mycket jag hinner. Men verkar jag frånvarande två, tre veckor beror det bara på att jag är fullt sysselsatt 🙂
Det var ett tag sedan jag satte in ett bidrag i den här serien, förra gick ut den 6 oktober.
De här röda lamporna finns i gamla busstationens fönster. Jag har hört många skämta om dem. Aj, nu har vi fått röda lyktornas hus till Lovisa, precis som på Reeperbahn i Tyskland eller som de en gång hade i Amsterdam.
Men lamporna sprider också ett mysigt sken där de finns i flera fönster på rad. Så det är både lite smågalet, men också roligt och vackert 🙂
Och också här vill jag säga att det är en galet rolig idé att göra fågelholkar som inte ser ut som alla andra.
De här finns till salu i Lovisa busstation där bland annat ungdomsverkstäder är verksamma. En hel massa andra fina saker som tillverkats där säljs också.
Galet HÄRLIGT vill jag också säga i det här fallet. Så att alla förstår att jag tycker det här är underbart 🙂
När man städar bort julen, så varför bära sakerna väldigt långt bort om man kan ställa dem utanför dörren till en stor gård.
”Det är ju snart jul igen” sade han som bor i huset och log.
Det kändes som en godtagbar, mysig och sorglös förklaring 🙂
Det är ett tag sedan jag skrev ett inlägg i den här serien, förra visades den 19 juli, så nu är det dags med en ny bild!
Fick ögonen på den här bilen under Lovisa Historiska Hus-evenemanget och tycker att bilen platsar bra under rubriken ”hur galet (härligt) som helst” 😀
Eller galet fint kanske man ska säga i det här fallet.
Och helt galet sanslöst att jag med mobiltelefonen hann fånga sländan.
Den sitter fin som en brosch på Faster Asters blus 🙂
Kanske man skulle sluta dricka om man mötte en sådan här vid bardisken? 😀
Min dag har fortsatt vara trevlig. Fika och tidningssnack med en väninna, några fotouppdrag för företaget. I kväll premiär för Allsång på Skansen.
Vill ta för mig av livet. Bejaka det.
Har så länge varit ledsen, eller haft ett liv som gått i berg-och-dal-bana.
Vill finnas till för andra också. Hjälpa där jag kan. Således inte bara tänka på mig själv.
Jag är så mycket mer än det ni sett av mig de två senaste åren.
Jag är gladare än på länge. Just nu i alla fall.
Och det är nuet som räknas ❤
Ett minne från seglatsen, då vi hade lagt till vid Fagerö i Sibbo skärgård. Vi strosade runt där en kväll och då hittade jag den här rastplatsen för hundar. Tror inte de fyrbenta skulle ha något emot att tumla runt bland hund()!)floka och annat gräs, men, men… i dessa fästingtider…
Del 19 i serien ”Hur galet som helst”.
