Hur galet som helst

Hur galet som helst och svar om SPORT

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Dessa läckerheter hittar jag så gott som aldrig här som jag bor, i Lovisa. De kan finnas kring jul, men annars mycket sällan. Så jag blev ju halvt tokig då jag såg en hel hylla i flera våningar med Anthon Berg-godis, dessutom till specialpris, på Viking Cinderella nyligen. Jag köpte totalt fyra lådor, men jag borde ha köpt fler! De håller ju länge och jag är inte den som äter en låda i veckan 😀 Varje ask innehåller åtta härliga små kakor!

Hos Klimakteriehäxan är temat denna vecka SPORT och här kommer hennes frågor och mina svar.

1. Så minns jag gymnastiklektionerna i skolan: Som mestadels roliga, jag gillade gympan. Redskapsgymnastik var kul, samma gällde bollspel.

2. Det är ”min” idrott framför andra (som aktiv och/eller som åskådare): Volleyboll tidigare som aktiv både i bolagsserie och på tävlingsnivå, Loviisan Riento division III som bäst i Finland och ett lag i Vallentuna i division II då jag bodde i Sverige. Som bänkidrottare gillar jag många grenar, innebandyn toppar tillsvidare.

3. Den stjärnan slutar aldrig att lysa på min idrottshimmel: Tänker vi på någon som gått bort är dom ju många stjärnor där. Backhopparen Matti Nykänens tragiska öde att dö tämligen ung, efter att ha levt ett hårt liv, glöms kanske inte i första taget. Börje Salmings öde finns också i färskt minne.

4. Den boken/filmen/dokumentären/tv-serien med idrottsanknytning kan jag verkligen rekommendera: När ljuset släcks (2013) som handlar om den svenska fotbollsspelaren Magnus Hedman.

5. När det sänds sport i tv så … tittar jag, om det är något intressant, men jag kan också byta kanal om det kommer sådan sport som jag inte gillar 🙂

6. Hur sugen är du på OS i sommar? Sugen är väl att ta i. Men säkert kommer jag att titta från och till. Mest då finländare är med, spjutkastet har alltid intresserat och sedan snabba grenar som 100 meters loppen.

Hur galet som helst – Otrogen?

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Lockande rubriker måste jag ju som journalist kunna skapa! Riktiga klickmonster 😂
I verkligheten gillar jag inte klickjournalistik, det vill säga där det skrivs rafflande rubriker och ingresser för att locka konsumenten att klicka på en länk till en sajt. Ju fler klick, desto bättre för annonsförsäljaren att säga ”vi har så och så många besökare på vår sajt”. Att det sedan bakom klickmonstrets rubrik inte fanns det som läsaren förväntade sig är en annan sak.

Men så över till dagens inlägg. Ni ska veta att jag har sett på reklamerna i Sveriges TV4 ibland även mot min vilja. Under ett par månaders tid har jag väntat på att få fånga denna bild.

Det började med att jag bara hörde Pernilla Wahlgrens sång och den medryckande musiken. Jag började undra varför hon i så glättig ton sjöng ”OTROOOOGEN, OTROOOOGEN! Sedan kastade hon sig dessutom raklång på rygg i en soffa.

Tills det gick upp för mig att hon sjöng OZONEAIR och marknadsförde något slags luftreningsapparat…

Hur galet som helst, dagens citat

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Så här glad kan man bli då man får en fjärrkontroll att fungera. Först köpte jag fel batterier, vars förpackningar för övrigt är oerhört svåra att öppna utan bomber och granater.
Sedan var det supersvårt att få upp locket till fjärrkontrollens batterihållare. Jag klarade det inte alls, men fick hjälp av min syster. Hon var inte nära ett nervsammanbrott, men lätt var det inte för henne heller.

Dessutom ska man veta att batteriet placeras på rätt led, är det uppochner eller bakochfram står man åter där med ett stängt lock som frestar på nerverna.

Men äntligen, efter en dryg vecka utan fjärrkontroll (led-ljuset funkar även på annat sätt) kunde jag skriva detta tack-meddelande till syrran.

En liten platt manick, med en ännu mindre lucka för batteriet som ska dras ut från ena kortändan. Funktionellt på alla sätt, men snudd på kriminellt svårt att öppna.

Hur galet som helst, del 100!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag försöker hålla liv i alla de kategorier jag satt igång här på bloggen. Vissa har inte fått inlägg på länge, men den här, ”Hur galet som helst”, har ändå levt ett hyfsat liv och nu ser jag att vi har jubileum i dag! Inlägg nummer 100 i den serien.

Konstverket finns utanför entrén till Borgå sjukhus. Jag vet inte alls vad det föreställer, så jag beslöt mig för att googla. Och då hittade jag en förklaring hos bloggkompisen Ordodlaren! Bra att hon tog bilden på sommaren. Visst kommer konstverket på något sätt mer till sin rätt i grönskan.

Med det här inlägget kan jag också vara med i utmaningen Hoppa på tåget, som idag har temat SNÖ. Hurra!!!

I dag åker vi med innebandysupportrarna till Lahtis för att möta Pelicans. Det är inte så lång väg dit, bara knappt åtta mil. Matchen börjar redan klockan 13 på dagen så jag får ledig tid även hemma ikväll. Kanske jag hinner skriva ett inlägg till då och framförallt, läsa alla bloggvänners senaste inlägg.

Hur galet som helst, en installation!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Tänkte avvika lite från temat jul.
Den här bilden togs förvisso på en julmarknad i Strömfors för någon vecka sedan, men julig är den ju inte 🙂

Hinken fanns placerad i en snödriva utanför Stallvinden, där det vanligtvis arrangeras konstutställningar. Inför jul var där en julmarknad.

Men vid första anblicken trodde jag att detta var en konstinstallation. Tills jag förstod att det var en skräpkorg 🤣

Banditost, en nyckelring och författartankar

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Jag har olika kategorier här på min blogg och den här bilden kommer in under Hur galet som helst. Jag tycker att brieostskivan ser ut som en maskerad bandit. Två kisande ögon och en antydning till mun.

Utmaningen Hoppa på tåget har jag också denna vecka svårt att hitta bild till. Men Karin skriver så roligt där om ett minne från hennes barndom då hon bönade och bad om Fazers choklad 😀

BÖNA är alltså ordet och jag har inga bönor här hemma. Jag tycker inte heller att jag själv är en BÖNA. Det ordet används väl oftare för yngre kvinnor och damer.

Genom åren har jag besökt olika Hard Rock Cafén och från Amsterdam och Sevilla köpte jag nyckelringar. Jag har också varit i Köpenhamns café, men minns inte om jag köpte något därifrån. Även Reykjavik som stad har jag besökt, men inte HR-caféet där. Så när väninnan Marina var på Island frågade jag, men jag BÖNADE inte och bad, om hon kunde leverera en nyckelring därifrån, och det kunde hon ❤

Australien slog ut Finland i Davis Cup i tennis igår, men vi är ändå en av de fyra bästa länderna i världen i tennis i år, och hur fint känns inte det?

I dag har jag också överfört allt material från sajten debutsky.fi, som handlar om mina böcker, till en mapp på skrivbordet här hemma. Webmastern som skött sidan ska sluta med den verksamheten, och jag får se vad jag gör med mitt material i framtiden.

Jag vill ju fortfarande skriva minst en bok, kanske fler. Så många minnen väcktes till liv då jag läste gamla recensioner av mina böcker och läsares åsikter… inspiration till en fjärde bok om Adrian Debutsky finns och han har varit en del av mitt liv under tiotals år, så jag tror att han stannar hos mig så länge jag lever.

Hur galet som helst, potatisen som fick mig att skratta

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Ibland behövs det inte mer än en potatis för att få mig att skratta hela vägen genom affären.

Här i lådan skulle det finnas wienerbröd med smak av jordgubbe och rabarber.

Men lådan var tom, wienerbröden hade gått åt.

Och vad låg där istället? Jo, en potatis. Och det är inte jag som har satt dit den för att få en bra bild. Sådant pokerface har jag inte.

Men jag vågade i alla fall ta en bild av potatisen. Hur den hamnat där vet jag inte, men knappast har den flugit från rotsakslådan hela vägen till brödavdelningen 😀

Hade rätt många ärenden på stan i dag och gick för att hämta bilen från min syster, och promenerade sedan hem då ärendena var skötta. Så hälsostegen blir en bit över 3000 i dag, skriver upp dem senare ikväll då jag samlat lite fler.

Gröna trollet på balkongen och diverse annat från dagarna som gått

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Hade jag målat ögon på krukan hade det här blivit ett roligt troll, med håret på ända – hur galet som helst 😀

Varje sensommar eller höst vill jag köpa ljung, jag vet inte vad som lockar i det enkla.

I måndags hade vi möte på församlingshemmet som ligger ett stenkast från mitt hem. Den här planteringen står vid dörren. Vi diskuterade kommande luciatraditioner och samarbetet mellan tidningen, lokala Röda Korset, svenska församlingen och lokala ungdomsförbundet. Det är inte lätt att få kandidater numera. Unga flickor ser det som en skönhetstävling, fastän det inte är det, och de har också fullt upp med studierna och vill varken göra dåligt ifrån sig i dem eller i uppdraget i luciaföljet. Så det finns många aspekter att fundera över, traditioner att förvalta men kanske ändå förnya?

Varje kväll har jag pusslat nu och det avancerar, långsamt så här i början men ett tiotal bitar hittas och roligt är det! Tankarna flyger fritt.

Det här är väl något slags pensé? Köpte den i våras och den blommar fortfarande. Jag tror att jag har lärt mig hur jag ska plocka bort vissnade blommor, var jag så att säga ska knipa av stjälken för att att nya blomknoppar ska bildas. Det gäller att inte låta frökapslar bildas 🙂