Här är det ingen som bor, och huset är inte direkt historiskt 😀 Men det är en ”lekstuga” på Vackerbackas tomt, ett lite annorlunda lusthus eller vad man vill kalla det.
Under evenemanget Lovisa Historiska Hus, som firades sista veckoslutet i augusti, hörde jag en besökare fråga Vackerbackas ägare hur detta lilla hus kommit till. Han svarade då att barnen hade önskat sig ett slags krypin, en lekstuga, en spännande plats där de kunde vara lite för sig själva.
Här bor familjen då den inte vistas i Italien, där det också finns ett renoveringsprojekt.
Här var det många som kom och gick för att bara titta på byggnaderna, eller för att köpa prylar av olika slag. Många vackra saker som har med inredning att göra fanns här.
Porten, ingången från Saltbodtorget, eller utgången från innergården, hur man vill se det. Så fint med spetsgardinerna där, tycker jag.
Väninnan AB, även på Instagram Kirppismummo kallad, finns under Lovisa Historiska Hus (LHH) på Alexandersgården, uppe i ett litet rum som kallas Pikkula. Hon är där idag från och med klockan 11 framåt. LHH pågår till klockan 17.
Det är Skyltsöndag i Christians regi och Veckans foton som tema hos Åke. Därför blir det skyltar från LHH, en finns ju redan här ovanför invid Kirppismummo.
Det regnade igår, inte så att det öste ner, men ett rätt ihållande duggregn och dis rådde hela dagen. Solen visade sig inte alls, och dessvärre verkar vädret fortsätta lika i dag. Det är första gången på 10-15 år som LHH drabbas av regn 😦
Tack och lov var det mycket människor i farten igår ändå. Hoppas det blir livligt också i dag.
Regnrockar och paraplyn för besökarna, och inplastade saker för dem som hade uteloppisar.
Jag älskar Lovisa och Lovisa älskar dig. Så är det. Man hör mycket i vimlet av människor som är nöjda med arrangemangen av LHH och som tycker att staden är liten och trevlig, och att här bor vänliga människor ❤
När jag skriver nästa inlägg är LHH slut eller nästan avslutat för i år. Men läser du det här redan på förmiddagen eller i god tid före klockan 17. Missa inte att besöka Lovisa! Vill du inte köpa biljett för att besöka husen finns det massor att se och göra ändå. Programmet till dagarna hittas på LHH-föreningens webbplats.
Åter dags för ett av årets mest efterlängtade evenemang, Lovisa Historiska Hus! Tyvärr har det regnat hela dagen, och samma väder vänts imorgon. Men… inget ösregn. Mest disigt och duggregn och +17 grader. Stämningen är ju alltid aningen bättre med sol och värme, men det kom besökare ändå. På bilden ett av husen som är för första gången med i evenemanget, Brottas.
Det här fotot gillar jag, då det blev rörelse med cyklisterna 😀 Huset med det öppna fönstret är Dunderfeldts hus.
Till Vackerbacka var det kö, så man kan inte säga att vädret störde 🙂 Jag ska göra nytt försök att komma in där imorgon!
Igår skrev jag första inlägget om Pitkänpöydäntalo. Här kommer några bilder till. Verandan visade jag också igår, här ses den från en annan vinkel, stor som den är.
Trädgården sedd från trappan, nästan samma vinkel som på bilden igår.
Blommor i en vas på ett bord i ett av rummen.
En del av köket. Ofta svårt att få med allt på en och samma bild. Hade gärna kunnat ta fler, men ofta var det rätt trångt i rummen då där alltid var besökare.
En vägg till ett av uthusen. Keramik, torkade hortensior på nedersta hyllan (tror jag) och lite annat ditt som datt.
Visar här i samma veva de två sista bilderna, som jag tog på söndagsförmiddagen då det ännu inte var full rulle på Skeppsbrons marknad.
Senare på eftermiddagen blev det trängsel bland försäljningsstånden.
Lördag är min lediga dag, hittills vanligen den enda då jag ger tid enbart åt mig själv. Ser fram emot att få flera sådana dagar i framtiden, ungefär efter den sjätte oktober 🙂
Jag har kvar en hel del bilder från evenemanget Lovisa Historiska Hus och ska börja portionera ut dem. Här kommer del ett från Pitkänpöydäntalo (fritt översatt Det långa bordets hus).
Bakom huset löper Mariegatan, som också är min adress i dagens läge. När man kommer in på tomten öppnar sig en stor och lummig gård som sträcker sig ända ner till Strandvägen, och därifrån har familjen utsikt över Strandparken och Lovisaviken.
Ett växthus och en gårdsbod, där keramik och andra produkter finns till salu och där värdinnan i huset ibland visar hur hon jobbar.
Några av Kaisa Korpelas härliga keramikarbeten. Blommorna kan fungera som prydnader i sig men också som stöd för klättrande växter. Var och en kommer säkert på användningsmöjligheter själv 🙂
En bild från verandan. Det fanns solrosor i väldigt många av LHH-husen, det var ju högsäsong för dem då sista helgen i augusti.
Utsikt från husets terrass och trappa mot gården och Strandvägens park. När jag ser allt det lummiga är jag så glad för att många öppnar sina hem under LHH och att vår stad är lummig och kan visa sina bästa sidor åt alla tusentals besökare. Vi hade ju tur med vädret i år också.
Vackert inramat, inte sant? Det här är något jag på sikt försöker jobba med här hemma också. Jag har många grönväxter och hittar säkert med tiden bra platser för dem alla. De har redan nu flyttat lite hit och dit 🙂 Min dröm är att få en hylla som hänger framför något av fönstren, där många små krukor, kanske en del med örter, och även glasföremål med sticklingar i sig, får plats.
Detta fönster finns hos Villa Garduelis. Här följer några bilder från det objektet, som var med i Lovisa Historiska Hus den 24–25 augusti.
Huset sett från korsningen av Garnisonsgatan och Garvaregränd.
Ett vackert inramat fönster också här i sovrummet. Här och där fanns det skyddspapper på golven i husen. Alla besökare skulle gå in utan skor, men vissa objekt besöktes av över tusen personer så det blir onekligen slitage om golven inte skyddas.
Gårdsbyggnaden och den lummiga grönskan där.
Huset sett från gårdssidan och ingången till villan.
Olika fortskaffningsmedel 🙂 Någon tar sig fram med cykel, någon annan med en traktor. Bilden tog jag i Skinnarby i samband med Lovisa Historiska Hus, utanför Kauppiaantalo.
Sedan var det någon nån gång som sa att det är svårt att fota maträtter. Ibland blir det som ÄR gott inte så gott att se ut 😂
Jag känner ändå åter glädje över att orka göra nånting att äta till mig själv. Tomaterna är från växthusodlingen. Mozzarellan från affären, svartpeppar och basilika och sedan lite balsamico. Brödet strök jag lite smör på, vitlökssmör hade egentligen varit bäst, om man gillar sånt. Men det hade jag inte hemma. Bruschetta mozzarella – något jag lärde mig uppskatta då jag var på Corfu 2017.
Jag har långsamt börjat hitta tillbaka till det som ger mig glädje och lugn i vardagen. Att träffa vänner. Några av klasskamraterna från förr, som jag träffade i lördags, ska jag träffa en och en så småningom. På mammas gård i söndags talade jag med en av hennes grannar som var där med hunden. En före detta gymnastiklärare gick förbi och stannade upp för att tala med mamma, min syster och mig där vi satt på gården. En annan grannes dotter kom och pratade en stund.
Jag kanske inte ens helt begriper vad jag har missat då jag har gett sex år av mitt liv till mitt företag och jobb på heltid. Det har inte funnits tid för reflektioner och inte till så många spontana upplevelser heller.
Men det här är ju inte någons fel. Inte tidningens i alla fall. Det är ju jag själv som har valt att ha det så. Och det är även jag själv som nu väljer att trappa ner. Finns det jobb för mig på tidningen framöver ställer jag mer än gärna upp, men jag har inte längre ansvaret som chefredaktör efter den 25 september. Finns det inga jobb för mig där letar jag efter något annat efter nyår.
Tips för höstträdgården! Jag kommer inte på nu vad de där som liknar kålväxter till höger och vänster heter. Ljungen i mitten, det finns ju färgade varianter. Somliga gillar dem, andra inte. Jag tycker den här gamla sängen och lådan med höstväxterna är fin. Fanns på gården till Pitkänpöydäntalo som jag besökte under Lovisa Historiska Hus den 24 augusti.
Kauppiaantalo (Köpmannens hus) ligger i Skinnarby, ute på landet med en öppen slätt på ena sidan av vägen och huset och skyddande växtlighet på andra sidan. Den som vill läsa mer om husets historia och se några andra bilder kan klicka på länken.
När man har tagit sig upp på den lilla kullen där huset finns ser det ut så här på baksidan av huset, där det finns en liten prunkande gård.
Vänder du dig om, strax innan du går in i huset, ser det ut så här. Kan det bli mer lummigt och grönt?
Inne i huset blev jag fascinerad av den här lösningen. Troligen gamla fönsterglas som byggts till en vägg som släpper in ljus mellan rummen. Där förvaras också vackra glas- och konstföremål.
I köket ser det ut så här. Ibland fanns det band och små flaggor som visade att en del av rummet var ”avstängt”. Gästerna fick gå in i köket och titta men inte förbi bandet med flaggorna.
När du går ut från huset öppnar sig den här vyn mot bakgården.
Då man går bort från gården, ner mot Påvalsbyvägen, ser det ut så här. Massor av små krukor till höger och gamla kaffepannor till vänster pryder grusgångens kanter.
Ett av många stilleben och andra trevliga, överraskande och lite annorlunda konstverk som finns på gården.
Villa Unelma, fritt översatt Drömvillan, ligger vid Lappträskvägen i Skinnarby. Huset bjöd på starka upplevelser. Mycket färg och glädje, gästfrihet, konstverk och allehanda personliga lösningar.
En gårdsbyggnad där gäster kan övernatta sommartid, här har nyligen byggts in ett gästrum. Och vilka härliga åkrar, ängar, vidder och slätter som kan beskådas från gården ❤
Troligen en gammal ladugård.
Uppe på samma byggnad fanns kanske en höskulle? Nu är där Annis och Aarnes galleri, en plats för konstverk av olika slag.
I köket samlar Aarne och Anni sina gäster till temamiddagar. Varje rum i hemmet har sin stil. Köket ska vara en plats där man har roligt.
Sovrummet är i sin tur en plats som manar till lugn, här varvar man ner.
Bilderna får tala för sig själva. Det ligger lite Pippi Långstrump- och Villa Villekulla-stämning över Villa Unelma. Jag gjorde en intervju med paret Anni & Aarne och den publiceras i Nya Östis den 29 augusti.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 