En stor samlarmässa arrangerades i Lovisa Gymnasium. Tycker att de här kristallkronorna passade in i interiören. Så att de nästan kunde få bli kvar där 🙂Jag hade velat köpa högar av gamla tidningar. Det fanns massor av veckotidningar och serietidningar på samlarmässan, men, men… först måste jag ha en plats där jag kan lägga dem hemma. Så att de syns och inte bara blir och ”skräpar” nånstans. Så jag köpte inga tidningar den här gången.De här små Arabiafaten kunde jag inte låta bli att köpa. Kostade två euro styck. Vad jag ska göra med dem är ännu oklart. Har dem i väntan på den dag då jag kan flytta in i ett gammalt hus 😉Villa Degerby sett från gården. Lovisas före detta stadsarkitekt Aulis Tynkkynens andra hem. Jättefina pelargoner utanför verandan.Pilastrarna heter det här huset. Äldsta delen är från 1776. Fungerar som hotell i dag och var ett av gårdsobjekten på Lovisa Historiska Hus.
När jag cyklade här förbi i dag påmindes jag åter en gång om att min hemstad är fantastiskt fin. Jag älskar den, också på vintern då den ligger nästan öde.
Men det kanske blir så då man blir äldre. Man vet var rötterna finns. Som ung vill man bara bort, det ska vara fart och fläkt och nya intryck. Man förlöjligar småstaden, kallar den byhåla. Men sällan är väl något bättre där borta – borta kan vara bra, men hemma är bäst. Och byhåla kan man säga med kärlek i rösten också 🙂
Avslutar med en bild på småbåtshamnen. Så otroligt vacker den här soliga och varma sensommardagen. Vad jag älskar Lovisa!
På producenttorget stod Tuija Rihtilä från Vanda och sålde allt från små stenar med namn på till hjärtan i olika former för olika ändamål.
Tuija säger att vädret varit helt fantastiskt och att det därför inte känts tungt alls att stå och sälja två dar.
– På lördagen sålde jag riktigt bra. I dag söndag har det varit lite lugnare. Men så är det alltid på marknader som pågår två dagar.
Mer om Tuijas företag kan du läsa här. Informationen är bara på finska, men där står bland annat vem som är återförsäljare av Tuijas produkter. I Lovisa är det Vanille Home.
Stenar kan man använda till mycket. Som tyngder eller som prydnader på bord, i blomkrukor, i samband med bordsplacering på fester osv.Den här nyckelringen köpte jag för tio euro. Dyrt? Jag tycker hantverk ska få kosta.
Med vissa saker är det bara så att då jag ser dem talar de till mig. Jag hade inte kunnat lämna Tuijas bord utan att köpa den här nyckelringen.
Om min dröm går i uppfyllelse, att jag någon gång får bo i ett gammalt hus. Då ska jag omge mig med nästan bara gamla saker. En dator måste jag ju ha, en TV och lite andra moderna rackerier.
Men i övrigt, inga onödiga ting, och allt ska helst vara gammalt på riktigt, eller någon typ av vintage, återanvänt och sådant.
Visst är det kul när det är så här mycket folk. Alla bord fullsatta på Bistro Cantors och Ölvins gård. Kö till glasskiosken. Den här bilden säger ju inte alls allt då jag inte fotograferade med vidvinkel. Men den visar hur fint väder vi hade!Det var svalt och skönt att äta inomhus. Valde liten skagenröra för tolv euro. Med en longdrink och vatten till.Lagom stor lunch, fräscht med löjrom, rädisor och gurka. Kul serverat också, på en stenplatta.
Till Ölvins hemsida kommer ni genom att trycka här. Den vägen hittar ni också information om Bistro Cantors mat och öppethållningstider.
Hade det inte funnits björkar och tallar här hade man trott att man kommit till Sydeuropa. Det var varmt och skönt, man hörde italienska varvas med engelska, svenska och finska. I gårdsbyggnaden fanns en cafeteria där Beniamino Borghis släktingar sålde italienska läckerheter.Liten hjälp på traven gav den här skylten.
Beniamino Borghi är sedan ett par år tillbaka bosatt i Lovisa och populär danslärare på Lovisa dansinstitut.
Så här ser Casa BenItalia ut från gårdssidan.De moderna fönstren ska bytas ut mot mer tidstypiska. Huset är från 1800-talet. Byggnaden ska också få en glasveranda.En trevlig prydnad i trädgården.Gammalt möter något lite nyare.Här höll Beniamino en gång en ”under renovering”-konsert. Det stora fönstret ska bytas ut mot ett av äldre modell.Än finns här mycket att göra, men om några år har Beniamino ett härligt hus.
Beniamino Borghi har inte någon direkt erfarenhet av renovering. Men han har fått hjälp av många goda vänner.
Casa BenItalia finns på Räfsbyvägen 9. Öppet ännu i dag söndag 25 augusti klockan 10-17.
Jag hade redan cyklat förbi Villa Degerby men hunnit se en liten hylla med små fack. Den är ju förstås lite julinspirerad men jag har en vision om minihyllans mission. Kan blogga om den senare, då jag fått min arbetshörna städad… Hyllan kostade bara fem euro.
Från producenttorget köpte jag min vana trogen chilimarmelad, tre olika burkar.
Maken hängde på låset till samlarmässan i morse för att få köpa Eddie Bruces nyaste bok. Den berättar om gamla affärer i Lovisa. Vi fick det andra exemplaret signerat och numrerat.Om vädret fortsätter vara lika fint på söndag vimlar det säkert av människor i staden också då. Det gäller att njuta av stämningen nu. Snart är det höst och då blir det åter stillsamt i ”byn”.
I morgon tänkte jag fortsätta skriva inlägg från LHH – bland annat ska jag besöka CasaBenItalia. Har hört att det bjuds på / säljs fantastiska italienska läckerheter där!
Vackerbackas gård och den del av byggnaden som är bebodd. Observera spetstygen som vackert ramar in porten mot Saltbodtorg.Skira vita paraplyer prydde trädgården.Från torget in till gården finns en ingång som är lite mer än bara en port till och från byggnaden. Här kan man beundra gamla ramar och speglar.Den andra delen av huset håller ännu på att renoveras. Hur lång tid det tar vet ägaren inte och då man renoverar ska man ju inte ha någon brådska.
Tidens tand hade gått hårt åt den här stugan då Mattssons familj köpte den. Äldsta delen torde vara från 1700-talet.”Skulle vara billigare att bygga nytt än renovera det här” hördes en besökare säga. Visst. Men många i Lovisa köper inga gamla hus för att riva dem. De ger dem i stället sin tid, omtanke och pengar för att iståndsätta så pietetsfullt som det bara är möjligt.Den del av huset som vetter mot gården var i dåligt skick och här har familjen låtit bygga en ny del som passar ihop med den gamla.
Sjömansstugan finns på Trädgårdsgatan 13.
Husen jag har med här i bloggen har jag fått tillstånd av ägarna att presentera.
I huvudsak råder fotograferingsförbud, speciellt inne i husen.
Och då jag inte fick tag på alla ägare i de hus jag besökte har jag ännu inte så många objekt med här.
Jutta Kuure från Joensuu hade en försäljningsplats på Mariegatan.
Jutta fotograferar olika motiv av blommor och djur. Sedan överför hon motiven på tyg som bland annat blir väskor och dynor. Hon har en förkärlek för vilda djur och har förälskat sig i Bornea.
Läs mer om hennes verksamhet här.
På Lovisa Historiska Hus är det fritt fram för alla att sälja gammalt och nytt. De här färgglada väskorna har Jutta Kuure hämtat från Joensuu till Lovisa.
Betoningen under LHH är förstås gammalt, antikt, lokalt producerat, sådant som renoverats, tagits till vara eller återanvänts. Privatpersoner säljer saker de vill bli av med, allt från kläder till leksaker, kärl och möbler.
Men som sagt, också nyskapat får plats. Jag gillar de starka färgerna i Juttas verk.
Den här bilden är från Mariegatans park. Här säljs bland annat gamla möbler.
Längs Mariegatan och Trädgårdsgatan finns massor av loppmarknadsstånd men också olika företag som presenterar sig eller säljer både gammalt och nytt.
Lovisa torg mitt i centrum är fullproppat med försäljningsstånd. På Alexandersgården (huset syns i bakgrunden) arrangeras en antikmarknad.Även om de här männen ser lite bistra ut på bilden kan jag intyga att Svenska Folkpartiets Henrik Mickels och Kenneth Hansson var på gott humör.
På det så kallade ITU-torget, producenternas torg, som finns i Karlskronabulevardens park hittar du lokalt producerat. Allt från bröd och honung till sylt, saft, marmelad och plättar.
Vid SFP:s tält passade en glad herreman på att rimma något i stil med att en korv har två ändor medan en plätt totalt saknar sådana, men att den går åt ändå.
Gamla posten i Lovisa har fått ett nytt fräscht liv för två dagar i centrum av Lovisa.
I går kontaktade en av verksamhetsledarna mig och sa att några av verkstäderna för unga och arbetslösa kommer att presentera sig i gamla posten. Jag såg framför mig en disk med broschyrer och diverse utställda hantverk.
Men döm om min förvåning då jag steg in i gamla posten på förmiddagen i dag. Tre rum fulla med saker, en del till salu, andra enbart utställda. Massor av människor som kom och gick, glada handledare som presenterade verksamheten.
Missa absolut inte det här heller! Här finns allt från renoverade möbler till nya hantverk i pigga färger. Stolar, mattor, dynor, väggbonader… you name it!
I gamla posten i korsningen av Brandensteinsgatan och Drottninggatan presenterar sig Pro Paja från Borgå och de tre sysselsättande verkstäderna Akseli, Lilla Petters Gård och Startverksamheten från Lovisa.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 