Övrigt

Nu får ni se på andra bullar!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

För nu har Carita försökt tjata för sig själv ”kom ihåg att fota, kom ihåg att fota”. Det må sedan vara vad som helst som hon fotar. Sin egen hand som håller i en påse med en bulle till exempel. Så föds och lever en vardagsblogg.

Jag gick till R-kiosken för att posta ett par försändelser. R-kiosken är ungefär det som heter Pressbyrån i Sverige. Här finns lite allt möjligt. Så jag köpte en påse ostbågar också och vid kassan kände jag den oemotståndliga doften av nybakad bulle!

Jag blev helt såld, och sedan var också bullen såld! Jag började äta på den redan då jag promenerade hemåt. Så någon motionsrunda för att bli av med kalorier blev det här ju inte 😀

Har jobbat hela dagen hemifrån. Planerat kommande jobb via telefonsamtal och mejl.

Efterhand som sidor för tidningen Nya Östis blir klara hos layoutaren dyker de upp i vårt redaktionssystem och jag läser korrektur på dem. Det kan alltså göras hemifrån. Och jag är bara vikarie nu då ordinarie korrekturläsaren är på resa.

Var och en sida öppnas för sig separat med Adobe Acrobat Reader och sedan gör jag mina noteringar där på felstavningar och annat som ska korrigeras.

Nu har jag en del foton sparade också för söndagens Veckans foton och jag gör så gott jag kan för att fylla på mappen med bloggbilder som jag har på datorn.

Minus åtta grader. Jag önskar att vintern vore förbi, men det önskar ju inte alla de som vill åka skidor och skridskor. De får nog sitt lystmäte ännu eftersom kölden inte ska ge vika på ett par veckor.

Söndag igen, januari månads sista!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Just det! Slog mig att det är januari månads sista söndag. Känns skönt att gå in i februari fastän det hotas med sträng kyla ännu om nätterna ett par veckor framåt. Vi GÅR mot våren och Vinter Bore får allt ta och ge sig också denna gång.

Jag har haft två bra hemmadagar, men det har ändå inte betytt att jag slagit dank. Hade en lång to-do-lista som inkluderade allt från olika jobb till sådant som hör vardagen till här hemma. Jag får mest gjort, ro i sinnet och ordning i huvet om jag har listor där jag kan bocka av det jag gjort.

Det viktigaste noteras högst upp och ju längre ner på listan jag kommer, desto mindre brådskande saker.

I dag har jag gett näringspinnar åt mina växter. Det tar sin lilla tid då jag har ett tjugotal sådana.

Tvättmedlet var slut och jag behövde köra en maskin i dag, så det var bara att pallra iväg till affären. Köpte lite annat också då jag väl var där. Fick sällskap av grannen och sedan hjälptes vi åt att bära in ved till mig, får ju då alltid en extra Ikea-kasse full med klabbar.

Lataus = laddning. Det skulle man nog själv behöva då och då för att orka knata på.

Skulle fota någon skylt till Skyltsöndag då jag var i affären… men tror ni jag kom ihåg det? Måste snart ha en stor lapp med mig även för det. Kanske ett metspö som går från ryggsäcken över mitt huvud, med en krok och en lapp som hänger framför näsan på mig. Ni vet sådär som en lockande morot som får åsnan att gå framåt… Där skulle det stå. KOM IHÅG ATT FOTA TILL BLOGGEN!

Undrar om jag skulle bli hämtad av personer i vita rockar och införd i en gul-orange-röd bil med blinkljus på taket då?

Det var inte många bidrag till Nacka-Åkes Veckans foton och skylten är ju från i höstas, men fler skyltar hittar du hos Christian som håller i trådarna för utmaningen och hos andra av mina bloggvänner, till exempel hos BP som var Skyltsöndags-ansvarig under många år ❤

Lyssnade på Stefan gånger två

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Även om januari månad är nästan slut vill Elisa att vi reflekterar över ordet NYÅR och vad det nya året, som förstås precis bara börjat, väcker för tankar.

Men innan jag går över till frågor och svar, så ska jag säga att jag har lyssnat på Stefan som skrev i en kommentar i torsdags så här: ”Jag känner inte till Lovisa som stad, men jag lovar att du har många motiv kvar att fota. Lite fantasi och lite närhet till byggnader, skulpturer, planteringar m.m. och du kan fylla minneskortet både en och två gånger.”

Jag tycker ju ibland att jag har fotat allt och jag inte vet vad jag ska föreviga härefter 😀

Han har förstås rätt i det han skriver, så det blev en bild av svenska gymnasiet då jag gick till idrottshallen på torsdagskvällen.


Resten av bilderna i inlägget har jag fotat då jag suttit hemma och pysslat vid tevebordet.

Eftersom det enligt min åsikt kommer bara dåliga program på fredagar, eller repriser av bra program som Husdrömmar och Stugfixarkan, så blev det några avsnitt av Mumindalen på Arenan igår.

Och sedan räddade Carina B kvällen åter en gång. Hon har för det mesta intressanta gäster. Igår inte de intressantaste genom tiderna kanske, men Stefan ”Ubbe” Sjur var en ny bekantskap och hans livsöde berörde.

Så det blev nu så att jag lyssnade på Stefan gånger två. En bloggkompis och sedan den där från bandet Korslagda. Gruppen hette Korslagda Kukar förr, men skippade sedan det sista ordet för de kunde inte uppträda på dagis och heta så 😂

Och så över till Elisas frågor.

Har du tänkt på några nyårslöften för i år?
Nej, gav inga nyårslöften, alltid bäst så. Tänkte för mig själv att jag ska försöka lära mig känna nya människor, och även fotografera mera och jag har kommit igång med det.

Vad vill du förenkla istället för att förbättra?
Få vardagen att rulla smidigare genom förenklad prioritering.

Vad vill du uppgradera i ditt liv – liten detalj eller stor grej?
Tror att det snart är dags för en ny vinterkappa, men det får bli till nästa vinter.

Vad vill du ha mer plats för i din kalender?
Lugn och ledig egentid. Som behövs för att jag ska kunna ha ordning här hemma, vilket i sin tur behövs för mitt välmående.

Vad hoppas du att ”framtida du” tackar dig för om ett år?
Att jag lyckats hålla mig i sådan form att jag kunnat fortsätta jobba och ensam klarat ekonomin. Om ett år har jag bara fyra månader kvar till pensionen.

För övrigt, angående pension. Jag trodde aldrig jag skulle börja räkna år och månader och dagar till den… Men man ska tydligen aldrig säga aldrig 😉

    Robotar på laddning och Runebergstårta i god tid

    ~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

    Kom ihåg att ta foton, uppmanar jag mig själv då och då. Sedan pilar jag iväg. Putsar bilen fri från nyfallen snö. Glömde fota. Lastar in tomflaskor i baksätet. Glömde att fota. Förde bort tomflaskorna med grannen. Glömde fota. Hämtar syrran, kör till olika platser i olika ärenden. Inga foton. Men lika bra så kanske för det var jag som satt bakom ratten.

    Kom så till S-Market och tog min kundvagn. Just det. Kom ihåg foton! Matleveransrobotar på laddning inne i varma vindfånget. Dessa härliga små filurer.

    Sedan åter olika ärenden och slutligen skottar jag snö hos mamma, men inga bildbevis därifrån heller 😀

    När jag kom hem och packade upp kom jag åter ihåg, bloggbilderna! Då ska jag visa något jag blir lite irriterad på. Då en del av toppingen på Runebergstårtan har fastnat i asken! Ett sådant världsproblem. Här bleknar alla nyheter om den trumpna bebisen på andra sidan Atlanten.

    Runebergsdagen firas här den 5 februari så jag är ute i god tid med smaskandet 🙂

    Och torsdag som det är. Summering av veckans steg. Andra bästa resultatet för i år, fastän jag inte tävlar med någon, så statistiknörd är jag ju i alla fall. 15 650 totalt. Som mest 3600, som minst 300 en dag då jag inte ens gick ut hemifrån 😀

    Fredag, lördag, söndag lugnare dagar (tror jag). Då ska jag njuta av att läsa mina vänners bloggar, av vilka jag bara hunnit besöka en bråkdel de senaste dagarna.

    Kramens dag, med bild från igår

    ~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

    Crispy chicken med husets dip som har lite touch av vitlök. En kväll på restaurang Fylla igår i goda vänners lag. Mycket att prata om 🙂

    Det är kramens dag i dag, men vet inte om det blir någon kram. Det är också influensatider så en intervju sköts upp till nästa vecka, jag är alltid tacksam då någon meddelar och säger att det är halsont på gång, kanske bäst att ses en annan dag.

    Några skjutsar med lånebilen i dag och skidskola ikväll. Nä, inte jag som ska stå på skidor, det skulle allt vara en syn för gudar 🙂

    Jag ska försöka få till fler foton för bloggen. Har varit lite si och så med det. Tycker ofta att jag har fotat allt här i stan, men det har jag förstås inte gjort.

    Man tager vad man haver…

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    … alltså i bildväg. Och haver man inget får man skapa något i all hast här hemma.
    Och det här passar ju faktiskt också som ett inlägg i kategorin Trees on Tuesdays 🙂

    Det kom upp plantor från bägge ekollonen fastän jag planterade dem på senhösten. Tror att det är den tredje och den fjärde eken jag drivit upp.

    Texten på den lilla skylten som står i monsterans kruka stämmer ju så väl 🙂

    Nu har jag bokade kvällar med såväl vänner som jobb, vilket betyder att eldningen måste planeras väl. Det ska åter bli kallare ute och nästa gång jag kan kvällselda är först på fredag, så jag passar på att hålla ugnen varm redan på dagen i dag.

    Även om det är plusgrader ute betyder det inte att det hålls varmt inomhus om jag inte alls eldar. Ett par värme-element får se till att här finns grundvärme hela tiden, men som tidigare sagt – ganska mycket att planera. På det sättet en speciell livstid under vintern i äldre hus.

    Jag kanske inte bor här livet ut. Åldern kan ta ut sin rätt på olika sätt och boendet måste därmed ses över. Men än har jag inte bråttom bort, och skulle jag aldrig ha prövat på den här livsstilen, tagit chansen att bo i ett gammalt trähus, skulle jag för eviga tider ha undrat hur det hade känts.

    Och flyttar jag nån gång igen så hoppas jag att där finns en ugn, eller en vedspis i köket, något slags eldstad… för jag skulle verkligen sakna eldandet om det helt försvann ur mitt liv.

    Nu ska jag skriva vidare på ett reportage till Kuriren. Imorgon har jag två jobb för Nya Östis. På torsdag anhörigvård och innebandymatch. Så här rullarna dagarna och veckorna på och snart är januari månad slut. Det känns bra, men jag antar att vintern ännu kommer att hålla greppet om oss minst fem, sex veckor till… Det är bara att härda ut.

    Temat är UPPREPNING

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Hos Elisa är temat för veckans fem frågor UPPREPNING. Och vad passar då bättre än att jag upprepar med ytterligare en bild på mig själv. Det känns ju inte så bra att vara en jag-jag-jag-person 😀 … men jag ursäktar mig med att jag inte kommit mig för att ta så många andra bilder.

    Hoppas det i dag blir andra bullar av då vi åker på innebandymatch till Mynämäki i västra Finland.

    Bilden togs i bastuns omklädningsrum i går. Jag bastade inte i värmen och tvättade inte håret eftersom jag några timmar innan hade varit hos frissan. Men jag duschade och hade en lugn stund.

    Vad gör du nästan varje dag utan att ens tänka på det?
    Tjuvkikade på Elisas svar och måste erkänna att detsamma gäller hos mig. Sitter jag vid datorn blir det automatiskt och ibland onödigt tidsödande skrollande på Facebook.

    Vad säger du ”bara en gång till” om, men gör det ändå flera gånger?
    Det kan handla om något spel på datorn där jag tänker: bara en eller ett par nivåer till.

    Vilken tanke snurrar runt lite för ofta i ditt huvud?
    Tandläkarskräcken, och hur jag ska komma iväg en första gång igen efter den påtvingade coronapausen…

    Vad skjuter du upp varje vecka men ändå alltid får gjort till slut?
    Dammsugning. Och ibland det där med att tömma hinken med aska från ugnen lite tidigare än då den blivit nästan full.

    Vad googlar du återkommande fast du borde kunna det vid det här laget?
    Stavning av vissa svåra ord, såsom även nu då jag ska nämna ordet: accessoarer.

      Nåt växer upp ur huvet på mig

      ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
      Monster! Inte jag, fastän jag har en växt som kommer ut genom huvet 😀
      Moster är jag förstås.
      Och växten bakom mig heter monstera. I grönskan står också min kompis Daniel!

      Det blev så här för att få till ett inlägg i dag. 3000 steg och frissabesök, men inte tog jag några bilder under den promenaden, för jag tycker att jag har fotat allt som fotas kan från den sträckan. Det har jag förstås inte gjort, men här försöker jag visa nyklippta frisyren.

      Jag tog bara EN bild. Har slutat med det där att ta trettio och ändå inte vara nöjd.

      Nu ska jag skriva en to-do-lista som gäller för de kommande tre veckorna. Fick idag iväg frilanstexten till den nya samarbetspartnern. Har också skött ett receptärende för mamma och svarat på diverse mejl som har med Nya Östis-jobb att göra.

      Jag är inte ens pensionär men ändå har jag fullt upp! Hahaaa – hur ska det bli sedan då pansjo-dagarna hägrar i maj 2027? Vågar ju knappt tänka på det. Behöver ni andra pensionärer flera kalendrar och är ni fullt sysselsatta? Frågan ges med en liten glimt i ögonvrån 😉

      Nu grötade det till sig!

      ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

      Jag kunde inte vänta med den här roliga skylten till söndag. Ska försöka hitta nya skyltar under veckoslutet då jag åker på innebandyresa om allt går väl.

      Alltså gröna planetens astronauter gillar havregröt, på finska kaurapuuro. Men vad är drötar? Inte pluralis av gröt i alla fall. Här har det nog grötat till sig i översättningen 😂 Vi svenskspråkiga ska äta drötar, vi får ingen gröt.

      Att köpa en kostar 1,29. Två kostar således 2,58 euro, tre stycken kostar 3,87 och fyra stycken 5,16 euro. Köper du fyra på en gång sparar du hela sexton cent!

      Efter affärsrundorna och bilen full med grejer till tre hushåll, och anhörighjälp med medicindosering, fågelmat och föra skräp ut var jag ganska trött då jag kom hem. Jag brukar då medan jag har jackan och icebugsen på gå till källaren efter ved.

      Men då jag öppnade dörren till hemmet och skulle ta nyckeln till förrådet och vedkassarna… vad skådar mina ögon? Jo, två Ikea-kassar fulla med ved! Grannen bakom väggen hade hjälpt mig ❤ Det var nästan så att jag fällde en tår.

      Något annat som gör mig rörd och glad är mammas iver att pussla. Det här pusslet var svårt! Hon är snart 92 år gammal och står vid ett bord och lägger några bitar varje dag. Hon var tveksam inför detta och trodde det aldrig skulle bli klart. Jag sa att jo, det blir det säkert och mot slutet går det alltid fort.

      I dag var hon så stolt över pusslet och skrev upp i sin lilla kalenderdagbok. Pusslet klart klockan 14.45! ❤

      Visst älskar jag mitt jobb!

      ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

      För det mesta nuförtiden älskar jag mitt jobb som frilans.
      Jag är inte fastanställd, jag deltidsjobbar, jag har inga fasta inkomster. De varierar från månad till månad. Men jag har klarat mig hyfsat nu över ett år, och försöker känna tillit – att allt ordnar sig även framöver.

      I dag gick tiden ofattbart fort i ett mycket trevligt gäng. Det pratades och skrattades mycket.
      Samvaron var viktigast. Även om det som gänget sysslar med fanns i fokus poängterade de att onsdagen är en av veckans bästa dagar. Då träffas gänget och de talar om allt mellan himmel och jord.

      Ja, och så finns det några i gänget som tycker om att baka och att tillreda mat, som alla sedan får njuta av vid gemensamt bord. Helt underbart! Önskar att jag själv hade den talangen. Men jag är bra på något annat istället, försöker jag tänka. Jag kan skriva artiklar och reportage 🙂

      Då jag lite visste vad som väntade mig, att vi skulle välkomnas varmt och få äta gott, tyckte jag att det här var det minsta jag kunde göra för att visa min uppskattning.

      När reportaget väl har landat i tidningen visar jag bilder här och berättar mer om vad det handlar om 🙂

      Den kommande veckan är intensiv med allt från anhörigvård till privata åtaganden, innebandymatcher och jobb för tidningar. Jag är glad för att det åter rör på sig, tiden går fort, dagarna blir längre och ljusare.

      Fortfarande gäller tanken att jag ska ha ledigt, tomt i kalendern, två dagar i veckan. Få se om jag lyckas med det 😀

      Veckans hälsosteg dryga 12 000. Färre än förra veckan (räknar från torsdag till onsdag). Ett par dagar var det himla kallt och då jag inte hade några jobb som drog mig ut tog jag det lugnt. Har en väninna här i Blogglandia som ibland också noterar 500-700 steg per dag och vi hurrar alltid lika mycket för varandra vare sig stegen är 100 eller 10 000 🙂