Ikväll ska jag se på Mandelmanns gård. Det är bara ett program av tusentals från Sveriges teve som jag kollat genom åren.

Jag är finlandssvensk, och vad det innebär har jag fått förklara så länge jag har varit kapabel till att muntligt eller skriftligt göra det. Och i all synnerhet blev jag tvungen att göra det då jag bodde i Sverige 1998. Missförstådd blev jag ju många gånger 🤣 Semla som är bröd/macka hos oss, är annat i Sverige. Korgbollsställning ville jag köpa till gudsonen, men försäljaren såg ut som ett frågetecken… ”aaah, du menar BASKET-ställning”.

Nu vimlar det på Facebook av fina inlägg där finlandssvenskar på olika sätt förklarar för svenskar i Sverige vad det betyder att vara finlandssvensk. Vi är personer som är födda i Finland, vi har svenska som modersmål, vi tillhör en minoritet på ungefär 300 000 personer.

Detta inlägg blir långt eftersom jag gärna vill citera en del av det som Erica Helin skrivit på Facebook. Jag har satt in – – – där som jag strukit en del av texten, bara för att den inte ska bli för lång. Den kursiverade texten är alltså det som Erica skrivit. Stort tack till henne ❤

Kära Sverige-svenskar, nu när den största chocken över utfallet i Melodifestivalen 2025 har lagt sig så kanske det är dags att förklara en del saker lite närmare, för just nu råder det en stor förvirring i Sverige om vad svensk innebär.

Den stora massan svenskar har i alla år varit lyckligt omedvetna om att det på andra sidan Östersjön i alla tider funnits ett folk som hängivet följt Melodifestivalen som det vore deras egen. Vi har hejat, rasat och gråtit av lycka över att ”rätt låt vann!”. Men, vi har också varit medvetna om att vi liksom lite tittar in genom ett skyltfönster, vi är där och ser glittret, värmen och glamouren, men vi står tillika på utsidan och ser på. Vi får inte rösta, vi finns inte inom Sveriges gränser och vid få utvalda tillfällen har en finlandssvensk fått åka över havet och in i värmen, men bara snabbt, utan större framgång, flimrat förbi det rikssvenska medvetandet.

Finnar har det funnits gott om, sverigefinnar har man haft koll på i Sverige, men det finns andra som istället för att bli en Hallonbåtsflykting fortsätter livet i Finland men med känslan av att vi lever i en marginal, ett limbo mellan Sverige och Finland. Kulturellt står vi med en och halv fot på den rikssvenska planhalvan.

Låt mig förklara ur mitt millenial-perspektiv; att vara svenskspråkig i Finland betyder för väldigt många att man som barn kollade på Bolibompa och Disneydags, Lilla Sportspegeln (men av upphovsrättsliga skäl visades inte Tom&Jerry), Pippi, Emil och Bullerbyn, Sommarlovsmorgon, Julkalendern och senare Bullen, Voxpop och Grynet. För en del blev influenserna så starka att det påverkade vårt uttal och språkmelodi i barndomen. – – – Våra föräldrar spelade svensk dansband i bilen så till den grad att jag ännu i denna dag inte kan sjunga på finlandssvenska, det blir rikssvenska (det blev jag medveten om först i högstadiet då min musiklärare antagligen sänkte mitt betyg ett steg för att jag sjöng jyyyylejyyys, jag fattade det inte själv, men hon tyckte jag gjorde mig till).

Vi har kollat på Rederiet, Robinson, Solsidan… – – – Det har varit Vättern runt, Stockholms maraton och Vasaloppet. Gunde Svan, Leif GW Persson och Petra Mede är lika folkkära i Sverige som i Svenskfinland. Vi firar Lucia, dansar kring midsommarstången och äter fastlagsbullar precis som ni (fast ni har moderniserat namnet och kallar dem semlor nuförtiden). Det är bara i ishockey vi hejar på Finland, men det lär nog inte bli mycket ishockey i Basel så ni kan vara lugna.

Jag tror inte ni rikssvenskar förstått hur svenska vi finlandssvenskar är, vill ni ha förslag till ett svenskt kulturkanon kan ni fråga oss om en sammanfattning, vi har koll! Därför känns det som ett svek varje gång rikssvenskarna väljer att vända oss ryggen, när ni ger oss komplimanger om våra goda svenskakunskaper eller ännu värre; byter till engelska när vi ställer en fråga på svenska… – – – Det gör ont att bli avvisad gång på gång, men vi försöker skaka av oss besvikelsen och fortsätta jaga storsyskonet.

— Jag älskar även KAJ för att de ställer upp på finskspråkiga intervjuer i finsk TV och levererar ett underbart icke-korrekt finskt språkbruk, för det kära svenskar är en annan välbevarad hemlighet, alla i Finland kan inte finska.

Herman Lindqvist brukar kalla sig för den sista gustavianen, jag vet inte riktigt hur jag skall ta det uttalandet som finlandssvensk, ur mitt perspektiv finns det ännu 300 000 gustavianer kvar i den forna, östra rikshalvan. Så snälla svenskar ni kunde inte ha valt en bättre representant för Sverige i Basel, för med KAJ blev kultur-Sverige lite större, i alla fall till mitten av maj.

Det här trädet känns nästan symboliskt nu. Jag såg det genom bussens fönster våren 2023 då vi var på Nya Östis läsarresa. Men vi kom inte in på gården, så det kändes liksom lite som det där med att ”inte vara fin nog för att komma in i det svenska vardagsrummet” – men i praktiken handlade det förstås om att Mandelmanns gård Djupardal inte kunde ta emot busslaster med turister.

Trädet har också rötter, såsom jag har mina finlandssvenska rötter. I rakt nedstigande led är alla i min släkt finlandssvenskar. Födda i Finland, med svenska som modersmål.