Det doftar jord, eller kanske närmast växthus, om den här fina krukväxten.
Då jag hade varit på utställningen, som var ett jobb, gick jag via affären hem. Kunde inte låta bli att köpa de här små solarna som jag nu flyttar mellan arbetsbord och tv-soffans bord, beroende på var jag sitter.
Härlig doft, härlig färg – gör mig glad!
Det var skönt med frisk luft i lungorna, men en halvtimmes promenad – där jag under sista kvarten hade en tung kasse från affären i handen – lät mig förstå att allmänkonditionen ännu är ganska svag efter infektionen i lungorna.
Så nu måste jag vila. Sedan ska jag skriva några tidningstexter och förbereda ett par kommande jobb.
Fick två postcrossingkort i dag. Visar inte alla jag får, men den här vackra porten i en park i Moskva är ju helt underbar, inte sant?
Än fjättrar isen bojarna, men snart får de guppa fritt.
Det fina vårvädret har fortsatt i dag, men vi får säkert en del bakslag med mera snö och kyla ännu innan vi slutligen kan säga att våren har kommit för att stanna, och för att sedan övergå i sommar.
Har tagit det ganska lugnt hemma, här finns alltid att pyssla med. Skrev en artikel och en till ska det bli snart.
I morgon går jag på en konstutställning.
Hoppas att ni alla haft en skön söndag!
Evenemanget Vårskare arrangeras numera av tradition av några Lovisaföreningar på Skeppsbroområdet. Evenemanget gynnades av fint väder. Arrangörerna kan ju aldrig veta hur det blir, om det blåser kallt och regnar, eller om det är snöyra.
Många hade kommit för att äta ärtsoppa, korv och plättar.
Grillkorv, plättar och ärtsoppa gick åt. En del av pengarna går till välgörande ändamål.
Barn hade kul i smältvattnet och här är det rätt klädsel som gäller 🙂Strandparken är ännu täckt av snö, men snart snart är sommaren och det gröna gräset här.
Tog ytterligare några bilder som jag har på lager till kommande inlägg.
Var ute kanske en timme och sedan en sväng via bokhandeln.
Det räckte för i dag, kände hur jag blev trött ganska fort.
Men det var en uppiggande stund i friska luften och solen, och jag känner att jag orkar lite mer för varje dag som går.
Ett underbart krya-på-dig-kort och chokladpinne att doppa i varmt vatten.
Fick den här uppiggande presenten och ett kort av min syster med krya-hälsningar. Det är sista antibiotikadagen i dag och jag ska dricka varm choklad senare i kväll.
Kände redan i går att jag orkade bättre. Hade först en intervju om en konsert och sedan innebandymatch. Tor förlorade också den andra playoffmatchenså nu är säsongen i division ett slut. Men det var strongt att vi tog oss så långt, och det blev en känslofylld kväll.
Matchen slutade efter halv nio på kvällen och då jag kom hem efter presskonferensen var klockan närmare halv tio. Skrev texterna och behandlade bilder och delade på sociala medier till nästan midnatt.
Inte undra på att jag sov till nästan tio i morse!
Men i dag lyser solen och jag känner för första dagen på över en vecka att jag har både lust och krafter att gå ut med kameran.
Hoppas kunna visa bilder senare i dag, sådana som inte bara är tagna hemma hos mig själv 😀
Sju antibiotikatabletter av tolv har svalts, 10 x 10 milliliter hostmedicin likaså.
Medicinen gör mig torr i munnen och ger mig yrsel. Men det kunde vara mycket värre. Så jag accepterar läget och tar det lugnt.
Jag är ungefär som Mumin på bilden. Som för övrigt är ett av korten jag skickat utomlands i postcrossingen.
Ett kort jag fått från Ryssland i postcrossingen.
Får hålla mig till arkivbilder nu då jag knappt rör mig utanför hemmets fyra väggar. Jag gick förvisso till redaktionsmötet i dag. En sträcka på en halv kilometer. Och jag insåg att jag hade överskattat mina krafter en aning. Klarade det ändå och fick skjuts hem via affären av min syster – skåpen hade blivit rätt tomma här hemma, men nu klarar jag mig åter några dagar.
Så det finns inte så mycket nytt att berätta. Jag läser den otroligt spännande men obehagliga och bloddrypande ”Kaninjägaren” av Kepler, och suger i mig alla detaljer om underbara Joona Linna.
I morgon har jag en intervju som jag hoppas orka med, och på kvällen är det innebandymatch.
Det är nästan så jag glömt hur det kändes att ha normal ork.
Men det gör säkert gott att reflektera över det – hur värdefull hälsan är och hur glad vi ska vara varje dag vi orkar och KAN stiga upp ur sängen.
Jag är inte ännu i bästa form. Avstod från ett jobb som hade krävt en promenad på 1,5 kilometer och att jag hade suttit på en föreläsning en dryg timme. Medicinerna gör mig yr. Jag prioriterade min hälsa och en snäll kollega lovade sköta jobbet istället.
Däremot klarar jag bra av att sitta hemma och skriva notiser, översätta texter och läsa korrektur på Nya Östis tidningssidor som färdigställs under dagen.
Souvenir från Thailand.
Får nöja mig med att ta bilder till bloggen här hemma nu. Har länge tänkt visa den här souveniren från Thailand. Var där i december 2008 och ännu drygt åtta år senare doftar tvålen därinne helt makalöst gott.
Ett hantverk i tvål.
Jag öppnar locket då och då, drar in doften av tvålen och får styrka. Blomman är utskuren ur en tvål och den har hållit sig vacker genom alla år. Jag älskar också asken i trä och de små bjällrorna. Att de här souvenirerna kan säljas så billigt är ofattbart – egentligen är priset skamligt lågt…
Minns jag inte fel kostade de mellan 150 och 300 baht som är 4-8 euro.
Att skära ut det här konstverket kräver en viss skicklighet.
Fastän den senaste veckan varit tung med tanke på hostan och infektionen i lungorna så har det också hänt en del positiva saker. Jag ser det som ett tecken på att det lönar sig att ha tålamod och känna tillit – allt ordnar sig på något sätt.
Ett kul besked fick jag igår, men det vågar jag berätta om först om en dryg vecka. Det är så tråkigt att det ska vara så här, men jag vill inte att något på vägen dit ska sabbas.
Ett telefonsamtal väckte också hopp i går. Hoppas verkligen kunna berätta mer om det snart.
Väntar också på besked från ett tredje håll. Får jag såsom jag önskar där innebär det en ganska stor förändring i mitt liv. Men är det inte sådant livet ska vara? Fullt av förväntan.
Hoppas må bättre efter att ha inmundigat det här i sex dagar.
Drabbas man av mycoplasma (finns olika former av den) hjälper det inte att stävja den med lite honung i varmt vatten. Receptfria hostmediciner hjälper inte heller alltid.
Så jag ordinerades antibiotikakur och en stark hostmedicin. Läkaren var trevlig, rentav rolig och underhållande.Han kanske var psykolog också för då han kollade mina data på skärmen hummade han ”jahaa, här sitter en vacker 54-åring”.
Vacker var ju det sista jag kände mig just då utan makeup efter tre sömnlösa nätter 😀
Jag hade toppenvärden, vilket var både överraskande och kul. Jag menar, jag hade verkligen inte känt mig som en toppidrottare de senaste dygnen.
Endast en liten förhöjning på värdet av de vita blodkropparna visade att något inte står rätt till. Hemoglobinet var 138, syreupptagningsförmågan och sänkan perfekt.
Så det var med tämligen lätta steg jag promenerade till apoteket.
Plånboken blev också lättare, 150 euro kostade läkarbesöket, laboratorieproven och medicinerna. Som företagare tycker jag ändå att min hälsa är värd ett privat läkarbesök. Jag vill ha uttömmande information och helst inga gissningar eller en uppmaning om att gå hem, dricka varmt och äta värkmediciner.
Nu ser jag fram emot några lugna dagar med distansjobb vid datorn, en bra bok och mycket vila kombinerat med några piller och lite hostmedicin. Senast på lördag hoppas jag vara tillbaka på banan igen.
Nånting sådant tyckte jag kommentatorn sa när han talade om dem som kämpade om segern i årets Vasalopp. Dom var många med i slutspurten.
Jättespännande var det!
Spännande slutspurt i årets Vasalopp.
Det var härligt att se så många på gott humör ute i de svenska skogarna. Folk med en massa ork!
Tror att många är utomhus här hos oss i dag också, för det är strålande vinterväder.
Allt jag själv orkar med just nu är att se på tv och klämma i mig några chokladbitar 🙂 Sover nästan inte alls, men för att få ens lite sömn har jag undantagsvis baxat kortsidan av sängen mot väggen så att jag kan ”sova” i sittande läge. Då hostar jag inte riktigt lika mycket som i liggande läge.
Jag borde kanske inte ha googlat mina symptom, men då det började komma små blodstrimmor i slemmet jag kräktes upp gjorde jag det… googlade. Och nu har jag alla möjliga åkommor, bra att jag inte är död.
Galen är jag som företagare också – gjorde ett jobb som jag kände att jag var tvungen att göra i dag – men nu ska jag vila igen.
… men jag gick ut på inglasade balkongen och tog två bilder i all hast.
Blev så glad när solen visade sig!
Annars har jag mest legat i sängen, läst tidningar och skrivit ett postcrossningkort som går till Tyskland den här gången.
Snart ska jag via datorn kolla innebandymatchen NJ – Tor i Seinäjoki. Dit som jag skulle åka, men nu blev det inte så. Hoppas jag orkar se några matcher i playoff i stället!
Så vackert med sol mot trädstammarna.På granntomten har tidigare funnits nåt slags byggnad, men jag vet inte alls om det varit boningshus eller något mindre. En värmecentral?
Lade mig klockan nio i går kväll. Fick inte sömn, hostade till klockan ett. Tuppade väl sedan av för en stund, upp igen runt tre och runt fem, kräktes nästan slem . Besparar er övriga äckliga detaljer.
Eftersom vårdcentralen i Lovisa är stängd lördagar-söndagar ringde jag privata kliniken. Också stängd!
Då återstod det bara att acceptera läget. När jag väl hade gjort det infann sig lugnet. Det går i stort sett ingen nöd på mig. Jag tänkte på några vänner som har och som haft det mycket värre med långa perioder på sjukhus.
Jag orkar ändå stiga upp ur sängen då och då. Jag kan läsa tidningar och böcker, spela spel på paddan, lyssna på radio, kanske sova en stund.
Jag har hostmedicin, värkmedicin, näsdukar och vatten. Om jag inte mår bättre på måndag efter två dagar i vågrätt läge så blir det förstås besök hos doktorn.
Min snälla syster agerade hemhjälp och såg till att jag fick allt jag hade på inköpslistan. Nu bäddar jag ner mig igen och tar nya tag i morgon.
