Mitt första postcrossing-kort har nått Storbritannien. Två och en halv vecka tog resan. Efter det har jag skickat fyra till, och alla till Ryssland. Man får alltså inte välja själv vart kortet ska, det skulle inte funka särskilt bra på det sättet.
Och inget fel på Ryssland! Jag hoppas korten hittar fram. Men jag hoppas ändå att mitt sjätte kort får gå till något annat land, det blir lite enformigt annars.
Jag visste väl det… att gissningstävlingen var så enkel att alla sjutton som deltog hade rätt. Så nu blir det ett drygt jobb att länka till alla som har en blogg, och nämna namnen på de övriga. Men ett löfte är ett löfte!
Ni skulle få gissa ända till kvällen, men jag tror det är bäst att avsluta tävlingen redan nu 🙂
Ni som hade rätt är Rolf, Ninni, Camilla, annisvensson, Laila, minkreativitetsblogg, Staffan, Tore, Daniela, Tina Blomqvist, Erkki, Kristallina, Ingrid, BP, Anki, Fru Månsson och Susanne.
Istället för att gratulera var och en med en separat kommentar, grattar jag er alla på en gång här 🙂
En dag som den här, då Donald Trump svär presidenteden, är man lite extra fundersam. Vart är världen på väg? Men eftersom han inte vet att jag finns, och även om han visste vem jag är, skulle han inte lyssna på mig – så är det onödigt att ta bekymmer för allt han kommer att hitta på.
I Gambia är det också oroligt. Hade bekanta där, tror att en del av dem skickades hem, och vänner som var på väg dit på semesterresa kunde inte åka iväg just nu.
Jag tycker världen behöver mera kärlek, tolerans och förståelse. Och kramar. Som singel blir det ju inte så många sådana, men jag har för vana med några vänner att alltid kramas då vi ses. Den fysiska beröringen med en annan människa lär vara viktig, den får lyckohormoner att utsöndras.
Så jag tycker vi ska kramas mera!
Den här disktrasan lottar jag ut bland alla som läser min blogg.
Jag har inte marknadsfört tävlingen så aktivt, tillsvidare har bara två anmält sitt intresse att delta. Kanske det är så att man inte behöver disktrasor mer? Har alla diskmaskin? Vad torkar man diskbänken med?
En som deltar i tävlingen sa att man kan rama in Lilla My och ha henne som tavla. Ingen dum idé 🙂
Vill du vara med? Gå då till bloggens startsida. Uppe i högra hörnet finns en bild av disktrasan, klicka på den och skriv in i kommentarsfältet att du vill delta.
I dag ska jag till Borgå för att göra en intervju för ett projekt jag håller på med. Nu får jag åter träffa en ny människa och ta del av hennes minnen från svunna tider.
Jag har alltid velat vara mig själv och jag vill stå för det jag tror på. Hit hör den riktigt lokala journalistiken. Det som jag nu ganska långt jobbar med.
Nog för att jag gör annat också, men ungefär hälften av min arbetstid ger jag till ultralokala Nya Östis.
Nu känns det också skönt att jag får skriva om mitt jobb, här på min privata blogg. Hur jag trivs med det jag gör. Det har nämligen inte alltid varit självklart. Det fanns tider då jag blev ombedd att skriva om jobbet på en jobb-blogg och om det privata livet på min privata blogg. Jag fick INTE blanda ihop dessa. Inte ens fastän jag enbart ville skriva i positiv ton om mitt dåtida jobb.
Det är klart att jag förstår att det var personer som inte gillade min privata blogg, som kallade den hatblogg, som såg till att jag skulle kuvas.
Jag önskar innerligt att den tiden är förbi nu.
Låt mig bara få vara ifred. Låt mig skriva det jag vill. I synnerhet på min privata blogg, som jag vill att ska vara ett uppmuntrande forum.
Låt mig också få vara en refererande, saklig journalist i nyhetssammanhang. Och låt mig få skriva om marthor som handarbetar utan att förlöjliga mig för det jag gör.
För alla som följt min blogg i åratal, ni som sett vad jag skrivit på Facebook, ni som läst mina artiklar i olika tidningar – ni som på riktigt känner mig.
Ni vet vem jag är. Ni vet vilka värden står mitt hjärta nära ❤
Det vet jag själv också. Och jag tänker inte låta mig kuvas.
Den här dagen skulle jag inte ha så mycket att göra. Det visade sig ändå att den blev ganska späckad med jobb. Allt från korrekturläsning till webbartiklar med mera.
Men då jag har privilegiet att kunna jobba hemifrån, sitta här i nattsärken om jag så vill, kändes det bra.
Efter massagen på sen eftermiddag gick jag på 2-års kalas. Det var kompanjonskapshuset Hörnan, en plats som används flitigt bland annat av föreningar, som firade. Jag gav ett litet ljus som gåva. Trevligt var det också att sitta och prata om ditt och datt med andra gäster.
På väg från massagen till kalaset tog jag några bilder av kvälls-Lovisa.
När huvet har varit fullt av tankar och åtaganden de senaste dagarna behöver jag nu ta det lugnt. De flesta artiklarna är klara, och i morgon får jag gå på massage.
Jag gillar inte måsten, men de finns dessvärre. Det handlar om att tjäna sitt levebröd eftersom jag tyvärr inte ännu kan leva helt utan pengar. Men jag vet att jag klarar mig med lägre inkomster än förr. Jag är inte den enda som ”har det knapert”.
Jag försöker styra mina åtaganden, göra sådant jag tycker känns bra och värdefullt, umgås med människor som tycker om mig. Då känner jag att jag investerar i mitt återstående liv.
Det gäller att acceptera läget. Leva i nuet. Att inte ta bekymmer över sådant som jag inte kan ändra eller påverka. Att andas lugnt och djupt.
Jag känner lycka för varje ny dag. För det mesta har jag förmånen att möta nya människor. Den här veckan kan jag redan räkna till två personer som jag aldrig mött förr.
Jag skulle vilja resa mer, men just nu har jag inte råd. Då blir en tur över till Stockholm en höjdpunkt. Vill jag se Afrika eller USA får jag tillsvidare nöja mig med att läsa böcker och tidningar, och se på tv.
Men det är mer än vad många andra i världen kan drömma om i dagens hårda värld.
Utan hetvägg som vanligt, och med mandelmassa om jag får välja.
I Finland finns också syltalternativet, troligen även i Sverige? Och en massa fyllningar däremellan, sådana som choklad osv.
Är en vän av ordning och reda. Rensar här hemma och donerade en kasse med grejer till lokala loppmarknaden i dag. Fler saker gick lyckligtvis ut ur mitt hem än det nya som kom in. Köpte EN förvaringslåda för två euro, den till höger på bilden.
Dagen började annars vid 7.30-tiden då jag knäppte på lokalradion och hörde min egen röst 🙂 Visste förstås att programmet hade gjorts, men inte när det skulle sändas.
Här finns länken till webbgrejen. På arkivbilden har jag fortfarande ljust hår. Trivs inte så bra med min färg nu, den blev för mörk. Korrigering görs på tisdag nästa vecka, då lär det bli något mittemellan ljust och mörkt 🙂
Har skickat mina två första vykort i postcrossing. Är så pass ny där att jag ännu inte hunnit få ta emot mitt första kort. Men jag lovar berätta om det den dag det kommer!
Det finns många regler man ska följa för att postcrossingen ska fungera. Jag läste dem noga och finner dem alla relevanta och bra.
Några prestationskrav tycker jag ändå inte att man behöver ha. Mottagarna har sina önskemål om vilka kort de vill ha, men de ger ofta fler alternativ än ett. Skulle jag inte råka lyckas bemöta deras önskemål skickar jag ett kort som jag själv tycker är fint. Svårare än så är det inte.
I morgon har vi åter en ny vecka framför oss, med Glad måndag och Gemsofmylifes fotoutmaning. Dessutom har jag två intervjuer, och resten av veckan finns det något inbokat varje dag.
Ingen stress, men inget långtråkigt heller 🙂
Den här vintern bestämde jag mig för att bygga en liten snögubbe.
Nu blev det äntligen av i samband med att jag hjälpte till att skotta snö på en gård.
Snön var inte helt medgörlig, det hade börjat frysa på lite och bildats ett tunt lager av is högst upp. Under var snön porös. Men det fanns ännu områden med blid snö och jag lyckades forma till en liten gubbe 🙂 Jag tycker han blev rar!
Känner föraningen av vår då det varit dripp och dropp. Det finns tulpaner i affären och jag köpte ett gult ljus.
Än är vi inte riktigt där, men våren lurar bakom hörnet och kommer än en gång att besegra Kung Bore.
