Övrigt

Om ”kapade” e-postadresser

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… eller kanske jag inte ska säga att den är kapad. Det känns bara olustigt att mitt namn på Gmail används med fornamn.efternamn. Den adressen är ändå INTE min och JAG sänder inga mejl från den.

Jag har alltså inte själv öppnat det kontot, och det finns inte väldigt många personer med samma namn. Men någon äger det kontot ändå.
Får du som känner mig e-post från den adressen är det inte jag som skrivit meddelandet.

Jag har själv försökt komma underfund med vem som har samma namn som jag. Vänner till mig har skrivit korta sakliga mejl dit för att hjälpa mig reda ut vem som har adressen, men de får inga svar. Det skulle inte annars vara så viktigt, men allting började då en del bekanta till mig i misstag hade mejlat fornamn.efternamn och undrat varför de inte fick några svar av mig. Personen som har kontot kunde väl ha  skrivit någon vänlig rad som svar, typ ”förlåt, ni har säkert fel mejladress”?

Har ni liknande erfarenheter? Hur kan man kolla vem som äger ett konto i samma namn som ditt, men som ändå är ett konto som inte är ditt?
Om jag får nys om att någon skrivit något elakt och falskt i mitt namn kan jag kanske polisanmäla det? Men polisen har ju också annat för sig…

Min personliga e-post är efternamn.fornamn (at) gmail.com.

Någon har adressen carita.liljendahl@gmail.com. Men skriver man dit och frågar vem hen är får man inga svar.

Någon jag känner!

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Fastän vi aldrig träffats IRL (in real life), så tycker jag att den här veckans Året Runt skriver om en fin person som jag känner. Hon är en flitig bloggare och vi besöker ofta varandras sidor. Här hittar du hennes inlägg om reportaget.

Gerd har gett en av sina njurar till sin dotter Sarah.
Gerd har gett en av sina njurar till sin dotter Sarah.

Mer om organdonation i Sverige här, och om hur man ska göra i Finland om man vill fylla i ett donationskort.

Gillar gamla stammar

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… och våra välskötta parker i Lovisa. En del riktigt gamla träd tvingas ge vika för nya (25 år gamla från trädbank), men bättre så än att de faller vid någon storm och skadar någon.

Ankarparken heter den där jag står, Polisparken lär den andra heta.
Ankarparken heter den där jag står, Polisparken lär den andra heta.
Parken har fått sitt namn eftersom här finns ett gammalt ankare som symbol.
Parken har fått sitt namn av ett gammalt ankare.
I solens sken i lördags såg en av stammarna ut så här.
I solens sken i lördags såg en av stammarna ut så här.

Snart nytt år

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Gäller att vara ute i god tid. Jag vill ha exakt en sådan här kalender.
Telefonkalendrar i all ära, men för mig finns det inget bättre än en gammal hederlig pappersalmanacka. Med plats för noteringar invid klockslag.

Memo för 2017.
Memo för 2017.

Att kalendern är tillverkad av återvinningsmaterial ger ett extra plus. Såg först när jag kom hem att jag hade köpt en med finska namnsdagar och inte våra finlandssvenska, men det spelar ingen roll.

Lättare att hantera med spiralrygg.
Lättare att hantera med spiralrygg.
I affären hittade jag också hyacinter, så den här som ska bli vit blev årets första. Älskar dem.
I affären hittade jag också hyacinter, så den här som ska bli vit blev årets första. Älskar dem.
julgran
Och så fick torget sin julgran. Snön har försvunnit, men på fredag tänds ljusen i granen och det blir mysigare i kvällsmörkret.

 

Besökte Ikea – skulle bara…

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

… ha en spegel och en hylla. Men ni vet hur det går!
Man kommer hem med LITE mer än doktorn ordinerat 🙂
En spegel hittade jag, men den är inte monterad än, för det är en flyttbar sådan. Fanns inte i svart, men man kan inte få allt som man vill i livet.

Jag har i snart tre månaders tid speglat mig i en Bond-tavla! Hörni, det lyckas också – och kan vara en av förklaringarna till att jag sett ut som jag gjort på senaste tid. Men hahaa, det GÅR att leva utan en spegel som visar bild av helfigur! Kanske vi alla rentav skulle må bättre av att inte ha en massa speglar omkring oss 😀

Levande ljus.
Levande ljus.

Jag vill köpa bara sådant jag behöver och använder. Som till exempel levande ljus. Doftljuset i mitten har jag inte öppnat än.

Blå badrumsmatta.
Blå badrumsmatta.

Färgen på bilden stämmer inte helt överens med verkligheten, men köpte en blå matta till badrummet som går i blått och vitt. Den svarta hade tjänat ut sin tid, men finner ändå ännu en ny plats i mitt hem ❤

En mugg i plast för tandborste och glas.
En mugg i plast för tandborste och kräm.

Mera blått i badrummet. Men bör vara av plast. Ett glas som går sönder mot kakelgolvet vill jag inte se.

Jag köpte också en fin bordslampa. Tycker det är så mörkt just nu, men ni får se en bild av den då jag fått en lampa monterad i den, för den kom ju inte med på köpet.

Någon hylla som jag gillade hittade jag inte just nu – men jag har tid att vänta.
Mitt hem blir bit för bit mera bara mitt. Möbler som finns kvar från tiden i äktenskapet byts bort. Inte för att ta kål på det förflutna och minnen, men mest för att det för arton år sedan blev en mischmash av allt möjligt då vi hade med oss prylar och möbler från tidigare förhållanden. Vi började aldrig från noll med en gemensam stil, fastän vi någon gång talade om att det var så vi borde ha gjort.
But, those were the days. Nu blåser nya vindar!

Första jultårtan – och ytterligare ett Lovisahus!

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

När jag talar om jultårtor är det de här jag tänker på.
Köpte den första i dag. Kommer inte att äta så många, men då och då är det gott med en.

Smördeg och plommonmarmelad.
Smördeg och plommonmarmelad.

Hann med allt möjligt i dag, både i jobbväg och privat. Tog bland annat influensavaccinet och vaccinet mot pneumokockerna, så få se om det blir någon reaktion endera dan. Ont i muskeln där sprutan gick in är ju vanligt.

Församlingshemmet i Lovisa. Sedan finns det också ett nyare församlingscenter.
Församlingshemmet i Lovisa. I närheten finns också ett nyare församlingscenter.

Bilderna av daghemmet och rådhuset gav många kommentarer på Facebook. Roligt skulle det vara om fler från mina hemtrakter skulle kommentera här på bloggen. Men jag är väldigt glad över att det kommenteras överlag. Inte hade jag kunnat ana att också bilden av rådhuset väckte så många minnen hos mina vänner – och även hos personer jag inte känner så bra, för de kan kommentera då jag har en öppen profil.

Rådhuset från en annan vinkel.
Rådhuset från en annan vinkel.

Jag tycker så om de gamla träden i våra parker. En del av dem måste av säkerhetsskäl fällas och ersättas med nya träd under de närmaste åren.

 

Jag känner allt mer…

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

… att jag har rätt att ge mig själv tid.
Jag behöver känna efter vad jag vill göra resten av mitt liv.
Det kan gå någon dag då och då att jag bara är hemma och pysslar med sådant som ger mig sinnesro.
Andra dagar har jag full fräs från morgon till kväll med olika arbetsuppdrag.
De ger mening i mitt liv, ett socialt umgänge en människa inte ska vara utan.

Men – jag tänker ofta på att det troligen är först nu som jag har landat efter smällarna jag fick 2014–2015.

Den första kom  i maj 2014. Den kärlek jag trodde på höll inte. Min man hade hittat en annan, han ville få ut mer av sitt liv än jag kunde ge honom. Det blev en för mig ofrivillig skilsmässa.

Sedan kom nedläggningen av tidningen jag älskade, totalt lokala Östra Nyland som blev regiontidningen Östnyland i januari 2015. Jag miste många fina arbetskamrater, rötter revs upp.

Bilden är tagen genom ett bussfönster. Under sådana färder har man tid att tänka på mycket.
Bilden är tagen genom ett bussfönster. Under sådana färder har man tid att tänka på mycket.

Men det är klart att jag stretade vidare. Det fanns inga alternativ. Jag kunde ha lagt mig ner för att bara dö, men det gjorde jag inte.

Nu 2-3 år efter de här stora omställningarna i mitt liv tar jag en dag i sänder.
Ibland är jag orolig. Hur ska jag klara ekonomin på sikt? Med besparingar går det en tid, men vad händer sedan?

Jag tycker själv att jag har varit modig. Som sagt upp mig från en fast anställning, lyssnat till hjärtats röst och satsat på ett eget företag. Jag ångrar ingenting.

Varje kväll, många morgnar också – tar jag några stilla samtal med kraften jag tror på. Har jag klarat mig så här långt klarar jag mig alltid några dagar, några månader till.
Högre krav än så behöver jag inte ställa på mig själv.
Jag önskar att du som läser det här inte heller ska vara för sträng mot dig själv.

Det finns något som kallas tillit.

Lever farligt nu

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… men tycker att de här chokladbollarna är så goda!
Dessutom vill jag stöda fritidsverksamheten för daghemsbarnen, som samlar in pengar för att kunna göra en utflykt.

Här gör nog mammor och pappor och säkert även andra släktingar och vänner en stor insats. Dels genom att köpa själva, dels genom att köra ut lådorna deras bekanta beställt.

Men det är ju lite farligt att ha dessa goda kaloribomber inom räckhåll.
Farligt också om jag gömmer dem uppe i något skåp som jag måste nå med stege 😀

(PS! Här kan man kolla tidningen Småstadsliv som jag skrev om för någon dag sedan!)

chokladbollar

Supermånen

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Eller ska man skriva super månen? För den är ju full ibland 😀

Den här bilden publicerade jag på Facebook i går. Fick många kommentarer om hur månen påverkar människor medan andra inte påverkas alls.

Min tanke där var ju inte att driva med någon. Jag har själv haft tider då fullmånen påverkat min sömn.
Jag tyckte bara det såg roligt ut då lampan i sovrumstaket speglade sig i fönstret. Just nu då supermånen varit så aktuell 😀

Ingen riktig supermåne, men med lite fantasi ser jag den :-)
Ingen riktig supermåne, men med lite fantasi ser jag den 🙂

Och jo, jag kunde sova under supermånen, för den lyste inte ovanför mig hela natten. På morgonen när jag tände den såg det ut så här.

Godmorgon-mys!
Godmorgon-mys!