Smala gränder i Dubrovniks gamla stadsdel. Vackra brunnslock, fin stenbeläggning.
Då jag inte var helt i form orkade jag inte ta mig upp för trapporna i gränden. Hade varit intressant, och säkert funnits mycket att fotografera där, men som sagt, orken fanns inte.
De här möblerna med olika slags stolar i plast, metall och trä vet jag nu inte om jag tycker ser så passande ut i denna miljö, men kanske de fyller sin funktion och har sin charm. Höga bör de ju vara, här får inget brett plats.
När jag dricker varm kakao består den av 2/3 kokt vatten och 1/3 kall mjölk. Jag tycker inte om att koka upp bara mjölk i sig och utan mjölk är kakao i bara vatten inte gott. Det finns engångspåsar med mjölk & kakaopulver men sådana har jag inte hemma nu. Med dem går det bra att använda bara kokt vatten.
22:a dagen som inte helt frisk, men på bättringsvägen är jag och jag hoppas den här utvecklingen fortsätter.
Igår fick jag ”ett nytt liv” då jag med långt hår och annars rätt likt ett troll tog mig till frissan efter nio veckors paus. Jag försökte ta olika selfies så att ni skulle få se frisyren. Men jag borde ha lärt mig och accepterat för länge sedan att selfies blir inte bra. Då får man bjuda på det man har och släppa loss lite och inte bry sig att man inte är och inte blir perfekt 🙂
Hoppas detta bjuder er på dagens skratt och en Glad Tisdag!
Jag har återvänt till livet som frilansskribent. Och jag tycker om det livet. I dag hade jag en kolumn i Nya Östis. Texterna flyter och föds när jag inte blir avbruten hela tiden och när jag inte längre har administrativt jobb som kräver koncentration och tid.
I dag ingår också resereportaget från läsarresan i tidningen.
Annars handlar min vardag mycket nu om att ta det lugnt. Vila så att jag blir av med förkylningen. Jobba lite med texter då jag orkar. Och så eldar jag eftersom en kakelugn lär må bra av regelbunden eldning. Nu ska det ändå blir så pass varmt ute att jag troligen hoppar över en dags eldning, imorgon – för att sedan åter elda lördag kväll.
Så här går jag klädd hemma, och ju kallare det blir kanske det handlar om att ha två par stickade strumpor på fötterna 🙂
Just nu har jag +17 i köket och nästan +20 i de andra rummen så det är behagligt och bra. Jag kanske börjar pussla den här helgen 🙂
Solen lyser, det är +12 grader och härlig höst här hemma. Torsdagshandlandet avklarat, brukar bli att veckohandla till sig själv då bil finns när vi med syrran handlar till mamma. Utan tidspress har det blivit en trevlig rutin och ibland kommer grannen Pia med.
Lägger i dag ut tre bilder från rese-arkivet. Olika vägvyer från Montenegro. De havsnära gillar jag mest.
Vi har tagit oss med färja över en bukt, vilket förkortade restiden med 45 minuter. Färden fortsätter mot Budva där vi hade hotellet.
På sista bilden sitter vi fast i en 2,5 kilometer lång kö då vi väntar på att komma över från Montenegro till Kroatien och EU. Vi tvingades vänta ungefär 2,5 timme. Då vi var nästan framme vid passkontrollen visade det sig att en person i bussen framför (den var från Montenegro), saknade pass. Då tvingades alla vänta. Det fanns inget smidigt system fastän filen intill var ledig. Skulle vilja ha funnits hade de kunnat vinka in vår buss där, och andra som hade alla papper i ordning. För ett papperskrig utan like verkar det vara, i alla fall för busschaufförer.
Receptionen på Hotel Alexandar. Vänlig service mitt i natten vid 03-tiden då min syster gick och frågade vilken hjälp vi kan få då jag kräktes i ett från 24 till 08. ”Ambulans kommer bara om nån har hjärtattack”… så det blev att vänta till 08 då privata kliniken på orten öppnade. Men damen kokade te som min syster kunde hämta till rummet. Problemet var att ingenting, inte ens drycker, hölls i min mage.
I Kroatien på hotellet Albatross i Cavtat (bilden här under) fick resenärer höra att privat läkare och mediciner fås till rummet när som helst, mot en avgift på 150 euro. Vilket många nog i nöd är beredda att betala.
Men allt var ju inte bara elände på resan 🙂
Gamla staden i Kotor, Montenegro, ligger bakom muren till höger. De höga bergen som fanns överallt i landet är mycket vackra. Monte är ju berg och negro är färgen svart. De svarta bergens land med andra ord. Här ser man inte det mörka, men ofta var topparna just det, på grund av skuggor och moln och sedan då solen började gå ner.
… och så var det också meningen att det skulle bli när jag slutade jobba heltid. Det enda som inte gick som planerat och önskat var det här med hälsan. Från dag ett som ”något slags deltidspensionär”, den första oktober, fram till i dag den 16 oktober har jag varit sjuk precis hela tiden. I natt hostade jag och låg vaken mellan tre och sex. Men det gör inte såtillvida så mycket eftersom jag sedan kan sova till elva då jag sällan numera har tider att passa.
Att handla till mamma kvarstår som veckogöra. Massage och frissa som blev uppskjutna på grund av att jag var krasslig förra veckan ska bli av inom kort.
Idag har jag skrivit ut födelsedagsintervjun som jag gjorde igår. Jubilaren har läst och godkänt text och bild och paketet ska gå ut den 24 oktober i Nya Östis. Efter det ordnade jag min vedhörna. Tog från hallen in den svarta bänken med lådor, eftersom jag tror att den inte mår bra på vintern då det blir kallt och fuktigt. Som ni ser har jag också köpt en hink för aska.
Jag tycker om då solen faller in i allrummet där jag har många växter vid fönstren, datorn, teven, soffan, kakelugnen och några andra möbler. Känner tacksamhet för dess strålar, för de värmer ännu rummen lite såhär års.
Skulle gärna gå ut en sväng, men orken tar fort slut när jag gör något här hemma, som nyss då jag bar saker och ordnade hörnan vid kakelugnen.
Jag har ännu många bilder från resan opublicerade. Det känns märkligt alltsammans, eftersom två tredjedelar av resan gick till diarré och hosta. Ändå hade jag turen att orka med alla utflykter eftersom jag var värst sjuk på den dag vi hade ledigt.
Jag tar bilderna lite pö om pö och blandar dem med bilder från det som är min vardag i dag.
Jag känner mig aningen bättre nu, men vågar inte ropa hej innan jag är över bäcken. Hostan har inte helt gett med sig och jag har slem i luftrören. Använde ansiktsmask i affärerna jag besökte i dag.
Höst i Lovisa på Drottninggatan. Väntar i bilen då syrran är inne hos urmakaren för att få nytt batteri till mammas armbandsur.
Vi hade storm igår och i natt. Det är fortfarande grått och blött men ändå +11 grader.
Jag gläder mig åt att jag har en del jobbuppdrag framför mig, alltså frilansuppdrag för Nya Östis. Det är väldigt skönt att ha den rollen nu. Jag har saknat det där med att skriva kolumner och artiklar. Nu hoppas jag bli frisk så fort som möjligt så att jag kan fullfölja alla uppdrag. Många går att göra via telefon men ett par är sådana som kräver att jag är på plats. Riktigt kul är det ändå!
Jag älskar ståtliga murar, sådana som den här i Perast i Montenegro 🙂 Ser ut att vara ett hantverk. Vet inte när den är byggd och av vem, men antar att den är gammal.
Visade redan tidigare några bilder från den fina ön Perast och kyrkan ute på ön Our Lady on the Rocks i Montenegro. Här kommer några foton till.
Fantastiska gamla byggnader, en liten mysig by, som vanligt omgiven av höga berg. Härifrån tog vi en liten båt ut till ön med kyrkan.
Några av resenärerna fotograferar öarna. Den till vänster har en kyrkogård och är stängd för turister. Till höger ligger Our Lady on the Rocks. Vi hade ju tur med vädret sju dagar av åtta.
Den vackra kyrkan ute på ön.
Utsikt från ett öppet fönster i kyrkan.
Här hemma har vi nu +8 grader och en storm väntas dra in över landet, så jag ska elda också i dag. Imorgon och på fredag ska det vara lite varmare ute och då kanske jag pausar med eldandet.
Köpte en hink för aska häromdagen. Tömmer ugnen efter varannan eldning. Då blir det bättre drag. Det är mycket jag har lärt mig och mycket jag ännu får lära mig och vänja mig vid under det kommande året. Har ju inte upplevt en höst, en vinter eller en vår här.
I köket har jag +15 grader nu, men jag tror det är varmare i rummet där jag har datorn, teven och kakelugnen. Ska köpa ytterligare en mätare så att jag har koll på bägge rummen 🙂
Jag sover fortfarande mycket, är trött, lite yr. Gjorde ett covidtest igår. Resultatet var negativt. Men det är svårt att veta om jag gjorde det på rätt sätt. Man kan ju inte längre testa sig på hälsocentraler och inga uppföljningar görs, inga spårningar heller. Nya varianter av virus har dykt upp och många är sjuka nu.
Mysigt med levande ljus hos Muminfamiljen. Det ser ut att vara läggdags på gång med tandborstglasen på rad 🙂 Elden sprakar i öppna spisen också, verkar det som.
På tal om att sova är jag tacksam för att jag kunnat göra just det. Inga tankar har snurrat i huvet och då jag vaknat har det varit av normala orsaker som för att byta läge i sängen. Jag har förstås också behövt hosta och snyta mig. Men det är peanuts jämfört med vad jag var med om för en vecka sedan då jag hade maginfluensa, matförgiftning eller vad det nu sedan var.
Har 16 grader här hemma och det verkar helt idealiskt för mina växter och blommor. Rosorna jag fick av grannen för snart två veckor sedan då vi skålade inför mina ”pensionsdagar” – de står sig raka och fina fortfarande! Aldrig varit med om något liknande i de höghusbostäder där jag tidigare bott.
Endast bladen har torkat, men hör och häpna… nya skott har skjutit fram!
Orkidéen mår också toppen, har alla blommor kvar.
Nu då vi bara har +9 grader ute ska jag elda. Sedan då temperaturen ute åter ska stiga till kring 14 på torsdag-fredag tar jag paus i eldandet.
Jag samlar inte på mycket men som ni vet vurmar jag för James Bond-prylar och även för Mumin. En annan grej jag genom åren köpt är nyckelringar eller annan rekvisita, typ korköppnare och sånt man kan använda i vardagen, med Hard Rock-café tema. Den till höger fick jag för en tid sedan av väninnan Marina och den till vänster köpte jag nyligen själv. Sedan tidigare har jag Amsterdam, Sevilla, Nice och säkert några andra som jag nu inte minns 🙂
Vaknade natten mellan måndag och tisdag 30 september – första oktober av att jag inte mådde så bra. Jag har inte kräkts på över tio år faktiskt men nu gjorde jag det med besked. Och för att göra en lång historia kort. Under åtta timmars tid kom allt ut, från båda ändorna som man brukar säga.
Jag insåg direkt att då inget hålls i mig, inte te, inte vatten, löper jag risk för att torka ut. Tog taxi till den privata kliniken Bono Medica i Budva, Montenegro, och hade stor hjälp av min syster.
Foto taget i väntrummet. Betjäningen var helt superb. Empatisk, snabb och proffsig. Vi hade inget gemensamt språk med vare sig läkare eller sjuksköterska. Den sistnämnda kunder några ord engelska. Men resten sköttes via översättningsprogram på mobiltelefonen. Antingen så att läkaren talade in sin fråga och visade översättningen till mig, eller så att hon skrev in den. Jag fick också tala in mina frågor i telefonen.
Jag tror det var serbiska kontra engelska som gällde, men hur bra som helst gick det.
Efter att jag legat i dropp fick jag recept på mediciner och så tog vi en taxi till apoteket. Själva dropptiden var inte lång, men innan de hittade en ven där droppet kunde gå in hade de stuckit mig fyra gånger. Med min svarta humor brukar jag säga att jag inte skulle ha någon framtid som missbrukare av preparat som ska sprutas in…
Min underbara läkare Liliia ❤ Jag var helt tårögd då jag lämnade kliniken, både läkaren och sköterskan fick en kram.
Och vad kostade besöket? Jo, nittio euro. Medicinerna 22 euro. Två taxiturer 15 euro. Inte alls dyrt anser jag, med tanke på omständigheterna.
Aldrig varit med om något liknande. Att bli så sjuk på en resa i ett land där jag inte har gemensamt språk med vårdarna. Men allt gick bra 🙏
Jag spekulerar inte i orsakerna till det som hände. Det kan ha varit matförgiftning, det kan ha varit noro-virus. Senare blev jag förkyld. Någon ”bacill” kunde jag ha fått redan på flyget, en annan på hotellet, eller nånstans där vi rörde oss på allmänna platser på våra utflykter bland tiotusentals andra turister.
Spelar ingen roll vad det var. Jag är glad för att vara hemma igen, med livet i behåll.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 