Aldrig fel med lite ost

Det må då vara vilken tid på dygnet som helst, vid halvtretiden i dag. Bär, marmelad och ostar på Kronans pianobar är ALLTID rätt.

Det har blåst mycket. Nu har vi +8 grader. I morse vaknade jag av regnsmatter mot rutan. Hösten är mysig på många sätt, men min mest älskade årstid är den inte, kanske mest på grund av mörkret, vätan, kylan.

Det är bara att hanka sig fram. Det finns ljusglimtar i vardagen, vänner som alltid står vid ens sida.
Och när jag ser hur krigen rasar i Ukraina och i Israel… hur jordbävningar drabbar Afghanistan… hur naturkatastrofer skördar offer, och hur gasrör förstörs i Finska viken… Då känner jag att jag kan vara glad som åtminstone idag har det bra. Jag kanske har tak över huvudet nästa natt, en skön säng att sova i, ett jobb som håller mig sysselsatt, mat på bordet.

Kramar till er alla där ute ❤ Vi måste orka tro att det goda kan segra, att kärleken övervinner allt.

Förresten… igår delade en kollega, som tidigare chefade för finska lokaltidningen, mitt blogginlägg om Hambergska huset på Loviisan seutufoorumi på Facebook. Tack Arto för det! Det blev mycket diskussion om byggnadens öde i den FB-gruppen och min statistik blomstrade 😍

Blandade bilder i höstrusket

Googlade på det här namnet och kom fram till att det betyder ”tokig i vin”, ”crazy about wine”. Den lilla baren, platsen, restaurangen finns i Borgå. Nära stadshuset och vid den parkering där jag för det mesta lämnar bilen då jag besöker grannstaden.

Det här hade kunnat vara ett skyltsöndagsbidrag eller ett fönsterbidrag. Men det blev ett onsdagsbidrag, en dag då det ösregnar ute och vi har slutspurt för att få ut den här veckans tidning. Jag har suttit vid datorn fem timmar i ett sträck, därför blir det arkivbilder på bloggen.

Men det ska nog bli paus i jobbet efter klockan 17 och andra aktiviteter här hemma på kvällen.

Croques Caprese åt vi tidigare i somras med Ann-Britt på Kronan. Den är så stor att vi alltid delar en sinsemellan. Nu får jag bara titta på bilder av mat då jag inte kommer ut till nån restaurang i dag. Eventuellt gör jag det imorgon.

Fem frågor och svar en regnig lördag

Elisamatildas frågor den här veckan handlar om PLANER.

När planerade du senast något av typ fest eller event?
– Kollegialt Nya Östis stora läsarfest sommaren 2022. Tillsammans med vänner planerades min 60-års dag samma vår under ett par månaders tid och den firades den 21 maj, en dag innan jag fyllde på riktigt.

Är du den som gärna organiserar aktiviteter?
– Ja, jag är gärna aktivt med om det är ett gäng som funkar bra tillsammans och där alla har sina givna ansvarsområden. Ensam kan jag också arrangera, men det är ju inte lika kul.

När har du nyligen upplevt plötsligt ändrade planer?
– Alldeles för många gånger den senaste tiden, och en del av dem har stressat mig mycket. Kommer det akut en ändring, typ vi handlar inte till mamma i dag, vi gör det imorgon, är det något som inte stressar mig.

När planerade du något som sen fick dig att känna ”aldrig igen”?
– Vissa projekt inom jobbet har varit sådana, utan att jag vill gå in på vilka. Ibland måste saker nämligen testas, för att jag ska få insikten ”aldrig igen”.

Vad har du för planer i oktober?
– Mest möten som har med jobbet att göra, och jobbet i sig fyller dagarna. Några innebandymatcher och mot slutet av månaden den stora bokmässan i Helsingfors, den ser jag fram emot.

Lite tur hade jag kanske bildmässigt då Hoppa på tåget-utmaningen hade orden TRÄ och TRÄD som tema 🙂 Då passar det ju bra med vykortet med Muminmotiv, som jag skickade i början av månaden i postcrossingen till en mottagare i USA.

Stämningsfullt med brasa och korv

Det är höst och kvällarna och nätterna börjar bli kalla. Då är det mysigt med öppen eld i en ugn, och gott med grillad korv.

Igår på eftermiddagen tog jag den här bilden från K-Supermarkets parkering ned mot Östra Tullgatan. Efter ett drygt år av olika arbeten ser det ut som att den ska asfalteras snart. Skönt!

Fem en fredag blir kanske Fem en lördag för Elisamatilda hann inte skapa frågorna i dag. Vi har tålamod att vänta, och förståelse – för vi är många som har bråda tider som kommer och går.

Så kort var minnet inte

Hos Orsakullan finns en utmaning med 31 olika frågor i oktober.

Frågan för den fjärde oktober är ”Korttidsminnet är något som…” och så fyller jag i ”bara blir sämre hela tiden, verkar det som”. Något jag tänkte på för fem sekunder sedan kan försvinna bara så där.

Men så kort var minnet ändå inte att jag skulle ha glömt att det är Kanelbullens dag i dag. Eller egentligen kom jag inte ihåg det. Men ett gäng stickande damer på ett café påminde mig om det då jag var inne där för att köpa en macka. Så det blev både macka och kanelbulle. Och minnet funkade från det att damerna hade sagt ”köp en kanelbulle också” tills jag var vid disken och skulle beställa.

Och så kom jag också ihåg att jag skulle köpa ny årskalender eftersom det redan nu gäller att planera långt in i framtiden, inte minst sånt som har med tidningsproduktionen att göra. Utgivningsdagarna för 2024 ska slås fast nu, men mycket annat planeras också för de kommande fyra, fem månaderna. Och ser vi så långt, så är vi redan inne i februari.

Muminmotiv världen runt

I postcrossingen skickar jag för det mesta kort med Muminmotiv eller Inge Lööks charmiga gamla damer. Berättar då att Tove Jansson är finlandssvensk och att Inge Löök bor i Lovisa. Lööks motiv är kända nästan världen runt i postcrossningsammanhang och detsamma gäller förstås Muminfamiljen.

Det här kortet gick till Filippinerna och mottagaren hade önskat att jag skulle skriva ”a quote” på kortet. Tyckte att detta citat passade bra.

Lördagsrunda, tur över viken

Imorgon börjar Folkhälsans oktoberkampanj inom ramen för Hälsostegen. Jag hakade ju på där ifjol den första oktober och gick sedan långt över tvåhundra dagar i sträck minst 2500 steg, ofta mycket mer än så. Sedan kom knäproblemet och ryggen blev inte märkbart bättre fastän jag hade trott att promenaderna skulle hjälpa. Jag fortsatte ändå räkna steg och försökte vara aktiv alla dagar, bland annat cyklade jag ju på sommaren.

I dag blev det också en cykeltur på över fyra kilometer och ganska många steg inkluderades. Turen gick genom stadsdelen Garnison till Drottningstrandens park som syns på översta bilden.

Fina små broar och bänkar finns här gott om, och stenformationer. Tyvärr var det lite skräpigt vid bänkarna som syns i bakgrunden. Jag såg ingen skräpkorg. Sådana skulle behövas, men då bör dom ju tömmas ibland också.

Jag lärde mig som barn att inte slänga nånting på marken, typ papper, muggar, burkar eller annat. Så jag förstår inte riktigt dem som nonchalant bara släpper ett papper efter sig eller lämnar en mugg efter sig i naturen…

Första gången faktiskt som jag satte mig på en av de här vilstolarna i samband med fotografering mot olika väderstreck.

Det var motljus och solen i ögonen hela vägen hem, också efter att jag lämnat Kronobron bakom mig. Men solen kan jag ju inte vara arg på. Vi hade +15 grader i dag.

Vände jag mig om och fotograferade mot öst såg det ut så här.

Och så närmar jag mig landbacken och Rosenparkens strand. Jag leder cykeln över bron fastän man får cykla där. Men även om här nu på mina bilder såg folktomt ut åter en gång, blir det ganska många möten med människor i olika åldrar, med och utan hund, par med barnvagnar osv.

En vacker plantering med ljung.

Jag har jobbat en hel del i dag också. I slutet av månaden räknar jag medarbetarnas arvoden, och på grund av olika omständigheter körde allt möjligt ihop sig den här veckan. Imorgon ska jag vara ledig.

Och nu ikväll, som jag ser fram emot det! Ska läsa så många blogginlägg av mina vänner som jag bara hinner och orkar ❤

Ser ju inte direkt vacker ut här

… men efter frissabesöket kände jag mig som en ny människa. Det var sju veckor sedan jag var här senast.

Att gå hos frissan betyder för mig inte bara det att håret klipps och att jag får nya slingor. Under två och en halvtimme hinner jag och frissan också prata mycket. Det sociala umgänget, utbytet av vardagliga tankar, betyder mycket.

Fem en fredag hos Elisamatilda har KARRIÄR som tema.

Vilket jobb passar för någon som är din motsats?
– Någon som inte är utåtriktad och som inte vill jobba bland människor. En person som inte tycker om att uttrycka sig i skrift 🙂

Vad är det längsta du varit på en arbetsplats?
– Det jag nu håller på med. Journalist sedan 1987 fram tills idag, som egen företagare inom mediabranschen sedan 2016.

Finns det några stereotyper kopplat till ditt jobb/karriär?
– Kommer inte på några. Svår fråga. Kanske någon för tio, tjugo år sedan såg framför sig en skäggig man i rutig skjorta och säckiga manchesterbyxor då yrket journalist nämndes?

Vilken film eller tv ger ett bra porträtt av ditt jobb?
– Finns säkert många som beskriver journalistens jobb, men kommer inte på nåt just nu.

Vilken har varit din drömkarriär?
– Det jag gör i dag, att vara skrivande journalist och just nu även chefredaktör för en lokal tidning. Och att vara författare, som jag också är.

    Och så var det god jul igen

    Det här är bara en bråkdel av urvalet på hyllorna med choklad i S-Market i Lovisa. Det är den 28 september och vi har haft strålande sensommarväder med +19 grader så det här känns ju onekligen lite avigt. Men jag ska snart köpa min första julkalender och äta upp chokladen i den under tjugofyra dagar i oktober, såsom jag brukar.

    Imorgon ska jag ÄNTLIGEN få gå till frissan. Bokningen blev framskjuten på grund av kronprinsessans besök. Då jag bokade 21 september för frissa, fem veckor innan det datumet, visste jag inte att Victoria och Daniel skulle besöka Lovisa. Nu är frisyren verkligen i behov av ett lyft.

    Bilder i sista kvällsstund

    Inte många bitar kvar nu 🙂 Har kopplat av med det här efter en turbulent tid med ditt och datt.

    Ibland finns det tid för bloggen, och att läsa vännernas bloggar. Ibland är det annat som tar min tid och energi.

    Men igår fanns det inget som kunde störa mig då jag såg på första nya avsnittet av ”Hemma hos Ernst” ❤

    ”Poesin i husen måste man vara väldigt försiktig med”, sade Ernst.