Första sorteringen av bitar skedde igår kväll och det kändes så roligt och lugnande och mysigt. Sorterar ännu lite i dag och tar sedan itu med ramen till pusslet, kantbitarna 🙂
Sov bättre natten mot i dag, men tankar om tidtabeller snurrade i huvet. Troligen på grund av att vi den senaste tiden haft mycket pressat schema med syrran för att få mammas ärenden och våra egna skötta, och jag har även haft jobbuppdrag.
Minusgrader ute i natt. Gräsmattan var vit ännu på förmiddagen. Nu är det +4 grader, sol och vackert blå himmel. Ska försöka få till en kort promenad i det fina vädret 😎☀️
Elisas Fem frågor en fredag dyker upp senare ikväll hos henne så jag kanske svarar på dem först imorgon eller på söndag.
Kände mig ovanligt trött i går kväll och började inbilla mig att jag har någon bacill på gång. Lade mig redan 20.30, vilket är väldigt ovanligt, men det händer.
Nåja, sedan vaknade jag 1.30 och kunde somna om först vid halv sex. John Blund var totalt försvunnen.
Jag hade inga oroliga tankar, inget illamående fanns kvar. Men jag kunde bara inte sova. Så jag låg där med olika tankar som snurrade i huvet. Någon säger att man ska stiga upp och börja göra saker, så jag funderade om jag skulle gå till köket och börja på pusslet jag tog fram igår.
Pusslet köptes våren 2023 då vi besökte Gränna på Nya Östis läsarresa. Först fick mamma fixa pusslet, sedan kom det till mig. Nu har det väntat över ett år i ett skåp här i Äppelviken.
Men nej, jag steg inte upp. Jag låg kvar och tänkte att jag vilar i alla fall, och sedan sov jag från halv sex till nio, så det blev totalt sju timmar ändå, vilket torde räcka.
Idag ska vi vidare med ärendet ”nytt id-kort åt mamma”, och så ska vi veckohandla (åter torsdag? helt otroligt…) och dosera hennes mediciner. När jag sedan äntligen kommer hem mot tidig kväll ska jag elda. Och pusslets sorteringslådor finns på plats. Så jag tar troligen itu med det ❤
Och så marknadsför jag åter veckotidningen Kuriren. Nummer 13 är ute och där skriver jag om Lasse Petas som bott hela sitt liv på Trädgårdsgatan i Lovisa. Lösnummer finns i våra största dagligvaruaffärer och digitalt via Kurirens webbplats.
I Nya Östis har jag idag bland annat skrivit en längre intervju om långtidsarbetslösa och problematiken kring det. Var på seniorfest förra veckan och den finns med i dagens NÖ, liksom också en kort grej under vinjetten ”Tre frågor” som handlar om hur vi kan spara på värmekostnaderna. För att kunna läsa artiklarna i sin helhet på webben bör man dock vara prenumerant.
Jag väcktes inte av detta arbete, men tycker om att ibland dokumentera vad som händer utanför fönstren. Lövblåsarna gjorde för ett par dagar sitt och i dag kom traktorn för att samla in högarna. Som ni ser har redan nya löv ramlat ner på gräsmattan. Den var nästan fri från löv i måndags 🙂
Läste en artikel i Hemmets journal om ”hjärnans tvättmaskin” som behöver gå om nätterna. Då rensas slaggprodukter och andra onödigheter bort. Förutsatt att vi sover minst fyra timmar utan avbrott och överlag får god sömn natten igenom.
Jag sov från cirka halv tolv till halv tio, så nu hoppas jag att hjärnan har rensats och fått sin behövliga vila.
Olika rutiner för dagen tar sedan sin tid. Dra upp rullgardin och dra undan köksgardin, ”bädda sängen” (jag har inget överkast), sätta på en tvättmaskin, äta frukost, betala fakturor, förnya F-Secure för ett år framåt för datorn, dammsuga. Senare hänga tvätten, städa köksbordet så att ett pussel får plats, och den återkommande sorteringen av tidningar, dokument…
Igår fick jag en ursäkt av Posten. Första och sista sidan av tidningen, fram- och bakpärmen, hade lossnat, men i övrigt var tidningen hel och fin. Tidningen var inplastad för annars hade jag ju varit utan de två första och de två sista sidorna i tidningen.
Fint gjort av Posten, som vanligtvis bara får en massa skäll nuförtiden.
Vi säger ibland med syrran och grannen då vi en gång i veckan åker på uppköp att det ser ut som om vi handlade till en familj med sju personer. Bakluckan är sprängfylld med varor och halva baksätet även belamrat av kassar.
Det är inte domedagen vi väntar på heller 😀 Nej. Vi veckohandlar till fyra vuxna personer. I dag besökte vi Lidl, Tokmanni och S-Market och då blir det allt från veckans matinköp till allt möjligt annat typ toapapper, värmeljus, blockljus och annat som går åt hela tiden.
Torsdagen kallar jag anhörigvårdsdag då vi också hjälper mamma, med inköp, mediciner och sedan diverse annat praktiskt som hon behöver få fixat hemma.
När jag kom hem efter klockan 17 var jag trött, men en del vardagsmotion återstod ännu.
Här en del av veden jag hämtade in från källaren. En del har jag redan radat på plats.
Men oj, tänker någon. Eldar hon då det är +11 grader ute och nätterna är varma? Ja, hon eldar eftersom det i ett äldre trähus under vissa väderleksomständigheter blir både fuktigt och småkyligt.
Nu har jag faktiskt lyxiga +20 grader inne och inga värme-element som drar elektricitet och kostar. Men jag eldar ju inte varje dag. Förmodligen nästa gång på söndag eller måndag 🙂
Inlägget får en allmän illustration, rönnbärsklasar i ett träd som jag passerade under i söndags.
Just nu läser jag tre böcker samtidigt. Lovisabon Eddie Bruces bok ”Lovisa forna byggnader och vyer. 910 foton på det försvunna Lovisa”. Samtidigt även ”Ordets gåva” med citat från Tove Janssons böcker och ”Detta är min målarsång” av Emma Klingenberg, som beskriver musiken men även mycket annat från Tove Janssons liv.
Just nu lyssnar jag på tystnaden här hemma och knattret från tangentbordet. Jag lyssnar nämligen inte på ljudböcker.
Just nu (om kvällarna) tittar jag på dokumentärer som handlar om enkla liv på avsides platser i världen eller program om husrenoveringar (antingen från Yle Arenan eller från SVT Play).
Just nu njuter jag av sen frukost.
Just nu längtar jag efter att få lugnare dagar, kunna tanka energi, känna av den viloperiod som hösten och vintern är avsedda att ge oss. Jag är tacksam för de arbetsuppdrag jag som frilansare får. Men i kombination med anhörigvård har det ibland blivit för mycket. Nu ser det ändå ut som om vi kunde få hjälp vad gäller vår mamma.
Så här kan en sida i min dagbok se ut innan jag börjar skriva. Jag skriver ju något, nästan varje dag, sedan 1976. Så i slutet av januari nästa år fyller min dagbok 50 år!
Det kom ett dödsbud igår morse. En god vän hade helt plötsligt gått bort. Sådant får mig alltid att reflektera över mitt eget liv och livet för mina nära och kära. Vi vet aldrig när vi ses för sista gången, när vi ringt det sista samtalet, sagt de sista orden. Men ofta tänker jag att det kanske är lika bra så. Att inget veta.
Hade mycket jobb i dag och förde med syrran vår mamma till vårdcentralen där en svullnad i benet ska skötas kontinuerligt. Vi har nu hopp om att hon ska få den vården hemma, för det blir tungt för en 91 år gammal person att ”ränna iväg” titt som tätt, och även för mig och min syster blir vardagen ett enda stort pussel av klockslag.
Bilden tog jag på min kvällspromenad. Gatan heter Långgränd. Jag går, namnet till trots, inga långa sträckor och idag hade jag stavarna med. Huvudsaken är att jag kommer ut en sväng. Jag deltar i utmaningen Hälsostegen, men ribban har jag lagt väldigt lågt för jag tillåter mig inte längre känna mig misslyckad. Jag gör så gott jag kan och jag är bra på mycket 😀
Heja mig och heja även dig som läser det här. Var aldrig sträng mot dig själv 🙏!
Det ligger stort arbete bakom evenemang som det som arrangerades på torget i går. Temat för First Friday i oktober var skördefest och den kallades den här gången Farmfest. Se bara hur ett par av många företagare ordnat sina bord.
I bakgrunden uppträder en artist med sång på en estrad.
Vädret gynnade lyckligtvis evenemanget. Hur trist hade det inte varit med regn och blåst? Höbalar, traktorer, lokalt producerat, och förstås även lite godis från fabrik.
Dagens traktorer och andra maskiner är stora, och den här är ändå inte ens den största i världen 😀 Till höger syns en liten cykel. Den är min ❤
I går blev jag tvungen att göra ett av de tusentals val människan står inför varje vecka. Prioriterade jobbet med Farmfesten, men valde sedan bastun framom Tors match. Om jag inte hade bastat igår hade jag varit tvungen att stiga upp 8.30 för att hinna duscha och tvätta håret före det jobb jag hade i dag. Och då var valet inte svårt. Jag kollade Tors match hemma via nätet. Tyvärr blev det femte förlusten. Laget spelar inte dåligt, men 4–5 skrevs siffrorna denna gång 😦
Jobbet i dag var bokcaféet där vår lokala profil Eddie Bruce presenterade sin senaste bok. Uppskattningsvis hundra personer hade kommit till Café Esplanad för att lyssna och ställa frågor. Nu har också jag en signerad bok och det är underbart med dokumenterad lokalhistoria.
Vi lär ska vara extra bra på att dokumentera Lovisa. Genom åren har många böcker getts ut, det finns foton och smalfilmer sparade och fler böcker är på gång.
Jag tycker själv att min blogg är ett slags dokumentation, men den kanske får värde först efter många år, om den får finnas kvar på nätet. Bilder som tagits inom de senaste femton åren är ju inte precis historiska 🙂 Men de finns sparade hemma hos mig på extern hårdskiva, på cd-skivor och usb-pinnar. Inga vattentäta metoder, men bättre än inget alls.
Sedan kan jag också bli glad av något så enkelt som en ny bordskalender för 2026. Den är nu införskaffad. Nu kan jag börja skriva in sådant som jag ska göra och komma ihåg, men som sker först på nästa års sida. Papperskalender ska det vara, i första hand!
Min syster har sedan många årtionden tillbaka en brevvän i Österbotten. De skriver sånt som vi kallar riktiga brev, som skickas med posten i kuvert och inte via mejl. Denna kvinna i Österbotten har en fantastiskt fin handstil, vilket min syster också har, men hon skriver ibland breven på dator. De sätts sedan ändå i kuvert och de här kuverten förses med fina klistermärken.
Brevvännen är också en hejare på att skapa personliga, handgjorda, vackra kort till födelsedagar, påsk, jul och andra högtider.
Då jag fick se klistermärken som hon hade köpt blev jag ju grön av avund och som den 4-åring jag är deklarerade jag bestämt för min syster att sådana vill jag också ha. Jag skulle ta reda på varifrån jag kunde köpa sådana.
Men döm om min stora glädje och förvåning då jag idag fick några ark som brevvännen hade sänt till min syster ❤ och med tanke på mig. Som tack sände vi ett foto via Whatsapp där jag höll märkena i min hand och log så brett som jag nu bara kan le 😁(fast nä, så där kan jag inte le, att tänderna syns).
I morgon har jag sovmorgon och det behövs. Fyra dagar har jag jobbat intensivt och det känns i ryggen.
Idag var det åter mamma-handla-dosera mediciner-dag, och dessutom gjorde jag ett inledande jobb för ett kommande reportage.
Slutet av veckan borde vara LITE lugnare. Hur brådis blir det månne sedan då jag blir pensionär på riktigt 🤔😂
… och jag känner mig lite som Stinky 😀 Alla dagar doftar man inte gott, men jag tänker närmast här att han undrar ”vart tog sommaren vägen?”
Och så ska det firas Halloween, tänker han. Därför har vi de där spindlarna i knutarna. En del av den bilden försvann när jag tog fotot, men där finns en spindel i nätet.
Vad Stinky har i sina händer vet jag inte. Ser ju ut som något slags vapen, en granat, en raket? Vi får hoppas att han firar med förstånd, om det är det han har i åtanke 🙂
Jag tycker om den gula färgen, den hör hösten till. Bättre gult än brunt och grått.
Känner mig ganska mör efter tre dagar med något som påminner mig om det heltidsjobb jag hade förr. Takten skruvas inte precis ner imorgon, och även på fredag och lördag har jag jobb, men då bara några timmar.
I dag har min bank haft stora tekniska problem. Finns det något mer irriterande i dagens digitala samhälle? Det finns förfallodagar för fakturor, men lyckligtvis var jag inte ute i sista minuten, jag brukar betala allt i god tid om jag kan. Ändå kostar det nervtrådar att logga in flera gånger på en dag med alla verifieringar som behövs, och då bara för att konstatera att det fortfarande inte går att betala fakturor.
Fjärde matchen i Inssi-divari för Lovisa Tor. Det ser alltid bra ut i början. Vi leder med 1-3 på bortaplan efter första perioden. Går upp till 1-4, men sedan knappar hemmalaget in och det blir 4-4 och förlängning med fem minuter. Resultatlöst där så det blir straffslag och då förlorar vi. En poäng fick vi med oss, Nibacos tog två poäng.
Jag följde matchen via salibandy-tv. Resan hem från Kokkola för laget är lång, antar att dom är hemma kring fyra, halv fem på morgonen.
En gång Tor, alltid Tor 💙💛 Som supporter ger jag mig ALDRIG, och jag sjunker inte ner i något träsk där jag förbannar någon eller letar efter fel. Det är bara att komma igen, aldrig sluta kämpa!
Har länge här hemma tänkt att jag måste beskära min monstera. Kollade några klipp om det på Youtube och skred till verket tidigare i dag. Nu ska sticklingen få rota sig och sedan måste moderplantan få en större kruka, men det blir ett helt annat projekt 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 