Julkalenderlucka 9, svar på frågor och Hoppa på tåget

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det finns många vackra dörrkransar. De enkla och stilrena, utan allt för mycket pynt är ofta finast. Men smaken är ju delad. Den här finns på Villa Mickos gård som var ett av de öppna julhemmen förra helgen.

Svarar på Elisamatildas frågor i dag. Gårdagen gick helt i jobbets tecken och på kvällen var jag på innebandymatch i Borgå där det blev svidande förlust med siffrorna 5–4 i lokalderbyt mot PSS.

Vilka ord använder du för ofta?
– Hopi hopi, som betyder ”fortare, snabbare” när det är nåt jag blir nervös på att går för långsamt 😀

Vilka ord använder du inte tillräckligt?
– Säger såsom Elisamatilda själv. Sådana ord som skulle uttrycka min vilja. Jag har svårt för att säga ifrån, ta konflikter näsa mot näsa. Har alltid varit lättare för mig att uttrycka mig i skrift än med ord, och det förstår vissa människor, som inte vill mig väl, att utnyttja.

Vilket ord har du nyligen lärt dig?
– Bullfinch – som är engelska och betyder domherre.

Vilka ord älskar du att höra?
– ”Tack” och ”det räcker alltid med att vi gör vårt bästa”.

Vad är ditt favorituttryck?
– Ei ooo heleppoo, dialektalt på finska (ei ole helppoa). Alltså ”det är inte lätt”. Och så brukar jag tillägga ”men vem har sagt att det ska vara lätt”.

Veckans ord i Hoppa på tåget är Fönster och det temat passar mig bra. Då får jag också med ett fönster i min egen kategori Fina fönster.

Önskar er alla en fin och stämningsfull lördag med denna fönsterbild från Kungsdammens försäljningsbod ❤

Julkalenderlucka 8

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Bilden tog jag på torget för en vecka sedan då Corazon Grande-föreningen var en bland många att ha julmarknad där.

Pepparkakor sägs göra oss snälla. Från webbsajten för tidningen Må bra kopierade jag följande:

Visste du att forskarna har lagt fram vetenskapliga bevis för att vi kan bli så kallat ”snälla” av pepparkakor?

Det beror på att pepparkakans deg innehåller fyra superkryddor, vilka gör underverk för magen och därmed påverkar hela vårt välbefinnande, visar flera studier.

Kanel och kardemumma har goda effekter på matsmältningen, ingefära sätter fart på tröga magar och kryddnejlika verkar smärtlindrande. Kardemummans eteriska olja kan även motverka gaser och ingefärans rot stimulerar nedbrytningen av stärkelse – vilket lindrar magknip, sura uppstötningar och illamående.

Dessutom sägs både kanel och kryddnejlika kunna läka och hämma magsår. Och när magen mår bra, mår kroppen bra.

Vinterbilder från Strömfors bruk

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Lite vintriga bilder nu från Strömfors bruk (länk till stadens webbplats med mera info om bruksmiljön). Där arrangerades en välbesökt julmarknad 2–3 december. Det här huset är ett privat hem, som en gång var med i Lovisa Historiska Hus. Jag blandar bilder här från hela bruksmiljön, mer som ett slags dokumentation från Lovisa med kringliggande byar.

Slanghuset och det is- och snöbelagda vattnet intill. Hade det inte varit för bron där borta kunde ju någon tro att det bara är en åker 🙂 Men vid en bruksmiljö finns ju ofta vattendrag som gjorde sitt för att olika slags vattenhammare skulle fungera.

Restaurang Brukskvarnen till höger. Här bakom dessa byggnader finns en scen och där arrangeras också sommarteatrar.

Vägen till Brukets badstrand, såsom av skylten kan läsas 🙂

På den här marknaden gick jag 5000 steg och mycket frisk luft blev det.

Självständighetsdag, del 2

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

I dag har det varit kransnedläggningar vid många hjältegravar runtom i landet. Så också vid Pro Patria-minnesstenen i Lovisa. En stark tradition i mitt kära fosterland. Här har också Lovisa Tor lagt ner en krans, bland många andra föreningar. Symboliskt känns det inte minst för att Tors färger gult och blått är samma som Ukrainas. Och Ukraina genomlider nu det som Finland har gjort under många år på 1900-talet.

Morfar föddes i januari 1903 och hans dödsdatum blev 14.9.1940 då han var 37 år gammal. Han stupade i kriget, eller försvann i alla fall på något sätt. Kroppen återfanns aldrig.

De fina lyktorna har veteranföreningarna skaffat med hjälp av diverse donationer. I år var scouterna med och tände lyktorna. De två ljusen i snön har jag och min syster lagt ner.

Det var otroligt vackert ute i dag. Vindstilla, minus åtta grader, sol och gnistrande snö. 106 år sedan Finland blev självständigt.

Morfars sten och lykta i raden närmast kameran där de två små ljusen syns framför.

Snart ska jag duscha och sedan klä mig fint och sätta mig i soffan för att följa tv-sändningar bland annat från balen på slottet där president Sauli Niinistö och hans fru Jenni Haukio nu är värdar för sista gången. In på nästa års sida väljer vi en ny president.

På sekretären brinner ett blåvitt ljus vid fotografiet av morfar.

Julkalenderlucka 6, självständighetsdagen

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Ett enkelt ljus passar bra att ha i luckan den sjätte december då vi firar självständighetsdag. En dag värd att fira och en tradition vi värnar om. Den känns extra viktig nu när Ukraina kämpar för sin självständighet.

Hemma tar jag alltid fram ett blåvitt ljus och morfars foto. Han stupade i ett av de krig Finland genomlevt. Han var några år över trettio då och min mormor blev ensam med fyra barn. Morfar Edvin Ahllunds kropp återfanns aldrig.

Det vilar allvarets skimmer över denna dag, men vi har också kunnat börja fira den med glädje, och framför allt med tacksamhet över alla de uppoffringar som gjordes under och efter kriget.

Månadsbilden, december

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Året lider mot sitt slut. Muminmamman och Muminpappan klarar sig med förkläde och hatt året om 😀 Och mamman har alltid sin väska med sig. Den rymmer otaliga viktiga saker. Jag är säker på att behövs det en kamel trollar hon fram en sådan.

Men här är det snöbollar som gäller. Muminmamman tar det lugnt, men pappan är redan med sin blick nån annanstans. Lite otålig kanske eller fundersam. Hur länge ska vi hålla på? Ska det här bli en lykta eller en borg? Är det inte dags för en fikarast snart?

Lovisa Jul, Mickos i Räfsby

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Vi hann besöka två julhem i dag innan det blev dags att göra annat. I somras var Villa Mickos med i Lovisa Historiska Hus och då såg där ut så här.

Den här bilden gillar jag lika mycket som den jag tog i somras, och här kan du kolla hur det såg ut då 🙂

Fågelbrädet har fått en hatt av snö, lyktorna likaså.

Det hade inte blivit mörkt ute då vi besökte huset, men här är säkert mycket vackert om kvällar och nätter.

I huset finns många gamla möbler och saker kvar. De som flyttat in där har tagit tillvara mycket av det som fanns där tidigare. Huset är lite som en gammal herrgård.

I den stora salen står en präktig och överdådigt dekorerad gran med mycket vitt och silver. Det som är modernt i detta rum syns inte på bilden. Men på en av väggarna hänger en megastor teve.

Igår blev antalet hälsosteg 5000, idag lite över 2500. Det är vackert och vintrigt ute, krispigt kallt, kring -12. Träden är vackert frostbeklädda.