Åter dags att hoppa på tåget

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

… och Åkes tema är Mobil. Så särdeles fantasifullt blir det inte den här gången för mig. Jag äger tre mobiltelefoner, men tog foto bara av den som jag använder just nu. En gammal funkar utan sim-kort som väckarklocka och en ny ligger i en låda oanvänd, som reserv om det skulle hända något med den telefon jag nu har.

På Åkes blogg får du se en STOR samling av mobiltelefoner. Med ex-maken hade vi också en samling av gamla telefoner då vi bodde ihop. Jag minns inte vad som sedan hände med dem, men jag avstod i alla fall från att ta dem med mig då vi flyttade isär. Lika många som Åke har hade vi ändå inte.

Det är lite skrämmande, tycker jag, då allt mer och mer kopplas till våra mobiler. Det fanns applikationer av alla de slag, och vi förväntas koppla allt mer till våra telefoner. Redan nu kan man ju knappt sköta bankärenden mer utan att ha en mobil. För att nu bara nämna EN av många saker.

Visst är många system smidiga, men vi blir allt mer sårbara med den digitala tekniken.

I dag regnar det här hos oss och är kring +16 grader. Det ska regna hela helgen sägs det och efter det bli kallare.

Glädjande dock att mitt knä känns LITE stabilare. Jag vågar inte lita på det till hundra procent, och jag vet inte om det är intaget av glukosamintabletter som hjälpt mig. Hur som helst, tacksam för alla stabila steg jag kan ta 🙏

Fem en fredag, Guilty Pleasures

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

Fredag igen! Och dags att svara på Elisas frågor. Googlade de engelska orden, fastän jag var nästan säker på att jag visste vad det betydde. Ai Overview svarar ungefär så här: Orden kan förklaras som ”något man tycker om men som man också kan skämmas för eller dölja”, till exempel en hemlig matvana, en viss typ av musik eller en aktivitet man helst gör ensam.

Bilden är en allmän illustration, för jag behöver inte i hemlighet här hemma smaska något jag tycker om. Vill jag se fördelar med att bo ensam är det här en av många 🙂 Äter vad jag vill, när jag vill, på vilken plats jag vill.

Vad är det mest lättsamma eller fåniga du kan fastna med i timmar?
Ett par datorspel, Jewels of Rome och Bookworm.

Har du en tv-serie, film eller bok du ofta återkommer till?
Bond-filmerna kan jag se hur många gånger som helst. Den norska tv-serien ”Där ingen kunde tro att någon kunde bo” är också en favorit.

Vad är den enklaste lilla lyxen du kan ge dig själv en vanlig tisdag?
Sovmorgon.

Finns det något barnsligt du fortfarande älskar att göra?
Blåsa såpbubblor.

Vilket litet nöje i vardagen gör dig orimligt glad?
Bloggarna och min dagbok.

    Jippi – nya klistermärken!

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Efter mammas mat och medicindosering och besök på vårdcentralen kunde syrran och jag göra en sväng till Lidl. De hade klistermärken där till salu. Här syns bara två ark, men den skarpögda kan se att det under den med tårtbitar finns många fler.
    Jag kan inte få FÖR många klistermärken, säger Carita, 4 år.

    Att få upp dem från golvet där jag hade lagt dem för en stund var sedan lite knepigt. Jag är ganska stel i ryggen och bakre delen av låren har fått sig en omgång tack vare arbetet med vinterns ved igår. Dels för egen del, men mest hjälpte jag grannen eftersom jag själv hade inhyrd arbetskraft.

    Igår kväll var det skönt att lägga sig och veta att jobbet med veden var klart. Det doftade också gott av björkved i hemmet, då en del finns i en ställning i vardagsrummet.

    Glad för veden, glad för klistermärkena och nu skulle jag bli extra glad ikväll om Tor kunde vinna sin match mot Rangers från Kyrkslätt i Inssi-divari. Den andra matchen på hemmaplan och den andra överlag i näst högsta serien för mitt favoritlag 💙💛

    Nu kan vintern komma

    ~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

    … med buller och bång om den så vill. Jag vill ju helst inte ha vinter alls, men nu är jag förberedd, i alla fall vad gäller veden och värmen för min bostad.

    Det var det här jag oroade mig för och jag vet nu också vad min oro delvis baserar sig på.

    Fyra kubikmeter ved skulle ner till mitt källarförråd. En kbm mer än ifjol. Med ett svagt knä kunde jag inte själv göra mycket.

    Bilden tog jag då mina fyra hjälpkarlar redan hade kånkat iväg en del av veden.
    Jag anlitade Lovisa Tors innebandy, och hade på förhand kommit överens om vad jag betalar för det som hos föreningen är en talkoinsats. Pengarna går alltså till föreningen.

    Det som jag kom underfund med igår är att om jag inte har full kontroll över vissa situationer blir jag orolig. Jag sover dåligt och grubblar.

    I det här fallet blev det klart en dag innan veden kom
    a) vilken tid den beräknas komma
    b) att jag får minst tre killar som bär in veden. Så långt kändes allt ganska lugnt.

    Ifjol dök det upp olika problem inför leveransen. Först blev leverantören sjuk, sedan var någon här hos oss sjuk. Leveransdatum flyttades framåt och jag var en orolig själ. Sedan gick leverantörens bil sönder.

    Så vad som helst kan hända, saker jag inte kan påverka. Det stressar mig.

    I år hände inget av det jag hade oroat mig för. Veden kom en kvar tidigare än utlovat och hjälpteamet bestod av fyra män. På en dryg timme var allt jobb klart och jag kunde sedan hjälpa grannen som hade fått en lika stor sats björkved.

    Igår kollade jag också väderrapporten med ett par timmars intervaller. Det gällde att vara beredd att dra presenningen över veden om det skulle ösregna.
    Det kom bara ett litet duggregn då veden anlände. Sedan sken solen då och då, annars var det mulet men inget regn.

    I dag har jag också full rulle med sånt som mamma behöver hjälp med men det som jag känner mest är:
    Tacksamhet 🙏
    … och förstås… muskelvärk 😂💪

    Oroar du dig för allt eller ingenting?

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Det är oroliga tider ute i stora världen, men också i mitt lilla liv. Jag återkommer senare till det, då jag tagit mig genom en del av allt.

    Jag oroar mig tyvärr ofta i onödan, men att det var i onödan vet jag först efteråt. Att grubbla på natten leder ju ingen vart och jag försöker lära mig olika tekniker för att skuffa undan tankarna.

    Små och stora problem har också en tendens att hopa sig, känns det som.

    Jag bildsätter nu det här med en lugn bild från min vardag. Tog den under evenemanget Lovisa Historiska Hus. Råkade vara ganska lugnt på den här delen av Drottninggatan just då 🙂

    Just nu följer jag av förekommen anledning foreca.fi och sajtens radar med regn som fallit och prognosen för det som ska komma.

    Jag vill inget annat än känna tillit och lugn, och jag övar på det. Vissa dagar eller perioder i livet blir det ändå för mycket av allt möjligt, och hur man än vill leva ett behagligt liv som man styr själv, så är det inte alltid möjligt.

    Har du knep, tips och råd att dela med dig av? De välkomnas såsom alltid. Blogglandia är en underbar plats med vänner, de flesta på distans, som engagerar sig.

    Snart dags för dessa 🍁🌦️

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Pussel och sanaselityspeli = ordförklaringsspel direkt översatt, alltså ett spel där deltagarna får olika ord på sina kort och sedan ska förklara dem med andra ord för dem de spelar med.

    Grännapusslet köpte jag i maj 2023 då vi var på Nya Östis läsarresa som gick till Sverige, Danmark och Tyskland. Min mamma fick det som gåva, och då hon hade pusslat klart fick jag det. Nu har det legat i ett skåp över ett år.

    Det har åter varit mycket grått och blött i dag. Slutade kanske regna för en stund sedan, men solen syns inte och mer regn är att vänta. Så det blir säkert lagom nu så småningom att börja sysselsätta sig med pussel och brädspel.

    Spelar du brädspel? Gillar du pussel?

    Glad måndag, trots allt!

    ~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

    Här ska det piggas upp med en lite annorlunda lampa som finns i restaurang Kapellets bar här i Lovisa.

    Igår behövde lampor tändas redan mitt på dagen och jag hade även då levande ljus eftersom det regnade och var mörkt som i en säck…

    Idag också ösregn och det var en pärs att gå till affären med knäet som gav efter tre gånger på de 2 x 300 meter som jag behöver ta mig fram. Jag hade cykeln som stöd och grannen som sällskap.

    Åt vädret kan man inget, så jag hade regnjacka, men visst blev jag lite blöt och det blev kassarna också. Det är ändå +15 grader så jag fryser inte.

    Hinner vila hemma en timme innan det är dags att åter hjälpa mamma med besök på hälsocentralen. Vården där brukar numera kräva över en timme och den ska ske minst två gånger i veckan.

    Problemet med knäet kräver många förberedelser av olika slag för att jag ska kunna jobba, och även hjälpa mamma, för vi får ingen hemsjukvård. Hon är i allt för bra form för det, men inte klarar hon sig ensam. Allt går väldigt långsamt för mig nu då jag åter är rörelsehämmad, men… en dag i taget och kanske solen nån dag skiner ner i rishögen också 😀

    Just nu, i september

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Klimakteriehäxan har en trevlig utmaning som jag ska försöka komma ihåg att delta i. Temat nu är ”Just nu, i september”.

    Just nu läser jag mest tidningar och bloggar, men talar vi om böcker så ”Det här är min målarsång” av Emma Klingenberg. Handlar om Tove Jansson. En bok jag läser mycket långsamt, och med stor behållning. (redigerat, jag hade såväl förnamn som efternamn på författaren fel… Ordodlaren märkte, tack!)

    Just nu lyssnar jag på ingenting i poddväg eller inga ljudböcker, men ibland har jag musik via Youtube. Men ska det vara något jag gör JUST NU, så lyssnar jag på knattret från tangentbordet och annars bara tystnaden i hemmet.

    Just nu tittar jag på bronsmatchen i basket-EM mellan Finland och Grekland.

    Just nu njuter jag av ett glas vitt vin.

    Just nu längtar jag efter några soliga sensommardagar till.

    Bilden har inget med inlägget att göra, men jag tycker mönstret på gurkplantans (inte min planta) blad är väldigt vackert.

    Skyltsöndag, och foton från veckan

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Under evenemanget Lovisa Historiska Hus har Rune många år haft sin verkstad öppen. Annars får man gå dit enligt beställning, tror jag.
    Vackra solrosor fångar de förbipasserandes blickar och skyltställningen i trä är vacker.

    Tillsammans med Professordeutsch Christian försöker jag och många andra hålla liv i bloggtraditionen Skyltsöndag.

    Sedan är det Åke i Nacka som uppmuntrar oss att visa foton vi tagit under veckan. Han är också med i Skyltsöndag.

    Syrrans födelsedag firades delvis i den här lummiga parken där Café Favorit har sin uteservering.

    Mer än en vecka gammalt foto, men jag tycker att den får duga. Den här mannen satt och pratade högt i telefon. Det var andra tider då vi hade telefonkiosker. Den gröna i bakgrunden fanns bara tillfälligt på plats så att människor fick skriva ner sina minnen i ett häfte. Minnen från tiderna då det fanns telefonkiosker.

    Blodmånen, eller den partiella förmörkelsen av månen, såg jag inte. Det var molnigt den dagen. Men sedan behagade den visa sig följande dag i sin fulla (berusade) prakt.

    Och igår hade Lovisa Tor sin första match i innebandyns Inssi-Divari, nästhögsta serien i landet. Allt började bra med full fart, gott självförtroende, rakt mot mål och vi ledde 2-0 och även 4-2.
    Men kanske spelarna sedan blev trötta? Eller också skärpte sig motståndaren Karhut från Björneborg, fick ordning på försvaret bland annat. Plötsligt var det 4-4 och sedan 4-6, varpå Tor spelade utan målvakt med sex utespelare mot fem. Det gav inga mål till Tor men däremot tre mål till Karhut, så siffrorna 4-9 blev fula, men säger inte hela sanningen om matchen. Vi ska nog komma igen och hålla oss kvar i serien 💛💙 !

    Samling vid målet inför matchstart.

    Vi har en spelare som heter Mikael Lax, och ett företag nere i Strömfors skärgård som heter Söderby Lax.
    Så jag antar att företagaren har passat på att komma med som sponsor på det här viset 🙂

    Något som flyter är dagens tema

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    … och här blev det mer än bara en båt som flyter. Något flyter på ytan på Lovisaviken och en boj tycks där också flyta.

    Så jag tror att jag klarade Åkes Hoppa-på-tåget-utmaning helt bra denna gång.

    Igår var det bra att jag inte flöt bort då jag cyklade hem från en träff hos väninnan Lena. Det ösregnade och blåste så in i norden. Men det var väldigt varmt, +17 grader, så jag frös inte fastän jackan blev blöt och jag hade heller inga strumpor i skorna.

    I dag lyser solen, det är fortfarande sjutton grader. Jag har haft sovmorgon vilket betyder frukost kring klockan 12.

    Då istappen i glaset hade smultit lite flöt också den, men jag tog en bild innan det hände.
    Rabarbersaft spetsad med limevodka och sockrad kant på glaset. Stiligt och mycket gott som vanligt hos Lena.

    Ibland kan det gå så att vi inte ses på flera månader, hon reser en hel del. Men vi har alltid mycket att prata om. Dialoger och växelverkan är ju det bästa – många skratt, dråpliga minnen, hög igenkänningsfaktor kring allt möjligt. En och annan tår kan också fällas. Att beröra och bli berörd är ju också så underbart 💕