En gammal stol har fått en ny uppgift på en gata utanför en liten affär i Lovisa.
Det här är ett schemalagt inlägg eftersom jag tillbringar tid på en stuga där det inte finns wifi och jag vet inte om jag får behövlig teknik för bloggen att funka alla dagar, eller ens en dag.
Då jag skrev det här i måndags hade vi +19 grader och till min stugsemester har det utlovats +24 – +28 grader ☀😎
Redigerat onsdagen den 14 juni: gjorde inlägget från telefonen 🙂 Nu funkar också datorn.
Ett ståtligt träd på vår gamla kyrkogård i Lovisa, något slags gran? Någon som vet? Det finns ju sådana där så kallade ”häng-granar”.
Det här är ett schemalagt inlägg. Om allt går enligt planerna åker jag med en väninna till en stuga i dag för att nyttja rekreationsstipendiet som jag fick från chefredaktörernas förening. Där finns ingen wifi, men datorn ska funka via telefonen med hotspot, och funkar inte det kanske jag kan blogga via telefonen. För tanken är att jag ska visa bilder därifrån. Men om tekniken inte funkar så brister inte min svit av inlägg ändå.
Bilden är tagen i Kåseberga, Olas fiskebod 🙂 Den får symbolisera en stuga, som jag ska ta min tillflykt till under några dagar med sommarledighet.
Har packat i långsam takt hela dagen. Många väskor blir det 🤣 Jag ska inte till Nordpolen, för jag har inte skinnmössa och vinterkängor med mig. Men elektroniken har åter sin väska, där dator, kameror, objektiv, mobiltelefon – och olika laddare till alla, ska få plats.
Kläder i en väska, mat i en annan, dagbok och andra böcker och häften i en tredje kasse. En Ikeakasse med badrock, baddräkt, handdukar, lakan (vi betalar inte extra för dem). Däremot betalar vi för användning av badtunna, dess rengöring och städning av stugan. Det är inte semester om man måste dammsuga, torka golv och alla ytor minutiöst noga före klockan 12 då man lämnar stugan.
Så ja, det ligger förväntan i luften och det känns också lite konstigt att vara ledig. Är det så här jag får känna nån gång då jag blir pensionär? Är det så här det kändes att ha betald semester, då för sju år sedan när jag senast hade en sådan?
Det är ju liksom nåt man kunde vänja sig vid i så fall 😂🥂
Det är absolut inte enbart till jul eller andra högtider som vi kan avnjuta praliner. Vi kan göra det vilken veckodag som helst.
Glad måndag till er alla! Här finns länkar till andra bloggare som är med ibland eller ofta i Glad måndag. Saknas din blogg från den listan? Skriver du då och då Glad måndag-inlägg? Meddela mig så får du komma med på listan och allt fler läsare hittar också DIN blogg 🤗
Det hände sig en gång att vi behövde frakta hem några överblivna bitar toscakaka från ett möte. Där fanns även plastmuggar och munskydd, eftersom risken för coronasmitta då fortfarande förekom i viss grad. Munskyddet kom till användning på nytt sätt och toscakakan höll sig fräsch/mjuk i plastmuggen på detta sätt!
Dagens citat kommer från Sveriges TV4 som summerade vårsäsongen 2023 i ett intressant svep. En 100-åring de hade intervjuat i något skede hade sagt att ”hemligheten” bakom ett långt och bra liv är så enkelt som att, ”Man ska vara positiv och kunna prata med folk”.
Utöver att han var käck och positiv och hade förmågan att uttrycka sig klart och tydligt, så kunde han också steppa 🙂
Ett av många intressanta gatunamn i Ystad, Sverige. Guiden sade något om att sup inte alltid betydde brännvin eller dryck, fastän det på gatan fanns en formation av stenar som såg ut som ett snapsglas. Sup kan också komma från det tyska ordet Suppe, som betyder soppa. För soppa var förr en vanlig rätt att mätta magarna med.
I går hade min väninna Marina dukat så fint i Gropis, på gården till hennes barndomshem. Syrenerna är vackra och doftar gott, dryckerna väl avkylda och antalet bredbara ostar många och goda.
Här är det inte Supgränd som gäller fastän vi tog våra små supar, adressen är en annan gränd 🙂
Jag tackar också den här vägen för den lilla sommarfesten på tumanhand. Genom åren har vi haft många givande diskussioner, det har blivit både skratt och tårar. Vänner är guld värda ❤
Jag tror att jag aldrig har visat de här byggnaderna tillsammans på en bild. Från olika håll har jag fotograferat Mariegatans hus till vänster på bilden, och även Suurkirppis (en loppmarknad) som syns i mitten på bilden, men som har ingång från annan gata. Bilden är tagen från Östra Tullgatan och till höger skymtar en byggnad som har den adressen men som också inrymmer biografen, som i sin tur har ingång från Drottninggatan 🙂
Östra Tullgatan grävdes upp då omfattande saneringsarbeten med vattenrören krävdes. Nu har projektet skridit vidare till Drottninggatan. Men här ser man att gatan fortfarande är oasfalterad, gropig och skumpig värre men månne det inte blir gjort tills vi har Bostadsmässan i Lovisa och det är snart!
Igår blev det tal om minnet och hur det försämras då vi blir äldre. Då kanske vi säger ”Jag glömde vad jag skulle komma ihåg”. Men ännu bättre tycker jag det är att säga ”Jag kommer inte ihåg vad jag har glömt” 😂🤣
Vattnade blommorna på pappas grav. Det har varit länge torrt nu, regnet som kommit har inte precis räckt till för att vattna blomster och grödor. Ängeln har jag köpt för några år sedan, idag köpte jag ett hjärta på en pinne och graven är så fin nu.
Tar den här lördagen för första gången del av utmaningen Hoppa på tåget, som leds av Äventyret i Framtiden och av Toviska54. Hos dem kan du läsa mer om vad det handlar om då man ”hoppar med på tåget” 🙂
Några andra foton med rost hade jag inte på lager, men på tidningen Nya Östis läsarresa i början av maj hittade jag några trevliga brunnslock. Detta fanns i Köpenhamn och får bli mitt första bidrag i Hoppa på tåget. Jag ska försöka delta i utmaningen så ofta jag hinner och framförallt minns 🙂
I dag börjar dagen med ett möte på Teams, sedan ska jag vattna blommor på kyrkogården och på eftermiddagen dricka skumpa hos en väninna ute på gården. Vädret ska bli allt varmare och det gläder mig stort eftersom jag har framför mig också några dagar på en sommarstuga vid Finska viken. Jag fick ett rekreationsstipendium av lokaltidningarnas chefredaktörers förbund, och det ger mig möjlighet att vila några dagar samt njuta av bastubad, bad i tunna, roddturer, simturer i havet osv.
Det är närmast upplägget jag funderar över. Vad ska jag skriva om och när? Bloggen ska ju inte vara ett stressmoment som får mig att tänka HUR ska jag hinna få ut ett inlägg varje dag? Mitt mål är minst ett inlägg per dag och jag har skrivit sådana 3038 dagar i ett sträck faktiskt.
Men då jag ofta jobbar vansinnigt mycket måndag, tisdag och onsdag och även gör många timmar torsdag och fredag, ibland även söndagar… tror jag det är bäst att jag börjar schemalägga allt fler inlägg. Vilket betyder att jag skriver något mer genomtänkt på förhand, inför de dagar då jag vet att jag kommer att ha häcken full med jobb.
Eller inför dagar då jag inte är säker på att internetkontakten funkar. Såsom jag gjorde inför Nya Östis läsarresa i maj.
Blir något sedan spontant bra, så blir det. Gärna hinner jag med två inlägg per dag. Men då ska de vara ganska korta, för att ni ska orka läsa dem.
Det händer ju inte så mycket superintressant och omvälvande i mitt liv. Vardagen är som den är. Här går jag i väntan på att kanske, efter nio ensamma år, träffa en person som funkar som en pusselbit i mitt liv. En person som är lika öppen som jag, gärna även spontan, godhjärtad, intelligent, humoristisk och verbal.
Ja, jag inser ju att mina förväntningar är ganska höga. Men utseendemässigt jagar jag inte någon toppidrottare, och sundhetsivrare ska inte ens göra sig besvär att ta kontakt för jag säger inte nej till vare sig ostbrickor eller vin som ni ser.
Men för att återgå till det jag började skriva om, innan jag kom lite ur kurs, så har jag börjat fundera mer på vilket innehåll jag ska producera här. Nischat blir det inte, min vardag är som sagt som den är.
Men jag funderar ju på ett som annat, har djupa tankar och otaliga drömmar. Som att sluta springa på i ekorrhjulet. Hur nu sedan det ska gå till då jag är ensam och ännu har några år kvar till pensionen. Om jag får en sådan överlag eller om systemet läggs ner innan jag blir 65.
Dagens bilder är från Bistro Kronan på Alexandersgatan i Lovisa där jag åt ostbricka med två väninnor i kväll. Detta inlägg är inte sponsrat av företaget, jag betalade notan där själv.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 