En selfie tagen den 16 maj. Passar bra nu då Elisa vill att vi ska svara på frågor där temat är ”Du själv”.
Vad i dig har du försökt ändra på, men som kanske inte behöver ändras? Tidigare var det vikten, drog ofta in magen, dolde den i vida plagg. Nu har jag slutat med det. Det som hänger det hänger och jag är som jag är och duger som sådan.
När blir du för mycket – och när blir du för liten? Jag kanske talar lite väl mycket ibland, och så förminskar jag mig i andra sammanhang där jag kunde vara mer stolt över allt jag gjort i livet. Svår fråga.
Vad tycker du om att få vara – men bara i vissa sammanhang? Intervjuobjekt 😂 Eftersom jag mest intervjuar andra själv är det roligt att ibland bli intervjuad.
Vad brukar du säga att du ”borde” göra, men ännu inte har börjat? Skriva en bok om mitt eget liv?
När känner du dig som mest mottaglig för förändring? Nästan när som helst. Kring nyår, dock utan specifika nyårslöften. På våren, när vi har hela sommaren framför oss. På hösten, då jag gärna skulle hitta någon givande kurs att ta del av.
Förrätt på restaurang Ajuri. Burrata och pestotomat. Verkligt gräddigt god ost och en njutning för såväl öga som gom.
Bilden tagen från terrassen.
Här används lokala råvaror, allt från blommor till ostar, kött och glass. I detta fall företaget Il Duos gräddigt goda vaniljglass. Vi hoppade över huvudrätten eftersom förrätt med efterrätt var mättande nog.
Kvällen var lagom varm, +20 och sol, en frisk bris drog över staden då och då. Kvällstidningarnas löpsedlar hotar med ny värmebölja. Kommer den, så är det ok, jag är beredd!
Annars var det i dag som vanligt hjälpa-mamma-dag och då kändes det härligt med en avslutning i goda vänners lag. Vi hade inte setts på typ fyra veckor, så vi hade en hel del att ventilera 😀
Det är en solig och blåsig dag i dag. Riktigt skönt. Kanske +22 grader.
Jag sitter för det mesta i köket och jobbar nu. Svalaste platsen, men också vacker utsikt och så härligt när det blåser in genom de öppna fönstren.
Jag har skapat olika lösningar för att dels få fönsterhakarna att sitta på plats då blåsten tar tag i det öppna fönstret, dels för att gardinerna inte ska blåsa in eller ut 🙂 Spetsgardinerna hindrar flygfän från att hitta in, men en del frön från träden tar sig genom sållet. Det klarar jag av att leva med och dammsuger då och då.
En annan orsak till att detta just nu är arbetsplatsen, inte den mest ergonomiska, men jag är lite illa tvungen att jobba här – är den att min dator med stora skärmen håller på att säga upp kontraktet. Jag ska få en datorexpert hit, installera Windows11 med mera… men han hinner först mot slutet av augusti.
Det här är min utsikt mot öst från köksbordet. En stor syrenbuske skapar lagom insynsskydd, och här har jag myggnät bakom gardinen.
Nu klipper husbolagets serviceteam gräset. Det doftar så gott ❤
Jag har varit på massage men har för övrigt inga tider att passa i dag och det är också skönt. I måndags hade jag ett uppdrag för Nya Östis, igår var syrran och jag med mamma till labbet och sedan skulle frissatid beställas till henne. Imorgon åter affärsrunda och medicindosering. Så här går veckorna 🙂
Här vid köksbordet skriver jag också dagbok och målar mina stenar. Just nu är det min oas här hemma.
Det här små robotarna som levererar varor från S-Market till kunder, på en maxräckvidd av fyra kilometer från affären, är söta ❤ Människor stannar upp, tittar på dem, hälsar på dem, rentav pratar med dem 🙂
Igår hade en robot fastnat i en grop mellan asfalt och gräs. Den kämpade för att komma loss. En väninna och jag råkade komma förbi och hade för avsikt att hjälpa roboten, putta på lite.
Men då blev det fart på maskinen. Som om den hade blivit lite generad. ”Jag klarar minsann det här själv!” Däcken började jobba intensivt och vips hade roboten kommit ur sin prekära situation.
Jag skulle ta ett foto på den, men den for med ilfart förbi mig. De brukar stanna upp om människor, djur eller andra fordon finns innanför deras sensorer. Men se nej! Den här roboten måtte ha tänkt att den där bloggaren ska inte få föreviga detta pinsamma tillfälle.
”Hej då, nu far jag tillbaka till min station vid S-Market, och det med fart!”
(Ps. HGSH = Hur galet som helst. En av mina kategorier här på bloggen)
Igår kom jag susande med cykeln med rätt bra fart på väg hem från mamma. Då fick jag syn på denna sten, som låg på en sten 🙂 Jag nitbromsade så att gruset rök.
Men, döm om min förvåning. Ingen text bakom på stenen. Jag vet inte i vilken FB-grupp den var avsedd att registreras eller på vilket sätt någon önskade att jag skulle berätta att jag har hittat den. Så den fick ligga kvar.
Hos mamma gläder denna pelargon oss mycket. Den är ett eller två år gammal, och i våras såg den mycket ynklig ut. Den fick ett par små näringspinnar och nu blommar den helt fantastiskt mycket! Utöver de blommor som redan finns här räknade jag till sjutton knoppar och efter det tappade jag räkningen 😀
Det ska bli en varm dag i dag också och vi tackar och tar emot fastän värmeböljan kunde få ge med sig. Jag har sagt det förr, men sol och sensommarvärme önskar jag vi får ha till oktober eller gärna fram till jul, men det lär väl ändå vara omöjligt 😀
Det här är mitt 515:e Glad måndag-inlägg, och andra som är med ibland eller då och då hittar du HÄR.
Egentligen för en vecka sedan tagen bild, men jag tycker att den kan platsa bland Veckans foton som Åke uppmanar oss att visa. Fästningsmur på Svartholm. Kolla alla de små stenar som ligger som kilar mellan de större 😀
Det var stora stenar i muren och mindre stenar hemma hos mig. Favoriterna har nu av någon anledning blivit svartvita 🙂
Solen skiner, det är runt +23 så det är ju lagom. Ska ta en cykeltur.
Igår var jag på ett uppdrag i kyrkan. Lovisa fredsforum firas nu och fredspriset delades ut av forumets beskyddare, vår tidigare president Tarja Halonen. Mottagare biskop emeritus Tiit Salumäe från Estland.
Lovisa kyrka håller på att genomgå en grundlig renovering och den här skylten sitter därför med lämplig text invid ingången.
I bloggvännen BP:s anda fortsätter en del av oss, bland annat Christian, att hålla fanan högt för traditionen Skyltsöndag. Många andra bloggare gör det också, så tack även till dem!
Senare blir det Veckans foton som en annan bloggkompis startat.
Dunkahäll, en härlig liten ö med fina klippor. Den ligger inne i Lovisaviken och var i min barndom ofta ett mål för utflykter med mamma, pappa och min syster. Those were the lucky old days ❤ Här var det härligt att bada.
Nu kommer jag nästan aldrig ut hit mer, jag har ju ingen båt. Här åker jag också bara förbi holmen med Svartholmsbåten, alltså med sikte på en annan ö i Lovisaviken.
Och så något helt annat, bara en bild av en skugga på golvet. Spetsgardinerna gör så fint mönster.
I natt regnade det äntligen. Vet inte hur många millimeter, har inte kollat mätaren än. Men gissningsvis runt 30 mm? Välkommet. Och lite åska i fjärran.
Ligger ofta och tittar på väderspektakel genom fönstret. Hade lagt mig strax före midnatt. Musiken från evenemanget Saltfest på Skeppsbron, som jag fick ta gratis del av hela dagen, tystnade prick klockan 24 såsom det enligt reglerna ska. Vaknade av regnet och låg vaken en timme, det öste ner. Tack 🙏
Temperaturen gick ner från 28 i sovrummet till 25 och ute var det +19 i något skede. Väldigt skönt nu efter värmeböljan. Just nu behöver jag inte ha fläktarna att snurra här hemma. Ute verkar det vara behagliga +23. Kan ju alltid hoppas att augusti månad blir en månad med lagom sommarvärme 🙂
Elisamatilda är tillbaka med sina fem frågor, så vi säger välkommen tillbaka åt henne 🙂 Svarar på frågorna i slutet av det här inlägget.
Och så välkomnar vi augusti månad, med Muminkalenderns bild. Intill den har jag lagt några av mina målade stenar som är nästan klara att föras ut. Kan visa bättre bilder på dem en annan gång 🙂
Barbamama på Svartholm hittades, ”registrerades” i FinStones Facebookgrupp och fördes vidare till grannstaden Borgå ❤ ! Äntligen EN av mina stenar som anmäldes i gruppen.
Muminpappan i hängmattan. En av mina absoluta favoritbilder. Den lovar gott inför augusti. Efter en mycket varm och arbetsdryg juli månad försöker jag se framför mig lite av det här livet. Någon lugnare dag då och då. Tankarna får sväva i det blå, en prasslande tidning finns där tillgänglig, ett glas med svalkande innehåll.
Idag har jag bara en telefonintervju, annars ska jag mestadels slappa och LITE städa. Här har mycket blivit ogjort på grund av hettan (+33 igår), och värmebölja överlag under tre veckors tid. Jag tillåter mig numera ta det lugnt i hettan. Det finns inte många måsten då. Jobbuppdrag och mammas ärenden ska skötas, nästan allt annat kan vänta.
Igår hade vi skribentträff för Nya Östis frilansare. Här sitter jag och väntar på att de fem andra ska komma till bordet med sina läckerheter och drycker. Vi är på Café Favorit och jag har en prosecco och en Lovisa-bakelse framför mig. Vi är många fler frilansare än de sex som kunde komma igår. Kanske vi är runt tjugo? Men månadsträffen är förstås frivillig och ibland passar den för en, men inte för en annan 🙂
Och så till Elisamatildas frågor och mina svar.
Vad var du orolig för i början av sommaren som inte blev något alls? Oro är inte helt rätta ordet i mitt sammanhang. Men lite tänkte jag att det inte skulle komma någon sommarvärme alls. Sedan kom den i mitten av juli med besked 😀
Vad har du unnat dig mer av än vanligt? Utomhusvistelse, något mer än i fjol känns det som. Och att träffa vänner.
Vad har varit sommarens vackraste utsikt? Över Lovisaviken och från Svartholm, ännu längre utsikt över havet.
Vad har du fått nog av den här sommaren? Ösregn och blåst i maj, juni 😀 Extremvärme i juli, vädret är sällan lagom och normalt längre.
Vad gav/ger dig verklig vila i sommar? Alla lediga och lugna stunder, ensam eller med vänner. Svala nätter, sova vid öppet fönster där frisk luft strömmar in.
Det blev en lite suddig bild, men igår plockade jag de två första egenodlade tomaterna. Grannen fick en som hon åt direkt och den andra landade med svartpeppar på min morgonmacka.
Har räknat till cirka 100 som är på kommande och bra att alla inte mognar samtidigt 😀
Och så Dagens fråga: Vilket var ditt drömyrke då du var barn och vad gör du i dag?
Frivilligt att svara på eller låta bli 🙂
Då jag var barn, runt 4–6 år gammal, pratade jag om att bli författare. Jag lärde mig läsa då jag var fyra år gammal, och skrev min första bok ”Flugan Frippe på äventyr” på några små vita pappersark. Undrar om den finns kvar hos mamma.
Senare ville jag också bli journalist. Och för mig gick båda drömmarna i uppfyllelse. Jag är journalist och jag har skrivit tre böcker.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 