En ny utmaning, bjud på dig själv!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Eftersom olika utmaningar i Blogglandia dött ut eller ligger i träda (har paus) – så tänkte jag att jag börjar med denna. Bjud på dig själv! Visa en otillrättalagd selfie 🙂

Du kan göra det en gång i månaden, eller en gång i veckan – eller såsom jag kommer att försöka göra… lägga ut en selfie varje dag hela maj!

Ingen känner väl sig vacker i hårrullar? Men so what?
Vill jag att någon där ute ska lära känna mig sådan som jag är (ja, ni får ta det här som en kontaktannons om ni vill) … så är ju det här ett sätt att visa mig i helt oförskönad stil 😂

Om jag kräver att den person som vill ta kontakt med mig, och dela vardagen med mig, ska vara modig, öppen, småtokig och sig själv… då måste jag ju också vara det.

Så jag lever på hoppet att genom min blogg hitta modiga personer som vill lära känna mig bättre. Gå ut med mig och äta i sommar. Ta en cykeltur.

Skriv gärna en kommentar här på bloggen om du vill träffa mig. Du kan kalla dig Kalle fastän du heter Ville och din e-postadress behövs men stannar enbart hos mig. Vill du vara anonym, så skriv även det – då publicerar jag inte din kommentar så att alla ser den. Bara jag läser den.

Jag tog några foton även efter att papiljotterna, som vi kallar dem i Svenskfinland, togs bort från huvet. Dem får du kanske se imorgon!

Kall start på maj, första fyra månaderna gått

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Hos Elisamatilda och Fem en fredag handlar frågorna om det första fyra månaderna som har gått.

Vi hade någon enstaka varm dag i mars om jag minns rätt. Sedan bjöd april månad också på några soliga och rejält varma dagar som lurade oss att våren var här. Ifjol firade vi valborgsmässoafton och första maj i strålande sol och +20, i år blåser det iskallt och är inte mer än åtta grader.

Bilden tog jag i all hast då jag kom från massagen. Scillorna hukar i gräset och buskarna har fått knoppar men nästan inga träd har musöron än. Jag har luvan uppe och vantar på händerna när jag cyklar hem.

Så över till Elisas frågor och mina svar.

Har du haft några nyårslöften eller mål – och hur går det med dem hittills?
Gav inga nyårslöften. Eller samma alla år. Jag ska inte börja röka. Och det löftet är lätt att hålla 😀

Har du hittills i år upptäckt något nytt, som en ny vana eller plats?
Kommer inte direkt på något. Jag varvade ner från jobbet redan i oktober och med det kom en del nya, sköna vanor.

Vad i din vardag fungerar riktigt bra just nu – stort eller smått?
Jobbet känns nu helt bra, att göra det jag orkar och hinner med.

Vad ser du fram emot under nästa kvartal?
Väntar så otroligt på varmare dagar, att få sitta mer i trädgården och lite pynja där i växthuset. Cykelturer, kanske ett dopp, någon kort resa.

Vilken bok, film, serie eller låt har präglat din början av 2025?
Utan vidare har öronmasken ”Bara bada bastu” spelat i mitt huvud ofta, och Kentas ”Just i dag är jag stark”. På Arenan ser jag rätt mycket på naturprogram och norska ”Där ingen skulle tro att någon kunde bo”. Böcker av och om Tove Jansson har präglat början av året.

Första gången på 62 år…

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

… har jag nu varit om att tillreda munkar och struvor. Det som jag inte gillar är att kladda med deg, så vi hade arbetsfördelning med grannen. Hon hade också för många år sedan friterat munkar, så det kändes bra. Het olja är ju inte att leka med. Man ska veta exakt vad man håller på med.

Jag såg till att de ingredienser som inte fanns införskaffades och friteringen skedde i mitt kök. Vad jag inte visste var ett en viss lukt eller doft, hur man nu vill se det 😀 … sprider sig vid fritering. Men det var inte så kallt ute att jag inte kunde vädra en stund, och sedan använde jag ett doftljus i köket på kvällen.

Nu ska munkarna jäsa en stund, förstås under en duk, men de måste ju få synas på bild 🙂

Det börjar arta sig, munkarna har fått lite färg och vi vänder dem försiktigt.

Det gällde att hela tiden ha koll på temperaturen, oljan fick inte bli för het. Någon av oss stod hela tiden vid spisen.

När en munk svalnat så mycket att den kan lyftas för hand till en tallrik med socker vänder vi den där och sedan ser den ut så här.

Struvor gjorde vi också. En lös smet hälls i en stadig påse och sedan spritsas den ner i oljan. Vi hade ingen form inne i kastrullen, så därför blev det inte sådana struvor som man kan köpa i affären. Men de här är ju dubbelt så goda.

Vill man få runda struvor kan man använda en tom och tvättad plåtburk, till exempel sådana som innehållit ananas eller tonfisk. Ta bort lock och botten, och använd den som form.

Det här var en fin upplevelse för mig, och upplevelser ska man ju samla på. De blir fina minnen, och jag lärde mig nu att det inte alls är svårt att fritera munkar och struvor.

Nu vet ni vad jag äter de två närmaste dagarna 🙂 Utöver det även en Pavlova-bakelse.
Önskar också alla er andra en god, smaskig och kanske solig första maj! Med eller utan skumpa och studentmössa ☀😎🥂

En myra i gyllene skor och varför/därför

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Igår firade jag en ledig dag. Jag satsade på kreativitet mot kvällen. Läste, skrev och ritade – bland annat med denna myra som resultat.

På dagen var jag en vända i växthuset. Paprikan såg fortfarande död ut, men vi ska se om den kan återhämta sig.

Jag satsade också på att köpa en ny vårjacka från lokala affären Tango. Hittade ingen bild som visar exakt vilken färg jag valde, nougat och med svart endast vid ärmar och luva. Här är en som lite liknar den jag köpte – men jag ska låta någon ta en bild av mig i nya jackan senare.

Sedan vill jag delta i Klimakteriehäxans sista Varför/Därför. Hon skriver så här:

Alla resor har ett mål, alla äventyr har ett slut. Med dagens Varför? Därför! avslutar jag den tredje omgången av det jag kallat för ”Selfie”, blogginlägg i vilket man får veta något om människan bakom bloggen, men som till skillnad från andra selfies inte kräver en bild.

Mina svar på hennes frågor kommer här:

Varför har jag sagt till mig själv att jag för sista gången köpt kläder som måste strykas?
Därför att jag inte tycker om att stryka kläder och så gott som aldrig gör det 🙂

Varför har jag köpt min sista bikini?
Därför att jag inte gillar att klä mig i bikini. Använde sådan då jag var 40 år yngre 🙂 Känner mig inte bekväm i sådan mer.

Varför blir detta den sista selfien?
Därför att Klimakteriehäxan bestämt att hon lägger av med utmaningen nu, eller tar paus. Jag respekterar och accepterar, även om jag gillat denna utmaning!

Varför kommer jag att sakna mina Varför? Därför!-inlägg?
Därför att det var roliga frågor och också väldigt kul att läsa andras svar och på det sättet lära sig känna sina bloggvänner bättre.

Varför tror jag att någon annan i bloggargänget kommer att lansera något nytt för måndagar framöver?
Därför att det finns otaliga möjligheter att göra det. Så come-on alla bloggkompisar! Lansera en ny utmaning, men den kan också gå ut vilken dag som helst. Och det bästa av allt är om du ger dina bloggvänner möjlighet att svara under en hel vecka eller under några dagar.

Sommargardin och fina tallar

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Igår togs vintergardinen bort från köket och för tillfället ser där nu ut såhär. Elementen har jag tänkt stänga från och med sista april så att el-fakturan för maj månad minskar rejält. Få se om vi har många kalla nätter kvar. Lyser solen på dagen värms huset upp, men är det mulet och blåsigt kan det nog hända att jag måste klä mig varmt någon vecka till.

Vet inte heller när fönstertätningarna kan avlägsnas, men nog måste det ju kunna ske i maj, hoppas jag 😀 Att sedan få öppna fönstret för första gången denna vår eller i sommar, det ska bli härligt ❤

Jag har nu bott här i Äppelviken nästan exakt tio månader. Flyttade permanent hit den första juli 2024 fastän jag hyrde bostaden redan från juni för att få tid för flytten vid sidan om ett hektiskt jobb. Så maj och juni är månader som jag ännu inte upplevt i gamla trähuset och i dess trädgård.

Ett par arbetsvyer från igår, då jag besökte en fabrikslokal som fått nytt liv i stadsdelen Nystan. Artikeln om den publiceras imorgon i Nya Östis.

För prenumeranter finns artikeln att läsa redan nu – här.

Här syns några egnahemshus på Artitellerigatan. Inte så ofta jag är där i Nystan, men då som jag promenerade aktivt gjorde jag svängar från Chiewitzgatan hit.

I dag noterar jag inte längre så ofta här i bloggen de hälsosteg eller hälsotramp på cykel som jag gör. Det där med att visa sig duktig är inte alls min stil. Blir det 3000 steg vissa dagar är jag riktigt nöjd, ibland blir det fler.

Jag promenerar sällan numera för att samla steg, jag försöker istället vara aktiv under dagarna genom att vistas ute. Lånar bil bara då jag måste på grund av stora veckoinköp till exempel till mamma, eller då jag ska på jobb och avståndet är långt eller vädret dåligt.

Glad måndag för 501:a gången!

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Jag missade förra måndagen att jag hade publicerat 500 Glad måndag-inlägg 😀 I min kalender hade jag skrivit in att det sker idag, men så såg jag i bloggrollen på min första sida att jag redan HADE 500 inlägg.

Vi firar detta med en kladdkaka. Den åt jag i lördags på restaurang Kapellet. Mousse och blåbärssmak, en fantastisk kombination!

I dag kan vi också fira att Nya Östis fyller tio år ❤ ! Det är den riktiga födelsedagen i dag, men för de flesta går den i arbetets tecken, då tidningen ska ut redan onsdagen den 30 april på grund av förstamajhelgen.

Vi kan fortfarande i sinnet fira att Lovisa Tor avancerat till näst högsta serien i Finland då det gäller herrarnas innebandy. Damlaget gjorde också fint ifrån sig i år och detsamma gäller många juniorlag, så där har vi det väl förspänt.
De här mousserade dryckerna avnjöts i fredags då fansen firade säsongens avslutningsfest. Tränaren och en nyckelspelare från laget var också med på festen.

Glad måndag fick genom tiderna sin början då jag ansåg att måndagen var styvmoderligt behandlad som en dag bland alla andra. Måndagen är inte en sämre dag än fredag och lördag, ej heller sämre än de övriga fyra övriga. Det finns alltid en anledning av fira och le, det gäller bara att se den.

Samtidigt kan vilken dag som helst vara en dag som kommer med sorger. Låt oss leva i nuet och vara tacksamma för det vi har. Kram till er alla!

Vem är mördaren?

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Vi har ett dödsfall. Eller i alla fall ett fall av grov misshandel. Vem står bakom detta?

Fru Frost som härjade i natt med minus fem grader står högst på listan över misstänkta. Hon har till och med tagit sin in i växthuset. Jordgubbsplantan lyckades hon inte få död på, och suckulenten tycks ha klarat sig. Men paprikaplantan ser illa åtgången ut.

Någon begravning eller välsignelse för kära paprikaplantan arrangerades dock inte direkt. Hen rycktes inte heller upp från jorden. Vi tror på underverk och pratade lite med henne och sa att hon får en chans att återhämta sig.

Livet i Äppelviken är stundom hårt. Här klarar sig de härdade. De svaga lämnas inte till sitt öde, men de har inte heller dygnet-runt-omsorg.

Det borde vara slut på nätterna med minusgrader, men då jag nu råkade ha ved kvar för att elda ett par, tre gånger till gör jag det ikväll – myseldar.
Alltså här hemma, inomhus. Jag bor inte i växthuset.

Skyltsöndag, naturligtvis!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Än finns det skyltar kvar i bildarkivet och nya försöker jag hela tiden hitta. Här behövs ingen översättning 🙂

I dag firar vi Nationella Veterandagen och jag ska gå på en fest som arrangeras till dess ära. Solen skiner, det är +7 grader. I natt hade vi fem minusgrader.

Hoppa på tåget med nyckelringar

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Hoppar på tåget i sen kvällstimme, Åkes utmaning i dag heter Nyckelringar. Jag samlar inte på sådana direkt, men har rätt många ändå. Muminfamiljen är ett kärt motiv och jag har även försökt samla ringar från de städer jag besökt där det finns Hard Rock Café. På bilden syns två, en från Montenegro och en från Amsterdam.