Köpte igår tre säckar med 40 liter trädgårdsmylla, lastade in dem i bilens baklucka och lånade sedan en skottkärra av grannarna för att få myllan från bilen till min lilla odlingsspalt.
Här får vi hoppas att fröna gror och senast i juli eller augusti blir minisolrosor som lyser upp rabatten. I odlingslådan sådde jag också ängsblommor och smultron, så vi får se vad det blir. Återstår ännu att fundera vad jag ska ha i växthuset. Tomater odlar jag inte i år, men jag hittar säkert på något annat.
Vad jag än odlar ska det vara lättskött. Misslyckas något gör det heller ingenting. Det kommer nya vårar och somrar.
Lyckan var stor i går eftersom stunderna i trädgården är terapeutiska, men också för att jag nu i Tokmanni hittade de första pelargonerna till salu. En pelargon som jag låtit övervintra har också fått sin första blomma för i år. Jag har nu tre pelargoner, men det ska bli fler. Älskar dem ❤
Brukar träffa två väninnor regelbundet. Tradition har det också blivit att vi ger varandra små gåvor till Alla hjärtans dag, till påsk och inför jul. Att det fanns Anthon Berg-påskägg visste jag inte men nu har jag redan slukat ett av fyra lite större och ett mini-ägg 😀
Praliner följde också med i den fina lilla Muminkassen, så nu är påskgodiset räddat 🙂
Skickade själv fyra påskkort med posten i år. En påskhälsning har jag hittills fått från Sverige, och kanske det kommer något till idag eller imorgon 🙂
Har utlovats sol och varmt väder så jag tror att jag ska sätta lite ny mylla i odlingsspalten och så några frön där. Kanske jag också hittar något att placera i växthuset. Hoppas att det snart börjar finnas pelargoner till salu, längtar efter dem ❤
Det har varit larvinvasion i den här parken några vårar och i början av sommaren. Vissa träd har inte klarat sig och i dag fälldes två. Hela huset skakade och kärlen skallrade i skåpen när stammarna föll mot marken. De två kvinnor som utförde jobbet gjorde det ändå proffsigt och smidigt.
I dag ska jag skriva artiklar, gå på massage och sedan ha en liten förtida påskträff med ett par väninnor.
Solen skiner, det är tolv grader varmt och imorgon ska det bli ännu varmare. Vädret gör mig glad 😎☀
Jag har haft mycket jobb, och är tacksam för det. Men jag har inte hunnit läsa mina vänners bloggar särskilt flitigt och än mindre hunnit kommentera hos er. Senast under påskhelgen tänkte jag läsa ikapp mig, för efter alla innebandymatcher och frilansjobb måste jag också unna mig lite vila.
I väntan på påsk gläder oss S-Market i Lovisa med roliga figurer på kylskåpens dörrar 🙂
Glädjande nog vann Tor matchen igår. Laget var som ”pånyttfött” efter brakförlusten i lördags. 4–0 efter två perioder blev 4–3, och 5–3 och 5–4 innan vi slog in 6–4 i tom bur. Hurra! Sista och avgörande matchen spelas på långfredag i Tammerfors.
Under alla de ”hundra år” jag har följt Lovisa Tor och rest land och rike runt har vi aldrig råkat ut för en razzia av polis, men igår skedde det. Allt var ok med supporterbussen!
Någon frågade polisen ”är ni från Tammerfors” – för vi tänkte att våra motståndare ville se till att vi försenade oss till matchen som spelades i Borgå (vår hemmahall i Lovisa har golvrenovering). Antingen hörde polisen inte skämtet eller så hade han bra humor 🙂
Igår när vi startade från Lovisa snöade och blåste det och var noll grader klockan 11. Några timmar senare var vi inte längre vid havet och kusten, solen tittade fram, och det blev plötsligt 11 grader varmt.
Här har vi på en rastplats 96 kilometer kvar till Tammerfors, pohjoiseen = norrut. Ravintola = restaurang. Kauppa = butik. Resten förstår ni 🙂
I det här fritidscentret i Pirkkala spelades matchen. Det ligger invid den gamla hallen, så det byggs hela tiden mycket i Tammerforsregionen som är starkt växande.
Redan efter 55 sekunder tog hemmalaget Pirkat ledningen och även om vi kvitterade till 1–1 var vi hela tiden steget efter. Det var något som saknades, Tor kom aldrig upp till sin bästa nivå och det är det som krävs nu i slutspelen. Laget slog felpassningar, tappade boll, förlorade närkamper.
Ny fin hall, modern teknik. Matchen kunde ses också på storbildsskärm och här visades målen i retur.
Tor saknade inte chanser, men bollen gick förbi eller över mål, eller rakt på målvakten, som för övrigt gjorde en toppenmatch. Pirkat fick i sin tur utdelning på de flesta av sina chanser, förvaltade dem väl och vann 10–3… Sådana siffror är inte kul att se nu då mycket står på spel.
Tor tackar fansen och publiken efter matchen.
På väg hemåt kunde jag skingra tankarna genom att studera moln och en blå himmel. Våren var lite längre hunnen där i inlandet i Tammerforstrakten. Alltid något att glädja sig åt trots de hemska förlustsiffrorna. I dag nya tag i returmatchen som spelas på vår ”hemmaplan” i Borgå. Jag vill då se ett pånyttfött Tor 💙💛💪
Mumin firar 80 år i år. Åttio år sedan första Muminteckingen ritades. Jag är mitt uppe i ett jobb som har med Mumin och med Tove Jansson att göra. Berättar mer sedan när allt är klart.
Själv har jag gått in i en period där också Tove Jansson som konstnär är viktig. Hennes liv var ju så mycket mer än bara Mumin. Hon målade, skrev sångtexter och böcker som inte alls handlade om Muminfamiljen.
Här är den senaste boken jag köpt och som jag med intresse nu botaniserar i 🙂
I dag ska vi till Tammerfors för att heja på Tor som möter Pirkat i Inssi-divari, det vill säga i kvalet om att avancera till den nästhögsta serien. I morgon följande match på ”hemmaplan”, alltså i grannstaden Borgå. Det lag som först vinner två matcher avancerar. Det är spännande värre och jag tycker det skulle vara Tors tur att gå upp nu, vi har varit SÅ nära nu under många år. Men bara ”nära” räknas inte.
Den här bilden blev överstående då jag skrev om jobbet jag var på i tisdags. Men den symboliserar ändå högt och lågt, eftersom vi här är på marken, och snart på väg mot hissen som ska föra oss upp i kyrktornet. Elisas tema i dag är högt och lågt.
Vad är det högsta du varit (bortsett från i flygplan)? Berlin TV-tower? Med restaurang på 207 meters höjd. Kommer inte just på nåt annat, men möjligt att jag varit högre upp än så.
Vad är det lägsta du varit? Kan inte säga i meter. Men besökt den underjordiska grottan där en del av avfallet (inte högaktivt) deponeras vid kärnkraftverket i Lovisa.
Hur nära ekvatorn har du kommit? Måste vara Thailand då jag ser på kartan.
Har du testat något extremt, som att hoppa bungy-jump eller fallskärm? Gjort både och, bungyjump ensam, fallskärm som tandem.
Finns det någon gång du har känt dig ”på toppen av världen” – bokstavligt eller bildligt? Nyligen förstås då jag var uppe i Lovisa kyrka så högt som till korset på toppen. Och de två gånger som Tor avancerade till högsta ligan i innebandy 😀
Det här med min kreativitet vad gäller att teckna går i vågor. Jag ser bilder i mitt inre, på något sätt helt levande framför mig. Katten Stig och många andra figurer och filurer har mycket att säga. Däremot är det inte sedan så lätt att till ett papper överföra det jag har i huvet. Igår föddes ändå denna teckning.
Den som inte vill stiga upp, kan sätta sig ner. Vi har fått nya parkbänkar i stan. Ser bekväma ut och är fina, tycker jag. Hoppas de hålls rena och fria från klotter och att de inte utsätts för ofog.
Ni ser den blå hissen på ställningen till vänster? Den förde igår mig och ett gäng andra journalister och fotografer, arbetsledare och församlingsanställda upp till kyrktornet.
Mitt jobb har, under de snart fyrtio år jag varit journalist, bjudit mig på det ena äventyret efter det andra. Gett mig möjligheter att uppleva mycket sånt som annars inte hade varit möjligt.
Nu då kyrkan renoveras bjöd församlingen in media till en presentation av det omfattande projektet. Dessutom fick de som så ville åka upp till tornet. Sista vägen upp till korset var det uppskattningsvis sju avsatser med smala trappor längs byggställningarna som gällde. De syns också vagt på bilden här ovanför.
För att på något sätt bevisa att jag faktiskt var där uppe bad jag kyrkoherde Stina Lindgård ta den här bilden där jag poserar med en av arbetsledarna, Matti Anunti, från företaget Broofing.
Hjälmen sitter lite på svaj. Lyckades inte få den tillräckligt spänd, men fick lite efter det här hjälp med den saken.
Vet inte riktigt hur högt uppe vi var när jag tog den här bilden, men den visar trapporna som vi gick längs då hissen inte längre kunde föra oss högre.
Jag skriver om renoveringsprojektet till Nya Östis senare i april och artikeln kommer ut på webben fri för prenumeranter lite tidigare. Där finns ändå inte möjlighet att publicera hur många bilder som helst, därför bloggar jag också om det här once-in-lifetime-tillfället.
Från ett enda ställe var det möjligt att ta bilder ut över Lovisa. Där som hissen kom upp. Annars är hela kyrkan inplastad, eller plasten är fäst vid byggställningarna. Detta för att hindra snö och regn att blöta ner de träkonstruktioner som man jobbar med och taket har också öppnats på vissa ställen.
Vet inte hur högt uppe vi är här, men kanske 30–40 meter? Det är finska skolcentret om syns till höger, och den grå byggnaden med ett litet torn är brandstationen. En ny sådan håller på att byggas utanför centrum.
På den här bilden syns faktiskt huset där jag bor. Därmed ser man också hur nära havet Lovisa och mitt hem ligger. Lovisaviken och gångbron Kronobron syns bra.
Jag var omtumlad några timmar efter det här jobbet igår. Höjdskräck har jag inte. Jag har ju också hoppat både benji och tandemfallskärm. Men så pass speciell upplevelse var det att det dröjde innan jag mentalt var ”tillbaka på jorden” igen 🙂
Åke uppmuntrar oss att dela med oss av Veckans foton. Egentligen lägger ju vi bloggare ut bilder varje dag, men några av dem kan man ju kategorisera som lite extra än andra. Här bjuder jag nu på mig själv och sådana foton jag inte visat förr.
I morse stod jag en stund och värmde mig i solen som under några förmiddagstimmar lyser in i köket.
Igår tog jag en bild av mig själv då jag hade lagt mig. Sover inte med glasögonen på men enda möjligheten att få en skarp och någorlunda bra bild är att fotografera med glasögonen på näsan.
Snart bär det av på jobb, bland annat till kyrkan som håller på att renoveras. Få se vilka bilder jag får där. Det är fortfarande jättekallt ute, bara +2 grader men solen visar sig!
Och ja – jag har rätt ofta glömt att sätta ett krux i rutan för Kategorin Hälsostegen 2025. Jag håller inte på med det som kampanj men nästan dagligen blir det 2000–4000 steg. Till exempel i söndags då jag först gick till och från affären och sedan på kvällen till och från Aurorahallen i Borgå. Bussen kommer inte i närheten av hallen då den är omgiven av olika sportplaner, så det blev ett par korta bra promenader 🙂
Det gick stundom hett till i matchen mot SB Vantaa. En av deras spelare fick rött kort (inte i det här läget på bilden dock). Förlust blev det för oss, men kvalet fortsätter på lördag och söndag i tillfälliga hemmahallen i Borgå och i Tammerfors.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 