Olika vyer och tisdagstankar

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Ågatan i Lovisa, fotograferad i söndags. Då hade vi fint väder med sol hela dagen. I går, måndags, regnade det hela dagen. I dag ser det ut att vara mestadels sol.

Jag vaknade kring nio i morse och är tacksam för varje natt då jag fått sova hyfsat bra. I maklig takt kommer jag igång med bädda sängen (använder inte överkast), frukost, starta datorn, kolla om det kommit in förfrågningar om frilansjobb, andra mejl som behöver svaras.

Sköter mina växter i köket som är en underbar plats, särskilt om morgnarna och i förmiddagssolen.

Såsom det ser ut har jag två jobb idag. Lagom. Igår var jag på en utställning som ni får läsa mer om i torsdagens Nya Östis den 5 juni (redigerat: artikeln framflyttad till pappers-NÖ den 12 juni, men kan läsas på NÖ:s webb redan nu).

Där var arbetsvyn den här 😀 En god kakbit, med smak av apelsin och choklad, och ett glas vatten under intervjun.

Ett annat foto därifrån sparar jag till söndag, då jag nu börjat tänka lite mer på Veckans foto-utmaning som bloggvännen Åke håller i då.

Om kvällarna har jag läst några sidor i böckerna om Tove Jansson. ”Min målarsång” innehåller väldigt mycket intressant, och min personliga tolkning är att flera av sångtexterna hon skrev var riktade till Viveca Bandler, som Tove hade en kort kärleksrelation med. Den mer långvariga relationen hade hon med Tuulikki Pietilä. Tror att den blev mest betydelsefull, kanske mer trygg och mindre stormig.

Då Viveca gav upp relationen var Tove sorgsen och skrev av sig. Som sagt, min tolkning av det hela.

Jag känner igen mig i så mycket av det som Tove skriver. ”Novembervisan” är en annan sådan, och mer lär jag ska få uppleva då jag långsamt läser vidare.

Juni månads Muminbild och berättelsen om en urban fasan

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Här tycks Muminmamman redan vara i farten med tidiga nypotatisar. Sedan tror jag att hon drömmer om kommande skörd. Lök, tomat, äpplen, vindruvor och bär eller vad allt här förekommer, får vi nog vänta på här på våra breddgrader.

Sedan till en helt annan historia.
Den där fasanen som jag först trodde var en tjädertupp. Han har ännu inte hittat någon partner. Så han är kanske lika bekymrad som jag. Finns det nu verkligen ingen som vill umgås med mig, tänker fasanen.

Jag kan ändå inte börja göra riktigt såsom han gör. Strutta omkring i odlingsspalterna och gala högt. Grannarna skulle nog ha ett och annat att säga då.

Häromdan lär fasanen, i och för sig en mycket tidig morgon, ha gått ut i Karlskronabulevardens park för att skrika. Hittar han inte en fru på vår gård kanske hon finns i parken.
Nej, han har nog blivit lite väl urbaniserad. Jag tror inte att han hittar en lika urban fru.

Och jag kan inte heller sätta mig där och skrika och hoppas att jag ska hitta en partner. I så fall kommer nog personer i vita rockar och hämtar mig.

Söndagsskylt och veckans foton

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Christian fortsätter också söndagsskylta, här finns hans bidrag från 25 maj.

Mitt bidrag fotades i tisdags och hänger ihop med ett kommande reportage för Nya Östis. Det kanske går ut först i juli eftersom det är tämligen tidlöst.


Hos Åke är det Veckans foton som gäller. Allt mellan en och fem bilder från veckan som gått.
Eftersom jag skriver minst ett blogginlägg per dag, ibland två, använder jag mina foton rätt fort. Men då och då sparas någon bild såsom denna för Skyltsöndagen, eller ett från gårdagens studentkalas. Och här finns ju faktiskt också en liten skylt med 😀

Det är första juni i dag. Jag tycker att jag rätt bra hann med i år och njöt av de dagar då vi hade sol och värme under maj månad. Våren anlände långsamt, men nu har det börjat grönska rejält.

Något som jag inte kan få nog av den här tiden på året är morgon- och förmiddagssolen som letar sig in i köket. Jag kan då och då öppna fönstret om det är lite varmare dagar. Vindens lek i spetsgardinen, solen på den vackra Mårbackapelargonen, fåglarnas kvitter och kyrkklockornas söndagsklang. Härligt!

Maj månad snart slut

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… och jag har tagit minst en selfie per dag från och med den första maj fram till i dag. Hurra! Jag klarade utmaningen!

Nyss kommit hem från en studentfest där det bjöds på många delikatesser, både sött och salt.

Nu har det nog blivit ganska mycket foton av mig och min vardag. Tänker inte sluta med selfies eftersom jag nu är van vid att ta dem. Men ett foto per dag lär det nog inte bli 😄 Kanske jag försöker fota mera utomhus, då jag är på något ställe utanför hemmet, då jag upplever något.

Jag försöker tänka att jag duger som jag är. Livet ska inte vara tillrättalagt på en blogg eller i andra forum.

Sedan är det en annan sak att jag inte kan skriva precis vad som helst här. Jag kan inte gå ut med alla åsikter och tankar för då finns dom på pränt och kan användas emot mig. Saker och ting kan missförstås, medmänskor kan ta illa upp.

Men jag försöker vara ärlig, öppen, uppriktig. I alla fall så långt som det är möjligt om sådant som gäller mig själv. Hittar jag någon gång en manlig vän, en livets pusselbit, kan han känna sig trygg med att jag inte kommer att hänga ut honom på bloggen, om han inte själv tycker att det är ok att figurera här.

Mina blogginlägg och foton har inte hittills lett till att någon som vill lära känna mig bättre tagit kontakt med mig.

Däremot är jag nu tillfälligt ute på en dejtingsajt, men inte en sådan som kräver abonnemang och månadsavgift för att jag ska få se läsa meddelanden, eller ta emot kontaktförslag och följa upp dem. Där som jag nu är ”ute och fiskar ibland” är medlemsavgiften 20 euro för två månader. Det är rimligt anser jag. Vill jag inte fortsätta betala efter slutet av juli finns profilen kvar, men jag kan inte längre ta kontakt med andra där och de kan inte kontakta mig.

Tillsvidare har allt gått enligt förväntan. Ingen rusning med kontaktförsök av personer som talar svenska och bor i närheten av mig. Och så det där gamla vanliga. Två som tagit kontakt vill träffas genast. Mitt önskemål, och faktiskt även krav, är att först skriva mejl och bekanta sig den vägen.
Och jag tycker INTE att jag är gammaldags 🙄 Jag är förnuftig 😎

Cykel är dagens ord hos Åke

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Lokföraren Åke ber oss Hoppa på tåget och visa bild eller bilder av cyklar. Han visar själv en video från en cykeltur 🙂

Igår besökte jag bibban och där fanns en gul cykel i ställningen, så min vita fick sällskap för en stund.

Jag tycker mycket om att cykla. Det blir sällan några långa turer, men här inom stan några kilometer då och då i maklig takt. Försiktigare har jag blivit med åren vad gäller att stiga på och av cykeln, men tror att det är bra med turerna både med tanke på balanssinne och att benen får jobba.

Cykeltur och trevliga möten

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Med lite envishet och tålamod kan man lära sig något nytt. Det måste ju i Photoshop finnas en möjlighet att svänga en spegelvänd bild rätt. Och javisst! Image + Image Rotation + Flip canvas Vertical eller Horizontal. Såja!

Här vid Mariegatan satt jag på en bänk då jag tog selfien. Här har vi också cykeln på bild, men jag var förutseende nog att redan i dag ta en annan bild så att jag kan vara med i Hoppa på tåget imorgon där Cykel är temat 🙂

Annars då? Vad fick jag gjort?
Jo, jag förnyade mitt bibliotekskort, eller uppdaterade det.
Jag har inte använt det på några år, men nu ska det bli andra bullar av. Deltidspensionären ska försöka ge sig mera tid att läsa, eller att låna något annat. För det inte inte numera enbart böcker man kan låna på en bibba. Att utforska allt det som där kan göras blir ju också ett äventyr 🙂

Fick två trevliga pratstunder också med vänner jag inte sett på länge, men som jag råkade på i affären och vid torget i stan. Solen skiner, jag har vattnat i växthuset, det är +16 grader och bastuturen väntar. Så det känns som en riktigt bra dag såhär långt. Amen och tack 🙏

Metaforiskt är fredagsordet

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Den här bilden är tagen 2018 i ett seniorboende i Täby, Stockholm. Jag skulle ha med den nån gång under kategorin Vacker vägg, så nu får den komma in här. Den passar ju lite för Elisamatildas ord under Fem en fredag, Metaforiskt.

Om livet vore en väg, vilken typ av terräng befinner du dig på just nu?
Jag ser den som en slingrande ganska smal grusväg i ett sommarlandskap. Vid dikesrenen till höger växer sommarblommor, i hagen till vänster gnäggar hästar. Jag vet inte vad som finns bakom följande kurva. Ibland åker jag bil här, ibland cyklar jag.

Vad är det bästa sättet att låta tankarna flöda fritt utan att fastna?
En väninna lärde mig något om andningsteknik men jag har inte fullt ut fått det att funka. Mina tankar fastnar sällan på en sak, de irrar så till den grad kring allt möjligt att jag har svårt att somna.

Vilket väder speglar ditt humör den här veckan?
Vädret har varit varierande. Då det är mörkt och mulet blir jag också dyster till sinnet. Ska försöka komma på olika knep att klara de dagarna. Sol och värme gör mig harmonisk, glad, lycklig.

Finns det en dröm som aldrig riktigt slog rot, men som du fortfarande tänker på?
Jag hade bokat en tur med Hurtigruten 2016, men just den turen blev inställd. Så visst, jag drömmer fortfarande om att dels ha råd att åka den, dels få någon trevlig vän med mig.

När besteg du senast ett berg?
Mentalt sett har det skett ett antal gånger i livet då jag stött på svårigheter. I verkliga livet bestiger jag ogärna berg, men ex-maken ville alltid upp på höjder under våra resor så det blev en del sådana bland annat i grekiska övärlden.

    Jag kan inte bli en Kirppismommo…

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    … för hon finns redan. Det vill säga min väninna som slagit genom stort på Instagram med sin profil som Kirppismommo. Men i dag handlade jag faktiskt på Kirppis, alltså det som heter loppis på svenska. Kirppis kommer från Kirpputori (lopptorg), och jag besökte vår lokala Suurkirppis.

    Jag som är en Pelargonmommo (fastän jag inte har barn och barnbarn kallar jag mig mommo), kunde bli en Loppismommo, för det är kul att gå omkring där och man kan göra fynd.

    Jag har bara en väska som jag använder dagligen, så jag tänkte att om handtagen i den brister någon dag, eller om jag behöver en LITE rymligare en… då är ju den här snygg. Kostade bara fem euro.

    Det var en av de mest svårfotograferade selfiena jag tagit 🙂

    För den som tycker om loppisar är det här ett eldorado. Men Suurkirppis i Lovisa är mer än bara det. Som ett litet varuhus med allt möjligt till salu. Här var rätt mycket folk i dag då det på gården arrangerades auktion. Men min vana trogen tog jag åter bilder utan folkmängder, eller så den här där man bara ser ryggar på håll där auktionen förrättas ute på gården.

    Som ni ser, mulet väder, har regnat från och till. Men det var ändå +16 grader så jag klarade dagen. Annars har jag blivit väldigt väderkänslig, alltså så att jag blir deppad då solen inte lyser 😦

    Slutspurts-selfie 😂

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Lätt har det inte varit att leverera en selfie per dag – men tröskeln har därmed också blivit lägre hela tiden, och det var också meningen. Bort med allt det självkritiska! Dubbelhaka, so what? Rynkor? De visar att jag har levt.

    I dag fick jag också en lite försenad men ack så underbar födelsedagspresent. Tack till S och P och A för den ❤ En Bondbil till i min samling.

    Alla samlar vi på något. De må vara Bondprylar eller Mumin som hos mig, eller något annat hos någon annan.

    Bara det att jag har vänner som tänker på mig då de ser Mumin eller Bond, och sedan kanske avstår från något de inte själva tycker sig behöva behålla. DET är fantastiskt!

    Jag har dubbletter av en massa små Muminfigurer jag fått i påskägg och andra vägar. Jag gav några av de till S, som i sin tur ger dem till P, som har en burk där han samlar små Muminprylar.

    Trädgårdsterapi blev det även i dag. Och där hade jag med mig ett annat objektiv än det jag alltid använder.