Fem frågor om 90-talet

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Veckans utmaning hos Elisamatildas Fem en fredag är 90-talet. Då jag föddes 1962 och vi i dag skriver 2025 är det längesedan, så jag minns inte allt. Samtidigt var jag ju vuxen då, så jag borde ha minnen 😀

Den här bilden kan nog vara från 1990-talet. Någon rättar mig säkert om jag har fel, om den är ännu äldre. Men efter det här har byggnaden till vänster fått en tilläggsbyggnad, både terrass ute och en inglasad sådan. Det här är ett vykort som jag ibland skickar utomlands i postcrossingen.

Hur upplevde du 90-talet?
Tekniken tog stora steg framåt. Vi började använda e-post och digitala kameror på Östra Nylands redaktion. Jag köpte kanske min första klumpiga Nokia mobiltelefon då.

Vad gjorde du på 90-talet?
1992 fyllde jag 30 år. 1998 bodde jag i Sverige och gifte mig, för all del nog i Lovisa men med en svensk man vars rötter var i Lovisa. Numera är vi skilda som de flesta vet. Jag började jobba som journalist 1987 så på 1990-talet fortsatte jag med det på lokaltidningen Östra Nyland.

Vilken trend minns du bäst?
Tvungen att googla, för jag har svårt att minnas sånt här. Jag var 28-38 år då så det där med mode och trender var inte så noga. Filmen ”Fucking Åmål” hittar jag och bandet No Doubt hade stor betydelse för mig. Måste också få nämna 90-talets Bondfilmer med Pierce Brosnan: Goldeneye, Tomorrow Never Dies och The world is not enough.

Vad för musik lyssnade du på?
Minns inte, måste också då googla men No Doubts ”Don´t speak” var en favorit. Joyride med Roxette, I will always love you med Whitney Houston, osv.

Vad var bättre då jämfört med nu?
Kanske inte så mycket falsk information och inte samma galenskaper som nu via sociala medier, med AI och mycket annat nytt som skulle göra vårt liv lättare men som också förvärrat mycket för oss. Mobiltelefonerna behövdes inte för att man skulle klara livets vardag.

    HGSH med julgran i mars

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Ljusslingor i taket och en vacker vit gran mötte mig igår där jag var på jobb på ett möte med företagare igår. Någon är antingen ute i god tid med julen 2025 eller också har julen 2024 dröjt sig kvar.

    HGSH betyder Hur galet som helst i mina bloggkategorier, och inom det temat får allt möjligt plats.

    Det kanske inte ens är en julgran. Vem har sagt att man inte får ha en vit gran med ljusslinga i en entréhall precis när man vill? Den kanske symboliserar vår fina finska skog vintertid. Eller annars pekar på gröna värderingar fastän den är vit. För den har inte huggits ner i en skog.

    Om den är av plast är den kanske inte så miljövänlig, men många roliga små kommentarer och funderingar väckte granen ändå, inte enbart hos mig.

    My grubblar i mars, och jag är lite mindre orolig för stunden

    ~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

    När det är galningar som styr världen, eller i alla fall innehar maktpositioner, behövs det blommor, gul färg, sol och blå himmel och takdropp såsom i går. Då kan hoppet om att våren och sommaren kommer leva kvar. Även annars hoppet om att det goda ska segra.

    Lilla My ser lite bekymrad ut på mars månads bild i min kalender. Men jag tror att hon såsom jag ofta skippar nyheterna eftersom de bara gör oss nedstämda. Hon tänker kanske att våren i mars ofta kommer av sig. Blommorna har lurats upp ur jorden, men alla klarar sig inte. Eller så tänker hon att vi ska låta blommorna växa där de är. Inte plocka dem för då vissnar de fortare i en vas.

    Du får göra din egen tolkning, men hoppas att bilden gör dig glad i alla fall, trots eländet som duon Trumputin ställer till med.

    Här satt jag igår. I ett väntrum i Borgå sjukhus. Uppföljningen av cellförändringarna är nu gjord, med en så kallad loop-behandling med elektrisk slinga. Det blev alltså ett ingrepp, men jag är tacksam för att sådant här tas om hand. Fick en väldigt trevlig och proffsig gynekologisk läkare. Även sköterskan som assisterade henne förtjänar tio poäng. De berättade också hela tiden vad de sysslade med. Jag behövde inte ligga där och undra vad som hände.

    Tacksam också för att jag fick sällskap från och till grannstaden av min syster och min vän Marina. Deras stöd betydde oerhört mycket ❤ 🙏 och eliminerade en hel del oro.

    Varför? Därför! Om repriser.

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Om jag uppfattat saken rätt är friheten i utmaningen Varför/Därför stor. Det är Klimakteriehäxan som skapar temat varje måndag men vi kan svara också under andra dagar. Vi ska hålla oss till temat, men vi kan göra personliga ändringar i frågorna ändå. Det känns bra!

    Varför väljer jag att inte läsa om en speciell bok flera gånger?
    När jag har läst en bok är klar med den. Några böcker har jag sparat av olika anledningar, men jag läser dem inte från pärm till pärm på nytt. Undantagen utgörs faktiskt av de böcker jag skrivit själv… kan ju låta väldigt egoistiskt. Men då har det handlat om att komma ihåg vad jag skrev i första boken, och sedan i andra och tredje då jag skapade en trilogi. Eventuellt kommer en fjärde bok nån gång 🙂

    Varför tröttnar jag aldrig på att äta mackor till lunch?
    De kan varieras rätt mycket, men jag är helt enkelt en macka-människa.

    Varför väljer jag att se om vissa filmer, inte bara en gång? 
    Klimakteriehäxan skrev att hon sett ”Pretty Woman” flera gånger och det har även jag gjort. ”Mamma Mia” ävenså. Den som känner mig vet också att jag sett ALLA Bond-filmer och inte bara en gång 😂❤

    Varför skulle jag kunna ha humorgruppen KAJ:s ”Bara bada bastu” på repeat i mina öron? 
    För att den är underbar och gör mig glad.

    Varför bjuder jag ofta både mig själv på Toast Skagen? (se bilden)
    För att det är en lagom liten portion. Räkor är för det mesta gott, rostat bröd likaså 🙂

    Glad måndag – kanske?

    ~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

    Sov nästan hela dagen igår och är ännu svag i dag då jag inte kunde äta något igår. Ett Elovenakex och sedan mest vatten. I dag ska jag försöka få i mig drickbar youghurt som min granne är snäll och hämtar från affären.

    Glad måndag-hälsningen har med Lidls svenska vecka att göra. Jag köpte favoriten kexchoklad där. Men den, och inget annat, smakar just nu. Jag hoppas att jag senare i dag ska må bättre – få ihop lite krafter.

    Exakt för fem månader sedan hade jag norovirus eller matförgiftning i Montenegro. Nu har jag tillsvidare inte kräkts, men annars rinner allt ur mig… ger inga fler detaljer.

    En intressant kontakt blev det under veckoslutet då en bloggare tog kontakt och frågade om han får låna en bild från min blogg och länka till mig. Det långa inlägget på engelska finns här. Skribenten är finsk men skriver på engelska och gör en djupdykning i frågan om hur man uttrycker sig på olika språk. I detta fall handlar det om det här med att inte få använda skor inomhus, och att man hellre ska gå i bara strumporna.

    Länkar till andra bloggare som är med i utmaningen ofta eller ibland, hittas HÄR.

    HPT med allehanda figurer

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Temat hos lokföraren Åke är i dag Figurer. Han visar själv riktigt fina bilder på figurer gjorda i tre. Mina bilder känns sällan proffsiga men jag gör så gott jag kan för att vara med. Och Åke gav själv en vink häromdagen att detta tema var på kommande, då jag visade figurerna jag hade fått från bland annat påskägg.

    På översta bilden den nyaste figurer som jag fick till samlingen i förrgår.

    Jag har en bricka där jag ställt fram mina figurer med Mumin-tema. En hockeyspelare finns där faktiskt också. Och då många figurer är så små att de knappt klarar av att stå har jag fäst dem med små klisterlappar. Det oaktat ramlar figurer på näsan ibland 😀
    Lilla My är en av dem som stupat omkull här. Jag har flera versioner av henne. När man köper äggen händer det ju att ett innehåller en figur som man redan har sedan tidigare.

    Fredagsfrågor om röjar-göra 😊

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Det är fredag igen och dags att svara på bloggvännen Elisamatildas frågor.

    Vilken syssla föredrar du framför andra?
    Har inget emot att elda såhär vintertid.

    Vilken drar du dig för att göra?
    Av någon anledning är det trist att tömma diskmaskinen 😀

    Har du någon städrutin?
    Inte direkt, men försöker dammsuga en gång i veckan, oftare kring kakelugnen.

    Var har du minst ordning någonstans?
    Efter många flyttningar genom åren är det inte stökigt nånstans direkt, men fortfarande jobbar jag med att få ordning på dagböckerna i plåtskåpet så att de ligger där i årsordning.

    Vad glömmer du att städa?
    Det finns väl någon vrå här och där som glöms bort ibland. Under datorbordet kanske.

    Bilden har inget med röjning att göra. Det blev en glad onsdag då Postcrossingens medlemskort för 2025 damp ner i postlådan, tillsammans med kort av Tove Jansson och hennes Muminfamilj. Tove är Årets konstnär då Finlands postcrossingförening firar tio år. Själva postcrossingen som verksamhet i sig, en hobby som delas av många människor i hela världen, firar 20-års jubileum i år.

    Den här dagen är fullspäckad med program. Allt från att skriva ut artiklar, göra intervju per telefon, föra mamma till laboratoriet för blodprov, träffa vänner över en bit mat, bada bastu och sedan via Resultatservicen på nätet kolla hur det går för Tor i grundseriens nästsista match.

    Dimman ligger tjock, konst piggar upp

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Är det här också ett nytt väderfenomen? Det har varit grått och blött, tack – hellre det dock än kyla och mycket snö.

    Plus en grad i dag och igår mitt på dagen blev det rejäl tjocka, alltså sådan dimma som gör att jag inte ser träden på åsen som ligger ett par hundra meter bort.

    De här konstverken piggade ändå färgmässigt upp igår då jag besökte Kompanjonskapshuset Hörnan. Ett gäng som kallar sig Utopiaklubi har en liten utställning kring aktivism och andra saker de anser vara aktuella och viktiga. Det handlar om att göra saker tillsammans, våga vara sig själv och här finns tanken om att alla ska få vara med om att planera det nya bibliotek som staden behöver.

    Det var dock helt andra saker jag var där för att skriva om, men utställningen är ändå sevärd 🙂

    Så jag lyckades ta lite nya bilder igår. Också av vår kyrka som snart är helt inplastad eftersom det görs takrenovering där. Väggarnas tegel ses också över.

    På Facebook har vi de senaste veckorna fått se bilder av kyrkan från olika vinklar, tagna på nätter, kvällar, dagar, morgnar. Många har börjat kalla det här Lovisas första skyskrapa, för på avstånd ser tornet ut som sådan.

    I dag vanliga rutiner som hör torsdagen till, med att hjälpa mamma. På kvällen elda. Det behövs fortfarande fastän jag inte längre gör det precis alla dagar.

    Arkivbilder i brist på annat…

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Frukterna smakade frukt och bären bär, det minns jag så väl av denna våffla jag köpte i Dubrovnik, Kroatien i höstas. Sedan var våfflan för tjock och mjuk och väldigt söt med honungen. Den hade gärna fått vara tunn och frasig. Men jag lät andra vid bordet hugga in på den också, så nästan allt gick åt 🙂

    Ute är det jämngrått och det vet inte om det ska snöa eller regna, så det kommer lite ett av vartannat.
    Jag tycker att jag har fotat allt som fotas kan i vår stad och att bilderna blir så fula nu med kala träd och blötsnö. Kanske jag kan skärpa mig eller bara helt enkelt får lov att sänka ribban och fota miljöerna sådana som dom är 🙂

    Ett fint fönster från Kotor i Montenegro, också fotat på Nya Östis läsarresa i oktober.

    Jag ska snart iväg på ett jobb och kanske jag där, eller på väg dit, hittar något att fotografera.