Ord är vad jag producerar så gott som varje dag i mitt jobb som journalist.
Ibland även som författare, men tiden att skriva böcker har inte funnits på länge. Kreativiteten återvände ett par år efter skilsmässan, men tiden och orken att skapa skönlitterärt direkt efter att jag skapat tidningsartiklar har inte funnits.
Den här bilden hade jag tänkt ta med i Skyltsöndag nån gång, men tyckte nu att den passade bra i Sannas fotoutmaning.
Den där kvällen för en dryg vecka sedan, då jag belönade mig själv med en stilla stund i naturen och fotograferade mycket, tog jag den här bilden av Alexandersgatan i Lovisa på väg hem.
Jag tycker om att pressa motivet en aning med teleobjektivet, men inte till oigenkännlighet.
Den här dagen blev bra trots att jag kände mig som en urvriden en trasa i morse. Hemvården för mamma börjar snurra på. Efter några veckor utvärderas vårdbehovet. Hon klarar rätt mycket själv, men vissa saker behöver hon hjälp med. Och vi anhöriga tar ju inga blodprov 😀 Fint att sådant kan göras hemma, behöver inte kuska henne till labbet.
Jag sov en halvtimme på eftermiddagen… vet inte när det skulle ha hänt innan. Bara då jag är rejält förkyld och febrig sover jag dagtid. Men nu lyckades jag ta en power nap, den behövdes!
Ser fram emot ett någorlunda normalt liv igen. Där jag hinner städa mitt eget hem, låta tvättmaskin och diskmaskin gå. Där jag kan sova de 7-8 timmar jag behöver. Ett liv som ger utrymme åt mig själv i den ensamhet jag behöver, tid för umgänge med vänner och mamma, samt ork för mitt givande jobb.
Ibland känns det krystat med ”glad måndag”, då olika bekymmer tynger på. Den här serien innebär inte heller att alla måndagar är tjohejsan-dagar. Den bara påminner oss om att måndagen kan vara en precis lika bra dag som alla andra i veckan.
När hemvården nu så småningom kommer i gång hos mamma hoppas jag läget lättar lite för min syster och mig.
Jag har sovit dåligt flera nätter då tankar malt i huvudet. Ännu för en vecka sedan sov jag bra, då hade andra ansvar för mamma och vi åkte ”bara och hälsade på” varje dag.
Min förhoppning är att det här blir en glad måndag, att saker och ting vänder mot det bättre snart. Att vi hinner vila ens lite, sköta våra jobb och även egna hem.
Har inte på ett tag orkat / hunnit länka upp till andra som deltar i Glad måndag, men de är rätt många – titta gärna in hos dem!
Lovisa Tor öppnade grundserien i division ett med 5-7 förlust i går, men i dag blev det komfortabel seger med siffrorna 10–4. Yes! Vi är på G!
Jag övade också att ta bilder med teleobjektivet. Det är inte så lätt. En helt annan teknik krävs för att zooma in och snabbt följa dem man vill fotografera. Dessutom krävs inställningar som tål att jag fotograferar ett oerhört snabbt spel utan blixt. Jag kan ju inte sätta blixten i ögat på spelarna… då blir jag fort utkastad från arenan 😀
Efter att ha jobbat några timmar med min syster hos mamma cyklade jag hem för att skriva en nekrolog.
Det är ett hedersuppdrag att få skriva om en vän som gått bort.
Men att göra det går inte i en handvändning. Många andra texter skriver jag hur fort som helst, men inte en minnestext som har med en nära vän att göra.
Därför såg jag inte Tors match live i dag. Jag prioriterade. Stannade hemma och gjorde tidningsjobb.
Det kommer fler matcher. Säsongen har bara börjat.
Fler skyltar finns hos Skyltsöndags förvaltare bloggaren BP.
I dag är det säsongstart för Lovisa Tor i innebandyns division ett.
Heja heja!
Efter att ha jobbat en hel del med olika saker hos mamma unnade min syster och jag oss veganmat på restaurang.
Lyckades inte få rollatorn ”pressad ihop”. Vi försökte följa instruktionerna, men det hade behövts minst tre händer för att trycka, dra och klämma samtidigt… EN person fixade det inte, och tillsvidare har två personer inte heller gjort det, men kanske vi lär oss med tiden.
Rollatorn gick således inte att få in i bilen. Därför fanns ingen annan möjlighet än att en av oss körde bilen med mamma och hennes saker hem, och den andra skuffade rollatorn.
Om någon eventuellt sett mig gå med den här från sjukhuset till mammas hem så kan jag berätta att jag ännu är i någorlunda god form och INTE behöver rollator 😀
Lite småkul var det ändå.
Vi är redan inne på vecka 37, och Sanna har bett oss tolka ordet VIMMEL.
När jag hör det ordet tänker jag alltid på Lovisa Historiska Hus-evenemanget.
Då är det vimmel i vår stad.
Det var Lisbeth i Sverige som vann Lovisamagneten, och nu har hon skickat en bild på den och på ett flertal andra magneter hon har på en dörr. Sådan här respons och växelverkan bloggare emellan är jätterolig.
Där alldeles på mitten av dörren ståtar Lovisa rådhus. I gott sällskap av ett antal magneter från USA.
”Sonen köper magneter till mig när han reser i USA. Det har blivit tre resor inom loppet av ett år. De två med ordspråken är egna inköp” skriver Lisbeth.
Inom kort ska jag lotta ut ytterligare en magnet. Det blir åter Muminmotiv.
Här har genom åren funnits allt möjligt. Gamla Lovisabor känner igen benämningen brandkårshuset. Men här fanns också biblioteket då jag var tonåring – oj, sådana minnen man har från den tiden!
Här är skolelever nu tillfälligt inhysta, här har funnits socialbyrå och i bortre kortändan har ortodoxa kyrkan ett litet utrymme. Jag kommer inte just nu ihåg vilka alla funktioner som funnits i huset, men fint är det!
