De har en tendens att samlas på hög, bilder som jag knäppt på promenader, men som jag sedan av någon anledning inte har hittat nåt specifikt tema för.
Samtidigt vet jag att många som läser min blogg gillar att se olika vyer från Lovisa. En del av dem har bott här förr, de har rentav barndomsminnen från Lovisa.
Så varsågoda, en mycket blandat kompott!
Blev en ex-tempore-träff med en väninna i går, tack för initiativet!
Hon hade tidigare ätit den här rätten på restaurang Ölvin, på finska heter brödet rieska.
Brödet är uppskattningsvis 20 x 15 cm stort. Vi delade det eftersom vi inte var jättehungriga, och det var väldigt gott.
Vi har tidigare efterlyst en massa små tapas, sådana som man får på sydligare breddgrader, att avnjutas också i Lovisa. Om du bara vill dricka ett eller två glas vin, och samtidigt äta något smått saltigt – då är en rieska för 8 euro toppen som alternativ till en större måltid med kött eller fisk som kostar mellan tjugo och trettio euro.
Fick ett ryck i dag och fixade lasagnette. Får förstås frysa in, för det här orkar jag inte äta fem dar i sträck.
Men husmorspoängen, som jag inte gör något med, rasslade in 😀
Och Sverige vann öppningsmatchen i gruppspelet i VM ❤
… är att jag kan bänka mig vid teven en måndag eftermiddag klockan halv tre för att se Sveriges öppningsmatch i fotbolls-VM. I det stora hela bestämmer jag själv vad jag jobbar med och när.
I grundseriens första match möter Sverige Sydkorea. Ser ju Sverige som mitt andra hemland. Spännande eftermiddag att vänta!
I går hejade jag på Mexiko, och det gick vägen med 1–0 seger mot Tyskland. Har inget emot Tyskland, men då landet vunnit alla öppningsmatcher i VM de senaste 32 åren tyckte jag det skulle ha blivit lite väl enformigt om den tyska maskinen åter en gång vann 😀
I dag fyller gudsonen redan 20 år. Oj så den tiden går! Grattis Conny ❤
Någon käpphäst tror jag inte han vill ha till födelsedagen, men de här hästarna är åter populära. Det arrangeras till och med stora tävlingar med dem 🙂
Fågelungar och rikt fågelliv hittar du hos Anki, en av många som är med i Glad måndag!
Tomtan berättar att det finns jurtor i Tullingsås i Sverige, fantastiskt!
Kajsalisa har alltid sin speciella humor 🙂
Glad fotbollsmåndag hos BP!
I går skrev jag om mitt val, då jag sade upp mig från en fast tjänst för två år sedan.
I livet står vi varje dag inför ständiga val. Vad ska vi klä på oss? Hur ska vi spendera en ledig dag? I affären finns massor av produkter att välja bland, vilka ska vi ta och varför? Väljer vi på grund av pris eller ska det vara något ekologiskt.
Jag intervjuade nyligen en ung tjej som är vegan. Då hon reser flyger hon inte, endast tåg och buss gäller eller också liftar hon. Hon valde också bort körkortet.
I samband med intervjun drack jag för första gången i mitt liv en vegandryck som inte innehöll mjölk. Den var rätt speciell men ändå god.
I dag valde jag att sova länge. Begriper egentligen inte att jag dygn efter dygn kan sova tio timmar, och säkert skulle jag lyckas sova tolv timmar om jag inte sa till mig själv att ”nä, nu MÅSTE du upp, du kan inte sova bort sommaren”.
Det är också ett val 🙂
Ett par minnen från april månad i Täby Centrum i norra Stockholm.
Om du tänker efter kunde det här vara ett litet visitkort, eller en skylt som är en gånger en och halv meter stor. Här finns inget att jämföra storleken med, men jag gissar att den här väggreklamen är fem gånger tre meter 🙂
Utanför centrum fanns praktiska skyltar som visade var man kunde ställa cyklarna. Den skylten var lite mindre 🙂
Bloggaren BP förvaltar Skyltsöndag!
En av de absolut svåraste utmaningarna.
Hade kunnat fotografera mina ben innan jag rakade dem i dag, men nej… och nej. Det hade varit för osmakligt.
Jag kom tyvärr inte på något bättre bidrag till Gemsweekly denna vecka 😦
Men på något sätt ser ut mitten av blomman rätt HÅRIG ut… som en peruk?
… satt jag och skrev i min dagbok. Klockan var 15.45 den 16 juni 2016.
Jag har sagt upp mig…
Hjärtat slår jättehårt…
Jag vill gråta.
Av rädsla och av lättnad.
Jag satte min tillit till en högre makt. Skrev att jag måste lyssna på mitt hjärta. Att göra så kan inte vara fel.
Jag ville känna arbetsglädje.
Jag ville inte längre gråta i bilen på väg hem från jobbet.
Jag var inte den där tuffe nyhetsjournalisten som ifrågasatte allt, jag ville inte ställa folk mot väggen. Skrev jag nyheter ville jag göra det på mitt sätt. Sakligt refererande.
Så jag lämnade min fasta anställning på ett medelstort företag inom mediebranschen.
I dag har två år gått. Hittills har allting ordnat sig. Jag har ett eget medieföretag. Jag har lärt mig jättemassor om allt från lagstadgade företagspensionsförsäkringar till skattetekniska frågor.
Alla de uppgifter som jag åtog mig 2016 (många bäckar små, blir en stor å) har jag inte kvar. Jag orkade inte jobba både vardagar och helger, det blev för splittrat.
Någon betald semester har jag inte haft på två år. Men jag har fått en helt annan frid och frihet i mitt liv.
Fortfarande vill jag lita på att allting ordnar sig. På något sätt gör det det, då man lyssnar till sitt ❤ .
I dag hade jag glädjen att få närvara vid vernissagen av Ralf Forsströms utställning i Almska Gården.
Jag tror att vi mycket snart kan, såsom stadsdirektör Jan D. Oker-Blom sa i sitt öppningstal, räta ut frågetecknet i utställningens namn.
Lovisa, liten stad – kulturell storstad? Det behövs ett utropstecken i stället.
För den här utställningen är helt unik. Den måste upplevas, både av Lovisabor och av andra finländare. Helst också av en mycket mer bred publik än så. Människor från hela världen måste komma hit!
Jag är ju minimalist. Så jag har svårt att tänka mig att mitt hem skulle vara fullt av konstskatter och minnen från en massa resor. Men den här samlingen är ändå härlig att se. Forsström har ett hem i Kainuu i Finland, ett i Lovisa och ett på Bali.
Jag kunde tänka mig att ha EN utvald mask eller två på en vägg. Eller ett par av de otroligt härliga dockorna som det fanns mängder av.
Även om en av mina första tankar är… vem skulle torka dammet av dem 😀
Att kliva in i Almska Gården är som att kliva in i en annan värld. Upplevelsen är helt unik. Fler besök än ett behövs för att man ska kunna ta till sig allt.
Låt mig få vara lite lyrisk, men den här utställningen är faktiskt en fantastisk gåva till Lovisa stad. Även om den varken är helt gratis att sätta upp eller att upprätthålla. Men ändå.
