Det är helt ofattbart så fort tiden går. Vi är inne i vecka 20, då ordet i Sannas fotoutmaning är NJUTBAR.
I morse kom ett efterlängtat regn. Det föll stilla och länge, såsom det ska. Naturen tackade, pollenallergikerna tackade. Även jag tackar och tar emot, för vädret kan vi inte styra och bra så!
Grönskan och den friska luften är NJUTBARA.
… ja, att Finland åkte ur hockey-VM i går då vi förlorade mot Schweiz är hur galet som helst. Men vinner vi mot USA och Kanada, men inte mot Danmark och Tyskland, i grundserien… så har vi attitydproblem, tror jag. Att vi besegrade Sydkorea räknas inte i detta fall.
Och att vi har EN spelare av supervärldsklass, som är hungrigare än alla andra – Sebastian Aho ❤ – hjälper inte då alla andra i laget inte har samma kämpaglöd.
Men det jag skulle skriva om – att var hur galet som helst, var bilden jag tog i går. Det doftade INTE gott utanför stora mataffären när det här företaget rensade och gick på med högtrycksspolning här… MEN, de här jobben måste göras ibland… och jag beundrar dem som gör sånt. De har härdade luktsinnen 😀
Och jag har blivit modigare med kameran!
Så känns det alltid då jag går till idrottshallen när Lovisa Tor har innebandymatcher, eller som i dag, säsongsavslutning och prisutdelning för juniorerna.
Hur galet som helst är det ju att torka sig i ändan med så här fina papper 🙂
Det finns korta meningar på dem.
Din blick fick mitt hjärta att smälta såsom vårsolen smälter vinterdrivan
eller
Jag och du på terrassen i solnedgången. Som sällskap har vi miljontals myggor.
… får man då man cyklar.
Speciellt då cykelbanan inte var i användning här, och asfalten hade frästs bort innan ny lades på.
Tacksam för att bilisterna bakom hade tålamod att vänta och inte körde om mig. Det syns nämligen inte här hur ojämn vägen är, med gropar, löst grus och kanter.
Totalt blev cykelturen sex kilometer lång.
Det var en otroligt varm dag i söndags, på mors dag.
När jag tog bilderna från Saltbodans terrass var det nästan +30 grader. Därför ser det nästan folktomt ut. Lite senare, då hettan inte längre dallrade i luften, fylldes terrassen.
… och fluffig chokladkaka på Saltbodan i dag med min syster.
Känner tacksamhet för att svaren från biopsin (ett den 10:e mars, ett annat den 26:e april) visade att jag inte hade en tumör i bröstet.
Livet tar och livet ger. Samma dag som någon är glad kan en annan vara utom sig av sorg.
Men så här är det i livet.
Då när du känner att du har anledning att glädjas, att fira, att hurra – gör det.
Sorgen är en annan del av livet, den finns och den kräver sin tid.
Det enda vi egentligen har är den här stunden, här och nu.
Det var +25 grader i lördags när jag ledde upp cykeln för den här backen.
Mossebacken i Lovisa, även Mosabakkan kallad. Går från Strandvägens södra ända upp mot Södra åsen, adressen är Antbyvägen.
I dag fick jag beskedet om att ”det där något” som jag hade i vänstra bröstet inte är cancer. Läkaren som hade undersökt mig ringde och sa att det ibland är svårt att säga exakt vad som hittats, men man visste ändå att det inte var cellförändringar och en tumör.
Läkaren rekommenderar mammografi en gång per år, inte bara vartannat år då jag får kallelse. Den saken hade jag redan tidigare bestämt mig för att låta göra, även om han inte hade sagt nåt.
En glädjens och tacksamhetens dag, med andra ord ❤
Dagen började med pressinfo för Lovisa Historiska Hus-evenemanget, i denna ljuvliga miljö. Nu var jag inte reporter, utan representant för arrangörsföreningen. Efter det redaktionsmöte med Nya Östis och sedan en cykeltur. Jag försöker vara utomhus en eller ett par timmar per dag, och cykla minst 5–6 kilometer. Det behövs då jag annars sitter så mycket vid datorn med mina jobb.
Mors dags tårta. Som vi åt redan på lördag för att vi visste att vi inte skulle orka med BÅDE mat och tårta på riktiga mors dagen på söndag 🙂
