I dag är det BP:s stora dag – skylthurra!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

I dag är det bloggvännen BP:s stora dag! Hon har hållit i trådarna för Skyltsöndag i tio år! TIO ÅR – det är inte lite det, då man tänker på den glädje skyltbilderna har spridit och hur många som är och varit med i utmaningen.

En hyllning till BP finns här hos Åke. Ett otroligt jobb som han gjort med sin bildkavalkad.

Jag kan inte ens komma nära den fina hyllningen men jag lägger ut ett par skyltar av dem jag har kvar i lagret, och vem vet… kanske man bara av farten även i framtiden visar skyltar på söndagar?

Här fick jag ju i alla fall med ett B som i BP:s namn. Skylten fanns på vårt hotellområde i Montenegro där jag var i början av oktober.

Bilden är från Täby Centrum, togs våren 2024 då jag var där på kärt besök med min väninna Marina hos Bengt och Inge-Maj. Ett B finns också på denna skylt 😀

Tack kära BP för alla skyltar du visat genom åren. Nu går du i välförtjänt skylt-pension, men kanske vi ändå så där sporadiskt någon gång får se skyltar hos dig även i framtiden – på vilka dagar som helst under veckan 🙂

Artikelsmakprov och Tor höll nollan

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det var ett tag sedan jag var på den här föreläsningen, men den fick plats i tidningen först den 20 februari. Relativt tidlöst ämne, men egentligen händer det hela tiden något i Mellanöstern, så det som var nytt igår kan vara gammalt i dag. Jag försökte skriva artikeln så att den inte skulle kännas föråldrad om den tvingades vänta på publicering.

Föreläsare heter Svante såsom det står i bildtexten. Sedan har det blivit lite fel då citatet lagts in i efterhand 🙂

Jag lärde mig en hel del om problematiken där nere. Men helt och hållet är den svår att greppa, och Svante sa att han kan inte ge svar på alla frågor.

Jag marknadsför gärna Nya Östis lösnummer här, de kan köpas via lehtiluukku.fi.

Det var här på den här prisutdelningen som jag tyvärr inte hade tid att stanna och äta den goda kakan 🙂

Förra natten sov jag elva timmar, nästan utan avbrott. Jag behöver mycket sömn och är nu tacksam för att jag sällan behöver ha tidig väckning. Jag tar också ogärna jobb som börjar före 12. Säger ärligt till alla att jag inte är någon morgonmänniska. Då får jag faktiskt rätt ofta som svar ”det är inte jag heller”, och det känns skönt. Av nån konstig anledning har det åtminstone förr ansetts vara en dygd att vara morgonpigg, man är liksom en ”duktig och bussig människa” då. Jag vill inte alls bli kallad vare sig duktig eller bussig, det är ord jag inte gillar 😀

Med mobiltelefonen blev bilden suddig då killarna jämnt rör på sig i innebandyn. Men Tor vann grundseriens sista hemmamatch mot Top Team från Nyslott med hela 8–0. Systersonen Conny gjorde ett mål och passade till tre.

Det är kväll nu och jag eldar. Hoppas att de allra kallaste nätterna nu är ett minne blott och att våren så småningom anländer. Ute är det minus en grad.

Hipp hurra och kontraster

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Hos Elisa är dagens tema Hipp hurra och frågorna har bland annat med födelsedagar att göra. Hon fyller år och jag gratulerar förstås ❤ !

Fotot är från Nice i södra Frankrike där jag firade min 50-års dag med dåvarande maken. Kontrasten mellan den fina soliga sandstranden och andra bilden med vintriga Degerbygatan i Lovisa är förstås stor.

Men frågar du mig var jag helst ändå är så svarar jag Lovisa. Förstås skulle jag inte tacka nej om någon bjöd mig på en veckas vistelse i Nice, men Lovisa är ändå bästa platsen på jorden 😍

Fotot taget från Degerbygatan när jag promenerade hemåt igår. I bakgrunden syns Brandensteinsgatan och Lovisa Gymnasium (skymd bakom de främre byggnaderna) och till vänster idrottshallen knappt synlig i sin röda tegelskrud bakom träden.

Men nu till Elisas frågor och mina svar.

Vilken typ av tårta är din absoluta favorit på födelsedagen?
Något med choklad, typ kladdkaka eller med mousse. Men vanlig gräddtårta med jordgubbar på toppen, kanske lite maräng, går också bra. Finns mycket som är gott!

Hur planerar du att fira din nästa födelsedag?
Jag fyller 63 i maj och tippar att det blir en ganska vanlig dag då jag får en del gratulationer, kanske något kort eller litet paket. Skålar med vänner? Har inte planerat något ännu. Är det fint väder skulle jag faktiskt gärna grilla i trädgården!

Hur känner du inför att fylla år och bli äldre?
Det har aldrig känts förfärligt, men få se hur det är att bli 70 🤣 Glad får man ju vara om man får hänga med så länge och vara någorlunda frisk. I god tid innan jag fyllde 30 började jag tala om att jag snart blir 30. Efter det har jag fortsatt i samma stil, sagt eller tänkt, snart fyller jag 40, 50, 60… Har inte nånsins haft åldersnoja.

Vad har du på din önskelista?
Att få vara frisk, men det går ju inte att få som gåva. En grillkväll kan jag önska mig.

Har du någon tradition på födelsedagar?
Nej, inte för egen del.

    Hade aldrig trott detta om mig själv

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Alltså att jag skulle tycka att färgläggning är kul. Men då jag får sätta till egna texter och också rita egna bilder och skriva nåt till dem, då blir det roligt, och även terapeutiskt.

    Det var min syster som ledde in mig på pusselvägen för många år sedan. Hon köpte ett till julklapp och sedan dess har jag lagt många, många. Den här vintern har det bara blivit ett då jag haft rätt svalt i köket och det stora bordet har varit upptaget av annat från och till. Men jag har två pussel som väntar på att bli lagda 🙂

    Det här med att rita och skriva korta texter blev jag inspirerad av via olika reklamer som ploppade upp i Facebookflödet. Kanske mer avsedda för barn som vill lära sig rita. Man kan börja med en cirkel, sedan kommer en till, sedan ögon, näsa, armar, fötter osv. Och efter det tar jag fram färgpennorna och så blir det ofta en liten text till.

    Här har vi bokstaven R som bas, och runt den och inne i den kommer sedan andra detaljer. Från bildens text har ordet ”i” hamnat utanför, alltså det ska vara ”i Caritas teckningsvärld en ny fas”. Jag gillar ju att dikta så där i all enkelhet också.

    Färgläggningsboken med Muminmotiv som jag fick av min syster till namnsdagen har också fått sina första färger och dessutom skrev jag en text till.

    Så utöver intervjuer och artiklar, lite hemvård för mamma, frissa, massage, bära in ved + elda… så är det sånt här jag sysslar med då jag inte skriver dagbok, bloggar eller läser. Dagarna blir inte långtråkiga.

    Den här boken är på finska, därför heter den Muumi 80. Där finns bara svartvita teckningar, så det är jag som har färglagt den här.
    Mumin 80 år firas i år.

    Kustannusosakeyhtiö Otava = Förlagsaktiebolag Otava, har gett ut boken, och förlaget finns Helsingissä = i Helsingfors. Så det blev liten lektion också i finska igen 🙂

    Små gåvor, så glad man blir!

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Det har varit rätt fullt upp de senaste dagarna. Ett möte och ett jobb i måndags. I går ett möte med hemvården, det har avancerat bra där nu med kartläggning för hur mamma mår och hur vi orkar. Just nu går ju allt bra med mamma, men med tanke på vad som kan hända och vad som behövs då en person blir äldre är det väldigt värdefullt att de här hembesöken görs.

    Ofta blir det så att jag hinner läsa mina vänners bloggar först mot slutet av veckan. Eller ofta är det så att jag läser, men då det gäller att kommentera – vilket jag vill göra – tar jag mig den tiden fredag, lördag, söndag.

    Namnsdagsgåva av min syster. Värityskirja = färgläggningsbok. Passar perfekt nu då jag skaffat mina färgpennor. Det blir terapeutiskt också, inser jag då jag ser bilderna. Jag kan skriva in små texter och jag har hört många vänner säga att det där med att sitta där med färgpennor och långsamt färglägga, det är härligt ❤

    På kortet står det ”Vänd ditt ansikte mot ljuset, och låt solen värma ditt hjärta”. De sista orden kom inte med på fotot. Orden passar mig perfekt, för jag har ju då och då en släng av ”mörkerdepression”. Nu då solen lyser, och även börjar värma, känner jag hur livet återvänder. Det blir snart vår och sommar igen!

    Och på Alla hjärtans dag fick jag också små gåvor. Den där röda rosen som omges av rött stanniolpapper, den var faktiskt ätbar choklad 🙂

    Varför skrämma snälla, små fåglar?

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Lite spontant ritat för någon vecka sedan, och senare färglagt.
    Jag har via Facebook fått tips som gäller hur man lär sig teckna, till exempel med cirklar eller andra former, eller siffror, som bas. Ett slags teckningsskola. Troligen algoritmer som analyserat det jag skrivit på bloggen och länkat på FB om teckningar och färgpennor osv.

    Man behöver ju i stort sett bara tänka på nya vinterstövlar eller en kappa eller något annat så är algoritmerna där och avläser ens hjärna 😱😂 och så dimper reklam om stövlar och olika plagg in i Facebook-flödet.

    Lovisas första skyskrapa, och Varför-Därför

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Fotograferad såhär ser du ju att vår kyrka är inpackad, eller ställningarna runt den är inplastade. Renovering pågår, bland annat för att hindra tegelstenar från att ramla ner.

    Många har fotat kyrkan, under olika tider på dygnet och från olika väderstreck. Och det ser då faktiskt ut som om Lovisa fått sin första skyskrapa 🙂

    Men nu ska jag ta itu med Klimakteriehäxans Varför/Därför-utmaning.
    Det blir att vända på hennes frågor, byta ord och så vidare – för jag har inte så mycket i mitt kylskåp 😂

    Varför har jag aldrig keso i kylen? Det kallas kanske grynost hos oss. Tycker den är smaklös, köper så gott som aldrig. Kunde kanske ge den en chans, försöka hitta nåt bra recept?

    Varför har jag aldrig läsk i mitt kylskåp? För att jag inte dricker läsk. Eventuellt kan jag en eller två gånger om året göra en drink som kräver Sprite eller Cola 😀

    Varför finns det nästan aldrig korv, renskav, köttfärs, lax och torsk i min frys?
    Korv finns som pålägg. Aldrig renskav. Ibland köttfärs då jag gör nachos eller köttfärslimpa. Lax? Gott men har inte hemma, äter på restaurang ibland, detsamma gäller torsk.

    Varför tar jag aldrig ta någon grönsak ur kylen till frukost? 
    För att där inte finns grönsaker 🙂

    Varför köper jag aldrig färsk pasta och lägger i kylskåpet? 
    Gillar inte pasta på det sättet, men äter nog i form av lasagne ibland.

    Nästsista skyltsöndagen

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    … i alla fall under bloggkompisen BP:s ledning. Den 23 februari är det tio år sedan hon började hålla i trådarna för den uppskattade utmaningen som bloggaren Pumita hade börjat med.

    Lite suddig blev bilden men den får duga. Skylten fanns på en tillfällig plats då församlingskansliet höll på att flytta. Jag har för mig att det här var en skylt som fanns på Bostadsmässan 2023 där som Agricola svenska och finska församlingarna presenterade sig.

    Vi har haft en kall natt. En morgonpigg person som var uppe vid sju på morgonen sa att det det var minus 17! Nu ser det ut att vara -10 men solen visar sig så den värmer ju lite. Hoppas att vi nu har vinterns sista köldnätter. En vecka skulle det här hålla på, efter fredag kanske varmare.

    HPT Torn, och bilder från veckor som gått

    ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

    Temat i Hoppa på tåget hos Lokföraren Åke är i dag ordet TORN. Jag tänkte inte ens på det då jag den sjätte februari tog den här bilden av det gamla brännvinstornet.

    I dag bor där en trepersonersfamilj med en hund. Huset ligger i stadsdelen Garnison i Lovisa. Förr i tiden bryggdes brännvin i källaren i den del av byggnaden som inte syns på bilden, men som ligger bakom tornet där den L-formade byggnaden fortsätter.

    Det här kan väl kallas något slags korsvirkesbygge? Sådant är inte alls vanligt hos oss i Lovisa och inte i Finland överlag, tror jag. Däremot finns det mycket av korsvirkeshus i Tyskland, kanske även i det landets grannländer?

    Jag har börjat dagarna här med varm kakao då det är minus sju grader ute, och jag börjar elda först på eftermiddagen. Kollar bloggarkivet och ser att där finns en del blandade bilder som kan få gå ut för att visa vad jag upplevt under veckorna som gått.

    Skrattade så tårarna rann då jag på SVT Play i tisdags kollade ”Lerin på äldreboendet”. Det här ser ju inte ut som ett äldreboende precis, men målningssessionerna där varvas i programmet med inslag från Lars, hans makes Juniors och barnens vardag.

    Här har Lars blivit övertalad att gå in i en uppblåst rutschkana och när han kommer ner är det ett virrvarr av armar och ben, barn och 70-årige Lars 😀
    ”Aj, mitt hår”, skrek han senare när Junior skulle hjälpa bort honom där han låg med huvet nedåt mot gräset utanför kanans kant och Junior trampade på hans hår.

    Arbetsvy från i torsdags. Lovisa stad och projektet Digistigen hade tilldelats Cygnaeus-priset och det skulle firas. Pressen var också inbjuden och jag var där för Nya Östis. Ett glas bubbel hann jag ta, men sedan skulle jag vidare till nästa anhalt så jag hann aldrig dricka kaffe och äta kaka 🙂