Alla hjärtans dag och välmående

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

Nu har jag börjat färglägga mina teckningar, och så här på Alla hjärtans dag passar det ju med hjärtat på ängelns bröst. Låt oss alla sprida glädje, kärlek och vänliga ord – inte bara i dag, gärna alla dagar året om ❤

Vi har haft kalla nätter så jag steg upp redan strax efter klockan nio för att börja elda. Planering är a och o om vintern i det här gamla, men ack så underbara, huset.
Att elda kräver mellan tre och dryga fyra timmar. På eftermiddagen ska jag träffa vänner över en bit mat och en skål. På kvällen har jag bastu. Så om det ska bli varmt här hemma är det förmiddagen som gäller för eldning i dag. En livsstil.

Verkar vara minus 10 grader, fjunlätt snöfall som är fint i solen. Hoppas på några soltimmar, för då värms huset upp också utifrån när vi kommit så här långt in på ”våren”.

I Nya Östis, gårdagens nummer, var temat också vänskap. Jag hade äran att träffa få härliga män. ”Totte” som är promenadkompis/utevän och Sakari som ibland behöver hjälp med bland annat butiksbesök. Men framför allt den trygghet en vän innebär, en person du kan ringa till när som helst och även gå ut på kaffe med.

Lösnummer av Nya Östis kan köpas här. Skriv in tidningens namn i sökfältet.

Hos Elisa är temat i dag välmående.

När var du senast sjuk?
Oktober-november 2024. Glömmer det inte i första rasket. Norovirus eller matförgiftning i Montenegro och efter det en seg influensa som krävde antibiotika. Drygt åtta veckor var jag sjuk.

Vad har du alltid hemma när du är sjuk?
Värktabletter, honung, slemlösande tabletter, Strepsils-tabletter med citronsmak att suga på.

Tror du man kan boosta sitt immunförsvar?
Ja, det finns väl olika knep. Ibland tänker jag också att människan måste vara rejält sjuk ibland just för att då bygga upp sitt immunförsvar.

På vilket sätt får du bäst återhämtning?
Vila, vila och åter vila. Mycket sömn och ibland medicin om sådan är nödvändig.

Finns det någon huskur som faktiskt fungerar?
Kunde vara varmt honungsvatten eller het kakao mot halsont? Andas in varm ånga om näsan och andningsvägarna känns täppta.

En vackrare matbild 😋😊

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Kanske det är så här man ska fota maträtter? Jämfört med bilderna jag visade igår av focaccian och fastlagsbullen 😀

Och så borde jag förstås ha lyft bort glasen med vin och vatten, så att deras fötter inte syns 🙂

Supergoda blinier åt grannen Pia och jag på Bistro Kronan igår. Det som alltid ingår är rödlök, smetana, saltgurka och honung. Utöver det tog jag rödbetskaviar medan Pia valde löjrom.

Det var lugnt mellan lunchrusningen och innan kvällens gäster kom, för vi gick ut och åt redan 15.30.

I ett annat rum satt flera gäster, här träffas medlemmarna i ett stickcafé om onsdagar.

Fick med ett fint fönster också 🙂

Visa inte bilder på det du äter 🤣

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Jag känner mig ofta som ett trotsigt barn. ”Visa inte foton på bloggen av sånt du äter, det blir sällan bra bilder” 🙂 Jag kan ju hålla med, men det oaktat vill jag fortsätta med mina bilder, det här är ju en icke tillrättalagd vardagsblogg.

En focaccia är ganska flottig. Och jag kan hålla med om att rödlöken på bilden ser ut som maskar och att de supergoda russinen inte heller ser så bra ut på denna bild. Skenet från den starka läslampan gör ju sitt. Men gott var det!

Det här var också mer än lovligt gott 😋 Här har jag redan ”lyft bort taket” från fastlagsbullen och smaskat i mig den. Grädden är äkta grädde, kändes det i alla fall som, inte något som sprutats ut från en burk. Mandelmassan var smakrik och hade fin konsistens. Mandelspånen som låg under locket gav ett extra plus. Och kardemumma i bullen. Den här är från Café Favorit.

Jag ska försöka ta en finare bild senare i dag då jag ska äta blinier med en väninna. Lovar inte att jag lyckas, men försöka duger.

Jag har inte heller skrivit mer om det som hänt efter att jag fick beskedet om cellförändringen efter papa-provet. Jag har fått en tid för undersökning. Den är i mars. Men jag återkommer sedan när jag har varit där.

Varför? Därför! Tema: massmedia

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Bilden har absolut inget att göra med Klimakteriehäxans tema denna vecka. Jag hittade en oanvänd bild i mitt arkiv, då jag en gång tänkte att jag skulle kommentera det fyndiga kåseriet som Hufvudstadsbladet hade den 29 december 2024. Det handlar om fenomenet då vi inte längre får använda vissa namn och uttryck 🙂

Varför tittar jag ganska ofta på program i TV4?
Därför att där går en del intressanta som jag vill se. Bingolotto om söndagskvällar till exempel.

Varför har jag inte fastnat för en endaste podd? 
Därför att jag inte lyssnat på så många och konceptet känns inte riktigt som mitt.

Varför kan jag inte svara på frågan om trailerverksamheten i Sveriges Television? 
Därför att jag inte har tänkt på om den stör mig eller inte. Jag ser ju en massa trailers, och ja… såsom Klimakteriehäxan skriver i sin blogg… de visas ofta, samma sak upp och ner, men det tänkte jag inte på innan hon skrev det.

Varför vill jag inte vara utan papperstidning? 
Därför att den står för lugn och stabilitet. Jag kan återgå till den. Jag gillar prasslet. Lokaltidningar är alltid bäst, de innehåller unikt material som du inte får nån annanstans.

Varför tittar jag sällan på morgon-tv (oavsett kanal)? 
Därför att jag gärna vill ha det tyst i huset och numera vill jag också slippa att höra hemska nyheter dygnet runt. Ibland kan jag kolla på Nyhetsmorgon från Sverige, ibland även vad som helst från de finska kanalerna. Men teven är mycket sällan på direkt på morgonen.

Solen värmer och gör mig tårögd

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Den här bilden togs den 20 januari. Då lyste solen lite in i köket och där står också min adventsstjärna kvar 🙂 Jag borde ha tagit nya bilder igår, men den här får duga. Det jag glömde skriva igår var att solen faktiskt börjat värma lite och att den gjorde mig tårögd när den nu äntligen åter visade sig.

”Så vackert” var det enda jag sa. Lutade mig mot en av stolarna i köket och tog in alltsammans.

Sedan kan jag ibland bete mig som en katt eller en hund. Leta upp platsen i soffan eller i en stol i vardagsrummet, dit solen också börjat nå. Och så sitter jag där och bara är glad för att våren är i antågande.

Karelska piroger och äggsmör

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Kan något bli mer finskt? Och det att jag fick det här gjort i dag är också en bedrift.

Nej, jag har inte bakat pirogerna och det lär nog dröja innan den dagen kommer. Jag har aldrig bakat karelska piroger själv. Varför stressa med sånt när det finns färdiga att köpa både i lösvikt och från frysdisken.

Men äggsmöret geggade jag ihop. Och nån sa nån gång, vilket jag upprepar igen, ta inte bilder av mat eller olika tilltugg och rätter, det blir sällan snyggt.

Och precis, vackert blev det inte, men gott var det! Och min blogg är ju allt annat än tillrättalagd. Små cocktailpiroger och äggsmör, mums mums.

En bild från igår då jag slängde några brev i lådan vid taxistationen. Vår polisstation, fotad från lite annorlunda vinkel. Vi får vara glada så länge vi har tjänsterna kvar. Från centrum flyttar poliserna i framtiden till en tomt och ett nybygge utanför centrum, men i Lovisa är avstånden inte stora. Och att räddningsväsendet med brandmän och -bilar finns på samma plats som polisen efter det är ju bara bra.

Glad måndag, 10-02-2025

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Glada måndagshälsningar med mina favoriter. My från Mumingänget och sedan gillar jag Snobben och hans kompisar också. Det har jag skrivit i postcrossingen, där man får önska sig vilka kort man vill få. Men får inte ha så kallade ”demands”, alltså krav.

De här korten har jag nyligen fått, och de gjorde mig glad. Hoppas glädjen nu sprids vidare!

Jag har åkt lite berg-och-dal-bana i känslolivet och det beror på många saker. Oron över cellförändringarna spelar förstås in, och jag har inte haft så många att prata med om det.

Sedan är jag ofta glad för att jag fått olika jobbuppdrag, de håller mig igång.

Nyheterna från Örebro påverkade mig. Statsministerns tal var fint igår, minnesstunden i kyrkan likaså. Jag ser inte på allt, men det går inte heller att undvika alla känslor, och vi ska nog också leva genom dem och tillsammans ta oss vidare.

Kylan och mörkret pinar mig, men dagarna blir ju ändå ljusare minut för minut.

Igår kväll var det också Bingolotto och Hotell Romantik. Det sista kanske någon anser vara trams, men där pratar deltagarna mycket om känslor, vänskap, kärlek och sånt de hoppas på och som de upplevt förr. Livet är i fokus.

Tog igår också mamma på en liten åktur och det kändes bra. Helt spontant frågade jag henne om hon ville åka runt på stan en stund och det ville hon. Bland annat ville hon se den nya brand- och polisstationen som håller på att byggas. Och så handlade jag köttbullar och mos, och ett paket choklad som hon ville ha ❤

Skyltsöndag och Eurovisionstankar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Tredje sista Skyltsöndagen. Den 23 februari släpper bloggkompisen BP taget om rodret, då har hon haft hand om det här i tio år. En bedrift som heter duga!

Här behövs ju ingen översättning, skylten är tvåspråkig. Den står förstås vanligtvis inte inomhus såsom här, men jag kom hit strax före stängningsdags och då hade skylten flyttats in 🙂

En bonusskylt, också tvåspråkig, som finns i församlingshemmet här i Lovisa.

För övrigt vill jag säga att Melodifestivalen i Sverige i år har överraskat mig positivt.
Trevliga programledare, ofta roliga också på ett sätt som går hem hos mig. Inte ens massa skrik förutom då det där vanliga som kommer ibland, ”Nu kööööör viiiii!” och så då artisterna presenteras skriks deras namn.

”Männen som byter kanal” som framfördes till melodin av ”Vandraren” var något av det bästa jag sett på länge 😀 Tack och hurra!

Och Eriks låt som var en av dem som gick direkt till final i går var bra!
Detsamma säger jag inte om Erikas låt (namnen Erik och Erika matchar ju)… som gick vidare från finska UMK. Den är alldeles förfärlig men det var den som finska folket ville ha. Jag tror inte på finalplats för Finland i år, men det sa jag i och för sig bestämt också det år då Lordi vann hela Eurovisionsfinalen med ”Hard rock halleluja”. Som jag skämdes då de utklädda monstren äntrade scenen… Men sedan blev man ju både häpen och stolt då låten vann, och resten är historia.

Interaktion, det var inte lätt det

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Interaktion är veckans ord hos Lokföraren Åke. Han gör det inte lätt för oss 🙂

I bokhandeln köpte jag i dag boken, eller häftet, som heter ”Min önskan”. Det är inte som ett juridiskt testamente fullt ut, men där finns mycket att fylla i. Allt möjligt som kan underlätta för de anhöriga eller vänner som ska fatta beslut om jag blir svårt sjuk eller då jag dör.

Det är väl ett sätt att interagera? Således interaktion.

Jag tänker ganska mycket på döden och den är ju något vi borde prata mer om. Många verkar rädda för att göra det, men alla ska vi ju dö någon dag.

Från bokhandeln köpte jag också några ”glad-saker”, sådana som färgpennor och klisterbilder och två dagbokshäften. Ett häfte har jag cirka 2–3 månader, så jag hoppas jag lever så pass länge ännu att jag kan fylla de två jag köpte 🙏 I en låda här hemma har jag förvisso nog också fler häften på lager, men jag är rätt kräsen med papperskvaliteten. Och häftet ska ha ränder, inte rutor eller blanka blad.

Kanske någon dag fortsätter att teckna och en teckning är ju redan klar, så den kunde jag färglägga 🙂

Var finns den öppna, empatiska, verbala personen?

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Detta var inte en vy från jobbet jag gjorde i dag, men jag köpte den här chokladasken från affären där jag intervjuade en prao-elev. Prao = praktisk arbetsorientering och jag har under gårdagen och i dag talat med tre unga som gjort sin prao under veckan.

Grannen gjorde för några dagar sedan TVÅ snögubbar. Rester av dem står kvar, det har ju varit plusgrader och regnat. De tappar ögon och tänder först, sedan kanske något hårstrå… Men snäll som grannen är fixade hon nya sådana åt gubbarna.

Fick ett mindre reportage klart i dag och en del kortare texter. Mycket handlar om att förbereda kommande jobb, komma överens om intervjutider och träffar, och ibland behöver man läsa på vissa saker.

Igår kväll blev jag plötsligt väldigt trött och sedan överrumplades jag av gråt. Jag brukar inte hejda den då den kommer, men jag har inte gråtit så mycket på sista tiden – kanske bara inte haft anledning att vara ledsen eller att sörja, och bra så.

Men nu tror jag att det har blivit för mycket fastän jag försökt undvika nyheter från Sverige och världen. Örebro och all sorg där. Trumpens tokerier som man egentligen inte vet om man ska skratta eller gråta åt. Mina funderingar som kommer och går kring cellförändringarna. Och så ensamheten som pågått snart elva år.

Det sägs ju att ensamhet kan göra en människa sjuk. Jag oroar mig inte alltid för det, och jag tänker inte ”plocka upp en gubbe” bara för att slippa vara ensam. Jag vet att det kommer bättre dagar efter de dagar då jag varit nere. Jag har vänner och tillsvidare har jag ett givande jobb där jag får träffa människor.
En sambo vill jag inte ha, men en vän.

Det jag kanske mest saknar i vardagen är djupa samtal tillsammans med en verbal person. Tankeutbyte som sker så att båda ger och tar, pratar och lyssnar. Jag vill gärna också skriva brev eller byta tankar via mejl. Telefon är ok ibland men binder till vissa tider.

Att hitta den där verbala och öppna, empatiska och modiga människan har visat sig vara mer än knepigt. Har skrivit mycket om det här, och ni lär få höra klagovisan också i framtiden.

Föreslå inte att jag ska sluta blogga och bli mindre offentlig som person 😂 Att jag ska gå under jorden och hålla mig tyst. Den gubbe som inte klarar av mig sådan som jag är, han är inte stark nog och honom vill jag inte ha. Men visst har jag tänkt att det är mitt öppna sätt, bland annat på bloggen, som skrämmer många.