Vad är den dejtande ute efter?

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

För många år sedan, efter skilsmässan 2014, en bit in på 2015, dejtade jag. De flesta jag ”fick på kroken” var ute efter sex, eller i alla fall ville de inte ha ett seriöst förhållande. Några var helt öppna med det, en annan blev fast för att umgås med mig men samtidigt dejta en väninna till mig. ”Hups, vilken otur att ni råkade känna varandra”, var hans svar när jag konfronterade honom.

Läste igår en artikel i Året Runt. Den handlade om vad vi kan tänka på då vi dejtar via nätet. Främst riktade sig texten till äldre personer som lever ensamma och kanske längtar efter något slags umgänge.

Texten jag visar bild på är rätt beskrivande, anser jag. Om en man inte är ute efter bara lösa förbindelser eller sex då och då, vill han bli sambo ganska fort. Jag har varit med om sådana som vill träffas direkt, som vill tala ofta i telefon och kanske en del av dem vill ha just det som står här i tidningen, ”en kvinna att komma hem till”. Däremot vill de flesta kvinnorna leva som särbos för att kunna fortsätta träffa sina vänner, ha kvar sina hobbyn och leva enligt sina vanor, även ha det lugnt hemma utan att behöva ”passa upp någon”.

Riktigt så här enkelt är det hela förstås inte, så jag är inte ute efter att generalisera. Men då jag läste det här med att män vill ha nån att komma hem till och kvinnan vill ha någon att gå ut med, då kände jag igen mina egna tankar.

Livet i det gamla huset

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… kanske jag inte har skrivit så mycket om som jag tänkte att jag skulle göra. Dagarna rullar på och livet här är nu min vardag. Inget känns extremt och extra på något sätt. Jag har kunnat förbereda mig på det mesta, men förstås inte på allt.

Jag trivdes i höghuslägenheten, det finns ju många plus med ett sådant liv. Men jag har inte en enda dag ångrat att jag flyttade till trähuset från 1800-talets slut. Med handen på hjärtat kan jag också säga att jag inte har frusit en enda natt fastän jag ibland haft 15 grader inne. Jag har ett duntäcke nu och en yllepläd. Blir det kallare har jag ett duntäcke till och dessutom är jag en person som utan problem kan sova med kläder på mig.

För det mesta har jag 17–19 grader i min tvårummare, och det är något min kropp vant sig vid. Jag tror att vi människor har våra inre termostater, som i början av hösten tycker att det är kyligt inne, men sedan vänjer vi oss. Här är högt i tak så värmen från kakelugn och två element åker ju upp mot taket 🙂 Med yllestrumpor klarar jag mig långt.

I dag hämtade jag in ved från källaren. Det är ett fysiskt jobb som förhoppningsvis bara gör gott åt mig. Ibland får jag hjälp av grannen. Då får vi in tre Ikea-kassar. Bär jag ensam blir det bara en åt gången.

När jag kommer in med veden bär jag kassarna till vardagsrummet där kakelugnen finns. Jag dammsuger både ugnens yta fri från damm och sot, och på golvet finns efter några dagar ofta skräp från veden.

Sedan staplar jag veden i ställningar innan jag tänder brasan. Eldningsprocessens längd varierar, mellan tre och fyra timmar beroende på hur varmt jag vill ha det och vilket väder det är ute (påverkar glöden, som måste falna helt innan spjällen går fast).

Här lever jag långt efter väder och vind. Försöker kolla prognoserna så att jag vet när det blir kalla nätter och varifrån det blåser. Allt spelar in då jag bor i en stor gavellägenhet. Har jag något jobb eller behöver jag vara kvällar borta planerar jag eldandet efter det. Att värma med enbart el via elementen blir alldeles för dyrt, men basvärme har jag råd med tillsvidare.

Överraskningarna jag råkat ut för är inte så många men å andra har jag en förmåga att glömma ”motgångar och små vardagsproblem” rätt fort. Då röret i badrummet fick ett hål på natten mot självständighetsdagen (läs: tre helgdagar på raken, svårt att få service), då var jag sömnlös. Men det fixade sig ❤

Kyrkan, Lovisavy och kalenderbild dag 11

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag sa något tag att jag ser kyrkan från två av mina fönster och jag vill nu visa den vyn då solen lyser i dag.

Jag tog sovmorgon och har inga måsten i dag, kalendern är tom och så måste den få vara åtminstone en dag i veckan. Intervjun jag gjorde igår ska jag förvisso skriva ut i dag, men den har ingen deadline i form av klockslag och jobbet känns trevligt.

Bilden tagen från Mariegatan, som är min hemadress. Jag bor där längst borta till vänster, en bit framåt från platsen där bilen med lyktorna kommer farandes.

Jag har varit och handlat efter frissan och är på väg hemåt. Till vänster ligger restaurang Zilton, en byggnad som förr var blå. Men så byggdes hotellet till höger, där som restaurang Fylla nu finns på gatunivå. Nu är båda husen gula.

Ett hantverk, något slags bordsunderlägg eller en tavla. Tillverkad på Loviisan toimintakeskus som är en central där personer med olika funktionshinder får sysselsättning. Den här och mycket annat såldes på julöppningsmarknaden på torget i lördags. Glad 11 december önskar jag med den!

Tankar om livet och kalenderbild, dag 10

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Har ett led-ljus som jag satte i fönstret igår. Jag vet inte om det är så många som ser det utifrån, eller som känner stämningen, men för mig här hemma känns det mysigt.

Gårdagen gick rätt långt med mamma. Vi kör henne en gång i veckan till hälsocentralen där ett litet sår på benet ses över. Det är ingen större fara, men då en person är 90 år tar det tid för även små sår att läka. Ibland är det laboratorieprover också, och sedan doserar vi hennes mediciner.

Vi försöker få kontakt med och hjälp av den kommunala hemsjukvården, men hittills har det inte lyckats. Däremot har vi bra kontakt med privat hemvård som en gång i veckan hjälper vår mamma.

Jag funderar ofta vart tiden flyger.
Hur hann jag, hur orkade jag, tidigare med jobbet i mitt företag? Fyrtio timmar i veckan.
Nä, det var just det. Jag orkade inte i längden.

Allt blev trist, tungt och ensamt vid datorn här hemma. Visst är vardagarna tunga även nu, ett evigt pusslande för att få det här med anhörigvården OCH frilansjobbet att funka.

Men frilansjobbet, de varierande uppdragen där jag får träffa massor av människor ger mig glädje och krafter att orka vidare. Så det känns som om att valet jag gjorde, att trappa ner, var rätt fastän jag kan ha mina stunder av tvivel och oro.

Ekonomiskt sett är jag fattig, men mentalt sett rik.
Jag träffade en före detta lärare utanför en affär i dag och hade en givande pratstund med henne. Hon sa ”känn inte skuld, ha inte dåligt samvete”… Vi gör alla så gott vi orkar och kan. Ibland har vi nerverna på ytan och säger saker vi inte menar. Men det är mänskligt, vi kan inte alltid vara de starkaste av starka.

Då jag kommer hem skriver jag ofta ut dagens intervju och sätter igång en brasa i kakelugnen. Jag läser tidningar, skriver dagbok, sitter vid pusselbordet.

Efter några veckor vänder det. Vi går mot ljusare tider och en ny vår. Som jag längtar, redan.

Kalenderbild 8, och Skyltsöndag

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Mycket för fåglarna att kalasa på, om de befinner sig i Strömfors och gillar rönnbär 🙂

I dag fortsätter evenemanget Lovisa Jul och en del hem har öppet för allmänheten. I år hinner jag dessvärre inte besöka mer än ett hus och då ska jag samtidigt göra ett reportage om hur den familjen firat jular förr och hur den firar i år.

I dag fortsätter också julmarknaden i Strömfors, hittade utöver en finsk text bara en på engelska och ingen på svenska. Därifrån är bilden av skylten som blir mitt bidrag i Skyltsöndag nummer 500.

I februari 2015 lade bloggvännen BP ut sitt första skyltbidrag, så utmaningen fortsätter åtminstone så länge att 10-års jubileet firas i februari 2025. Jag vet inte om någon tar över och fortsätter hålla i trådarna för utmaningen efter det. Men jag tror att jag själv, oavsett vad som händer, fortsätter visa skyltar så länge jag har min blogg 🙂

Tallin vintti = stallets vind, eller såsom den heter helt på riktigt Stallvinden.
Strömforsin ruukki = Strömfors bruk.
Där arrangeras om somrarna konstutställningar. Nu är det en plats för försäljare på en mycket populär julmarknad.

Kalenderbilder dag 7, och Fem frågor

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Igår blev det lite tumult då ett rör som hör till ett element i badrummet fick ett litet hål och vatten började forsa ut. Lyckligtvis i badrummet så att allt rann ner direkt i avloppet. Jag glömde helt att delta i Elisamatildas Fem en fredag men gör det nu idag istället. Svaren kommer i slutet av inlägget.

Annat som jag glömt är att visa Muminkalenderns novemberbild! Här kommer den.

November, ja… den månaden kan väl få en som annan att se lite fundersam ut. Långt till våren. Här traskar vi på i snödrivan.

Jag borde ju ha mer tid nu och minnas saker men jag kan inte begripa hur jag har så fullt upp hela tiden… och jag är inte ens riktig pensionär! Jag skulle trappa ner, börja leva lugnare och enklare, men det känns som att kalendern är fylld hela tiden. Är det inte intervjuer och olika jobb (som jag är nöjd med), så är det mamma som behöver hjälp. Däremellan ska jag bära in ved, elda och försöka sköta hushållet. Håller på att avsluta mitt företag så det har varit massor kring det också 🙄

Julstök präglar bilden för Muminfamiljen i december månad. Muminmamman verkar ta det tämligen lugnt och bjuder pappan på nåt gott så att han kan pausa lite. Andra yrar runt med ljusslingor och växter.

Men än återstår några veckor till jul så nog ska Muminfamiljen få ordning på allt.

Och så till Elisas frågor och mina svar. Temat är ”Pryd ditt hus”.

Hur pyntar du ditt hem för julen?
Adventsstake, en stjärna med små ledljus, ett par kransar inomhus och en utanför dörren, levande ljus, en liten gran av trä med skinnklädsel, eventuellt en mycket gammal tomteprydnad sedan när det verkligen ÄR jul.

Har du någon favoritjuldekoration som du alltid tar fram?
Adventsstaken.

Föredrar du färgglada eller mer stilrena juldekorationer?
Stilrena och helst vitt eller gult, milt sken från lamporna.

Vad tycker du om julgranspynt – ska det vara massor eller lagom?
Lagom är bäst, men gillar någon att ha mängder och massor accepterar jag det och kan tycka det är fint fastän jag själv inte vill ha det så.

Vilket julpyssel gjorde du som liten?
Blev tvungen att kolla runt lite hos andra för att minnas. Pepparkakor, om de räknas som pyssel, gjorde vi ofta hos mammas faster Greta. Flätade pappershjärtan, smällkarameller kanske. Minns faktiskt inte…

Julöppning i Lovisa och marknad i Strömfors

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Lovisa jul öppnades officiellt idag, lördagen den 7 december. Granen står grön och grann mitt på torget, fastän den inte syns på den här bilden 😀 En karusell har åter till mångens stora glädje kommit till stan. Och julgubben förstås. Fastän jag inte förstår hur han hinner vara överallt. Den riktiga julgubben från Korvatunturi i Finland har nog en massa hjälpredor 🙂

Vädret var ganska omväxlande men fronterna av snöyra for lika fort förbi som de kom över oss. Jag var på jobb i dag, skriver om julöppningen till torsdagens tidning. Att stiga upp klockan nio för att vara där vid tio-tiden är ganska tidigt för mig… men, jag tar gärna de uppdrag jag erbjuds och inser sedan ofta att jag får ganska mycket gjort de dagar jag kommer tidigare igång 🙂

Med syrran hann vi också göra ett besök i Strömfors, det var julmarknad även där. Den här vyn är klassisk, vet inte hur många gånger jag fotat den men kan heller aldrig låta bli. Och det sker ju vid olika årstider och väderleken växlar 🙂

Och HÄR har jag fått många människor med på bild 😀 Det fanns marknadsstånd såväl ute som inomhus på Stallvinden. Jag köpte sådant som jag vet att jag kommer att använda på något sätt, äter upp eller bränner ner 😀
Alltså blev det pepparkakor, en jullimpa och en liten kryddkaka. Fick som gåva av en väninna nyligen tändrosor, som är praktiska då det gäller att få fyr i brasan här hemma. Köpte nu ett gäng rosor till så jag har säkert för fyra, fem veckor framöver.

Lite senare i dag kommer kalenderbilder för den sjunde december!

”Vi fick på snote”, och kalenderbild 6

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Vi fick på snote, säger vi i Östnyland. Ungefär, vi fick en käftsmäll eller vi fick stryk. Två perioder spelade vi bra igår och ställningen var 4–5 då tredje perioden började. Men sedan körde gästerna över oss totalt. Det blev förlust med siffrorna 5–11… inga snygga sådana… Men det var serieledarlaget vi mötte.

Fysiskt och snabbt spel som av bilden synes.

I natt vaknade jag av ett konstigt sus och brus. Det läckte vatten från elementet i toaletten. Lyckligtvis rann allt direkt ner i avloppet och då fastighetsägaren kom på eftermiddagen kunde han enkelt täppa ett litet hål. Nästa vecka, när helgen är över, ska ett rör bytas ut.

Vi firar självständighetsdag i Finland i dag. I dessa tider känns det särskilt viktigt att göra det. Att fira att vi är ett självständigt land, och att tacka och minnas alla dem som kämpade för vår frihet i kriget mot Ryssland.

En vanlig disktrasa kan förvandlas till en fin och praktisk present med hjälp av lite guldfärg, grönt och rött och en förmåga att skriva vackert och rita fint. Det här är en gåva som jag fick av en vän.

Lovisavyer och kalenderbild 5

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Hade traditionell julträff med två väninnor igår på restaurang Fylla. Vid entrén och disken ser det ut så här. Någon kanske säger ”less is more” men det här tycker jag ser trevligt ut. Silvriga stjärnorna, fina! Grönväxter, säckväv, ljusslingor och både små och stora tomtar. Mycket finare än en steril disk utan julkänsla.

Arbetsvy igår. Gjorde en intervju inne på Cafe Favorit, men tog ett par foton här ute och testar ofta ljusförhållandena innan genom att ta bilder av omgivningen.

Här hemma har jag förresten konstaterat att jag numera, på vintern då det inte finns löv på träden, ser en stor del av kyrkan från min arbetshörna 🙂

Gamla apoteketshuset och Cafe Favorits gård. Platsen kallas också Apoteksgården då här ibland arrangeras till exempel antikmarknad. I bakgrunden syns Lovisas rosa bakelse, vårt rådhus 🙂