Sensommarvärme och bokutmaning

Jag njuter av sensommarvärmen. Den får hålla på hur länge som helst. Jag sätter ofta tummen upp för olika värmerelaterade inlägg på Facebook. Ser att det också finns de som inte gillar värmen, och de som kopplar ihop den med klimatförändringarna. Alla har vi rätt till våra åsikter.

På restaurang Saltbodans terrass värmde solen fram till nästan klockan sju på kvällen. Jag var där med AB och T och vi delade på en flaska mousserat.

Jag åt Abborfors konjakslax med smetana på toast och rödlök. Det var SÅ gott! Prisvärd förrätt som kostade nio euro, och jag orkade faktiskt inte äta allt för där var tre rejäla stora laxbitar.

Dagens utmaning hos Åke, Hoppa på tåget, har temat Bok i bagaget. Vi kan till exempel välja att peka på en bok i en bokhylla och berätta hur det fjärde stycket i boken börjar.

Jag äger ingen bokhylla men har kvar några av de böcker jag skrivit själv, och sedan en liten låda med böcker som jag håller på att läsa.

Valde ”Skuggor av svek”, min tredje bok i serien om Adrian Debutsky. Och gjorde såsom Åke, tog en bild av kapitel fyra, så är jag inte tvungen att skriva ner allt själv här 😀

Fem en fredag, Sömnigt

Trevliga frågor idag hos Elisa och inte så svåra att svara på heller.

Bilden har inget med inlägget och svaren att göra. Tog den vid Stenparken för några veckor sedan och det ska väl rimligen vara renfana jag fångat?

När snoozar du?
Så gott som aldrig.

När vaknar du före klockan ringer?
Så gott som alltid 😂 Fem minuter innan eller ibland ett par timmar innan.

När går du och lägger dig alldeles för sent?
Om det går någon bra film eller dokumentär på teve. Jag vet att jag borde i säng senast vid midnatt, men kan sedan sitta till halv två om jag inte kan släppa filmen.

Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Nuförtiden lite både och. Ännu för några månader sedan skulle jag ha svarat kvällsmänska, utan tvekan. Här i gamla trähuset sover jag bra och vaknar tidigare än jag gjorde i våningshuset.

Hur många timmar med sömn får du?
Vanligtvis minst sex, sju timmar men vill helst ha nio eller tio då och då.

Klädskåp och rullgardin på plats!

Rakkestad, Ikea. Monterad av grannen Pia, som älskar Ikeamöbler och som också är helt super på att få ihop dem. Har sagt det förut, men jag hade inte köpt nåt från Ikea utan att försäkra mig om att jag får hjälp av någon med monteringen.

I mitt trånga sovrum var det lite svårt att få en bild på skåpet, som gör rättvisa åt hur mysigt rummet egentligen är, och där skåpet syns. Själv ligger jag på rygg i prinsessängen och försöker få något slags dokumentation. Högt i tak är det här hemma hos mig, på alla sätt 🙂

Nu har jag öppnat upp i köket också. Gardinen har åkt mot sidan. Här ska fler växter få plats i framtiden, och här får de morgonljus. Jag älskar det stora fönstret, en av orsakerna att jag flyttade hit. Inga gardiner ska vara i vägen vare sig för utsikt eller ljus. Vid stora bordet i köket ska jag börja pussla senare i höst, ser då fram emot det och att få mera tid för mig själv.

Det enda rummet som förses med en rullgardin är sovrummet. Tack till en annan granne för montering av den ❤ Nu är kvällarna mörka och där vill jag inte ha direkt insyn. Om någon annars vill se när jag pusslar, skriver, läser, ser på teve, så varsågoda. Men när jag lägger mig för att läsa och sova vill jag att sfären ska vara privat.

Vi har haft +26 grader i dag. En sådan fin sensommar! Nu klockan 21.10 har vi +18 ❤

Tomater, tomater, tomater

Röda färdiga tomater, gula och orange halvfärdiga, gröna tomater som senare blir röda. Vi har skördat i några veckors tid och det kommer mera. Fantasin börjar ta slut då det gäller vad jag ska använda dem till 😀 Jag ger gärna bort också, men många tycks ha fullt upp med egna skördar.

Roligt har det ändå varit att se hur tomaterna trivts i ett växthus, jämfört med balkongen i norrläge i våningshuset. Visst fick jag tomater också där, men inte hundratals 🙂

Näromgivningen där jag bor. Karlskronabulevardens kurva kanske man kunde kalla det. Bakom trafikmärket längst borta öppnar sig en del av gamla stan med Smedsgränd och andra små gränder, en del kullerstensbelagda.

Igår fick vi klädskåpet klart. Eller egentligen är det ju grannen Pia som älskar att montera ihop Ikeamöbler, inte jag. Nu återstår det att få in skåpet i sovrummet, kanske möblera om där lite, få upp en rullgardin osv. Min arbetshörna är inte heller helt klar, möbler har flyttats hit och dit för att ge plats åt de två skåp jag behövde. Men… tids nog!

Fina fönster och LHH i Villa Garduelis

Vackert inramat, inte sant? Det här är något jag på sikt försöker jobba med här hemma också. Jag har många grönväxter och hittar säkert med tiden bra platser för dem alla. De har redan nu flyttat lite hit och dit 🙂 Min dröm är att få en hylla som hänger framför något av fönstren, där många små krukor, kanske en del med örter, och även glasföremål med sticklingar i sig, får plats.

Detta fönster finns hos Villa Garduelis. Här följer några bilder från det objektet, som var med i Lovisa Historiska Hus den 24–25 augusti.

Huset sett från korsningen av Garnisonsgatan och Garvaregränd.

Ett vackert inramat fönster också här i sovrummet. Här och där fanns det skyddspapper på golven i husen. Alla besökare skulle gå in utan skor, men vissa objekt besöktes av över tusen personer så det blir onekligen slitage om golven inte skyddas.

Gårdsbyggnaden och den lummiga grönskan där.

Huset sett från gårdssidan och ingången till villan.

Parkstaden Lovisa och Trees on Tuesdays

Vi har många väldigt fina parker i Lovisa. Den här finns i stadsdelen Garnison, där ån har två mynningar som strålar samman och går ut i Lovisaviken. Det fanns en gång en utmaning här i Blogglandia som hette Trees on Tuesdays. Såvitt jag vet förvaltas den inte längre av någon men då och då sätter bloggare ut bilder på fina träd.

Den isländska rödbjörken vid Garvaregränd inspekterades i maj då Lovisa hade besök av representanter från sina vänorter. Trädet planterades som Olafsfjördurs gåva i samband med vänortsmötet 2012 och Lovisa stad har nyligen försett björken med en minnesplakett.

Vi har +21 grader, härlig sensommarvärme. På eftermiddagen, då jag har största delen av jobbet gjort, ska jag gå ut en stund. Tre intensiva veckor vid datorn väntar ännu innan jag kan börja packa för läsarresan till Kroatien och Montenegro. Efter det är livet kanske inte ett helt oskrivet blad, men nästan 🙂

Blandade bilder och insikter

Olika fortskaffningsmedel 🙂 Någon tar sig fram med cykel, någon annan med en traktor. Bilden tog jag i Skinnarby i samband med Lovisa Historiska Hus, utanför Kauppiaantalo.

Sedan var det någon nån gång som sa att det är svårt att fota maträtter. Ibland blir det som ÄR gott inte så gott att se ut 😂

Jag känner ändå åter glädje över att orka göra nånting att äta till mig själv. Tomaterna är från växthusodlingen. Mozzarellan från affären, svartpeppar och basilika och sedan lite balsamico. Brödet strök jag lite smör på, vitlökssmör hade egentligen varit bäst, om man gillar sånt. Men det hade jag inte hemma. Bruschetta mozzarella – något jag lärde mig uppskatta då jag var på Corfu 2017.

Jag har långsamt börjat hitta tillbaka till det som ger mig glädje och lugn i vardagen. Att träffa vänner. Några av klasskamraterna från förr, som jag träffade i lördags, ska jag träffa en och en så småningom. På mammas gård i söndags talade jag med en av hennes grannar som var där med hunden. En före detta gymnastiklärare gick förbi och stannade upp för att tala med mamma, min syster och mig där vi satt på gården. En annan grannes dotter kom och pratade en stund.

Jag kanske inte ens helt begriper vad jag har missat då jag har gett sex år av mitt liv till mitt företag och jobb på heltid. Det har inte funnits tid för reflektioner och inte till så många spontana upplevelser heller.

Men det här är ju inte någons fel. Inte tidningens i alla fall. Det är ju jag själv som har valt att ha det så. Och det är även jag själv som nu väljer att trappa ner. Finns det jobb för mig på tidningen framöver ställer jag mer än gärna upp, men jag har inte längre ansvaret som chefredaktör efter den 25 september. Finns det inga jobb för mig där letar jag efter något annat efter nyår.

Tips för höstträdgården! Jag kommer inte på nu vad de där som liknar kålväxter till höger och vänster heter. Ljungen i mitten, det finns ju färgade varianter. Somliga gillar dem, andra inte. Jag tycker den här gamla sängen och lådan med höstväxterna är fin. Fanns på gården till Pitkänpöydäntalo som jag besökte under Lovisa Historiska Hus den 24 augusti.

September månads bild

September månads första dag. Hösten är i antågande, men jag tycker inte att det känns lika vemodigt som förr. På kalenderbilden kollar Muminfamiljen flyttfåglarna på himlen och nästan alla löv är borta från träden.

Här hör jag också gässen skräna över viken och i vassen. De flyttar inte riktigt än. De far upp till åkrarna på landet sen eftermiddag eller tidig kväll. Ibland hör jag dem då de kommer till viken på morgnarna eller förmiddagen.

Jag tog bort myggnätet från köksfönstret i dag och stängde det. Ett fönster av två i köket har stått öppet sedan någon gång i juni månad då jag tog över den här bostaden. Jag flyttade hit den första juli.

Så visst gör hösten sig påmind på olika sätt. Men än är nästan alla löv på träden kvar och de flesta är gröna. Solen återvände igår kväll och nu lyser den också i dag, men temperaturen är inte högre än +16 så det gäller att hitta en lugn vrå där det inte blåser. Då går det ännu att njuta gott av sensommaren.

Igår hade vi klassträff för dem som hade gått i högstadiet, dåtida mellanskolan, på klasserna 5abc under åren 1974–1979. Vi var 31 personer, vilket vi tyckte var ett bra antal. Arrangörerna hade inte nått alla, det kan vara knepigt med kontaktuppgifter osv, och somliga var förhindrade att delta. Men oj så många minnen ventilerades och så många skratt som ekade i Bistro Kronans restaurang på Alexandersgatan i Lovisa. Som ni ser åt vi Toast Skagen till förrätt.

Huvudrätten bestod antingen av en schnitzel som var köttalternativet, eller abborre som var fiskalternativet. Bägge lika utsökt delikata.

Efterrätten, en pannacotta, slank och ner hur lätt som helst 🙂

Klassträffar är ofta underbara, tycker jag. Väl medveten dock om att de också kan väcka otrevliga minnen, och att någon som blev mobbad under skoltiden inte känner sig bekväm med att delta.

Nästa träff arrangeras troligen efter två eller tre år.