Vaknade 6.45 och tänkte att jag behöver ju inte sova bort dagen. Natten innan sov jag elva timmar. Ute skiner solen och jag har fortfarande sju lediga dagar framför mig.
Jag har inte påskpyntat hemma, mer än med den där fredskallan som hade ett gult ägg på en pinne i krukan då jag köpte den.
Den här tuppen grävde jag fram ur en låda i skrubben. För att symbolisera våren med de glada färgerna och för att ta adjö av påsken.
I dag åker jag på en utfärd med bilen. Vet inte riktigt vart än. Det är det bästa med lediga dagar. Man kan göra precis vad som faller en in.
Hoppas ni alla får en solig och skön påskannandag ❤
Ja, att dejta på nätet kräver också mod.
Mod att stå för den man är, både till det yttre och till det inre.
Ibland tror jag att jag har skrämt bort män med mitt raka sätt. Men jag kan och vill inte vara någon annan än den jag är.
Det krävs mod för att så småningom träffa en främmande människa öga mot öga. För hur mycket man är sms:ar, mejlar och ringer så är den där första träffen alltid den första.
Inför de två träffar jag haft IRL har jag varit supernervös. Men jag vågade ta de steg som behövdes.
Det krävs också mod att skriva den här serien. För om någon tycker att man blottar sig på dejtingsajter gör man det också på bloggar. En del läsare har varnat mig, sagt att andra kan skratta åt mig bakom min rygg och att jag skadar mig själv då jag är öppen. Men jag har valt att vara modig ändå. Jag står för det jag skriver.
För mig krävdes det en enorm portion mod att våga ta det första steget in i en ny sexuell relation.
Efter sjutton år med samma man var det inte bara så där som att knäppa med fingrarna en gång i luften då jag skulle gå i säng med en ny man. Jag väntade över nio månader innan jag klarade av att ta steget.
Sanningen att säga var jag skräckslagen då jag skulle träffa min första dejt. Han var fjorton år yngre och hade en vältränad kropp. Jag hade försökt skrämma bort honom. Berättat om min övervikt och frågat om han faktiskt hade läst min ålder rätt.
Jag gav honom alla chanser att fly men han försvann ingenstans.
Han var oerhört finkänslig, han lärde mig att jag är fin sådan som jag är och fick mig att inse att alla män inte vill ha pinnsmala, unga och vältränade fitnessmodeller.
Han gav mig nytt självförtroende och framförallt fortsatt mod att leva livet fullt ut även efter det att vi hade bestämt oss för att inte bli ett par.
Del 4 hittar du häroch därifrån kan du gå bakåt så långt du vill i min totalt ostrukturerade serie.
Var hos en väninna och hennes man i går. Kan tänka mig att många har synpunkter på bilden. En surfplatta mitt bland efterrätterna! Så oförskämt att inte kunna umgås utan en dator på bordet!
Men nu råkade det vara så att att väninnan och jag bägge var intresserade av Lovisa Tors damlags kvalmatch i norra Finland. Dessutom hade jag lovat skriva om den till föreningens hemsida samma kväll, alltså på påskafton. Vilket väninnan visste då jag tackade ja till inbjudan.
Det blev knapp förlust med siffrorna 6-5 för Lovisaföreningens damer. Efter tio timmar i buss har de i dag en ny match hemma mot SSRA (Salibandy Seura Rankat Ankat = ungefär; Innebandyföreningen Tuffa/Hårda/Tunga Ankorna). Klockan 18 i idrottshallen – alla dit och heja!
… med grädden! Träffade en barndomsvän på Café Vaherkylä. Hon åt körsbärstårta med cappuccino och jag kladdkaka med svart kaffe. Bägge fick vi rejäla klickar med grädde!
Hallå! Vart tog kladdkakan vägen? 😀
Av min kära vän fick jag som påskpresent ett paket pepparkakor, som mig veterligen endast kan köpas i Åbo, eller i västra Finland – men inte i Lovisa.
Tanniset – spröda, jättegoda pepparkakor.
I kväll ska jag träffa en annan väninna och hennes man. Vet inte vad jag blir bjuden på annat än fårstek och snaps 🙂 Beundrar människor som kan och orkar tillreda allt möjligt gott. Å andra sidan är jag inte den mest tacksamma gästen för jag är rätt kräsen… ska helst vara supersmå gourmetportioner för mig 🙂 Men jag brukar säga att jag tar seden dit jag kommer, jag kräver inte specialmottagande.
Jag som inte hade planerat så mycket speciellt för min långa semester har haft full fräs i snart tre dagar. Tur att jag är ledig ännu veckan efter påsk, den kanske behövs för att jag ska kunna ta igen mig.
I morse fick jag sms och ett par intressanta bilder av M. Vem vet om jag förirrar mig till Helsingfors nästa vecka 🙂
Torsdagkväll och fredag fram till sen eftermiddag var jag i Nastola hos FasterAster. Bussen går från Lovisa via Forsby, Mörskom och Orimattila till Lahtis. Där hämtades jag med bil och turen till Nastola tog inte mer än en dryg kvart.
Tyckte det var skojigt när en bloggvän från Sverige sa att Nastola låter som namnet på ett nässpray 🙂 Ja, jag förstår det, om man uttalar namnet Naas-toola eller nåt ditåt. På finska uttalas det Nas (kort) – tåla (kort, inte som tååla).
Busstationen i Lahtis är väl inte den vackraste och det var svårt att få med hela tornet.
Härfinns en annan bild av busstationen, sedd från andra sidan.
Historiska museet i Lahtis står granne med busstationen, som för övrigt inom kort flyttas.
Lahden historiallinen museo, entinen Fellmanin kartano, före detta Fellmans herrgård.
I saw the light.
I bussen på vägen mellan Orimattila och Forsby (Koskenkylä) såg jag detta sällsynta ljusfenomen och små bitar av blå himmel. Men fenomenet varade inte länge.
Påskhäxorna var tidigt i farten.
Redan på långfredagen kom påskhäxorna på besök till Restaurang Ölvin.
Här bodde jag ett dygn i Nastola. Men alltså nej – inte i K-affären.Promenaden i närkvarteret bjöd på konst av olika slag.Vackert eller inte?På baksidan av ungdomsgården var det tillåtet att klottra på en skiva.
I fredags var jag å jobbets vägnar på Traditionscentrum Kuggom som tidigare var en folkhögskola. Fick då syn på de här fina fönstren som finns uppe vid taket i festsalens bortre ända.
Del 42 i min serie med fönster hittar du HÄR.
I dag bär det av med buss mot Lahtis och där möts jag av min vän FasterAster. Vi åker vidare till Nastola och jag stannar där en natt. Bloggar om jag hittar något intressant längs vägen, annars ses vi i morgon kväll!
I väntan på påskharen – kramar till alla!
Ni vet, vissa dagar är precis allt motigt. Vad du än gör går allt fel från början till slut och du önskar att du hade stannat hemma med täcket över huvet.
Andra dagar flyter allt på. Mannen jag tror ska vara arg då jag ringer och frågar om jag faktiskt hade skrivit fel i en av mina artiklar säger ”nej nej missförståndet uppstod på annat håll, ingen rättelse behövs, dammet har lagt sig”. Följande jobb jag får är roligt att jag lyckas skriva artikeln på en halvtimme för att ingen avbryter mig.
Människor omkring mig är på gott humör och generösa. Jag får påskägg av kollegorna på finska tidningen. En väninna ringer och frågar om hon kan åka med i min bil då jag ska till Borgå för att jobba halva dagen där. Med andra ord har jag fint sällskap från och till stan.
Det är heller ingen kö i hamburgerrestaurangen då jag hastar in där en kvart innan min tid på P-platsen går ut i Borgå.
Påskägg av finska kollegor, vinst i lotteriet.
Som pricken på i:et vinner jag en flaska vitt på vinlotteriet (försökte hitta om det finns nån lagparagraf på att sådana inte får ordnas, har hört nån glunka om sånt… att man inte får gynna missbruk)… nå, men alla som deltar är myndiga.
Och det bästa till sist av allt. Som de två prickarna på bokstaven ö – ett uttryck jag nyss myntade själv – fick jag veta att det är jag som får åka till Amsterdam i maj då vår tidning ordnar läsarresa dit! JIPPIII ❤
… till råga på allt har jag ELVA dagar semester framför mig … Hoppas kunna bjuda på lite nya intryck av avtryck här på bloggen då!
För vet ni – jag älskar att kludda! Fortsatte att utveckla, eller närmast testa, tekniken jag kom på av en slump för en vecka sedan. Massor av färger, medium-medlet, lite vatten, penslar förstås, tjockt ritpapper, pappershanddukar… bra att jag inte hade färger ända upp på armbågarna och i ansiktet.
Ofta ser jag ögon, ett ansikte, och försöker få in en kalufs. Om det blir bra eller inte är en annan sak 🙂
Just nu experimenterar jag hejvilt med min tryckteknik. Lär mig något nytt hela tiden. Hur mycket färg jag ska ta, hur jag ska blanda dem, vad vattnet gör, vad medium-medlet gör, hur underlaget fungerar, vad som suger åt sig vad osv.
Jag kluddar och kladdar och inser att en helt ny värld öppnat sig för mig. Och så bra att jag inser det nu då bara två gånger av den härliga konstkursen återstår. Alltså att jag vet vad jag kan fortsätta göra hemma när kursen är slut ❤
Näckrosdamm? Började med att trycka in vita hjärtan på blå botten, sedan blev det vad det blev 🙂
Måste skaffa ett förkläde i plast, handskar och annan skyddsutrustning om jag ska måla hemma. För det är ju liksom inte golvet, väggarna och möblerna jag ska kludda ner 🙂
Så nu undrar jag om jag egentligen borde få en plats på dagis?
En vän som besökte marknaden på torget i dag fick den här chokladkyssen från Svenska folkpartiets tält. Min första tanke var ”vem har suttit och klistrat de där nyckelpigorna på kyssarna”? Och sedan ”hur tänker man efter att man suttit och pillat med femhundraåttioåtta nyckelpigor”?
”Grrr … jag vill aldrig i mitt liv se en nyckelpiga mer, åt fanders med hela partiet!” 😀
Dagens andra skratt fick jag då min vän Mona som jobbar på R-kiosken ringde och frågade varför jag skickat ett meddelande på finska till kiosken där jag ber dem ringa mig före halv två.
Hahahaa! Jag hade fått fel telefonnummer av finska skolans kanslist och trodde jag hade bett en lärare ringa till mig.
Allt möjligt sysslar dom förvisso med i R-kiosken i dag. Där får man ut paket och pass och där kan man köpa det mesta man behöver. Men att dom hade tagit över utbildningssektorns ansvar var nytt för mig 😀
Ja, och så tar vi dagens gråt till sist. Hade skrivit ett tackbrev till min ex-make. Faktiskt kommit på femton saker att tacka honom för. Att läsa upp dem högt i terapin var jobbigt men jag är glad för att jag gjorde det ändå. Att jag inte bara helt stum gav papperet till honom.
Nu fick jag åter en punkt satt i den långa sorgeprocess som en skilsmässa innebär.
Tårarna rann, jag snörvlade och snöt mig, stapplade på orden, läste och grät, grät och läste… men jag klarade mig genom hela listan och jag förstår att det jag gjorde var något viktigt – en stor del av det som allt handlar om. Att förlåta, att kunna se något bra i det som hände och att kunna gå vidare i livet.