Ganska på datumet en månad efter att jag visade balkongseriens första del publicerar jag nu den andra. Och visst ser man att något hänt.
Gäller liksom att passa på nu innan bakslaget kommer, det som på finska kallas ”takatalvi” – för meteorologerna hotar med att att vintern återvänder på torsdag…
Har inte lika många bilder i den här serien som i den första eftersom det var motsol i söndags då jag tog dem. Men jämföra kan man ändå.
… invigde balkongen i dag. Den sextonde mars. Det var tidigt!
Hon hade köpt pärlhyacinter och hastade ut med dem direkt efter jobbet. Temperaturen låg väl på cirka +20 – +25. Behagligt värre.
Hon läste en tidning, skrev dagbok för hand, hällde upp ett glas vitt, plirade mot solen, kände värmen i ansiktet, hörde ett dovt surr och såg en stor fluga eller en humla. Hon hann inte bedöma vad det var, men något som var tidigt i farten för årstiden i alla fall och garanterat inte en helikopter.
Tanten filosoferade med slutna ögon. Tänkte att livet är här och nu. En bekant till henne avled knall och fall i söndags, en annan har insjuknat i cancer.
Hon kände inget dåligt samvete för att hon inte gjorde något i hushållet som någon annan hade tyckt att hon kanske borde ha gjort innan hon började njuta så där bara – av sol och tidning och vin!
Tanten tog en bild av sig själv och tänkte att livet ändå är ganska gudagott.
Alla de resor vi gjort med Lovisa Tors supportergäng. Så många minnen de gett mig! Tillsammans som en enda stor familj, i med- och i motgång.
I går var det spännande värre i första playoffmatchen mot SB Vaasa. Tor ägde bägge första perioderna men målskyttet haltade. Laget hade två stolpskott och massor av chanser men det var hemmalaget som gick till ledningen 1-0 på straff. Sedan blev det 1-1, 2-1, 2-2, 3-2, 4-2… men Tor gav inte upp. Reducerade till 4-3, gjorde i numerärt underläge 4-4 och då förlängningen hade spelats 40 sekunder segermålet 4-5.
Jag har börjat hjälpa Tor med hemsidan och skriver nu i första hand om representationslagets matcher.
Känslan efter matchen, då laget kom och tackade fansen, inte bara en gång utan två, var enormt fin.
I dag är det returmöte Tor-SB Vaasa i Lovisa. Vinner vi matchen går vi vidare i playoffserien vars slutliga vinnarlag avancerar till innebandyligan.
… alla baxnade… och få orkade äta upp. Stället vi åt på heter Tei Tupa och finns i Ikalis.
Husmanskost, grillmat, stående bord, á la carte… bara att välja och du fick mer än du nånsin mäktade med.
Färden mot Vasa fortsätter. Det blev underligt tyst i bussen Många sover nu på maten så att säga… 🙂
Sådant härligt väder, inga vinterjackor behövs då vi går ut på vår första fikapaus.
Någonstans här i närheten av Tammerfors och Nokia plockade vi upp ytterligare några resenärer. Jag har för mig att de är vänner eller släkt till de juniorer från Tammerforsföreningen Classic som Lovisa Tor har samarbete med. (anm. inlagd senare; det var en av Tors ordinarie spelares bror och pappa)
Dags för playoff i division ett. Lovisa Tor möter SB Vaasa. Matchen börjar klockan sex i kväll. Fansens buss startade 9.30. Vi räknar med att vara hemma kring fyra natten mot söndag.
Så visst undrar man ibland om man är lite galen eller mycket galen 🙂
Bloggar under resans lopp och hoppas att tekniken funkar samt att jag har chans att ladda surfplattan, om inte förr så i hallen i Vasa.
Det är ett halvt år sedan jag gjorde senaste inlägget i serien av vackra väggar.
Tiden har rusat. Energin har gått till nya jobbet, till terapi för att klara skilsmässan efter 17 års samvaro, till kära hobbyn som innebandy och konstkurs… ja, till att möjligt.
Men nu tror jag det åter är dags för mig att söka upp vackra väggar och fina fönster.
Del 15 i serien hittas HÄR.
Biskopen i Borgå stift heter Björn Vikström.
Han är varm och mänsklig, har humor också.
Då han besökte Lovisa gymnasium i dag avslutade han med att fråga om eleverna läst Hufvudstadsbladets rubrik.
Sedan tillade han ”Men det var inte jag”.
Jag hade förmånen att ha fotograf med mig så jag kunde sitta längst bak i salen och koncentrera mig på att anteckna vad biskopen sa.
Biskopen sa så många fina saker. Ni kan läsa om dem i tidningen Östnyland lördagen den 14 mars.
Något av det som slog rot i mig på riktigt var hans ord om att vi alla är värdefulla, att vi är unika, att vi alla har en uppgift i Skapelsen och är fria att göra vad vi vill.
Du vet väl om att du är värdefull?
Påsken är här! Åtminstone om man får tro livsmedelsaffären.
Jag lyckades inte gå förbi staplarna med chokladägg. Ett liksom bara fastnade i min hand.
Äsch. Jag vet egentligen inte vad det är med chokladäggen som lockar. För det är definitivt inte chokladen i sig som får mig att köpa ett par, tre överraskningsägg inför påsk.
Som vän av Muminfamiljen trodde jag kanske att jag skulle få nån rolig lite Muminpryl från detta ägg.
Säkert är det barnet i mig som söker spänningen. VAD kan finnas i det lilla plastägget?
Döm om min förvåning och även besvikelse då jag hittade denna lilla bild i ägget. Motivet är det inget fel på, jag älskar Lilla My. Men jag förstod inte vad det här var. Såg mig redan börja författa en reklamation till företaget som tillverkat ägget.
Den lilla lappen som följde med varnade mig om kvävningsrisk ifall jag skulle stoppa överraskningen i munnen… Jag förstod också att man kan få bilder med andra motiv om man köper fler ägg.
Men VAD var detta? Kanske en klisterbild. Bilden kändes stabil, på något sätt gummerad. Den kunde nog klistras bak på min telefon!
I ögonvrån såg jag hur Adrian slöt ögonen och skakade på huvudet.
Nähä! Det VAR ingen klisterbild. Vad det än var så lyckades jag förstöra saken…
Härligt att komma hem till ett nystädat hem.
Sticker inte under stol med att jag anlitar städföretag en gång i månaden.
Mest handlar det om att det i min hyreslägenhet finns ett parkettgolv jag vill att ska skötas väl.
Köpte en bukett tulpaner från livsmedelsaffären för att höja känslan av välbefinnande.
Därförinnan hade jag kollat mitt bord på loppiset och till min glädje sett många böcker sålda.
Kom dock inte ut tomhänt själv 🙂 Hittade en enkel vas. Har inte många vaser sedan tidigare, så den här kommer säkert till användning under våren och sommaren.
Ja men hej! Jag glömde visa att en tulpanstjälk faktiskt hade tre knoppar – är det vanligt eller inte?
