… våra gäster ska komma snart.
Spännande!
Skriver mer senare i kväll.
Nu är vi lite nervösa…
Det var en gång…
…en brud på cirka trettio år. Hon blonderade håret och jobbade på lokaltidningen i Lovisa. En kväll gick hon på en konsert för att skriva om den.
Det kan ha varit 1995, Remu plays Hurriganes, special guest Andy McCoy.
Tack vare en bekant som kände Remu och Andy fick jag en intervju med dem på sommarrestaurangens vindsvåning. Minns att Remu bar mig upp dit för trapporna. Jag vägde mindre på den tiden och han var också i fysiskt bra skick – säger jag så är jag väl diplomatisk 🙂
Kanske jag har visat den här bilden förr – minns inte. Men den kom åter fram då jag städar mina hyllor i dag 🙂
På slutrakan
… är vi nu vad gäller matcher i innebandyns division ett.
Två hemmamatcher återstår i grundserien och vi kirrade playoffplatsen redan för en vecka sedan.
Att vi besegrade Blue Fox i går saknade nästan betydelse med tanke på slutspelet. Lovisa Tor kan komma fyra om precis allt går vår väg i de två sista omgångarna, och då får vi hemmaplansfavör. Men huvudsaken är att vi är bland de åtta bästa, efter det kan vi ta oss hur långt som helst.
I går hade vi platser reserverade på läktaren så att vi alla från Lovisa kunde sitta tillsammans. Vi är kända vida omkring för att vi reser runt i hela Finland för att stöda vårt lag. Ofta har vi en brandsirén och två trummor med oss. Ibland blir sirénen förbjuden… av någon anledning fick vi ha vårt oljud i två perioder i går men sedan fick någon nog och man bad oss ta det lite lugnare.
På våra hemmamatcher har det delats ut öronskydd åt dem som tycker ljudet stör. Kloka föräldrar brukar också sätta ordentliga skydd på barnens öron.
På tal om slutraka …. så har jag sådan också här hemma. Städar och stajlar och förbereder mig för vad som komma ska i morgon. Spännande också för mig, fastän jag vet vad som är på G 🙂
Syrran vann kökshanduken!
Fem personer var den här gången med i utlottningen av en handduk.
Pappfiguren James Bond/Daniel Craig avgjorde vem som vann.
Eftersom jag för det mesta är ensam då jag lottar gör jag så att jag kastar upp lotterna i luften. På förhand bestämmer jag reglerna för vinnaren. I detta fall var det den lott som landade närmast Craig.
Tur i lottningen hade signaturen Syrran som får handduken skickad till sig.
Grattis!
På väg mot Nykarleby
Ser att jag själv kommit med på bilden.
Med bänkkamraten frodar den egensinnade humorn. Bäst att spara på de roligaste vitsarna, tänk om man skrattade ihjäl sig åt något man berättat själv 😂
För övrigt är ordningen i bussen säkrad. Vi har en polis med oss.
Heja Tor!
Stajlar bostaden
Köpte en orkidé i dag.
Flyttar på saker. Gav en vackrare inramning åt lyckobambun.
Har inte så många prylar. Försöker leva enligt devisen ”less is more”.
Vill att lägenheten ska vara fin på måndag, sista touchen lägger jag på söndag.
I morgon lördag hinner jag nämligen inte med så mycket mer än innebandy 🙂 Åker med Tors supportrar till Nykarleby. Start 7.45, hemma till midnatt.
Bloggar kanske från resan.
I dag februari – i morgon juni
Ja, vet ni… lite så här känns det – men det är härligt också. Att tiden rusar mot sommaren – och att jag har ett nytt liv att glädjas åt, saker att se fram emot.
Den här glädjen hade jag inte sommaren 2014 – då såg allt mest nattsvart ut.
Ibland känns tillvaron stressig. Som i dag då jag hade två möten inbokade efter jobbet. Men med facit på hand ser jag att människor jag träffar på möten, saker vi kommer överens om där – ger mig innehåll med tanke på min framtid.
M och jag håller också kontakt – vi klarade helt enkelt inte av att bryta de band som hann uppstå…
Så vet ni… LIVET… här kommer jag ❤
Och alla kära vänner där ute, vare sig ni har bloggar eller inte. Jag tänker på er, jag tackar er alla, ni är kära för mig! Jag gör besök hos er och kommenterar åter då jag har tid för det – så som det nu ser ut – på söndag!
När nöden är som störst…
… är det bra att det finns en toa mitt i skogen.
Hoppas morfar gillar…
… att jag gett brevet hans kära hustru, min mormor fick, en plats i hyllan som jag själv tycker är en hedersplats.
Min morfar stupade i kriget mot Ryssland. Jag har aldrig träffat honom, men ju äldre jag blir, desto mer tacksam är jag för hans och alla de andra soldaternas insats. Tack vare dem lever vi i ett fritt Finland i dag.
När vi städade i huset där mormor och min numera även avlidna morbror hade bott hittade vi det här brevet. Undertecknat av fältmarskalk Mannerheim. För ära och fädernesland… det var ett tack till min mormor som blev ensam med fyra barn.
Brevet ramades in redan innan jag flyttade till den här bostaden.
Men då jag nu av olika orsaker vill ha ordning på Bondprylarna placerade jag brevet av fältmarskalken på samma plats som en del av mina kära Bondgrejer.
Bästa platsen tycker jag själv, eftersom jag inte så gärna bankar hål i väggen i bostaden som inte är min egen.
Sol på bambu
I söndags tog jag några bilder då solen träffade saker och växter i min lägenhet. Det här var den sista bilden i serien men månne jag inte fotograferar mer under våren och sommaren – för solstrålar, skuggor och effekter de skapar fascinerar mig.
