Gör en U-sväng!

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Nej men snälla tanten i surfplattan, det GÅR inte att göra en u-sväng fastän jag kört fel. Då flickan från landet kommer in i huvudstaden och har fyra filer att välja bland uppfattar hon plötsligt inte vad den rikssvenska rösten i surfplattan säger. Hennes uttal av vissa gatunamn är lite annorlunda om man vill säga det snällt.

Mer än det behövs inte för att flickan bakom ratten ska välja fel fil.
Men en u-sväng kan hon absolut inte göra utan att riskera krocka med minst fem andra fordon.

Tanten i surfplattan är tyst en stund. Sedan planerar hon snällt om rutten. Jag är glad att hon inte kan visa mittenfingret eller säga att jag är en usel förare. Då slipper jag säga vad jag anser om hennes köranvisningar. Skulle jag följa dem vore jag nu död eller kriminell.

Som för att kompensera sina dåliga råd på vägen visar tanten i surfplattan upp väldigt fina villaområden, smala gränder och annat intressant på Degerö. Efter en massa kringelikrokar leder hon mig fram till M.

Har parkerat bilen och är på väg till M men det är inte hans hus som syns på bilden.
Har parkerat bilen och är på väg till M men det är inte hans hus som syns på bilden.

Vi har mycket att prata om och ganska likadan humor också. Innan jag åker hem säger han att jag ska få något, eftersom det var alla hjärtans dag i går och vi inte kunde ses då på grund av hans jobb.

Hur kunde han veta att jag gillar Fazers blå och dessutom choklad med salt i - det har jag aldrig sagt till honom.
Hur kunde han veta att jag gillar Fazers blå och dessutom choklad med salt i – det har jag aldrig sagt till honom.

Snart på väg…

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… mot huvudstaden.

Behöver hjälp av gps för att hitta rätt de sista kilometrarna.
Behöver hjälp av gps för att hitta rätt de sista kilometrarna.

Ute är det ett strålande vackert vinterväder. Några minusgrader och sol.
Snart ska jag styra kosan mot huvudstaden och behöver faktiskt en gps så att jag ska hitta fram den sista biten.
Har varit hos M en gång innan men den gången var det han som satt bredvid och sa hur jag skulle köra. Vi kom från ett annat håll då också.

Jag hoppas en dag kunna skriva mer om honom här. Men tillsvidare är allt så nytt.
Minns hur jag en gång i somras sa till min dåvarande make, som jag låg i skilsmässa med, att jag också vill bli kär och galen så som han var med sin nya. Jag fällde några tårar och måste ha sett trumpen ut som ett litet barn 🙂 … för ex-maken tröstade och sa ”du ska se att det blir du nog en dag”.

Nå, jag vet inte om jag är kär och galen ännu. Men jag tycker väldigt mycket om M. Vi har kontakt varje dag och det betyder mycket att få uppmuntrande sms, morgonpussar och kvällspussar ❤

Så jag ser tiden an och har framtidstro.

Balkongserie, del 1

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Funderade vad jag skulle blogga om i dag. Ni andra bloggare där ute vet ju att vissa dagar bjuder på hur många idéer till inlägg som helst medan andra dagar känns tomma. Man tycker att man visat allt och berättat allt… nästan 🙂 … som berättas kan.

Fick idén att ta bilder från min balkong. Eftersom jag använde systemkameran blev det ingen panoramabild. Men tanken är att visa ungefär samma bildserie en gång i månaden så man ser hur min utsikt förändras med årstiderna.

Vyn norrut.
Vyn norrut, mot travbanan.
Vy västerut mot Sandrabacken.
Vy västerut mot Sandrabacken.
Ävenså österut, mot gamla mejeriet.
Ävenså västerut, mot gamla mejeriet.
Två hus på Vallgatan.
Två hus på Vallgatan.
Vy söderut. Den här vägen promenerar jag mot jobbet.
Vy söderut. Den här vägen promenerar jag mot jobbet.

Hur ser det ut där du bor?

Alla hjärtans dag

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Snart är våren här på riktigt!
Snart är våren här på riktigt!

Med denna enkla tulipan vill jag önska alla en riktigt skön alla hjärtans dag.

Känner mig själv lika suddig som bilden i dag… skulle igår bara sitta en stund på Happy Hour på hotell Degerby men den stunden blev nästan åtta timmar lång… Men alla hjärtans dag började i alla fall i trevliga vänners lag!

Den här dagen går i vilans tecken och alltid finns det sådant som ska göras i hemmet. I morgon vill jag vara utvilad. Ser fram emot att träffa M ❤

Jag var i direktsändning

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Ja, det låter mer intressant än det är. Hoppas tittarna inte såg att jag gäspade. Eller att jag ibland ritade blommor i föredragningslistan.

Kände ingen press vid pressbordet. Men mötet hade nog kunnat stökas undan lite mer smidigt.
Kände ingen press vid pressbordet. Men mötet hade nog kunnat stökas undan lite mer smidigt.

Har en känsla av att det faktum att mötet sänds direkt via lokaltidningarnas sajter bidrar till att ledamöterna pratar gärna, mycket och länge. Dessutom försöker en del av dem vara roliga och överglänsa varandra.
Men kanske jag får skit för att jag skriver det här… för demokrati är demokrati. Det oaktat tycker jag fullmäktiges ordförande kunde hålla LITE mer strama tyglar. Hon gjorde det i de fall då ledamöterna inte alls höll sig till saken, och bra så – annars hade vi väl suttit på möte till midnatt…

Väggen bakom mig och lampan i taket.
Väggen bakom mig och lampan i taket.

Lutade jag mig bakåt fick jag den här bilden med mobilen. Via den följde jag också Tors innebandymatch mot M-Team som jag missade på grund av mötet. Blev förlust, så kanske jag inte missade nåt ändå.

Nu ser jag fram emot söndag … hoppas på mycket ❤ ❤ då. Eftersom vi på grund av arbetsförhinder inte kan ses på Alla hjärtans dag.

Blandade bilder, blandade känslor

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Synd att skrapa bort ett sådant här konstverk.
Synd att skrapa bort ett sådant här konstverk.

I morse var det en minusgrad då jag skulle åka iväg. Så här såg bilfönstret ut. Verkligen ett av Gubben Guds många underverk.

På dagen var det sol och kring plus sju grader.
På dagen var det sol och kring plus sju grader.

Februarimarknad i Lovisa. Dessvärre höll många på att plocka ihop strax före klockan tre då jag hade tid att gå till torget. Hittade ändå en fin tunika för 15 euro och köpte förstås en marknadskringla 🙂

Det här behövde jag...
Det här behövde jag…

Hade inte trott det här om mig själv… att jag skulle köpa ett set med nålar och trådar… för jag syr nästan aldrig något. Men OM jag hade behövt sy i en knapp ägde jag inte ens en synål, för att inte tala om tråd… Så jag köpte det här setet för drygt fem euro från Lidl. Nu lär jag nog ha trådar för resten av livet.
Insåg senare att det här setet är avsett för ägare till en symaskin, men so what… det var inte så dyrt.

Har ett behov av att måla kroppar utan huvuden nu.
Har ett behov av att måla kroppar utan huvuden nu.

På konstkursen kluddade jag på som ett barn. Menar inte att barn målar nakna kroppar men jag producerade fem bilder på mindre än två timmar. De två sista klottrade jag ned med fingrarna.
Gissa om det känns genant att sitta och måla nakna kroppar, bröst och snoppar, som om det är det enda man tänker på… Lyckligtvis har vi en bra lärare som säger att var och en får måla precis vad den vill och just nu har jag så kallade torson i huvet. Inget fel med det. Gudskelov.

Här ska jag sitta…

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

… när snön har smält bort.

Än dröjer det att tag innan krokusarna blommar på gräsmattan bakom bänkarna.
Än dröjer det att tag innan krokusarna blommar på gräsmattan bakom bänkarna.

Tycker det är rätt sällan jag ser folk sitta här, i parken mellan kyrkan och torget. På någon av de sex vackra stenbänkarna.

Drömma kan man ju alltid, om att få sitta här med en man som håller armen runt mina axlar.
Drömma kan man ju alltid, om att få sitta här senare i vår med en man som håller armen runt mina axlar.

Tack Gud för alla vänner!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Som gamla skolkamrater och ödessystrar har Martina och jag massor att prata om.
Selfiepinnen kom åter till användning 🙂

Martina och jag har känt varandra sedan vi gick i skolan och vi blev studenter nästan samtidigt. Sedan förde livet oss på olika vägar som inte korsades så ofta. Men kontakten har aldrig brutits helt.
Och med liknande erfarenheter i bagaget har vi massor att prata om. Martina hittade tillbaka till sin man vilket jag är oerhört glad för. Och hon har hjälpt mig massor, via yrkets vägnar men också som en nära vän.
Så jag tackar verkligen Gud för alla de vänner jag har, både här som jag bor men också alla jag lärt mig känna via bloggen.

Tänkvärda ord och en vacker, vårlig blomma.
Tänkvärda ord och en vacker, vårlig blomma.

Martina hade med sig allt möjligt smått och gott, bland annat den här blomman. Det var så märkligt, för tidigare på dagen hade jag tänkt att jag borde köpa en liten blomma i gult som skulle pigga upp köksfönstret.
Märkligt var det också att den skiva med musik som jag lät spela först då vi högg in på ostbrickan och vinet var en skiva som Martina hade lyssna på mycket då hennes liv var som tyngst. Låtar hon grät till då, men som nu kändes fina att lyssna på.

Tack Martina för allt du gjort och gör för mig ❤
Och tack också alla andra – släkt och vänner som vet att jag fortfarande behöver stöd för att komma över det som hände i somras ❤