… för i dag kastade han en massa karameller åt barnen på torget i Lovisa.
Säkert högg en del vuxna in på godiset också.
Då dubblade ju tomten insatsen.
Den skäggige mannens popularitet fick Adrian att muttra något om att han varit i fel bransch i femton år. Varför jobba elva månader och bara vara ledig en när man kan göra tvärtom?
Det känns lite tudelat att skåla och fira då någon slutar på jobbet. Mariella har nu elva veckors praktik bakom sig (vart tog tiden vägen?) – och i dag bjöd hon oss på mousserat vin. Det är bara sorgligt att hon ska sluta.
Det samma gäller Elsa som varit hos oss en månad, sista dagen i dag 😦
Cheesecaken med blåbären på nedre bilden har hon bakat. Försvinnande god!
Och vår praoelev Emma sade hej då efter en vecka hos oss, hon bjöd på choklad och glögg. Sista dagen var det också för en av Loviisan Sanomats anställda – så det var mycket ”hej då och kaka i dag”. RAAAP!
På Facebook pågår en utmaningsgrej där det gäller att lägga ut fem svartvita bilder och utmana vänner att göra detsamma. Ibland gillar jag de här lekarna, och då är jag med. Ibland väljer jag att inte delta, till exempel i utmaningen om fem olika koppar. Använder nästan aldrig koppar, dricker vatten och vin ur glas 🙂
Säger också alltid till dem som jag ber komma med i leken att de inte ska känna sig tvungna att delta – gör man sådant här ska det vara kul!
Här är två av mina B&W-challenge-bilder.
Lovisa kyrka och två barska gubbar som finns på ett rum på redaktionen.
Talade med en äldre man och hans fru i dag, reportaget publiceras på lördag. Den 30 november har det gått 75 år sedan vinterkriget startade i Finland. Det är inte många som har minnen kvar från den tiden mer.
Så om någon av dem som finns kvar vill prata och berätta om olika minnen från krigstiderna – det kom ju ett fortsättningskrig också – så lyssna på dem och gör anteckningar, skriv artiklar, så länge det är möjligt.
Jag är oerhört tacksam för att den här familjen bjöd in mig till sitt hem och delade med sig av minnena från en strapatsrik resa.
Jag njuter då jag ännu får skriva allt från kultur till sport och nyheter. Jag är lite osäker på hur det blir på nya tidningen, där finns separat reporter för kulturen och sporten – så det återstår att se hur jobben fördelas.
I dag besökte vår praktikantfotograf Mariella och jag tillsammans med praoeleven Emma ett av de julhem som öppnar dörrarna för allmänheten instundande helg, Helgas gamla resandehem på Sibeliusgatan 6.
Julgranen var väldigt fin. Hoppas den står sig fram till julhelgen. Julhemmen i Lovisa håller öppet 29-30.11 och 13-14.12 klockan 10-17. En lista på alla hem finns här.
… sa Adrian.
Sagt och gjort. Jag målade det jag hade rakt framför mig.
– Alltså det du ser för ditt inre, sa han. Inte vinflaskan på bordet.
Typiskt karlar att inte tala klarspråk!
Men en sak tänkte vi ändå lika om och det var att dela på flaskans innehåll.
Jobbet började inte särskilt bra i dag. Ni vet det där när man försöker få tag på folk och ingen svarar i telefon, eller när man inte ens hittar rätt nummer att ringa.
Men då grejen om lodjursjakten inte blev av följde jag i stället ett tips som sa att det finns en ny massör i stan. Nå, ny var han inte men han ska börja bedriva verksamhet också på en annan plats i stan än där han är nu.
För att få en bra bild till artikeln föreslog massören att jag skulle lägga mig på bordet… jag bävade lite för jag ville inte klä av mig men det behövde jag inte göra heller 🙂 Och så visste jag att jag är helt stel överallt, varnade att massören skulle få en chock. Vilket bekräftades av honom med ett vänligt ”hade du inte sagt det själv hade jag varit tyst, men… herregud säger också jag”.
Så nu ska jag dit på nytt – i januari då han åter kan ta emot nya klienter.
I affären är det inte heller alltid så lätt att vara munter då man ska planera ensammiddagar. En macka med makrill i tomatsås med ägg och sallad kanske?
Men man gör sitt bästa och klämmer till åtminstone med en bloggrubrik man tror lockar läsare – Massören och makrillen…
Blir ingen konstkurs för mig ikväll – målar hemma i stället.
Blir det nåt slutresultat lovar jag visa bild!
Vet inte vart den här dagen tog vägen men fort gick det.
Träffade årets företagare Lovisa Färghandel tillsammans med vår prao från högstadiet, Emma. Lånade hennes bild till bloggen, för hon fick också i uppdrag att ta bild av stadens julgran. Den får sina lampor och tas officiellt i bruk på fredag kväll.
Det har varit en plusgrad och snön håller som ni ser på att smälta bort. Men det dröjer väl ändå ett tag innan den stora högen, som dom hann få ihop när dom putsade torget efter snöfallet, helt smälter bort.
Mera ingående uppgifter om granen.
En del av artikeln om årets företag i Lovisa.
På nio dagar har det hänt så här mycket. Den 14 november såg växten ut såhär!
Och som den uppmärksamma läsaren ser har jag förnyat utseendet på min blogg. Hade tänkt göra det redan i början av september då jag flyttade till nya lägenheten. Det var ju en nystart i livet och bloggen skulle också få ett nytt liv. Men av olika anledningar blev det inte av.
Det var också ett stort steg att ändra på utseendet. Krävde en hel del mod 🙂 Inspirerad av Rabarberpolisen, som två gånger på rätt kort tid förnyat sin blogg, skred jag till verket.
Men erkännas bör… medan jag satt och valde bland teman, fonter med mera tryckte jag faktiskt i misstag på knappen Aktivera… och så var det hänt, det gamla utseendet försvann 🙂
Jo, visst hade jag kunnat få det tillbaka, men tänkte att det var lika bra att det gick som det gick.
Mitt liv fick i somras en ny vändning då maken valde att lämna mig. Bloggen fick nu också ett nytt liv.
Hoppas ni gillar det ni ser och att ni fortsätter läsa och kommentera!
… trots att det blev förlust i gårdagens match.
Vi gjorde en bra tredjeperiod men slutspurten kom för sent. Att göra en upphämtning från 9-2 till 9-7 är inte dåligt.
Ser man på bilden kanske man lite kan undra
vad dom håller på med i innebandyn 😉
Man må säga vad man vill om den lilla hallen i Lammi där det knappt fanns något man kunde kalla läktare.
Men Lammin Salibandy har ett ungt lag med snabba och hungriga spelare.
På pausen vimlade det av barn på planen, de flesta med klubbor i högsta hugg och supporterskjortor.
Bilderna får tala för sig själva. Återväxten tycks vara säkrad och man såg många familjer som hade kommit på match för att ha kul.
