Fem en fredag och resebilder

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Vingården i Konavle i Kroatien. Det regnade inte när vi var där men de höga bergen är täckta av moln, vilket ser spännande ut. Man kan bara ana bergens höjder under molntäcket.

Gården var mycket tjusig med många små fina detaljer, sådana som den här med planteringar i små krukor.

Och nu är jag åter med i Elisas Fem en fredag där temat är Höst med AI. Jag är inte direkt en vän av artificiell intelligens, nyttjar den ogärna. Men jag vet att vi inte kan slippa den längre och så länge den gör GOTT åt mänskligheten är den bra. Men som med så mycket annat nytt inom teknologin missbrukas AI ju också.

Jag behöver inte använda AI för att svara på frågorna, men Elisa hade använt ChatGPT och hon är också annars i viss mån intresserad av de möjligheter AI erbjuder.

Vad är din favoritaktivitet att göra på hösten?
– Läsa, skriva, blogga och om jag får tillbaka orken och blir frisk igen, då går jag gärna korta promenader och fotograferar i naturen.

Vilken doft eller smak förknippar du mest med hösten, och har du något särskilt minne kopplat till den?
– Doften av jord och förmultnade löv, men jag kommer inte direkt på något smak som hör ihop med hösten.

Om du skulle planera en perfekt höstdag, hur skulle den se ut från morgon till kväll?
– Lugn frukost, lite utevistelse om vädret är fint, mot kvällen elda och mysa hemma.

Vilket höstplagg är du mest förtjust i?
– Här i gamla huset är det nog nu olika stickade tröjor och strumpor 🙂

Har du någon höstritual eller tradition som du ser fram emot varje år?
– Ingen speciell sådan men levande ljus har jag bränt redan länge här hemma.

Höst i Lovisa, och en ståtlig mur

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Jag känner mig aningen bättre nu, men vågar inte ropa hej innan jag är över bäcken. Hostan har inte helt gett med sig och jag har slem i luftrören. Använde ansiktsmask i affärerna jag besökte i dag.

Höst i Lovisa på Drottninggatan. Väntar i bilen då syrran är inne hos urmakaren för att få nytt batteri till mammas armbandsur.

Vi hade storm igår och i natt. Det är fortfarande grått och blött men ändå +11 grader.

Jag gläder mig åt att jag har en del jobbuppdrag framför mig, alltså frilansuppdrag för Nya Östis. Det är väldigt skönt att ha den rollen nu. Jag har saknat det där med att skriva kolumner och artiklar. Nu hoppas jag bli frisk så fort som möjligt så att jag kan fullfölja alla uppdrag. Många går att göra via telefon men ett par är sådana som kräver att jag är på plats. Riktigt kul är det ändå!

Jag älskar ståtliga murar, sådana som den här i Perast i Montenegro 🙂 Ser ut att vara ett hantverk. Vet inte när den är byggd och av vem, men antar att den är gammal.

Perast och Our Lady on the rocks

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Visade redan tidigare några bilder från den fina ön Perast och kyrkan ute på ön Our Lady on the Rocks i Montenegro.
Här kommer några foton till.

Fantastiska gamla byggnader, en liten mysig by, som vanligt omgiven av höga berg. Härifrån tog vi en liten båt ut till ön med kyrkan.

Några av resenärerna fotograferar öarna. Den till vänster har en kyrkogård och är stängd för turister. Till höger ligger Our Lady on the Rocks. Vi hade ju tur med vädret sju dagar av åtta.

Den vackra kyrkan ute på ön.

Utsikt från ett öppet fönster i kyrkan.

Här hemma har vi nu +8 grader och en storm väntas dra in över landet, så jag ska elda också i dag. Imorgon och på fredag ska det vara lite varmare ute och då kanske jag pausar med eldandet.

Köpte en hink för aska häromdagen. Tömmer ugnen efter varannan eldning. Då blir det bättre drag. Det är mycket jag har lärt mig och mycket jag ännu får lära mig och vänja mig vid under det kommande året. Har ju inte upplevt en höst, en vinter eller en vår här.

I köket har jag +15 grader nu, men jag tror det är varmare i rummet där jag har datorn, teven och kakelugnen. Ska köpa ytterligare en mätare så att jag har koll på bägge rummen 🙂

Jag sover fortfarande mycket, är trött, lite yr. Gjorde ett covidtest igår. Resultatet var negativt. Men det är svårt att veta om jag gjorde det på rätt sätt. Man kan ju inte längre testa sig på hälsocentraler och inga uppföljningar görs, inga spårningar heller. Nya varianter av virus har dykt upp och många är sjuka nu.

Oktober månads Mumin, rosor och annat

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Mysigt med levande ljus hos Muminfamiljen. Det ser ut att vara läggdags på gång med tandborstglasen på rad 🙂 Elden sprakar i öppna spisen också, verkar det som.

På tal om att sova är jag tacksam för att jag kunnat göra just det. Inga tankar har snurrat i huvet och då jag vaknat har det varit av normala orsaker som för att byta läge i sängen. Jag har förstås också behövt hosta och snyta mig. Men det är peanuts jämfört med vad jag var med om för en vecka sedan då jag hade maginfluensa, matförgiftning eller vad det nu sedan var.

Har 16 grader här hemma och det verkar helt idealiskt för mina växter och blommor. Rosorna jag fick av grannen för snart två veckor sedan då vi skålade inför mina ”pensionsdagar” – de står sig raka och fina fortfarande! Aldrig varit med om något liknande i de höghusbostäder där jag tidigare bott.

Endast bladen har torkat, men hör och häpna… nya skott har skjutit fram!

Orkidéen mår också toppen, har alla blommor kvar.

Nu då vi bara har +9 grader ute ska jag elda. Sedan då temperaturen ute åter ska stiga till kring 14 på torsdag-fredag tar jag paus i eldandet.

Jag samlar inte på mycket men som ni vet vurmar jag för James Bond-prylar och även för Mumin. En annan grej jag genom åren köpt är nyckelringar eller annan rekvisita, typ korköppnare och sånt man kan använda i vardagen, med Hard Rock-café tema. Den till höger fick jag för en tid sedan av väninnan Marina och den till vänster köpte jag nyligen själv. Sedan tidigare har jag Amsterdam, Sevilla, Nice och säkert några andra som jag nu inte minns 🙂

En pärs, men också en upplevelse

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Vaknade natten mellan måndag och tisdag 30 september – första oktober av att jag inte mådde så bra. Jag har inte kräkts på över tio år faktiskt men nu gjorde jag det med besked. Och för att göra en lång historia kort. Under åtta timmars tid kom allt ut, från båda ändorna som man brukar säga.

Jag insåg direkt att då inget hålls i mig, inte te, inte vatten, löper jag risk för att torka ut. Tog taxi till den privata kliniken Bono Medica i Budva, Montenegro, och hade stor hjälp av min syster.

Foto taget i väntrummet. Betjäningen var helt superb. Empatisk, snabb och proffsig. Vi hade inget gemensamt språk med vare sig läkare eller sjuksköterska. Den sistnämnda kunder några ord engelska. Men resten sköttes via översättningsprogram på mobiltelefonen. Antingen så att läkaren talade in sin fråga och visade översättningen till mig, eller så att hon skrev in den. Jag fick också tala in mina frågor i telefonen.

Jag tror det var serbiska kontra engelska som gällde, men hur bra som helst gick det.

Efter att jag legat i dropp fick jag recept på mediciner och så tog vi en taxi till apoteket. Själva dropptiden var inte lång, men innan de hittade en ven där droppet kunde gå in hade de stuckit mig fyra gånger. Med min svarta humor brukar jag säga att jag inte skulle ha någon framtid som missbrukare av preparat som ska sprutas in…

Min underbara läkare Liliia ❤ Jag var helt tårögd då jag lämnade kliniken, både läkaren och sköterskan fick en kram.

Och vad kostade besöket? Jo, nittio euro. Medicinerna 22 euro. Två taxiturer 15 euro. Inte alls dyrt anser jag, med tanke på omständigheterna.

Aldrig varit med om något liknande. Att bli så sjuk på en resa i ett land där jag inte har gemensamt språk med vårdarna. Men allt gick bra 🙏

Jag spekulerar inte i orsakerna till det som hände. Det kan ha varit matförgiftning, det kan ha varit noro-virus. Senare blev jag förkyld. Någon ”bacill” kunde jag ha fått redan på flyget, en annan på hotellet, eller nånstans där vi rörde oss på allmänna platser på våra utflykter bland tiotusentals andra turister.

Spelar ingen roll vad det var. Jag är glad för att vara hemma igen, med livet i behåll.

Glad måndag! 07-10-2024

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

En keramikprydnad på väggen till Pitkänpöydäntalo (Långa bordets hus) på Mariegatan. Fotograferat under Lovisa Historiska Hus.
Solrosor och konstverk gör oss glada 🙂

Om jag orkar ikväll ska jag återkomma och berätta mer om vad som hände då jag blev sjuk under resan. Hosta och snuva har jag nu efter det och tröttheten sitter i, men det är inte konstigt efter strapatserna för en knapp vecka sedan.

Bra därför att jag inte behöver jobba just nu. Har sovit mer än klockvarvet runt. Knaggligt på grund av hosta och behov av att snyta mig, men jag har somnat om.

Skyltsöndag, den 6 oktober 2024

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Bjuder i dag på två skyltar då jag är med i utmaningen Skyltsöndag, som bloggvännen BP håller i trådarna för. Den första är från gamla stan i Kotor i Montenegro. Den andra är från Prevast.

Lyckades sova nästan tio timmar. Vaknade visserligen då och då när jag behövde snyta mig, och hostade även lite.

Tvättmaskin och diskmaskin har gått, än finns kläder kvar att tvätta – men det får ta sin tid.
Så fort vi handlat till mamma idag ska jag åter börja elda.

Det är ok med 15 grader inne. Jag kan klä på mig så att jag inte fryser. Det tar nu sin tid innan jag får upp värmen här. Men eftersom det är +12 ute slår jag inte på värme-elementen än.

Här finns mycket att göra hemma, men jag älskar mitt hem och jag känner mig trygg i lilla Lovisa. Allt får ta sin tid och så småningom börjar en ny fas i livet. Lite administrativa jobb återstår, till exempel fakturor som bara jag kan betala och vissa papper ska till bokföringen i tidningens namn. Men kalendern är inte fulltecknad och väckarklockan ringer inte de närmaste dagarna/veckorna.

Jag ska äntligen också få tid för att läsa ikapp mina vänners bloggar och kommentera hos er ❤

Hemma igen, trött men lycklig

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Blir nu bara en bild från arkivet – men kan konstatera att växterna mått bra fastän temperaturen gått ner till +14 här inne hos mig medan jag var på resa. Eller kanske de just därför trivs 😀 !

Det första jag gjorde då jag kom hem var därför att börja elda 🙂

Jag skriver mer imorgon och andra dagar. Har stor sömnskuld från veckan som gick. Skulle orsaken vara festande vore det mer än väl. Men nej, jag drabbades bland annat av magsjuka under resan. Mådde värst den dag vi hade ledig dag, med eget program. Så kanske man kan säga: ”En ordentlig arbetstagare (detta var ju ändå arbetsresa) blir sjuk då det är ledig dag, och kan sedan åter jobba när alla uppgifter väntar”.

Sedan fick jag en förfärlig hosta, så vi får se hur jag mår framöver. Blir det nytt klinikbesök också i Finland?

En reskompis sa att ”ja, ser du, när man blir pensionär eller nästan pensionär och ledig från jobbet, då blir man ofta sjuk, kroppen förstår att den kan ta ledigt”. Jag tänker lika.

Men jag tänker också komma igen 💪

Dubrovnik har en historia som berör

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Visar senare fler bilder från Dubrovnik. Hinner nu bara skriva ett kort inlägg innan vi har avskedsmiddag och sedan ska vi packa, eftersom hemfärden i morgon börjar tidigt.

Det var vackert här utanför murarna till Gamla stan i Dubrovnik. Nedanför en utsiktsplats, som låg i närheten av några restauranger och en plaza, doftade det gott av salt vatten från Adriatiska havet. Vågorna slog in mot klipporna och det skummade så fint.

Det finns många plus med staden, tror jag. Vi hann bara se den gamla stadsdelen och fick guidning där. Vackra gamla byggnader, gammal historia men även närhistoria från kriget i forna Jugoslavien 1991-1992.

Gamla stan är ett av Unescos världsarv. Därmed trodde de som bodde i Dubrovnik att de kunde känna sig trygga där inne. Men den jugoslaviska armén attackerade den gamla staden tillsammans med Serbien och Montenegro, till och med med missiler. Spår av kriget har bevarats och på en skylt kunde man se vilka platser hade träffats.

Det var tiotusentals människor i rörelse bara i gamla stan, vågar jag påstå. Fastän det är början av oktober hade vi +25 grader och bussar med turister kom och for i skytteltrafik. Det här kostar på och troligen måste massturismen begränsas på sikt.

Vackert – ja. En fascinerade historia, ja.
Men mycket dyrare som ort just tack vare att turisterna kommer i strida strömmar.
Och stökigt med mycket folk, trängsel överallt och inte en tyst stund. Men nu talar jag ju bara om Gamla stan.

Besök på vingård i vinområdet Konavle

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

I dag besökte vi bland annat en vingård då vi hade kommit över gränsen från Montenegro till Kroatien och därmed är vi tillbaka i EU. Kön vid gränsen var ”bara” två och en halvtimme lång. En del av tiden berodde på att en passagerare i en buss från Montenegro, som stod framför vår, saknade sitt pass.

Det är helt skönt att åter kunna dricka kranvattnet, och att ha tillgång till varmt duschvatten från morgon till kväll. En stor och rymlig balkong med utsikt mot Adriatiska havet, inte helt direkt, men vi ser havet helt bra. Vi bor på Hotel Albatros i Cavtat strax utanför Dubrovnik. En del av flygen som går ner i staden där går rakt ovanför vårt hotell, men det är helt ok.

Vingårdens vackra gårdshus, med kontor, liten butik och tjusig väldoftande toalett.

Familjen som äger vingården förlorade ett av sina hus, eller kanske mer av ägorna, under kriget som fördes i forna Jugoslavien. Det berörde mig att höra den historien och att nu se den äldre mannen stolt visa upp sin gård. Fint hade de dukat för oss med tapas och så fick vi testa deras viner.

En detaljstudie av väggen till gårdshuset.

Imorgon ska vi besöka Dubrovnik.