Aftonbladets reseguider har vi tidigare om åren haft mycket nytta av.
Tidigt i morgon bitti startar resan mot Helsingfors och därifrån ner till Rhodos i Grekland. Vi har varit där två gånger förr, men ön är ju stor – vi har inte sett allt – så jag tror det blir kul den här gången också.
Vi har inte planerat vad vi ska göra där. Egentligen tror jag vi mest kommer att bada, vila, äta och dricka gott, strosa runt. En havsutflykt kanske vi gör, vi brukar gilla dem.
Rhodos kanske klingar dåligt i någons öra eftersom turister rest dit under så herrans många år. Men ön blir väl för oss vad vi gör den till? Det är vår semester, vår lediga tid. Bara det att få bo på hotell och äta ute, slippa planera själv, är ju så himla skönt.
Och så var det ännu en sak…
Man ska ju inte berätta på Facebook och bloggar att man reser bort för vips är tjuven där. Men jag säger väl som jag brukar ”vi har lägenhetsvakt, bekanta som sköter om post och blommor, grannarna vet att vi reser bort” osv. Så det är nog inte värt besväret att försöka bryta sig in hos oss.
Min tanke är att jag skriver blogginlägg och visar bilder från semesterorten. Tills dess – ha det så bra!
Var i går på Robinhood. Skulle bara ha en baddräkt. Slutade med att jag också köpte solbrillor på rea och kläder. Och så den här söta hinken som jag ska ha blommor i.
Vi finlandssvenskar talar ofta om skumvin då vi menar mousserat vin, och därmed kallar vi det också skumppa.
Träffade i går en god vän och vi delade på en flaska mousserat på Ölvin.
För att framkalla mer törst beställde vi in en portion potatis.
När bilden hade lagts ut på Facebook fick vi bland annat kommentaren att det är fel tidning potatisen packats in i.
Det finns ju lite mer lokala tidningar som kunde användas. I stället för Uusimaa, som har Borgå som hemort, kunde man i Lovisa kanske använda Östra Nyland eller Loviisan Sanomat 🙂
Den här katten går nästan dagligen förbi vår kiosk.
Jag brukar inte vara speciellt snabb med kameran eller i tanken ”förvandla-situation-till-bild” – men här tycker jag att jag fick till det rätt bra.
Kallar bilden ”Vitt på svart” i stället för att säga att ”här har vi det svart på vitt” 🙂
Minns ni kvinnan som vann brittiska Talent-tävlingen för något år sedan? Hon stajlades ju om efter sin seger, drog fulla hus var hon än sjöng och sålde massor med skivor.
I går kom en bekant till kiosken med två tidningar i handen. Den nedersta är Kyrkpressen och den andra är Östra Nyland. På översta bilden är jag, för ett år sedan, då 50-års intervjun gjordes.
På nedre bilden är Susan Boyle. Ju mer jag tittar på bilderna kan jag hålla med om det som mannen som hämtade tidningarna sa. Att det finns likheter mellan Susan och mig.
Så nu låter jag er, mina kära läsare, säga vad ni tycker.
Om vi utseendemässigt liknar varandra ens lite, så finns det en sak jag är säker på att hon kan bättre – och det är sjunga. Kanske jag kan skriva bättre än hon, i alla fall på svenska 😉
Jeanette, Magnus och Benny är hungriga och kollar hur grillmästaren Christians arbete framskrider.
Det har varit regnigt och mulet nu några dagar. I dag har vi haft bara femton grader och elva i vattnet och blåst har det gjort som sjutton. Men bättre väder lär vara på kommande. Och i går då vi hade grillfest på K16 regnade det inte när grillmästaren hade kommit i gång.
Mycket att hålla reda på och att packa in i foliepapper, men bra gick det.Så pass svalt var det utomhus att värdarna hade dukat långbordet inne. Där var vi åtta personer, av vilka Ingegerd, Jeanette och Christian syns på bilden. Observera blommorna på bordet, plockade i stort sett bakom stugknuten.Vår gäst Magnus tog den här fina bilden på oss i kioskluckan.
Birgit Grönqvist från Lovisa har skrivit tre böcker. Det visste jag inte tills hon berättade det. Och då hon inte heller hade läst någon av mina tre kom vi på den briljanta tanken att vi kunde byta böcker med varandra.
Jag tycker om reseskildringar och ser fram emot att ta del av Birgits och hennes makes årslånga resa på missionsfartyget Logos II.
Jaha, så har jag då också öppnat en kräftbod – inte nog med sommarkiosken i Lovisa och reporterjobbet. Men jag tänkte att min romanhjälte Adrian skulle kunna hoppa in här i Kräftboden då och då, han bor ju bara ett stenkast ifrån.
Kräftsäsongen har alltså öppnats!
(ps. för säkerhets skull bör jag kanske säga att det finns någon annan i Finland som också heter Carita) 😉
Miss Lovisa Marie Saarinen. I bakgrunden Östra Nylands läsares favoritflicka Julia Hovi till höger och Loviisan Sanomats favorittjej Michelle Tatarnikova. Foto: Benny Liljendahl
I går arrangerades Miss Lovisa-tävlingen i samband med Small Ships Race på Skeppsbron. Många hade kommit för att se vem som skulle koras till miss, och juryn var enig om att Marie Saarinen är den som har bästa förutsättningarna att klara sig också i internationella tävlingar om hon så vill.
En rätt livlig debatt har försiggått den här tävlingen. Ska unga flickors utseende sättas under lupp eller kunde man inte i stället kalla tävlingen Lovisas sommarflicka? Ordet miss kan ju skapa en hel del prestationsångest. Som om kraven inte är stora nog ändå för unga i dag.
Åsa Riippas konst låg i går på badstranden.
Den här synen mötte oss senare på kvällen då vi åkte till kiosken, efter misstävlingarna. Vad det handlar om kan du läsa mer om här.
Bilden är ett foto av en bild jag hittade på nätet.
I går kväll fick min make, jag och våra tre gäster från Sverige ett väldigt arrogant bemötande på Restaurang Bella Lovisa. Resultatet blev att vi valde en annan restaurang där vi lyckligtvis fick ett trevligt mottagande. Också där var nästan fullsatt med gäster och alla fick vänta på maten, men det gör ju inget om de anställda är glada och vänliga.
Innan jag skrev det här inlägget sov jag över saken en natt, och jag har lugnat ner mig något, men dessvärre inte helt.
Det som gör saken lite tragisk är att jag alltid förr fått bra service och god mat här. Så det behövs bara ETT enda otrevligt bemötande för att jag ska känna att hit går jag inte en gång till 😦
Det fanns möjligheter att betygsätta restaurangen på nätet, att skriva en recension där. Men jag låter bli, för jag hoppas att det som hände i går var en engångsföreteelse. Kommer dock att sända det här blogginlägget åt restaurangens ägare. Hur ska de annars få veta att deras personal betett sig nonchalant mot oss?
Detta hände: Vi kommer in och får vänta ett tag vid kassan eftersom restaurangen glädjande nog är nästan fullsatt. Den äldre damen av två som var på jobb där gör sitt bästa för att tala svenska men säger att hon tyvärr inte har ett tillräckligt big bord för fem personer.
Vi säger att vi gott och väl kan sitta vid det lediga bord för fyra personer som vi ser att finns, om restaurangen kan ta in en extra stol till bordsändan.
Men nej, det ordnar sig inte.
Jag försöker gå till det så kallade kabinettet, rummet längst bak i restaurangen, för att se om där finns platser. Damen hindrar mig och säger på finska ”stopp stopp, dit kan du inte gå”. För mig själv undrar jag om där var ett hemligt möte på gång, pågick där något skumt?
För att göra en lång historia kort var det väldigt tydligt att restaurangen inte ville ha oss som gäster.
Värst är det väl att det känns som om orsaken var att vi talade svenska.
Hoppas jag har fel i mitt antagande.
I min frustration och besvikelse skrev jag i går kväll ett inlägg på Facebook om det som hade hänt. Där fick jag många kommentarer och en av den lät så här:
Det är bara i Finland man inte kan fixa plats åt kunderna på restaurangen. I Italien och Frankrike ordnar det sig alltid, om inte annat så sitter man halvvägs in i köket eller ute på gatan.
Uppdaterat kl. 12, 20.7.2013
Jag har också skrivit bra om den här restaurangen då vi fått god mat och bra service där. Läs här.
Och eftersom någon kan tycka ”vad vad nu det här att gnälla och skriva inlägg om” vill jag understryka att jag av hänsyn till restaurangen inte skrev allt som servitrisen sa, ej heller hurudan hennes uppsyn var.
Uppdaterat söndag 21.7.2013
Restaurangens ägare har svarat och beklagat att vi fått dåligt bemötande. Hon lovar ta upp ärendet med personalen så att sådant inte händer igen.
Vi får också kompensation i form av ett presentkort så vi kan gå dit och äta igen. Vilket vi kommer att göra med glädje senare i sommar!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 