Inte kan man skylla på blomman för att den skjutit en knopp som slagit ut. Den har förstås tittat ut genom fönstret, sett all snö och tänkt nu är det dags!
I går såg jag att min novemberkaktus fått en blomma. Den som brukar blomma, just det – i november och kring jul. Så kanske vi ska säga God Jul nu och låta tomtarna sätta sig vid adventsstaken – i stället för att pryda bordet med påskris och -pynt.
Det har inte hänt förr att vi kommit ut från Täby Centrum utan att ha köpt en enda sak. Men i lördags höll det på att hända. Så strax innan vi gick ut igen tänkte vi att NÅT måste vi ha med oss. Så maken köpte en fotbollstidning och jag tog ungefär första bästa, vilket blev M-magasin. Här fanns en bilaga med Sveriges vackraste trädgårdar och en massa annat intressant. Allt från mode till tips om relationer och härliga personporträtt.
Men i livet är inte allt nöje, mode, glamour. Livet är också våld och död. Eller visste du att inte ens krig, malaria och trafiolyckor – alla tillsammans – dödar och skadar så många som våldtäkter och våld i nära relationer gör? Reportaget i M-magasin berättar om olika kvinnors öden. Blessing i Sydafrika våldtogs av sju olika män. Efter en av våldtäkterna blev hon gravid. I Pakistan är Kishwar kvinna och änka, och därmed skyddslös. När hon vägrade ha sex med grannen kastade han syra i ansiktet på henne (bilden). Ibland måste man ta in också hemska texter och se ohyggliga bilder. För att det hemska händer precis hela tiden, överallt i världen.
Måndagen den 2 april. Jag tittar ut genom fönstret på morgonen och ser bara vitt, vitt, vitt. Vintersemester, javisst ja! Så det kanske är MITT fel att våren inte ännu kan komma till vår stad? Då får jag väl påpeka att jag hade vintersemester förra veckan. De här fyra dagarna före påsk har jag ledigt av andra orsaker.
Men jag brukar inte klaga över vädret. Jag kan inte påverka det. Gubben Gud och hans väderavdelning styr, och nu anser han att snö behövs, så det så!
Jag finner mig i mitt öde, tar frukosten, dagens Husis och lördagens ÖN med till sängen och ser på Min Morgon. Inte alls någon dålig start på dagen 🙂
Eftersom vi hade lunchat i Täby på dagen passade det bra med tapas och ostbricka på kvällen på båten.
Än vår vi vänta ett tag på våren och sommaren. Solen lyste på soldäcket där vi var helt ensamma. Men vinden var frisk och härlig, och med dunjacka klarar man sig alltid.
Special guests på den stora finlandssvenska kryssningen var a capella-gruppen Fork. Fantastisk show som alltid! Bravo och tack till Lovisabördiga Mia Hafrén och dina kollegor Anna Asunta, Jonte Ramsten och Kasper Ramström. Du som inte vet vem Fork är, läs mer här. Restaurangsalen var fullsatt till sista sitt- och ståplats då Fork gav sin show.
När vi anlände till Stockholm på lördag morgon var det mulet, blåste snålt och snöflingor dansade omkring. En kompis hämtade oss från terminalen och körde oss till mina svärföräldrar i Täby. Där hann vi med kaffe och mackor, ett snabbt besök i Täby Centrum och sedan ännu Flygande Jacob till lunch.
När fartyget åter styrde stäven från Stockholm mot Helsingfors hade det klarnat upp och solens strålar glittrade i vattnet. Här passerar vi Prins Eugens Waldermarsudde.
Hur många gånger har man inte åkt på kryssningar, men alltid är det lika roligt.
Den lilla bilden är efterrätten jag åt på ditvägen. Förrätten var en oxfilé med pepparsås – tio plus åt kocken för allt och också åt alla som serverade oss!
För det här Fazers jästbrödet har jag betalt styckepris. Det var väldigt gott men nog känner jag mig lite lurad allt. Brödet var extremt luftigt, fyllt av hål om man kan säga så.
Hade jag blivit mindre lurad om jag hade betalt kilopris för bröd, eller funkar det inte så? Nån som förstår sig på konsistens, vikt, luft i bröd?
Den här blomman fick jag av min syster och mor i slutet av januari. Nog för att jag i vissa fall vågar påstå mig ha gröna fingrar, men ändå överraskar den här blomman mig. Mina gröna fingrar = att jag inte gör så mycket. Byter till exempel mull för sällan osv.
Hur som helst har den här blomman inte tappat ett enda blad. Bladen till höst- och våreldar jag ägt förut har ganska fort torkat eller mjuknat, åtminstone de som ligger närmast mullen.
Växten har inte heller tappat en enda blomma… och nu skjuter fina knoppar upp. Hurrayhurray!
Och blomman är INTE av plast. Fy på den som ens tänkte tanken…
Tyvärr framträder inte rätt färg på soppan på den här bilden. Varannan torsdag serveras nämligen denna finfina kycklingsoppa på Café Vaherkylä i Lovisa. Konstistensen är krämig, len, mjuk. Jag kan inte beskriva den så att det skulle ge rätt åt rätten. Soppan innehåller rejäla kycklingbitar, varken för stora eller för små. Rotsaker har också mixats ner.
Jag tror alltid att jag ska ta två tallrikar, men efter en brukar jag vara mätt.
Till efterrätt blev det en punschrulle för maken och en havreflarnsrulle för mig.
Snart måste jag börja packa – för i morgon bär det av mot Stockholm. Jihuu! Där lär våren vara längre kommen än här hemma 😀
I köket visade temperaturmätaren att det var +18 grader ute. Solen sken från en nästan molnfri himmel. Jag packade väskan och pallrade i väg till sommarstugan. Lyfte ut en stol från förrådet och slog mig ner i den. Rakt framför mig såg jag det ni ser på bilden högst uppe.
Nedanför trappan, där jag (iklädd dunjacka) hade min stol (försedd med tjock filt) hade jag den här utsikten. Mycket snö har vi än men det smälter fort. Inte ens hotet om mera snö till helgen knäcker mig. Jag litar på gammelfarmor Gun-Lis visdomsord ”Det Herren hämtar för han nog också bort”.
Efter en dryg timme i solen med veckotidningar och frisk luft tar jag mig den här vägen hem tillbaka. Skogsstigen ser lättforcerad ut på bild, men ställvis är snön djup och vips har man snö upp till knät. Att då ta sig vidare uppåt krävde en del akrobatiska övningar. Lyckligtvis, eller kanske tråkigt nog, hade jag ingen publik såvitt jag själv vet 😀
I dag var jag med Svensson hos doktorn. Det var inget större fel på honom, men det lät som hos tandläkaren. Mekanikern var tvungen att borra i plåten för att få ena stänkskyddet fäst. Jag tyckte så synd om honom, alltså om Svensson – inte mekanikern. Även bilar har en själ.
Varför jag som jobbat på en bensinstation med verkstad inte gjorde jobbet själv? För att jag inte har möjlighet att hissa upp bilen och för att jag tyckte det var så jobbigt då också däcket skulle bort.
Och varför bilen heter Svensson? Jo, han är uppkallad efter Anders Gunnar Svensson, den svenske fotbollsspelaren som gjorde ett fantastiskt frisparksmål i VM 2002 då Sverige mötte Argentina. Så namnet har egentligen inte bara med Sverige-Svenssons och Volvon att göra 🙂
