Nu är festförbere-
delserna i full gång. Det ni ser på bilden är ändå inget inbjudningskort. Jag tänker inte skicka sådana. Det är ju så fruktansvärt lätt att glömma bort någon.
Det här är bara en pytteliten del av ett första utkast till ett kort som gästerna ska få vid dörren till festlokalen. Man lever i spännande tider!
En vanlig måndag hade jag suttit på redaktionen och knackat ner texter. Kanske haft turen att få ett uppdrag som fört mig utomhus för en stund. Men fördelen med semester är ju att man själv bestämmer över sin tid. Under promenaden som förde mig längs Lovisavikens strand till staden såg jag de här vinterbadande skönheterna. Tänk att de kommit redan!
Lite längre fram under promenaden träffade jag tre hundar och deras ägare.
Solen skiner, snön smälter, dripp dropp det är vår!
I kväll ska jag bjuda min hårt arbetande make på rostat bröd med ishavsröra och dill.
Tror inte jag hinner plöja genom hela den här högen i dag, men under semestern ska den säkert försvinna.
Eftersom ingen tupp gal utanför vårt hus kan jag inte säga att jag vaknade med tuppen, och han vaknar säkert före 8.15. Ute skiner solen från en nästan klarblå himmel. Senare i dag blir det kanske en promenad.
Men dagen började med frukost, Hufvudstadsbladet, Helsinki Missios tidning och ett härligt personporträtt av Elisabeth Rehn
i Kyrkpressen.
Efter det rensade jag i e-posten. Nu finns där inget oläst och drygt hundra gamla fick jag också bort.
I det stora hela tror jag ändå att det här blir en läsa-dag. Veckotidningar och en deckare. Att läsa är ju både allmänbildande och roingivande.
… ska det vara vinter. I morse vaknade jag till denna syn. Ett snötäcke på ungefär fem centimeter. Så rent och vackert
i solskenet. Somliga människor blir arga och besvikna, gormar och svär över snöarbetet som aldrig tar slut och över våren som kom av sig. Är nu inte det helt onödigt? Att egga upp sig över sådant som man inte kan göra något åt. Varför inte bara njuta i stället? Så gjorde i alla fall jag. Av utsikten och av frukosten. Läste Hufvudstadsbladet långt över en timme. Till exempel den intressanta essän om pengarnas betydelse.
På bilden högst uppe ses vad som vankas i kväll.
Vi får FasterAster på kärt besök. Tillsammans med henne har man inte en tråkig sekund.
På bilden nere ses ett kommande projekt, som jag KANSKE tar itu med på semestern som varar till tionde april. Många blommor borde få ny mull eller planteras om.
Men man ska inte stressa. Det jag gör på mina lediga dagar ska vara sådant som är ROLIGT, som gör mig lycklig över livet, över varje minut jag får som gåva.
Då jag lämnade jobbet i dag strax före fem hade jag lite svårt att ta in det faktum att jag nästa gång har arbetsdag tisdag 10 april. Det vill säga om drygt sjutton (17) dygn.
Jag spatserade i väg till min pianolektion och Kalle lärde mig hur man kompar på piano. Eller grunderna till det ska vi väl säga. Det var roligt att få lära sig något nytt, att få anta en ny utmaning efter att i två månaders tid ha plinkat ”Du ska inte tro det blir so-ooo-mmar” (Idas sommarvisa). Så nu är det Åsa Jinders och Cajsa-Stina Åkerströms ”Av längtan till dig” som gäller.
Men innan jag sätter mig ner vid pianot här hemma skålar jag med mig själv.
Efter några klunkar Carillo Compar Carita säkert Cajsa-Stina hur Coolt som helst.
a) … tänker jag att jag inte ska ta något för givet.
b) … går jag försiktigt på halt underlag men har ännu varit för slö för att börja använda broddar.
c) … njuter jag ändå av det enkla faktum att jag kan sätta ena foten framför den andra och promenera om jag så vill (se punkt a).
I går såg jag en härlig dokumentär på Yle Fem. ”Hermanfilmen” berättade om en över nittio år gammal mans vardag, från morgon till kväll. Jag hittade tyvärr inte något reprisdatum för programmet, men det kanske kan ses på Arenan.
Som Herman Parland vill jag också bli. Fastän jag inte röker pipa så vill jag envist hoppa upp på cykeln och till omgivningens förskräckelse susa i väg. Jag vill balansera på stock och sten, tycka att livet är ett äventyr, läsa intressanta böcker och tidningar sena nätter och till tidig morgontimme, bada naken, följa med naturens skiftningar i all sköns ro…
Som ni ser har jag redan börjat öva på det långsamma livet. I söndags var det härligt väder och där satt jag på K16, hörde fåglarna kvittra och såg snön smälta.
Redan veckor innan jag får semester brukar jag börja skriva upp sådant som jag a) vill göra och b) borde få gjort under min lediga tid. Sällan blir allting avbockat, men ganska mycket brukar bli gjort.
Viktigt är det att det finns många roliga saker på listan, inte bara städa garderoben, städa e-posten osv.
Efter mitt första franska streck på semesterlistan står det ägna en hel dag åt att läsa tidningar. Där finns också nytta som kombineras med nöje, till exempel shoppa, vilket betyder att jag får nya fräscha plagg in i garderoben och gamla bort. Det funkar åtminstone för mig – om ett nytt plagg sätts in i skåpet, ska ett gammalt ut.
När jag är ledig 24 mars – 9 april har jag också tänkt blogga lite flitigare, fastän jag inte legat på latsidan nu heller. Om inte annat så kan jag ju berätta i ord och bild om vad jag gör på semestern. Som inkluderar en liten minisemester. Härligt 😀
Gissade väl att DEN rubriken skulle väcka uppmärksamhet. Vad gör man inte för att locka läsare? Den här gången handlar det om en NÖDvändig bok. Ibland är texterna så roliga att man kan kissa på sig med mindre. Men det gör ju inget om man sitter på toa och läser den.
Du som inte tycker om att läsa SKIT ska sluta här.
Jag tänkte nämligen låna några råder ut ”Skitguiden”. Som vi alla vet så finns det olika slags lortar och här kommer några.
Teflonskiten Glider ut så snabbt och lätt att du inte ens märker det. Det finns inget spår på papperet av den. Du måste kolla i muggen för att vara säker på att nåt kommit ut överhuvudtaget.
Dietskiten Du bajsar så mycket att du tappar tio kilo.
Korkskiten (även kallad Flytaren) Du spolar tre gånger men korven är osänkbar. Oftast inträffar detta skit alltid hemma hos någon annan.
Om ni vill veta vilka de övriga alternativen är måste ni köpa boken. För det finns gränser. Jag kan inte skriva om Ölskiten, Den mexikanska skiten och King Kong-skiten här. Så du som vill ha mera SKITinformation, lämna din mejladress åt mig.
Boken är utgiven av Bonnier Carlsen 2002.
Den här underbara kakan bjöd Hanna på i dag på jobbet. Det är hennes födelsedag, hipp hipp hurraaaa! Och tänk att man ännu som nästan 50 år gammal får uppleva nya smaker och se en tårta man aldrig sett förr! Det ger ju hopp inför framtiden. Man har mycket nytt att både se och smaka på!
Kakan lyste som vårsolen själv. Den var lätt och fräsch. Smaken av mango framträdde perfekt. Bageriet som gör bland de godaste tårtorna i vår stad hittar du här.
