Jag – född till paparazzi?

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Usch, usch, usch… jag ERKÄNNER! Polisanmäl mig, överlämna mig till milisen… jag erkänner. Jag HAR smygfotograferat vid ett utomhusbad under en av våra resor. Det fanns nog inga skyltar som förbjöd min verksamhet, men om man inte har råd att bo på hotellet själv eller inte ids betala för att utomhusbada där, så behöver man väl inte fota heller?
Maken frågade nog vad-håller-du-på-med fastän han mycket väl visste vad jag gjorde.
Hahaa… kolla gubben som drar upp badbyxorna? Tänk om han är en KÄNDIS? Och vad gjorde han precis innan bilden togs?

Inser plötsligt att jag är född till paparazzi!

Nu är jag ute och cyklar…

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Ska bli intressant att den här helgen ta del av bland annat tre EU-länder på cykelsadeln, vintramp runt Mosel, tandem till Helsingfors, tunisisk primör, svarta berg i Wales och mycket mer.
Tänk så bra jag ordnat det! En annan trampar runt och jag njuter av färden. Svalkar mig med en longdrink då det blir för svettigt!

Jag saknar min stora galna familj

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I kväll spelas första omgången i slutspelsserien  i innebandyligan. Lovisa Tor är med där för första gången någonsin. Vi gör vår genom tiderna fjärde säsong på elitnivå så visst känns det härligt att vi äntligen nått det här etappmålet.

Också supportrarna har blivit populära. De har intervjuats i direktsändning både i ”Min Morgon” och för finsk radio, för salibandyliiga.fi och i dag för Yle Uutiset Uusimaa som både sänder på teve och i radio (bilden).

Omkring trettio supportrar hade möjlighet att åka med till Seinäjoki för att se matchen SPV-Tor i dag. Bland dem fanns tyvärr inte jag eftersom starten skedde redan halv tolv på dagen.

En av dem som intervjuades i dag var Tuula Vaarimo som hejat på Tor sedan 1994. Hon sa att fansen utgör en stor galen familj som bara växer och växer.
Så gissa vem och vad jag saknar i kväll när jag i min ensamhet sitter och stirrar på resultatservicen på nätet? Jo – min stora galna familj som har lyckan att vara på plats i Seinäjoki.

Mitt manliga val på kvinnodagen

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

På bordet väntade rosor i kruka då jag kom hem och senare frågade maken om jag ville ha kladdkaka med kaffe. – Ja tack, svarade jag, en kladdkaka med whisky vill jag ha.
Det var alltså mannen i mig som svarade på kvinnodagen. Han fick som hon ville. Att dricka kaffe när det är fullmåne ute är vanskligt. En whiskypinne är ett säkrare kort.

Den stora finlandssvenska kryssningen…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

För ganska länge sedan bokade Guuben och jag en kryssning mellan Helsingfors och Stockholm. Vad vi inte visste då var att vi hade bokat samma datum och samma fartyg som Den stora finlandssvenska kryssningen…

Hur ska detta sluta? Morjens Astrid, morjens Calle, morjens Mikaela! O sidu! Morjens Steffi! Nej, det går ju inte. En opartisk journalist kan inte åka med Svenska folkpartiets elit på kryssning!

En rubrik under kvällen är dessutom ”Mediernas makt”. Där kan jag ju inte visa nosen alls. Jag kanske omedvetet retar upp herr Wallin, och jag har hört att han kan bli ganska heitär.

Ett alternativ är förstås att jag medvetet retar upp nån koryfé och precis när han slänger ett glas rödvin i fejset på mig knäpper Guuben ett fotografi och så har vi ett fint scoop!

Glad påsk!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det finns kanske redan memma i affärerna? Jag som inte gillar det slaget av delikatesser har inte så stenhård koll på memmautbudet. Men på chokladutbudet har jag desto bättre koll. Redan tidigare under veckan köpte jag mina första Mignonägg! Och ett har redan slunkit ner i min mage… namnamnam!

Ett minne från barndomen har jag av de här äggen, för de fanns redan då, för ungefär 40 år sedan. De lär ska ha blivit mindre under tiden, åtminstone tvistar de lärda om detta. Hur mycket vägde Mignonägget då och hur mycket väger det i dag.

I alla fall så fanns ett sådant på min tallrik i barndomshemmet, tror det var efter att vi ätit vanlig middag. ”Ät ännu ägget” sa mor eller far ”så får du godis sedan”. Och jag som inte alls gillade riktiga ägg lät mig luras. Jag tror jag såg så pass ledsen ut eller kanske jag lyckades avfyra en sådan grimas att föräldrarna förstod att något riktigt ägg äter ungen inte. Ganska fort fick jag i alla fall veta att det var ett chokladmignonägg som väntade på mig, och inget ”hemskt” riktigt ägg! Snäll mor och far jag hade trots allt alltså!

Playoffsmiddag!

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Gissa hur det gick i går på playoffsmiddagen som maken bjöd? Den skulle högtidligen fotograferas. Lyckligtvis kom jag ihåg att fotografera menyn, och även aperitifen, men den bilden tog jag inte med här.
När vi sedan hade ätit klart, Guuben sin laxburgare och jag min Bellas burgare kom desserten in. Vi var så mätta att vi nöjde oss med att dela på en liten ostbricka.
Först DÅ mindes jag att jag skulle fotografera den fina maten också. För det var en vackert upplagd burgare med krispig sallad, creme fraiche, bacon, lökringar… ja ni ser ju på menyn!
Om Tor går vidare till semifinal bjuder maken en gång till. Jag har lovat bjuda en pangmiddag om vi får FM-guld eller -silver! Så vi får hoppas det här blir en följetong på webben 😀

Dagens pryl!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Hur har jag kunnat klara mig utan denna pryl i 49 år? En toalettstolssits och -lock med LED-belysning!
Här är det julstämning året om som gäller. Kanske man kan få en sits med inbyggd melodi också? Julmusik på julen och Små grodorna till midsommar?

Men innan jag rusar i väg och köper denna helt fantastiska pryl som ingen kan klara sig utan, ska jag fira att Lovisa Tor tog sig till slutspelet i innebandyligan. Maken sa för en vecka sedan, då läget såg kvistigt ut för Tor, att han bjuder mig på middag om det blir slutspel.
Återkommer med bilder från den senare!

Vi har kört fast

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Först hade vi en bild av vår insnöade redaktionsbil i tidningen. Vi efterlyste snöbilder av läsarna, bad dem berätta om sina snöjobb. Det här är redaktionscykeln.
Detta kan ju onekligen få folk att tro att vi aldrig rör på oss, att vi bara sitter på våra rumpor på redaktionen.
Kan dock berätta att bilen är framskottad sedan flera dagar tillbaka och att det inte riktigt är cykelföre för reportrarna ännu. Vi är inte så många reportrar på vår lilla redaktion. Det är inte lönt att ge sig ut i halkan och möta ond bråd död genom att kana in under någon bil eller att bara annars bryta armar och ben.
På våra breddgrader har snön aldrig legat kvar till midsommaren, så senast då – om inte förr – ska väl redaktionscykeln vara i farbart skick.

Bygga om brevinkastet?

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Jag hör också till dem som välkomnar Helsingin Sanomats beslut om att övergå till tabloidformat.
Nu kommer också andra tidningar att tänka om.
Kanske även finska Borgåtidningen Uusimaa kunde vakna?

Det enda som egentligen bekymrar mig är om jag måste bygga om brevinkastet. Hur ska söndagens Helsingin Sanomat annars få plats. Det är ju med nöd och näppe den kan tryckas in så tjock som den är i dagens läge. Söndagens HS måste ju i tabloidformat bli tjock som Bibeln!