Naturupplevelser på jobbet

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Från och med första september är jag åter, på egen begäran, allmän reporter på Östra Nyland. Ibland är jag förstås vikarierande nyhetschef, men mest får jag nu för tiden åka runt i nejden, träffa människor och skriva! Allt har sin tid, och efter nästan tre år i en mer administrativ roll, tycker jag nu att varje dag är ett litet äventyr.

I går var jag och fotografen på vackra Versö på Mogenpört i Pyttis. Under åren har alla möjliga planer gjorts upp för strandområdena. Somliga vill bygga stora hotell, andra semesterbyar. Kommundirektören hoppas Pyttis ska få arrangera fritidsboendemässa här inom loppet av några år. Men byaföreningens medlemmar och många andra hoppas området ska bibehållas så orört som möjligt. De semesterstugor som finns räcker till och behöver bara snyggas upp.

Mer om det här får ni snart läsa om i tidningen Östra Nyland.

På tal om att varje dag är ett litet äventyr så fick fotografen och jag två naturupplevelser på fem minuter här på Versö. Först såg vi en vacker kopparödla, men den var död 😦 Sedan såg vi en snok. Fotografen hoppade en halv meter upp i luften och skrek ”Hjälp! En orm!”. Den lille ormstackaren blev jätterädd och flydde för sitt liv mot tryggare marker.

Sommaren är INTE slut

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Jag hade nästan glömt hur skönt det kan vara på balkongen då solen lyser över den.
I somras var det helt enkelt för varmt där. Men på vår och sensommar är det helt perfekt.  +33 som varmast i dag.
Och pelargonen som är inne på sin andra blomning tycks också trivas.
Så kom inte och säga att sommaren är slut. Många varma sköna dagar ska vi ännu ha. Men inga klibbigt svettiga och heta sådana, utan dagar som är fyllda av klar och syrerik luft.

Svampmysterium 2

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Jag vet ingenting om svampar. Bra att jag vet att det som syns på bilden är svampar. Röda flugsvampen med vita prickar känner jag igen, men that´s it.
På vägen från hemmet till släktens sommarställe går jag längs en femtio meter lång skogsstig. Den kantas av ett tiotal svampar som jag, surprise surprise, inte känner igen.
Således skulle jag kunna fylla den här bloggen med svampfrågor. Jag har ju sett att de väcker ett enormt intresse hos svampkännare. Mykologerna är inte alltid överens om vilka svamparna på bilderna är. Men det är roligt med kommentarerna och engagemanget ändå.

Jag har blivit våldsam

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Jag som alltid sagt att jag inte gillar våldsamma spel där man ska skjuta, sparka, slåss och döda… är nu helt fängslad av spelet Puzzle Saga. Namnet låter ju väldigt oskyldigt, men spelet går ut på att jag ska slåss mot mörkeralver, troll, spöken, skelett, hundar, katter och monster.

Så om telefonen ringer kan jag inte svara direkt. Det samma gäller textmeddelanden. Hur som helst – pockar du på min uppmärksamhet samtidigt som jag slåss i Fängelsehålan eller i Skogen, i Bergen eller i Öknen… då måste du vänta tills jag är klart med slagsmålet mot min fiende.
Annars dör jag. Eller blir i alla fall inlagd som svårt skadad på sjukhus.
Och vill jag inte vänta på att energin ska återvända till min spelfigur måste jag betala för att få hälsa och liv.
Så ni kanske förstår… min prio ett är att slåss och besegra fienden, innan jag gör något så trivialt som svarar i telefon.

Dagens utmaning

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Detta är dagens utmaning. Statsminister Jyrki Katainen samt förvaltnings- och kommunminister Henna Virkkunen är några av de höjdare som besöker Lovisa. Det är Samlingspartiets sommarmöte som arrangeras i Lovisa, Borgå och Esbo.
Få se vad gänget har att berätta. Ska klura ut några frågor själv också, inte kan man ju låta dem komma så lätt undan att de bara själva väljer vad de säger.

Återvinning till heders!

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Denna härliga, unika väska köpte jag på producentmarknaden i Lovisa i dag. Nu är evenemanget Lovisa Historiska Hus igen ett minne blott. Hoppas dock att arrangörerna också nästa år orkar arrangera LHH, och att evenemanget får allt tänkbart stöd.

Väskan jag köpte är alltså unik. NeaDesign heter företaget som gör dem. Tyget till den här kommer från en spetskjol och fodret från ett par gamla byxbuntar. Ingen väska som NeaDesign gör är en annan lik.
Kierrätys kunniaan skriver hantverkaren på lappen som följer med väskan och som berättar dess historia, det vill säga varifrån tygstyckena kommer.
På svenska: låt oss ta återvinningen till heders!

Se hit alla mykologer!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Hittade en så här stor svamp på släktens ägor i dag.
Den mätte cirka 20 cm i diameter. Där stod den i ensam majestät och förkunnade att den härskade över gården.
Vid en närmare titt hittade jag en massa små uppstickare. Allt från något vitt som klängde på en trädrot till dessa små rödvita flugsvampar.
Den där stora svampen skulle jag gärna vilja ha namn på. Är den ätlig?
Undanber mig amatörers gissningar eller recept på vad den lilla rödvita använts till i experimentsyften på ravepartyn i storstadsskogarna.

Moln är fascinerande

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Faktiskt så pass att jag en gång övervägde att starta en MOLN-blogg. Nu stjäl kanske någon idén av mig, eller också finns det redan någonstans en molnblogg. Är det så, då är det så – av min blev intet. Men jag kanske då och då i alla fall kommer att presentera dagens molnbild 🙂

Det här molnet fick mig att tänka på ”hotfulla utsikter”. Världsekonomin mår dåligt. Kommunernas ekonomi blir bara sämre och sämre, med arbetslöshet, mentalt illamående etc. etc. som följd.

Tänk om man i stället för att se allt det sorgsna och dystra kommande eländet skulle göra så som man gjorde förr. Då man spådde i kaffesump. Men nu skulle man i stället spå i moln.

Och vad ser du i molnbilden? Ett kommande spöregn? Annalkande höst?
Eller Gubben Gud som står på huvet och tycker vi ska ha lite kul?
JAG kan se honom sätta in en liten volt. Kan du?

Glida runt och peta på en trissa

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Karaktären i mina romaner, Adrian Debutsky, har åter börjat dyka upp i min vardag. Då jag allra minst anar det är han där med sina åsikter. Men det är egentligen riktigt roligt. Och jag har förhoppningar om att vi ska kunna vara tillsammans ett par veckor i oktober.

Under helgen kollade Adrian sportnyheterna på TV. Där hörde han att det finländska hockeyproffset Sean Bergenheim går från Tampa Bay Lightning till Florida Panthers i NHL. För ett fyra års kontrakt får han 11 miljoner dollar.
Vilket får Adrian att konstatera att han nog också för den anspråkslösa summan skulle kunna tänka sig att glida runt med en sticka i händerna och peta på en svart trissa.

Vilse i ryggsäcken

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Den här fina Fat Pipe-ryggsäcken vann jag på lotteriet då Lovisa Tors innebandy firade 20-års jubileum. Jag vann inte en Skoda för en helg, inte heller en platt-TV att hänga på väggen. Men vad gör det – jag vann en ryggsäck och ni ska veta att den är enorm.
Jag har inte lyckats räkna antal fack. Men det största sväljer utan svårighet en kameraväska och en påse med fyra halvliters flaskor. Och då är facket inte ens halvfullt.
I går hade jag med ryggsäcken på utfärden till Ekenäs. Jag hittade aldrig med första försöket rätt då jag letade efter något. Vare sig det var nycklar, papper, penna, pocketkamera, batteri, systemkamera, dryck eller något annat intressant.

Och vet ni vad ryggsäcken också har? Jo, ett fack för en iPhone. I facket finns ett hål varifrån sladden till hörlurarna ska gå in och ut.
Så nu är det bara iPhonen och hörlurarna som fattas.