Kort i rocken – men inte rådlös

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I går skulle jag köpa en påse ostbågar. Men jag vet inte vad köpmannen i affären egentligen hade tänkt. Kanske att korta tjocka tanter inte  ska nå dessa frestelser?

Med klackskor var jag 173 cm lång men jag kunde ändå inte nå översta hyllan med snacks där bågarna fanns.
Skam den som ger sig, tänkte jag. Förr har jag bett om hjälp av långa karlar på samma plats.
Jag spanade mellan hyllorna. Men inte en lång själ så långt ögat kunde nå. Ej heller något biträde jag kunde be om hjälp.
Bredvid snackshyllorna finns hyllorna med olika produkter för husdjur. Bland annat en liten spade som man ska plocka kattbajs med. Jag tog den i handen och nådde snackspåsen, men förstås var den ordentligt instucken i papplådan. Jag fick INTE ner påsen.
Lyckligtvis (eller pinsamt nog) dök en bekant kille upp. Han hade helt tydligt svårt att hålla sig för skratt när han såg mig med kattspaden i högsta hugg. På tal om desperata tanter som gör vad som helst för att få sin snackspåse.
Han fick ner påsen, jag sa tack-tack och jag bjöd dig åtminstone på dagens skratt, och sedan cyklade jag (just det – MOTIONERADE) i väg till sommarstället där jag med gott samvete började knapra i mig bågarna.

Buddha, buddha, buddha

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Då jag blir stressad försöker jag komma
i håg vår semester
i Thailand december 2008-januari 2009.
Det var där jag lärde mig tänka buddha-buddha-buddha, vilket för mig betyder dra några djupa andetag, bli inte arg, stressa inte – för då mister du ditt ansikte.
Thailändarna är bra på att le och de kan ta lugnt. Ett leende och en lugn approach får nästan vilka aggressiva människor som helst att bli som tama lejon.
Men det är inte alltid så lätt i vår västerländska värld att minnas den österländska livsfilosofin.
Jag köpte några av de där vackra tvålarna då vi var i Thailand. De var egentligen hutlöst billiga. Där har någon suttit i timmar och karvat fram den vackraste blomman eller lilla miniatyrelefanten och så begär de inte mer än 150-200 baht för konstverket med hölje och allt.
Jag brukar öppna locket och sätta näsan fast i tvålen då och då. Jag tror nämligen att det bor en liten Buddha där inne. Om jag är ledsen, stressad eller arg – då ler han bara och tar det lugnt.

Skål på riktiga dagen!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Min riktiga födelsedag började med frukost och den glada överraskningen var en flaska mousserat som vi delar med Guuben just nu.
Blomman här till vänster fick jag av svärföräldrarna och FasterAster. Den övernattade på släktens sommarställe mellan fredag och lördag men nu pryder den Åsbalkongen.
Solen skiner och det är nästan högsommarvärme! En sådan fin dag!
Hoppas på lika fin lycka med vädrets gudar nästa sommar då jag fyller 25 x 2.
Men det må då vara med vädret hur som helst – fira ska jag. Det finns ju gasolvärmare och partytält!

Om man redan har allt

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Fyller i morgon femförefemtio men firade av olika orsaker födisen redan i går. Dels har det ju i massmedia spridits information om att jorden ska gå under i dag, men det fanns också helt praktiska skäl till att jag valde att inte skåla på en söndag.

Då man redan har allt man kan begära men ändå får önska sig vad som helst av Gubben, vad önskar man sig då? Jo, en heldag utan måsten, en heldag utan sekunder då vi är ifrån varandra.
Och önskningen ska bli uppfylld. En junilördag åker vi på insjökryssning. Låt gå för att där kommer att finnas några andra gubbar och gummor ombord. Men jag väntar ändå på den här dagen då jag får en HEL dag då jag inte behöver vara i från min älskade en enda sekund.

(jag vet vad ni tänker – så jag svarar jo, om JAG så vill måste han följa med mig på toa, för en heldag utan varann ska vara en heldag utan varann, det ingick i önskningen)

Mer än en druva i Koskenkorvabålen

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Jag fyller år på söndag men firar det redan på fredag. Naturligtvis med besked så som det anstår en riktig finne.

Men då jag insett att det inte är så populärt med alkoholreklam just nu, så här kort tid efter hockeylejonens mycket synliga hemkomst från VM i Bratislava, väljer jag att publicera bilder av salladsingredienserna i stället.

För nog serveras det mat på festen också.
Lite mer än bara en vindruva i Koskenkorvabålen.

Och blomman sade ”Köp mig”

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Jag hade precis passerat den här blomman. Lämnat frisörsalongen och intilliggande blomsteraffär bakom mig.
Jag hade sneglat på de vackra blomstren.
Det var då jag hörde pelargonen tala. Den sa Stanna, snälla. Gå inte förbi mig. Lämna mig inte här. Köp mig.
Och jag vände om. Såg på blomman som hade talat till mig. Och köpte den.

Skulle blogga om…

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Många idéer har man men vad göra då tiden inte räcker till? Jag skulle blogga om mina nyaste blommor, eller åtminstone visa bilder på dem.
Och när jag kom hem från Helsingfors med bussen i torsdags skulle jag blogga om hur tråkigt det såg ut längst bak i den. Där är det ju lätt att skita ner och söndra. Jag tycker om att sitta där men inte för att jag ska kunna hänge mig åt ofog av olika slag, utan mest för att få vara ifred. Så som finnen vanligtvis vill vara 🙂
Så nu slog jag två flugor med en smäll. Men min avsikt är nog att fortsätta blogga här minst tre-fyra gånger i veckan.
Fastän jag också finns här nuförtiden. På den bloggen skriver jag ett par gånger i veckan, och om lite andra saker än här.

Minnen från 1995

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Oj-oj vilka minnen väcks till liv av de här fotografierna! Det var maj månad 1995 och jag hade åkt till Stockholm för att se hockey-VM. Jag skulle tillbaka på jobb på måndag, så finalen såg jag inte på plats. Men herregud så kul jag hade.

Och jag minns att många svenskar – då den värsta besvikelsen hade lagt sig – var glada för att Finland vann sitt första hockeyguld genom tiderna då.

Jag minns…
… hur jag satt i Skarpnäck hos Outi och målade finska flaggan på ett vitt lakanstyg. Jag hade bara en medeltjock blå filtpenna till mitt förfogande.
… hur jag i tunnelbanan några dagar före final sålde min finska flagga (inte lakanet) åt finländare som inte hittade finska flaggor någonstans till salu, men som skulle se finalen på plats.
… hur jag sparade bilagorna med bilder och texter från kvällstidningarna, det fanns ingen Facebook då och internet var nytt.
… hur jag följde guldfesten från Salutorget på TV.
… hur tårögd jag blev då Lejonens flyg hem från Stockholm fick följe av Hornetplan.
… hur jag sjöng ihanaa Leijonat ihanaa, ihanaa Leijonat ihanaa…
… hur jag på en karaokebar i Uusikaupunki sjöng Den glider in, den glider in, den glider in i mål igen… fastän en kratta sjunger vackrare än jag.

Det var en stor händelse. Finlands första hockey-VM guld.
Visst finns det fattigdom, krig, svält och våld i världen. Visst finns det viktigare saker än en hockeyfinal.
Men nog måste man få vara glad och förväntansfull också.
I kväll SKA vi ta guldet!

På söndag firar vi guldet!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Och silvermedaljen också för den delen. Den här helgen är ju verkligen speciell! Först har vi Eurovisionsfinalen där både Sverige och Finland är med. Den är redan i dag och där har jag inga förväntningar. Tycker bara det är kul att Finland är med, och så är det inte mer med det. Vinner vi, kommer vi tvåa eller trea? Spelar ingen roll. För oss är det fint nog att vara med
i final. Vi är ju minsann inte bortskämda med framgångar.

I morgon har vi final i hockey-VM och då kommer det att skålas
i skumppa som vi finlandssvenskar säger. Alltså i mousserat vin.
För vi har redan vunnit både silver och guld. Här talar vi inte om att förlora ett silver. Tre svenskar och två finlandssvenskar bänkar sig i morgon vid teven och vilket land som än vinner hockey-VM finns det alltid någon i vårt gäng som är extra glad.
Eftersom Sverige hittills vunnit så mycket (= många schlager-EM och många hockeyguld) och vi finländare bara fått ett av varje, tycker jag Sverige kunde unna oss hockeyguldet 😀

Hållbar shopping?

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Jag tycker man ska handla lokalt. Ändå shoppar jag ibland
i Helsingfors. Så som jag gjorde i dag. Köpte ett par skor, tre par trosor, två blusar, Muminklisterkort…
Men jag åker inte till en annan stad i akt och mening för att shoppa. Jag passar på att shoppa då jag av någon orsak måste åka bort från Lovisa. Och om det nu är meningen att vi ska konsumera för att hålla i gång samhället, så…
Jag försöker vara ekologisk, eller så att säga idka något slag av hållbar konsumtion, genom att tänka såhär: Då jag köpt ett par nya skor eller en ny blus ska jag avstå från något jag har i garderoben. Använda skor är svåra att ge till UFF eller Samaria, men inte allt för slitna blusar och byxor brukar gå den vägen. Gamla trosor finns det nog bara en väg för.
Fördelen med att shoppa i en större stad är förstås ett något större utbud. Och sedan det där att du ostörd kan gå runt och bara titta. Ingen undrar varför du kommer in och sedan kanske går ut utan att ha köpt nåt. Men å andra sidan kan man i en större stad, i en större affärskedja också få vänta i evigheter på servcie om man vill ha sådan.
Känner att jag har rent samvete för det jag shoppat i dag.