Skyltsöndag, den tredje mars 2024

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Salpausselän kisat, Lahti Ski Games, avgörs nu den 1–3 mars. Det tänkte jag inte på då jag var där vid skidstadion för några veckor sedan när Tor spelade mot Pelicans i innebandyns Finlandsserie. Det står ju inget datum på den här skylten. Jag är inte direkt intresserad av skidsport heller, vare sig längdåkning eller skidskytte eller backhoppning. Men råkade ändå se på teve att tävlingarna pågick och tänkte att nu passar ju de här skyltarna bra då som bidrag till Skyltsöndag. En utmaning som bloggaren BP med Konst eller Konstigt förvaltar, och som många andra bloggare deltar i.

Latua suurille tunteille kan översättas ungefär med ”Spår för stora känslor”. Hiihtolatu är nämligen skidspår.

Inte så många skyltar här, men spanar du noga hittar du några. Tyckte ändå att hoppbackarna var värda att föreviga.

Idag visar sig faktiskt solen. Det är en plusgrad så här vid 11-tiden på förmiddagen. Det betyder mycket att få se lite sol, vi har haft så många grådaskiga dagar på raken nu.

Sov ganska bra, men hade värk från och till trots att jag kör kuren med Burana 600 mg. Det är värst på natten. Här hemma kan jag sitta och gå ganska obehindrat. Men så många medikamenter, piller och salvor som jag nu har, har jag inte haft på länge… Jag har även andra åkommor än värk i knäet, men jag vill inte att det här ska bli en klagoblogg eller sjukjournal, så jag försöker skriva om annat också 🙂

Ledig dag och fredagsfrågor

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Börjar med att svara på Elisamatildas Fem en fredag som jag inte hann med igår. Temat är Olust.

Tulpanerna på bilden är bara allmän illustration. Jag tycker de blir som konstverk då de håller på att vissna.

Hur kittlig är du?
– Ibland mer, ibland mindre. Inte lika mycket som då jag var barn. Å andra sidan har nog ingen på länge heller antastat mig och försökt få mig att dö av skratt genom att kittla mig 🤣

När kände du dig senast avtrubbad?
– Inte så att jag direkt minns dagen, men det händer ibland. Om jag sovit dåligt och det har jag ibland nu gjort på grund av värk. Men, medicinering pågår, och hoppas att DEN inte gör mig avtrubbad.

Vad fick dig senast att skruva på dig?
– Om någon annan säger något fult eller pinsamt i ett större sällskap.

Vad senast gjorde att du fick kväljningar?
– Minns inte, men lukter, sånt som stinker, kan skapa kväljningar.

Vad tycker du är mest obekvämt att sätta på dig?
– Utan tvekan tunna strumpbyxor. Använder aldrig mer om det inte känns att det någon gång är enda alternativet till en klänning, vid ett tillfälle som till exempel kräver svarta nylonstrumpor.

    Mycket att läsa om presidentinstallationen som skedde igår. Jag betar av det här under dagens lopp. Har HBL bara under fredag, lördag, söndag. Då hinner jag läsa papperstidningen från A till Ö.

    Ledig lördag betyder också avkoppling med spelet Wordfeud. Dessutom läser jag vänners bloggar, skriver dagbok, läser tidningar, städar. Det är ett slags rutiner även det, men så himla skönt att ha en dag utan några måsten alls.

    Mars månads bild och ny president

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Det är kanske så här som vi ser på våren. Några med förväntan, blicken uppåt, solen värmer, famnen och hela världen är öppen. En annan ser lite moloken ut. Det finns ju något som kallas vårdepression. Eller så funderar Lilla My på något annat. Kunde nu inte den här snön smälta fortare så att jag slapp få den i skorna?

    Men visst är det en fin vårbild med björkarna där på sidan om.

    Kollar just nu på installationen av vår nye president Alexander Stubb. Tack till Sauli Niinistö och lycka till Alexander!

    Tid till röntgen beställd, värkmediciner finns nu för knäet som jag har mest problem med i liggande läge. Ibland kan jag gå helt bra, men ibland är jag långsammare än den långsammaste tanten i stan. Värk tär på krafter och humör. Men gårdagen blev ändå fin då stadsdirektören hade avskedsfest. Många att mingla och prata med. Trevligt på Överstens slott! Och Nya Östis fick mycket beröm. Det känns fint att höra sådant, då det är mycket vanligare att människor på sociala medier skriver om sånt de är missnöjda med.

    I Östnyland säger vi ibland att då ingen säger nåt alls, då du inte hör tack eller andra reaktioner, då betyder det att människor är nöjda. Att klaga är liksom mer naturligt.
    Jag försöker komma ihåg att berömma och säga tack så ofta jag kan. Det får hellre gå inflation i mina ord än att jag upplevs som en otacksam och gnällig surpuppa 🙂

    En vacker tavla, i väntan på sommaren

    ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

    Den här tavlan finns i väntrummet på läkarstationen jag anlitar. Den är väldigt fin tycker jag. Klippor, sommar och hav. En vuxen och ett barn där borta vid vattnet. Vindpinade träd och gräset i klippskrevorna. Längtan till våren och sommaren är ju som störst nu.

    Rörligheten har varit begränsad för mig, därför har det inte blivit så många foton tagna utomhus. Där är inte så vackert nu heller med smutsig snö och det har varit riktigt tjock dimma också.

    Förra natten sov jag hyfsat, första gången på länge. En melatonintablett och sedan då det molade på i knäet tog jag även en värktablett.

    I dag ska jag på en fest. Får skjuts av väninna dit och av syster hem. Annars hade det inte blivit av. Det är alldeles för lång väg att gå.

    Nu ska jag börja räkna arvoden. Månaderna går fort!

    Imorgon installeras vår nya president. I viss mån ska jag försöka följa det på teve. Men har lovat hjälpa mamma som vanligt med syrran också.

    Nostalgiskt värre

    ~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

    Det här är jag utanför Globen 1995, då Finland tog sitt första guld i hockey-VM där.

    Fick en låda med gamla fotografier som ex-maken samlat ihop. En sådan skatt dessa gamla pappersfoton är 🙂 Det blev många nostalgitrippar och jag har inte ens hunnit genom en femtedel av allt ännu.
    Sorgligt med bilder av människor som inte längre finns bland oss, men fina minnen är det ju också.

    I dag är det inte många som sparar papperskopior av foton och sätter in dem i album.

    Med ett brett smil i fejset…

    ~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

    … är jag här på väg bort från läkarcentralen Mehiläinen där jag har min företagshälsovård. Det här är utsikten från andra våningen varifrån jag, på grund av trilskande knä, tog hissen ner, inte trapporna.

    Det ser lite skojigt ut med kyrktornet på husets tak 🙂

    Här har jag världens bästa läkare ❤ Jag skulle unna alla att hitta en så sympatisk och kunnig person. Allt går smidigt och nu har jag remiss till röntgen för knäet och förnyat recept för blodtrycket, som var bra (jag hade gjort uppföljningar hemma). Jag kollade också om jag kan ta melatonin för att ha lättare att somna, att den kan kombineras med den medicin jag nu tar och det blev grönt ljus även där.

    Har åter en natt bakom mig då jag somnade klockan 05… lade mig 23.30. Sånt går ju inte i längden. Dels beror den dåliga sömnen på att jag inte kan hitta något bra läge att ligga utan att knäet säger sitt.

    Hahaa. Nu blir det bara texter om krämpor och mediciner, såsom till denna ålder hör 😀
    Men jag var på riktigt glad och nöjd och hade ett brett smil i ansiktet när jag gick ut.

    Efter läkarbesöket. Kaffe och croissant med mandelmassa, som jag delade med syrran på Café Favorit. Lite som en annorlunda fastlagsbulle. Jättegod!

    Glad måndag! 26-02-2024

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Jag vet inte om det här blir favorit i repris, eller om jag inte har visat det här kortet med Muminmotiv förr. Passar bra då det fortfarande är halt på många ställen.

    Det är ett kort som jag i postcrossingen skickat både till Holland och till Mexico.

    Alla förutom en ser ut att ha det kämpigt här på isen 🙂

    Skyltsöndag, storseger och romantik

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Här var det ännu bara 1–0 efter en period för Tor i matchen mot O2-Jyväskylä. Men slutsiffrorna skrevs hela 13–0.

    Det som var extra roligt var att Liam Salminen, 15 år, gjorde debut i laget i tredje perioden. I den gjorde han tre mål! Hans pappa Peik är mer eller mindre innebandyikon i Lovisa, känd även i Sverige. Peik spelade i finska landslaget och han bodde också med familjen i Sverige då han spelade i Finspång. Nu hade Liam samma nummer på ryggen som pappa Peik hade i Tor, nummer 14. Ska bli kul att följa hans utveckling.

    På skylten står det bland annat ”Med optisk fiber får du hemmets internet och tv i skick (att fungera)”. LPOnet är lokala telefonandelslaget.

    Är det Skyltsöndag så är det! Här bjuder jag på drygt tjugo på en gång och utöver det alla små skyltar längs sargen.

    Bonusbilderna i dag hör ihop med kvällens trevliga program Hotell Romantik som går i Sveriges TV.

    Andra som är med i utmaningen hittar du via BP:s blogg, hon håller i trådarna för Skyltsöndag.

    Vi får inte glömma, aldrig sluta hoppas

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Den 24 februari. För två år sedan anföll Ryssland Ukraina. Vem hade då trott att kriget skulle pågå så här länge? Och att det inte verkar finnas ett slut på det. Den som började kriget borde sluta direkt. Att Ukraina försvarar sitt land är väl inget att ifrågasätta.

    Jag ska senare i dag läsa Anna-Lena Lauréns reportage i dagens Hufvudstadsbladet.
    Vi får inte glömma det som pågår där, inte alls långt borta från vår – kanske inbillade trygghet.
    Och hoppet får vi inte ge upp. Kriget måste kunna ta slut, något slag av rättvisa måste skipas. Men det kommer att gå flera generationer innan allt är glömt och förlåtet, om grymheterna ens nånsin kan förlåtas.

    I Hbl kunde jag också läsa att det i dag firas Sverigefinnarnas dag. Och glädjande nog är det många andra generationens finnar som vill lära känna sina rötter bättre nu efter att deras föräldrar förträngde språket och sin historia.

    Finländare och Finland har inte längre låg status i Sverige, tvärtom. Det är inte längre enbart krigstrauman, knivar och brännvin som förknippas med finnjäveln. I mångt och mycket har vi gått om Sverige eller kommit upp till samma nivå, beroende på vilka saker vi jämför med vilka.

    Sverige har alltid varit ett viktigt grannland för mig. Jag har släkt och vänner där, och skulle jag tvingas flytta bort från Finland skulle jag försöka hitta en liten ort i Sverige att trivas på.

    En ny grönväxt piggar alltid upp. Köpte den här igår från Lidl.

    I dag sista matchen i innebandyns grundserie för Lovisa Tor i Finlandsserien. Vi tog oss inte till slutspel i år men vi hoppas på en trevlig säsongsavslutning med seger i alla fall.

    Orsakullan frågar idag den 24 februari om jag kommer att fira ett bröllop i år.
    Själv ska jag inte gifta mig, men det är möjligt att jag får ta del av ett annat bröllop. Återstår att se om inbjudan dimper ner i brevinkastet eller i mejlboxen 😀 ❤

    Fem en fredag, Hipp hurra!

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    Bilden har inget med dagens tema att göra, men jag blir alltid glad då jag får kort som jag önskat mig via postcrossingen. Man får inte ha så kallade ”demands” där, alltså inte kräva nånting. Men man får önska motiv och där har jag skrivit in Snobben, Inge Lööks gamla gummor, James Bond och då speciellt kort på Daniel Craig och förstås även Muminmotiv.

    Passar nu på att gratulera bloggaren Elisamatilda som fyllt år, och det är hon som håller i trådarna för den populära utmaningen Fem en fredag! Temat i dag är Hipp hurra!

    Blir du visare med åren?
    Det hoppas jag att jag har blivit och fortfarande ska bli 🙂

    Hur firar du din födelsedag?
    Jämna år har jag firat sedan jag fyllde 30. För snart två år sedan firade jag min 60-års dag. Nu tror jag att jag inte längre vill ha stora fester. Det kan bli fester i en liten krets då jag har födelsedag. Sällan kaffe och kaka, roligare att gå ut och ta några glas vin och en bit mat.

    Vad skulle du önska idag om du blåste ut ljusen på tårtan?
    Nuförtiden handlar mina högsta önskningar om sådant som inte går att köpa, som att vi skulle få fred på jorden och att nära och kära och jag själv ska få ha god hälsa. Men visst kan jag önska mig materiella ting också, som en bil till exempel 🙂

    Har du någonsin haft en dålig födelsedag?
    Inte vad jag minns.

    Är du bra på presenter till andra?
    Jag tycker om att ge gåvor. Försöker tänka ut sådant som passar mottagaren, är personligt. Men alltid är det inte så lätt.