Abba

Fem en fredag, och Flowers on Fridays

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Hos Elisamatilda är veckans fredagstema ”Thank you for the music”. De flesta av oss vet ju nu att den svenska gruppen ABBA gör comeback och producerar ett album.

Vilken artist eller band skulle du gärna se göra en comeback?
– Beatles, men det går ju inte. Så det här med ABBA är helt toppen!

Om du bara fick lyssna på en artist/ett band i ett år, vilken/vilket skulle det bli?
– Supersvår fråga. Har inget svar. Skulle vara oärligt att säga namnet på ett band, för efter att ha lyssnat på bara en grupp eller en sångare två veckor i sträck skulle jag troligen inte längre gilla artisten/gruppen.

Vad spelar du mest för typ av musik?
– Lugna låtar, vackra låtar med ord som berör. Låtar som ger styrka.

Har du något speciellt musikminne?
– Också svår fråga. Lärde mig spela gitarr i ungdomen. Är det ett musikminne? Har träffat många kända musiker face to face tack vare jobbet och intervjuer. Är det ett musikminne? Eller ska jag nämna låtar jag gillat/gillar? Då blir listan lång 🙂

Vilken artist eller band gjort första stora intrycket när du var barn?
– Kanske The Osmond Brothers, Bay City Rollers, Bonnie Tyler… med flera.

Symbolisk sång – gott nytt år – och tack!

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

I går råkade jag snubbla in mitt i filmen Mamma Mia, där Abbas alla fina låtar vävts in på ett fantastiskt sätt. Vi brukade ofta titta på den här filmen förr, man tröttnade ju aldrig 🙂

Ännu för ett par år sedan klarade jag inte av att se på den utan att bli ledsen. Men tiden läker nästan alla sår och nu var det med njutning och nöje jag såg den del av filmen jag hann se.

http://www.youtube.com/watch?v=ZiKWoesoRN8

Orden i den här sången kändes ju i samband med skilsmässan som skrivna direkt för mig. Är inte det något som är karaktäristiskt för en hit?
En väninna bjöd mig på Mamma Mia-teatern i Helsingfors samma höst som jag skilde mig. När den här sången framfördes gav hon mig en vänlig beröring.
Det är sådana här händelser jag aldrig glömmer. Alla tröstande ord, kramar, små gåvor, kort som kom med posten, blommor, sms, bloggkommentarer …

Nu när stormen för länge sedan lagt sig vill jag säga att jag kommer ihåg er alla, allt de ni vänner gjorde för mig då.
Och jag har lärt mig mycket på vägen hit. Bland annat att det många gånger räcker med att bara finnas till, att lyssna och att ge en kram då någon annan har det svårt.

Jag går in i 2017 med stor tillförsikt om att livet kan bli det jag gör det till. En del dagar kommer att vara tunga och jag undrar vad det är för mening med allt. Men jag försöker alltid tänka, att klarade jag smällen jag fick våren 2014 klarar jag vad som helst. Och om någon vän faller, vill jag vara där för att lyfta upp honom eller henne.

Tack alla – vi kämpar vidare – och ett riktigt Gott Nytt År 2017 ❤