Adrian_Debutsky

Adrian är i tidningen!

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Den här bilagan delades ut med Hufvudstadsbladet 22 oktober. Det är ett pilotprojekt och idén är att presentera många av de små förläggare som aldrig, eller sällan, annars syns i media. Det finns många skribenter i Svenskfinland och på Åland som inte noteras med recensioner. Men det behöver inte betyda att våra böcker är dåliga. Så i den här bilagan har Adrian och jag köpt annonsutrymme, vilket i det här fallet är det samma som en artikel om oss.

Så här ser artikeln ut och till höger finns en grej om Karin Granlunds fina bok ”Prins i en värld som inte fanns”. Den handlar om Louis Ehrnrooth.

På bokmässan ska vi vara lördag 27 oktober. Annons om det ingår i alla KSF Medias tidningar så nog har Adrian fått en viss synlighet.
Men det är ju nu som järnet ska smidas – medan det är varmt, så här i tiderna före jul.

Vad skriver jag om i dag?

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I det stora hela kretsar min vardag i dag runt den här produkten. Jag är ju tillbaka på reporterstolen sedan första oktober. Men jag har också tänkt fortsätta tillbringa tid med Adrian, försöker fila på den fjärde romanen om honom från och till, under dagar då jag kan få minst tre-fyra timmar i sträck helt för mig själv i lugn och ro.

I går skrev jag bland annat om ett nytt företag som etablerar sig i vår lilla stad. Det är alltid positivt när någon öppnar nytt. Ofta handlar ju rubriker om nedskärningar, företag som går i konkurs, samarbetsförhandlingar, uppsägningar…

I dag jobbar jag 12-20 och ska bila till Lappträsk där företagare och kommunalvalskandidater träffas. Ser fram emot givande diskussioner!

Men innan jag går på jobb har Adrian och jag lite förlagsarbete att syssla med. Hans humor bidrar till att det känns roligt att jobba bland fakturor, kvitton, paketeringstejp och papper 🙂

Adrian nu i bokhandeln

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Nu finns Adrians senaste eskapader också att köpa på bokhandeln i Lovisa. Fastän jag säljer boken själv via nätet tycker jag det är viktigt att boken också finns i den lokala bokhandeln. Många går ju helt naturligt dit i första hand, det är liksom i bokhandeln man köper böcker 😀

Postade åter en stor hög med böcker i dag. Vi har inte längre en riktig post i Lovisa, men betjäningen i R-kiosken är bra. Klart att det uppstår köer då jag kommer med femton paket som vart och ett ska förses med klisterlappar för betald frakt och leveranshastighet. Men jag har inte så många val. Kan ganska långt göra det där hemma själv, så fort kiosken får in tillräckligt många frimärkskartor med 1-1,50 euros märken.

Nu väntar jag egentligen bara ivrigt på respons av de snabbaste läsarna!

Bokade också in mig för Damernas kväll onsdagen den 17 oktober i köpcentret Galleria. Ska vara i bokhandeln för att signera böcker och svara på eventuella frågor då. Kul!

Inga gardiner, tack!

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Varken Adrian Debutsky eller jag gillar gardiner.
Ibland måste jag ändå påminna mina bloggläsare om att Adrian är huvudpersonen i mina romaner. Han finns på riktigt i min värld, men är fiktiv – försök nu sedan förstå vad jag menar 🙂
Adrian är alltså INTE samma person som min make Benny. Det måste jag av någon anledning ofta förklara då jag talar om mina böcker.

Jag gillar inte gardiner och det gör inte Adrian heller. Däremot tycker min make att man ska ha gardiner, men vi kompromissar många gånger och väljer kappor. Det finns nämligen inga grannar som har insyn till oss. Och varför förstöra en fantastisk utsikt över skog och hav (se bilden) med gardiner?

Men jag håller med om att gardiner kan behövas för att dämpa ljud i en lägenhet. Samma funktion har tjocka mattor.

Men Adrian har inga gardiner i sin trea på Bulevarden. Bara en skir och vit hissgardin i köket och persienner i trä i sovrummet.
Han går ofta naken där hemma och bryr sig katten i om någon ser honom. Jag antar att han VILL att nån ska se honom, men han bor ju på fjärde våningen mitt emot en park så chansen/risken är rätt liten.

Dessutom – kom ihåg – jag talar om ADRIAN – det är HAN som går naken omkring hemma. Inte någon annan, som till exempel jag.
Och visst – jag hör någon fnysa ”och vem tror du skulle vilja se det då”…
Hahaaa 😀 … det vet man väl aldrig?

Så här ser pärmen ut!

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Nu har jag förnyat min webbsajt där boken finns till salu. På sidan kan du som inte känner Adrian Debutsky, och som inte läst mina första böcker Horny24 och Uppdrag Utrotning, ta del av tidningsrecensioner och vad läsare tyckt om böckerna.

Även om ”Skuggor av svek” i det stora hela är klar fortsätter jobbet kring den. Att skriva de nya texterna till webbsajten har tagit sin tid. Att lägga upp texten på sidor som ska sändas till tryckeriet i form av en pdf-fil, har också hittills krävt tio timmars jobb. Måste fortsätta pula lite med det ännu i dag. I morgon vill tryckeriet ha allt material av mig. Då kan jag få hålla mitt tredje bokbarn i min hand den 25 september.

Som ni ser är pärmen en väsentlig del av boken. Den ska fånga läsarens intresse. Det gjorde onekligen Jan Lindhs erotiskt laddade bild för Horny24. Den svartvita pärmen till Uppdrag Utrotning hade jag av ekonomiska skäl ritat själv. Inte lyckats alls.
Pärmen till ”Skuggor av svek” har ritats av grafikern Maria Ahonen i Lovisa. Jag gillar den väldigt mycket.

Från och med i går finns Adrian Debutsky också på Facebook. Där kan han själv vara interaktiv med läsarna, så tro inte det är jag som skriver inläggen!

Min oretuscherade blogg

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Så här såg min morgon ut i dag. Balkongsdörren, som inte syns, står öppen. In kommer frisk, sval luft. Jag sitter i soffan invirad i duntäcket som jag släpat med mig från sängen.
Jag ser på Min Morgon i Yle5 och hör till min stora sorg att medieprofilen Hannu Olkinuora avlidit. För ett par år sedan var vi på samma utbildning inom KSF Media i Helsingfors och jag gjorde ett grupparbete med bland andra Hannu. Han var en varm, anspråkslös och intelligent person.

Vad jag egentligen ville visa med den här bilden är min oretuscherade blogg. Den ska inte vara tillrättalagd som så många andra bloggar där endast superlyckade bilder av maträtter, vackra människor, pysseldetaljer, inredning och kläder får plats.
Jag visar alltså en del av vårt vardagsrum sådant som det såg ut i morse. Varför städa, fixa och stajla? Då visar jag ju inte MIN morgon.

I går satt jag ute och läste, skålade i vin med svärmor, solade och njöt. Har jobbat rätt intensivt hela sommaren med romanen och i kiosken, så nu unnade jag mig en dag i slapphetens tecken.

Friden stördes bara under en stund av en helikopter som flög på rätt låg höjd, men just då lyckades jag inte ta en bild. Jag tror att det var fotografering av ellinjer på gång.
Men med min fantasi ser man något helt annat. Att helikoptern plötsligt ska störtdyka och kulsprutorna börja smattra så att grus och gräs ryker omkring oss. Eller att det var en polishelikopter på jakt efter en mördare.

Jag säger som konstapel Anders Henriksson brukar säga åt Adrian Debutsky i mina böcker. Du har läst för många deckare.

Pärm och titel

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Så här ser pärmarna till mina två första böcker ut. Du kan läsa mer om dem och under fliken Beställ köpa Uppdrag Utrotning här. I formuläret står det att boken kostar 10 euro + postavgift, men jag säljer den för 7 euro + postavgift. Till Sverige för 70 kronor + postningsavgift.

Den första boken i den fristående serien om Adrian Debutsky är slutsåld.
Jag minns ännu i dag känslan då jag såg pärmbilden som konstnär och rektor Jan Lindh hade ritat. Jag ville att den skulle vara erotisk och beskriva en av huvudpersonernas förflutna. Men ändå fick jag en lindrig chock och tänkte ”ska den här ligga på bokdiskarna med mitt namn lysande på sig?”.
Jag landade ändå tämligen fort med bägge fötterna på jorden. Pärmen var ju genial ur marknadsföringsvinkel sett.

Men eftersom det kostar en hel del, både vad gäller pengar och arbetstid, att ge ut böcker på eget förlag, ritade jag pärmbilden till Uppdrag Utrotning själv. Det var inte en så bra idé…

Så nu har jag anlitat en grafiker att göra pärmen för boken som har arbetsnamnet ”Adrian III”. Eller anlita och anlita… det låter rätt pretentiöst. Hon kontaktade mig och hör nu till staben av många vänner och bekanta som ställer upp så att säga für Liebe zur Kunst.

Så igår fick jag se pärmen för första gången. Den tog bokstavligen andan ur mig. Jag skulle gärna visa den åt alla redan nu, men då förstör jag en väsentlig del av spänningen för läsarna.
Titeln var också klar, men tyvärr hittade jag sedan en bok med samma namn som redan givits ut, så nu står jag inför dilemmat att hitta på en ny titel…

Borta bra, hemma bäst

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Det är kul att resa, att möta andra kulturer, lära sig nytt, vara med om överraskande saker. Men det är kul att komma hem också. Fastän morgnarna har varit ovanligt kalla, eller är det vanligt med +6 grader i mitten av augusti?

Lördagskvällen var i alla fall så här fin i Lovisa. Viken låg spegelblank och lite senare blev det musik vid Skeppsbron. Vi delade på en portion fish and chips, drack några små shottar och såg Antti Ruuskanen ta OS-brons i spjut. Hurraa!! Han verkar vara en sympatisk kille. Fint också att han talar sin dialekt och inte försöker låta på något annat sätt.

I dag satt jag fyra timmar på Kretsgången och njöt av sensommarvärmen. Jag putsade blommorna vi har i krukor där. Såg också på handbollsmatchen i OS, finalen mellan Sverige och Frankrike, via iPad:en på webben. Inte som live på TV men liverapportering av reporter på aftonbladet.se.
Läste också Staffan Bruuns bok ”Tenorens dotter”.

Stänglarna med luktärter, som jag skrivit om tidigare, har blivit minst en och en halv meter höga. Nu blommar de också och doftar alldeles ljuvligt.

I morgon fortsätter det disciplinerade författarjobbet på allvar med fulla arbetsdagar. Min tredje bok om Adrian Debutsky SKA vara klar senast om fem veckor!

Adrian mötte Burt Kobbat

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Jag steg in i Lovisas bokhandel. Såg att journalist- och författarkollegan Staffan Bruun hade anlänt, redo att signera sin nya bok ”Tenorens dotter”.

Kaxig stegade jag fram och sa:  Hörru Staffan, din Burt Kobbat har inte en chans mot min Adrian!

Eller nej… i själva verket sa jag så här: Morjens, jag skulle vilja köpa din bok.

Det var säkert Adrian i mig som sa det där om att Kobbat inte har en chans. Om de två romanhjältarna skulle börja slåss kanske Kobbat skulle vinna, för Adrian slåss inte. Men Adrian är mer vältränad så det skulle nog vara svårt att förutspå vem som vann ett slagsmål. Om någon av dem skulle springa undan eller ifatt den andra tror jag Adrian är den snabbare.

Hur som haver. Jag ser fram emot att läsa Staffans nyaste bok – när jag väl börjat med den vet jag att jag inte kan sluta läsa.

Adrian blir bortskämd

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Huvudpersonen i mina böcker, journalisten Adrian Debutsky, har sina vänner. I går kom en av dem till vår sommarkiosk och med sig hade hon ett paket. Hon säger att Adrian har antytt att han någon gång gärna skulle smaka på hennes hemgjorda bondost – för alla vet vi ju att jag inte har tålamod att fixa en sådan.

Och inte nog med det. Han fick också en Ballantines-pins. Så jag behöver inte förklara vilken whisky han gillar bäst.

Det gör inget att hans beundrare skämmer bort honom. I själva verket blir jag otroligt glad varje gång jag blir påmind om att Adrian är verklig också för andra än bara för mig.

Men visst blir jag lite bortskämd själv också. Ännu två månader efter min 50-års dag får jag kramar och gratulationer, till och med gåvor.

Av Inge fick jag fyra glasunderlägg med Bond-tema. Så om Adrian fick en BOND-ost finns det någon som vet att jag är BOND-fantast. Alltså James Bond, bästa vänner – sorry alla lantbrukare och bönder.

Av Merita och Jacita fick jag en valfri behandling – jag kan välja mellan healing, zonterapi, energimassage m.m.
Tusen tack till er alla som kommer ihåg både Adrian och mig!