Adrian_Debutsky

Borta bra, hemma bäst

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Det är kul att resa, att möta andra kulturer, lära sig nytt, vara med om överraskande saker. Men det är kul att komma hem också. Fastän morgnarna har varit ovanligt kalla, eller är det vanligt med +6 grader i mitten av augusti?

Lördagskvällen var i alla fall så här fin i Lovisa. Viken låg spegelblank och lite senare blev det musik vid Skeppsbron. Vi delade på en portion fish and chips, drack några små shottar och såg Antti Ruuskanen ta OS-brons i spjut. Hurraa!! Han verkar vara en sympatisk kille. Fint också att han talar sin dialekt och inte försöker låta på något annat sätt.

I dag satt jag fyra timmar på Kretsgången och njöt av sensommarvärmen. Jag putsade blommorna vi har i krukor där. Såg också på handbollsmatchen i OS, finalen mellan Sverige och Frankrike, via iPad:en på webben. Inte som live på TV men liverapportering av reporter på aftonbladet.se.
Läste också Staffan Bruuns bok ”Tenorens dotter”.

Stänglarna med luktärter, som jag skrivit om tidigare, har blivit minst en och en halv meter höga. Nu blommar de också och doftar alldeles ljuvligt.

I morgon fortsätter det disciplinerade författarjobbet på allvar med fulla arbetsdagar. Min tredje bok om Adrian Debutsky SKA vara klar senast om fem veckor!

Adrian mötte Burt Kobbat

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Jag steg in i Lovisas bokhandel. Såg att journalist- och författarkollegan Staffan Bruun hade anlänt, redo att signera sin nya bok ”Tenorens dotter”.

Kaxig stegade jag fram och sa:  Hörru Staffan, din Burt Kobbat har inte en chans mot min Adrian!

Eller nej… i själva verket sa jag så här: Morjens, jag skulle vilja köpa din bok.

Det var säkert Adrian i mig som sa det där om att Kobbat inte har en chans. Om de två romanhjältarna skulle börja slåss kanske Kobbat skulle vinna, för Adrian slåss inte. Men Adrian är mer vältränad så det skulle nog vara svårt att förutspå vem som vann ett slagsmål. Om någon av dem skulle springa undan eller ifatt den andra tror jag Adrian är den snabbare.

Hur som haver. Jag ser fram emot att läsa Staffans nyaste bok – när jag väl börjat med den vet jag att jag inte kan sluta läsa.

Adrian blir bortskämd

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Huvudpersonen i mina böcker, journalisten Adrian Debutsky, har sina vänner. I går kom en av dem till vår sommarkiosk och med sig hade hon ett paket. Hon säger att Adrian har antytt att han någon gång gärna skulle smaka på hennes hemgjorda bondost – för alla vet vi ju att jag inte har tålamod att fixa en sådan.

Och inte nog med det. Han fick också en Ballantines-pins. Så jag behöver inte förklara vilken whisky han gillar bäst.

Det gör inget att hans beundrare skämmer bort honom. I själva verket blir jag otroligt glad varje gång jag blir påmind om att Adrian är verklig också för andra än bara för mig.

Men visst blir jag lite bortskämd själv också. Ännu två månader efter min 50-års dag får jag kramar och gratulationer, till och med gåvor.

Av Inge fick jag fyra glasunderlägg med Bond-tema. Så om Adrian fick en BOND-ost finns det någon som vet att jag är BOND-fantast. Alltså James Bond, bästa vänner – sorry alla lantbrukare och bönder.

Av Merita och Jacita fick jag en valfri behandling – jag kan välja mellan healing, zonterapi, energimassage m.m.
Tusen tack till er alla som kommer ihåg både Adrian och mig!

Skägg och skägg

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Adrian tycker inte om att raka sig. Det oaktat äger han en massa rakdon och kosmetiska produkter som hör ihop med detta för honom så förhatliga dagliga slit. Hans säger att hans skägg växer helt okontrollerat likt ogräs.
Han skulle klä i en dag gammal skäggstubb, men ser ni nej – det går inte för sig att ha sådan eftersom stubb, eller skäggväxt överlag, måste ansas för att vara snyggt. Och den tiden har inte min romanhjälte.

I dag vände och vred han på mitt nyaste inköp, en Good Shave. För Adrian betyder rakhyvel + kvinna i första hand att hon ansar bikinilinjen.

För mig betyder det att jag gör allt jag kan för att mina ben inte ska se ut som en eldhärjad gräsmatta.

Potatisar kan visst prata!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Det är märkligt hurdan effekt Adrian Debutsky har på mig nu då jag åter börjat skriva om honom så gott som på heltid. Han finns med mig överallt. Vad jag än säger, tänker och gör så är han där och kommenterar.

I dag undrade jag om nypotatisarna som jag köpte i torsdags ännu var i topptrim i dag. Jag hade tagit bort dem från plastpåsen eftersom några hade börjat fara illa där. Men bädden av hushållspapper kanske inte var så bra heller. Potatisarna hade mjuknat fastän jag inte hade kokat dem.

Jag tänkte att jag kan ju inte veta hurdana dom blir innan jag har gett dem en chans och kokat dem enligt konstens alla regler. Och när de små knölarna låg där i de kokande vattnet såg jag hur de log inställsamt mot mig. Vi är jättefina, hörde jag dem säga, och jättejättegoda!

Mannen som kunde tala med hästar har Adrian hört talas om. Han påminde mig också om kvinnan som kunde tala med en virkad tomte och kvinnan som talade med en tvättsvamp men kvinnan som hörde potatisarna tala var något nytt.

– Jag har ju i alla fall fantasi, sa jag. Och det behöver jag för att jag ska få dig att överleva i boken.

Klart att Adrian finns!

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Jag har redan i ett tidigare inlägg berättat om tidningen Skriva. Nu har det fjärde numret kommit ut. Jag ska försöka komma över de två som jag saknar, för det här är en tidning som jag läser från början till slut. Jag slukar allt! Och även om tidningen finns att få i Ipad-version är det en riktig papperstidning jag vill ha.

I nummer fyra finns tips för skribenter som vill skapa levande romangestalter.
Man ska känna sina karaktärer väl, förstås ha ett namn för dem, ålder och utseende. Man ska känna deras drivkrafter, bakgrund, egenheter, styrkor, svagheter…
Författaren bör också känna till karaktärernas inre liv och gärna varva skrivandet med inre monologer som personerna för. En bok ska ha en levande dialog, det ska finnas konflikter och dramatik. Man ska låta sig inspireras av sin omgivning och använda egna erfarenheter.

Visst. Det här känner jag igen. Jag känner att jag har allt det här klart för min tredje bok. Och framför allt – Adrian Debutsky finns. Han är riktig för mig och såvitt jag vet för många av böckernas läsare också 🙂

Jag hoppas jag blir klart med Adrian III i slutet av september.

Glida runt och peta på en trissa

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Karaktären i mina romaner, Adrian Debutsky, har åter börjat dyka upp i min vardag. Då jag allra minst anar det är han där med sina åsikter. Men det är egentligen riktigt roligt. Och jag har förhoppningar om att vi ska kunna vara tillsammans ett par veckor i oktober.

Under helgen kollade Adrian sportnyheterna på TV. Där hörde han att det finländska hockeyproffset Sean Bergenheim går från Tampa Bay Lightning till Florida Panthers i NHL. För ett fyra års kontrakt får han 11 miljoner dollar.
Vilket får Adrian att konstatera att han nog också för den anspråkslösa summan skulle kunna tänka sig att glida runt med en sticka i händerna och peta på en svart trissa.