Adrian_Debutsky

Härliga småstadstidningen utkom igen

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Tidningen Pikkukaupunki (Småstadsliv) är en trevlig gratistidning som ges ut i Lovisa två gånger per år. De flesta artiklarna är på finska, men varje gång innehåller den också texter på svenska, både kortare och lite längre.

Tidningen trycks på ett behagligt papper, den är proffsigt layad och andas livsglädje. Egentligen borde den få något slags pris!

Det här skriver jag nu inte bara för att Adrian uppmärksammades i det nyaste numret. Jag har alltid gillat tidningen.

Nyaste numret av tidningen presenterade musik och böcker som kommit ut i Lovisa nyligen. Adrian och jag är förstås jätteglada för att det fanns plats för en liten presentation av Skuggor av svek.

Nuförtiden är det väl inte så vanligt att man spelar sådanahär spel? Själv spelar jag ofta Wordfeud på min iPad och HotShot via Facebook på datorn.
Men när min 78-åriga mor kommer på besök drar vi alltid fram det här spelet. I går spelade vi först en omgång, sedan hade vi köttfärslimpa med potatis och sallad.
Efter maten blev det ett spel till, kaffe, rund bulle och likör. Det här måste vi göra om snart igen!

BILDER från bokmässan

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

I strålande höstväder anlände jag i går till mässhallen i Helsingfors där bokmässan, och Mat & Vin-mässan arrangeras 25-28 oktober. Innanför dörrarna gick jag fram till disken med texten ”Esiintyjien kulkuluvat”. Där fick artisterna, föredragshållarna och gästerna sina passerkort. Det kändes roligare att få ett sådant kort att fästa på jackan än de där presskorten som jag annars får.

Så här såg borden med böckerna ut. Adrian låg bredvid boken om kollegan Burt Kobbat – ”Tenorens dotter”.

Före mig uppträdde bland andra Hbl-journalisten, Rysslandskännaren och författaren Anna-Lena Laurén, och Karl-Ove Knausgård (bilden). De hade minst tvåhundra åhörare, och en timme senare var det min tur. Då tunnades det ut i leden, men Adrian och jag tackar de cirka trettio som kom för att lyssna på oss.

Thomas Rosenberg intervjuade. Han har läst alla mina böcker och jag känner mig bekväm i hans sällskap. Att intervjua är en rätt svår konst. Själv är jag ofta rädd för att jag ska avslöja för mycket, till exempel om intrigen, så jag försöker att inte babbla på allt för mycket. Det är en balansgång och överlag gillar jag inte att uppträda, men det är ju en sak som hör till om man vill att böckerna ska bli lästa – och det vill man ju. Foto: Ann-Louise Laaksonen.

Jag signerade inte böcker i timmar men ganska många fler än i fjol, så det kändes kul! Foto: Ann-Louise Laaksonen.

Den enda boken jag själv köpte i år var Kaj Korkea-ahos ”Gräset är mörkare på andra sidan”. Och då jag råkade få syn på honom i vimlet ryckte jag honom i ärmen och fick en fin dedikation.

Började läsa boken i bussen på väg hem från mässan. Första kapitlet slutade så att det bådar gott för en spännande fortsättning.

BILDER från senaste dagarna

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

I tisdags köpte svärmor och FasterAster min bok. Adrian och jag tackar för visat supporterskap! Svärmor säger att hon vill kasta sig över boken och läsa den NU. Men för att kunna koncentrera sig måste hon ha helt tyst omkring sig och just nu tror hon inte det kan bli så lugnt i sommarstugan 🙂


I går spelade Tor mot Tapanilan Erä i innebandyligan och tog en skön seger med siffrorna 3-8. För en gångs skull en match där jag inte hade hjärtat i halsgropen. Tor övertygade och kapten Peik Salminen säger i intervjun åt mig och Östra Nyland att det var första gången under den här säsongen som laget spelade förnuftigt från början till slut.

I Mosabacka idrottscentrum där Tor spelade fanns det allt från innebandyarena till klätterväggar och faktiskt också möjlighet att öva bågskytte. JOUSI-ammunta på finska. Och vi som har en kille i vårt lag som heter Julius JOUSI. Tur att han inte fick en pil i baken.

I morse såg det ut så här jag skulle i väg med bilen vid 8.30-tiden. Jag var beredd! Första isskorpan för den här hösten och vintern.

I dag publicerades första recensionen för ”Skuggor av svek”. Adrian tycker meningen ”… att hon som kvinna skriver så känsligt om manlig sexualitet” var det bästa.
Det enda han hade att invända emot var då recensenten skrev att jag i boken använt uttrycket ”het i sängen”. Han letar som bäst i texten men vill påstå att just de tre orden aldrig förekommer.

Hela recensionen kan snart läsas på www.debutsky.fi.
Du som vill köpa boken men inte kan göra det via nätet eller i Lovisa bokhandel kan kasta iväg ett mejl åt carita (at) sulo.fi. Berätta vem du är, hur många böcker du vill köpa, ge din adress och säg också om du vill att bokens signeras.

Adrian är i tidningen!

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Den här bilagan delades ut med Hufvudstadsbladet 22 oktober. Det är ett pilotprojekt och idén är att presentera många av de små förläggare som aldrig, eller sällan, annars syns i media. Det finns många skribenter i Svenskfinland och på Åland som inte noteras med recensioner. Men det behöver inte betyda att våra böcker är dåliga. Så i den här bilagan har Adrian och jag köpt annonsutrymme, vilket i det här fallet är det samma som en artikel om oss.

Så här ser artikeln ut och till höger finns en grej om Karin Granlunds fina bok ”Prins i en värld som inte fanns”. Den handlar om Louis Ehrnrooth.

På bokmässan ska vi vara lördag 27 oktober. Annons om det ingår i alla KSF Medias tidningar så nog har Adrian fått en viss synlighet.
Men det är ju nu som järnet ska smidas – medan det är varmt, så här i tiderna före jul.

Vad skriver jag om i dag?

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

I det stora hela kretsar min vardag i dag runt den här produkten. Jag är ju tillbaka på reporterstolen sedan första oktober. Men jag har också tänkt fortsätta tillbringa tid med Adrian, försöker fila på den fjärde romanen om honom från och till, under dagar då jag kan få minst tre-fyra timmar i sträck helt för mig själv i lugn och ro.

I går skrev jag bland annat om ett nytt företag som etablerar sig i vår lilla stad. Det är alltid positivt när någon öppnar nytt. Ofta handlar ju rubriker om nedskärningar, företag som går i konkurs, samarbetsförhandlingar, uppsägningar…

I dag jobbar jag 12-20 och ska bila till Lappträsk där företagare och kommunalvalskandidater träffas. Ser fram emot givande diskussioner!

Men innan jag går på jobb har Adrian och jag lite förlagsarbete att syssla med. Hans humor bidrar till att det känns roligt att jobba bland fakturor, kvitton, paketeringstejp och papper 🙂

Adrian nu i bokhandeln

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Nu finns Adrians senaste eskapader också att köpa på bokhandeln i Lovisa. Fastän jag säljer boken själv via nätet tycker jag det är viktigt att boken också finns i den lokala bokhandeln. Många går ju helt naturligt dit i första hand, det är liksom i bokhandeln man köper böcker 😀

Postade åter en stor hög med böcker i dag. Vi har inte längre en riktig post i Lovisa, men betjäningen i R-kiosken är bra. Klart att det uppstår köer då jag kommer med femton paket som vart och ett ska förses med klisterlappar för betald frakt och leveranshastighet. Men jag har inte så många val. Kan ganska långt göra det där hemma själv, så fort kiosken får in tillräckligt många frimärkskartor med 1-1,50 euros märken.

Nu väntar jag egentligen bara ivrigt på respons av de snabbaste läsarna!

Bokade också in mig för Damernas kväll onsdagen den 17 oktober i köpcentret Galleria. Ska vara i bokhandeln för att signera böcker och svara på eventuella frågor då. Kul!

Inga gardiner, tack!

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Varken Adrian Debutsky eller jag gillar gardiner.
Ibland måste jag ändå påminna mina bloggläsare om att Adrian är huvudpersonen i mina romaner. Han finns på riktigt i min värld, men är fiktiv – försök nu sedan förstå vad jag menar 🙂
Adrian är alltså INTE samma person som min make Benny. Det måste jag av någon anledning ofta förklara då jag talar om mina böcker.

Jag gillar inte gardiner och det gör inte Adrian heller. Däremot tycker min make att man ska ha gardiner, men vi kompromissar många gånger och väljer kappor. Det finns nämligen inga grannar som har insyn till oss. Och varför förstöra en fantastisk utsikt över skog och hav (se bilden) med gardiner?

Men jag håller med om att gardiner kan behövas för att dämpa ljud i en lägenhet. Samma funktion har tjocka mattor.

Men Adrian har inga gardiner i sin trea på Bulevarden. Bara en skir och vit hissgardin i köket och persienner i trä i sovrummet.
Han går ofta naken där hemma och bryr sig katten i om någon ser honom. Jag antar att han VILL att nån ska se honom, men han bor ju på fjärde våningen mitt emot en park så chansen/risken är rätt liten.

Dessutom – kom ihåg – jag talar om ADRIAN – det är HAN som går naken omkring hemma. Inte någon annan, som till exempel jag.
Och visst – jag hör någon fnysa ”och vem tror du skulle vilja se det då”…
Hahaaa 😀 … det vet man väl aldrig?

Så här ser pärmen ut!

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Nu har jag förnyat min webbsajt där boken finns till salu. På sidan kan du som inte känner Adrian Debutsky, och som inte läst mina första böcker Horny24 och Uppdrag Utrotning, ta del av tidningsrecensioner och vad läsare tyckt om böckerna.

Även om ”Skuggor av svek” i det stora hela är klar fortsätter jobbet kring den. Att skriva de nya texterna till webbsajten har tagit sin tid. Att lägga upp texten på sidor som ska sändas till tryckeriet i form av en pdf-fil, har också hittills krävt tio timmars jobb. Måste fortsätta pula lite med det ännu i dag. I morgon vill tryckeriet ha allt material av mig. Då kan jag få hålla mitt tredje bokbarn i min hand den 25 september.

Som ni ser är pärmen en väsentlig del av boken. Den ska fånga läsarens intresse. Det gjorde onekligen Jan Lindhs erotiskt laddade bild för Horny24. Den svartvita pärmen till Uppdrag Utrotning hade jag av ekonomiska skäl ritat själv. Inte lyckats alls.
Pärmen till ”Skuggor av svek” har ritats av grafikern Maria Ahonen i Lovisa. Jag gillar den väldigt mycket.

Från och med i går finns Adrian Debutsky också på Facebook. Där kan han själv vara interaktiv med läsarna, så tro inte det är jag som skriver inläggen!

Min oretuscherade blogg

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Så här såg min morgon ut i dag. Balkongsdörren, som inte syns, står öppen. In kommer frisk, sval luft. Jag sitter i soffan invirad i duntäcket som jag släpat med mig från sängen.
Jag ser på Min Morgon i Yle5 och hör till min stora sorg att medieprofilen Hannu Olkinuora avlidit. För ett par år sedan var vi på samma utbildning inom KSF Media i Helsingfors och jag gjorde ett grupparbete med bland andra Hannu. Han var en varm, anspråkslös och intelligent person.

Vad jag egentligen ville visa med den här bilden är min oretuscherade blogg. Den ska inte vara tillrättalagd som så många andra bloggar där endast superlyckade bilder av maträtter, vackra människor, pysseldetaljer, inredning och kläder får plats.
Jag visar alltså en del av vårt vardagsrum sådant som det såg ut i morse. Varför städa, fixa och stajla? Då visar jag ju inte MIN morgon.

I går satt jag ute och läste, skålade i vin med svärmor, solade och njöt. Har jobbat rätt intensivt hela sommaren med romanen och i kiosken, så nu unnade jag mig en dag i slapphetens tecken.

Friden stördes bara under en stund av en helikopter som flög på rätt låg höjd, men just då lyckades jag inte ta en bild. Jag tror att det var fotografering av ellinjer på gång.
Men med min fantasi ser man något helt annat. Att helikoptern plötsligt ska störtdyka och kulsprutorna börja smattra så att grus och gräs ryker omkring oss. Eller att det var en polishelikopter på jakt efter en mördare.

Jag säger som konstapel Anders Henriksson brukar säga åt Adrian Debutsky i mina böcker. Du har läst för många deckare.

Pärm och titel

~ Carita Liljendahl ~ 1 kommentar

Så här ser pärmarna till mina två första böcker ut. Du kan läsa mer om dem och under fliken Beställ köpa Uppdrag Utrotning här. I formuläret står det att boken kostar 10 euro + postavgift, men jag säljer den för 7 euro + postavgift. Till Sverige för 70 kronor + postningsavgift.

Den första boken i den fristående serien om Adrian Debutsky är slutsåld.
Jag minns ännu i dag känslan då jag såg pärmbilden som konstnär och rektor Jan Lindh hade ritat. Jag ville att den skulle vara erotisk och beskriva en av huvudpersonernas förflutna. Men ändå fick jag en lindrig chock och tänkte ”ska den här ligga på bokdiskarna med mitt namn lysande på sig?”.
Jag landade ändå tämligen fort med bägge fötterna på jorden. Pärmen var ju genial ur marknadsföringsvinkel sett.

Men eftersom det kostar en hel del, både vad gäller pengar och arbetstid, att ge ut böcker på eget förlag, ritade jag pärmbilden till Uppdrag Utrotning själv. Det var inte en så bra idé…

Så nu har jag anlitat en grafiker att göra pärmen för boken som har arbetsnamnet ”Adrian III”. Eller anlita och anlita… det låter rätt pretentiöst. Hon kontaktade mig och hör nu till staben av många vänner och bekanta som ställer upp så att säga für Liebe zur Kunst.

Så igår fick jag se pärmen för första gången. Den tog bokstavligen andan ur mig. Jag skulle gärna visa den åt alla redan nu, men då förstör jag en väsentlig del av spänningen för läsarna.
Titeln var också klar, men tyvärr hittade jag sedan en bok med samma namn som redan givits ut, så nu står jag inför dilemmat att hitta på en ny titel…