Adrian_Debutsky

Skägg och skägg

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Adrian tycker inte om att raka sig. Det oaktat äger han en massa rakdon och kosmetiska produkter som hör ihop med detta för honom så förhatliga dagliga slit. Hans säger att hans skägg växer helt okontrollerat likt ogräs.
Han skulle klä i en dag gammal skäggstubb, men ser ni nej – det går inte för sig att ha sådan eftersom stubb, eller skäggväxt överlag, måste ansas för att vara snyggt. Och den tiden har inte min romanhjälte.

I dag vände och vred han på mitt nyaste inköp, en Good Shave. För Adrian betyder rakhyvel + kvinna i första hand att hon ansar bikinilinjen.

För mig betyder det att jag gör allt jag kan för att mina ben inte ska se ut som en eldhärjad gräsmatta.

Potatisar kan visst prata!

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Det är märkligt hurdan effekt Adrian Debutsky har på mig nu då jag åter börjat skriva om honom så gott som på heltid. Han finns med mig överallt. Vad jag än säger, tänker och gör så är han där och kommenterar.

I dag undrade jag om nypotatisarna som jag köpte i torsdags ännu var i topptrim i dag. Jag hade tagit bort dem från plastpåsen eftersom några hade börjat fara illa där. Men bädden av hushållspapper kanske inte var så bra heller. Potatisarna hade mjuknat fastän jag inte hade kokat dem.

Jag tänkte att jag kan ju inte veta hurdana dom blir innan jag har gett dem en chans och kokat dem enligt konstens alla regler. Och när de små knölarna låg där i de kokande vattnet såg jag hur de log inställsamt mot mig. Vi är jättefina, hörde jag dem säga, och jättejättegoda!

Mannen som kunde tala med hästar har Adrian hört talas om. Han påminde mig också om kvinnan som kunde tala med en virkad tomte och kvinnan som talade med en tvättsvamp men kvinnan som hörde potatisarna tala var något nytt.

– Jag har ju i alla fall fantasi, sa jag. Och det behöver jag för att jag ska få dig att överleva i boken.

Klart att Adrian finns!

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Jag har redan i ett tidigare inlägg berättat om tidningen Skriva. Nu har det fjärde numret kommit ut. Jag ska försöka komma över de två som jag saknar, för det här är en tidning som jag läser från början till slut. Jag slukar allt! Och även om tidningen finns att få i Ipad-version är det en riktig papperstidning jag vill ha.

I nummer fyra finns tips för skribenter som vill skapa levande romangestalter.
Man ska känna sina karaktärer väl, förstås ha ett namn för dem, ålder och utseende. Man ska känna deras drivkrafter, bakgrund, egenheter, styrkor, svagheter…
Författaren bör också känna till karaktärernas inre liv och gärna varva skrivandet med inre monologer som personerna för. En bok ska ha en levande dialog, det ska finnas konflikter och dramatik. Man ska låta sig inspireras av sin omgivning och använda egna erfarenheter.

Visst. Det här känner jag igen. Jag känner att jag har allt det här klart för min tredje bok. Och framför allt – Adrian Debutsky finns. Han är riktig för mig och såvitt jag vet för många av böckernas läsare också 🙂

Jag hoppas jag blir klart med Adrian III i slutet av september.

Glida runt och peta på en trissa

~ Carita Liljendahl ~ Lämna en kommentar

Karaktären i mina romaner, Adrian Debutsky, har åter börjat dyka upp i min vardag. Då jag allra minst anar det är han där med sina åsikter. Men det är egentligen riktigt roligt. Och jag har förhoppningar om att vi ska kunna vara tillsammans ett par veckor i oktober.

Under helgen kollade Adrian sportnyheterna på TV. Där hörde han att det finländska hockeyproffset Sean Bergenheim går från Tampa Bay Lightning till Florida Panthers i NHL. För ett fyra års kontrakt får han 11 miljoner dollar.
Vilket får Adrian att konstatera att han nog också för den anspråkslösa summan skulle kunna tänka sig att glida runt med en sticka i händerna och peta på en svart trissa.