Släpp aldrig dina drömmar

Imagine står det på smycket.
Imagine står det på smycket.

Då jag köpte en hudvårdsserie för ett tag sedan fick jag det här magnetsmycket på köpet. Jag hade precis fått veta att min man hade gått bakom ryggen på mig. Kvinnan som gav smycket till mig visste inget om mitt öde. Men jag tog hennes slumpmässiga val som ett tecken.

Imagine – sluta aldrig drömma, se upplevelserna du har framför dig.

Att skriva dagbok på nätet hjälper mig, och kanske även någon annan som är i en liknande situation. Texterna här, och de jag dagligen skriver för hand i min andra dagbok som består av ett häfte, får fungera som bas för den bok jag har tankar om att skriva om ett år eller två.

Har varit ledsen nu några dagar. Kanske tankarna redan ligger på morgondagen, den som skulle bli vår sextonde bröllopsdag. Hur ska jag fira den? För jag är ju fortfarande till pappers gift.

Hörde om en kvinna som höll ett slags begravning med sina vänner, som en ceremoni för skilsmässan. Men en sådan vill jag inte arrangera innan de slutgiltiga pappren kommer strax före jul.

Har svårt att se fram emot något – men kiosken är min vän och där trivs jag. Det är en timme i taget nu.

Det lilla barnet

… finns alltid inom oss, tror jag. Och stundvis känner jag mig som ett övergivet barn.
I går kväll var en sådan kväll. Efter två riktigt bra dagar då jag kände mig lite starkare och kunde blicka framåt, åkte jag åter ner i en vågdal.

I morse hörde jag sången ”Teddybjörnen Fredriksson” i barnens radio. Kom att tänka på nallen jag fick då jag var fyra år.

Glömde fixa Nalles ögon innan jag fotograferade honom. Han ser lite sömnig ut, och ledsen. Men ledsen var jag också i går kväll.
Glömde fixa Nalles ögon innan jag fotograferade honom. Han ser lite sömnig ut, och ledsen. Men ledsen var jag också i går kväll.

I går hade jag kommit ganska bra i gång med att tömma en hylla. Jag frågade redan i förra inlägget varför jag hade sparat gamla fakturor från 2003… det är skönt att slänga sådana onödiga papper.

Jag har också preliminärt kommit överens om att köpa ett bord med sex stolar, begagnat men i prima skick. Ser framför mig hur mitt vardagsrum kommer att bli riktigt snofsigt.

Men sedan åkte jag ner i vågdalen och då är det bara att låta tårarna komma.
Jag hade ju trott att vi skulle älska varandra för evigt, alltid kunna prata om allt och tillsammans ta oss genom de svårigheter som ett långt äktenskap sällan klarar sig utan.
Är det naivt att tänka så?

I dag lyser solen. Jag vågar vänta mig en strålande dag vid stranden där jag ska stå i kiosken från 11 till 18. Får lite hjälp av släkten om det blir rusning.
Kom gärna och hälsa på!

Hurraaaa – jag fyllde sex!

Av Guuben fick jag de här vackra nejlikorna. De brukar hålla länge.
Av Guuben fick jag de här vackra nejlikorna. De brukar hålla länge.

I går gjorde jag inget inlägg här, jag hade fullt upp med att fylla sex år (5+1).

Guuben uppvaktade också med en konsertbiljett, skraplotter och grattiskort!
Guuben uppvaktade också med en konsertbiljett, skraplotter och grattiskort!

Men jag brukar säga att då jag redan vunnit högsta lotten i livets lotteri, det vill säga Guuben, så vinner jag knappast några miljoner på lotterna.

Av min syster fick jag de här gåvorna. Hon har virkat den lilla väskan själv. Likaså har hon i luffarslöjden på hantverksskolan gjort en brödnagg åt bagaren :-)
Av min syster fick jag de här gåvorna. Hon har virkat den lilla väskan själv. Likaså har hon i luffarslöjden på hantverksskolan gjort en brödnagg åt bagaren!
En skål utbringades både för 5+1åringen och för ett 55 år långt äktenskap (svärföräldranas).
En skål utbringades både för 5+1åringen och för ett 55 år långt äktenskap (svärföräldranas).
Tryffelchoklad fick jag också!
Tryffelchoklad fick jag också!
... och en blomma som nu pryder balkongen men senare kommer att tas till kioskens terrass.
… och en blomma som nu pryder balkongen men senare kommer att tas till kioskens terrass.
Här är det luktärter på kommande!
Här är det luktärter på kommande!

Och som ytterligare ett bevis på att jag har barnasinnet i behåll och bara är sex år gammal visar jag mina blivande luktärter.
Gissa om glädjen var stor då jag såg de första små gröna stråna avteckna sig i myllan. Nu är de längsta redan över fem centimeter.

Barnsligt glad var jag också då jag bakade i förrgår. Jag sprang runt och applåderade mig själv. ”Oooo så fint brödet är, kom och titta!” Och så skojigt det är att efter första jäsningen trycka ut luften ur degen.

Förmånliga nöjen, inte sant?