… passar det bra att studera kartor.
Om en dryg vecka bär det av på läsarresa till Amsterdam.
Kanalkryssning, oststaden Edam, tulpanodlingar och andra vackra blommor i Keukenhof – och kanske ögonfägnad i form av långa, ståtliga holländare? Nån sa att poliserna där är snygga. Gäller väl att hitta på nåt bus då så dom haffar en 😉
Så här är det bara. Känslorna går i vågor fortfarande.
Jag var ledsen i tre dar, grät alla kvällar.
Men nu handlar det inte längre om en desperat gråt, det kommer inga störtfloder av tårar. För det gjorde det i somras. När jag låg på golvet och grät kunde jag plötsligt upptäcka att det hade bildats en pöl av tårar under mig. Faktiskt något jag aldrig hade upplevt förr.
I dag känns det lättare att blicka framåt. Jag läste förhandsinformationen som vi hade fått om tidningen Östnylands läsarresa till Amsterdam. Där är jag tidningens representant och det känns som en såväl spännande som kul och lagom krävande uppgift.
Har lånat bilderna från en sajt som marknadsför hotellet där vi ska bo. Vad jag älskar den här sortens arkitektur. Hoppas jag får ett rum precis där långsidorna möter varandra, ska man säga ”i hörnet”?
Det här lär också bli en upplevelse, kryssning på kanalerna.
Dessutom ska vi se Keukenhof in Lisse som anses vara Hollands blommande hjärta. Låt er bedövas av blomsterprakten på bilderna.
Oststaden Edam står också på programmet.
Så nu blickar jag framåt, läser mig in på platserna och kollar stadskartan.
Inte för att det är jag som är guide utan för att jag alltid brukar göra så här inför resor – planering och drömmar utgör ju en stor del av dem.
Ni vet, vissa dagar är precis allt motigt. Vad du än gör går allt fel från början till slut och du önskar att du hade stannat hemma med täcket över huvet.
Andra dagar flyter allt på. Mannen jag tror ska vara arg då jag ringer och frågar om jag faktiskt hade skrivit fel i en av mina artiklar säger ”nej nej missförståndet uppstod på annat håll, ingen rättelse behövs, dammet har lagt sig”. Följande jobb jag får är roligt att jag lyckas skriva artikeln på en halvtimme för att ingen avbryter mig.
Människor omkring mig är på gott humör och generösa. Jag får påskägg av kollegorna på finska tidningen. En väninna ringer och frågar om hon kan åka med i min bil då jag ska till Borgå för att jobba halva dagen där. Med andra ord har jag fint sällskap från och till stan.
Det är heller ingen kö i hamburgerrestaurangen då jag hastar in där en kvart innan min tid på P-platsen går ut i Borgå.
Som pricken på i:et vinner jag en flaska vitt på vinlotteriet (försökte hitta om det finns nån lagparagraf på att sådana inte får ordnas, har hört nån glunka om sånt… att man inte får gynna missbruk)… nå, men alla som deltar är myndiga.
Och det bästa till sist av allt. Som de två prickarna på bokstaven ö – ett uttryck jag nyss myntade själv – fick jag veta att det är jag som får åka till Amsterdam i maj då vår tidning ordnar läsarresa dit! JIPPIII ❤
… till råga på allt har jag ELVA dagar semester framför mig … Hoppas kunna bjuda på lite nya intryck av avtryck här på bloggen då!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 